Kommunikationer i Örebro län

Motion 2000/01:T215 av Johan Pehrson (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om E 18.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om väg 249.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Bergslagsdiagonalen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vägskyltning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tågtrafik i Örebro län.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om järnväg och farliga transporter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om flygtrafik.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om polisens arbete.1

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om intelligenta vägar.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om miljön.2
11.
1 Yrkande 8 hänvisat till JuU.

2 Yrkande 10 hänvisat till NU.

Motivering

Örebro län utgör i många delar ett centrum för transporter genom Sverige.
Det är också till stora delar ett glest befolkat län med stora utmaningar
inför framtiden. Goda kommunikationer är en viktig förutsättning för att
tillvarata en regions resurser, utveckla näringslivet och öka invånarnas
välstånd. Ekonomin har genom århundradena utvecklats från
självhushållning, med små behov av transporter, till dagens
högspecialiserade samhälle som ställer stora krav på ett effektivt
transportsystem. Tillgänglighet till Europamarknaden och ett effektivt
transportsystem påverkar alltmer hur framtidens näringsliv byggs och var
det byggs! Det är viktigt att detta transportsystem utformas på ett
långsiktigt konsekvent sätt och i enlighet med uppsatta miljömål. Staten
har, genom olika myndigheter, det övergripande ansvaret för de
infrastrukturella förutsättningarna i Sverige. En av de viktiga
förutsättningarna är tillgången på vägar av god klass.

Genom ett samarbete med medborgare inom och utom Folkpartiet
liberalerna i Örebro län har jag funnit att följande frågor - med direkt eller
indirekt beröring till trafik - känns viktiga att driva för länsborna. Det skall
ses som en förslagskatalog för satsningar och utredningar för en bättre
infrastruktur med tyngdpunkt på vägarna. De förslag som läggs fram här
kräver självklart finansiering. Det ankommer dock på regeringen att snarast
återkomma med förslag på tidsplan med bifogade resursfördelning samt att
utreda andra frågor ytterligare.

E 18

E 18 är en av Örebro läns viktigaste vägar för trafiken i regionen. Den
anses också utgöra en central länk i den s k nordiska triangeln genom att
sammanbinda Oslo, Stockholm och Helsingfors i sin förlängning. Mellan
Örebro och Karlskoga är E 18 och dess standard viktig för lokal och
regional trafik och är en faktor för utvecklingen av arbetsmarknaden och
tillgängligheten till Örebro universitet och regionsjukhuset för den västra
länsdelen.

Att bygga ut E 18 skulle positivt påverka arbetsmarknaden för Degerfors
och Karlskoga. Att E 18 ska byggas om finns redan med i den nationella
väghållningsplanen. Men det är viktig att den utlovade tidigareläggningen
verkligen blir av. Trafiken på E 18 är hetsig då många pendlare åker in till
Örebro varje dag och blandas med tunga lastbilar och långväga bilister. Dessa
trafikanter har helt olika trafikrytm och det skapar ständiga tillbud. E 18 är
svårt olycksdrabbad. Detta är skäl nog att prioritera ombyggnaden av E 18.
Alltså är det trafiksäkerhetsskäl, utvecklingen av näringslivet och regionen
och dess totala ekonomiska utveckling som gör det högst angeläget att ut- och
ombyggnaden av E18 prioriteras högst i den nationella väghållningsplanen
och den kommande infrastrukturpropositionen.

Väg 249

Infrastrukturen i norra länsdelen är oerhört viktig och det känns angeläget
att i detta sammanhang nämna väg 249. Standarden är idag helt
oacceptabel. Den framtida utvecklingen är starkt beroende av att det görs
omfattande investeringar både på vägar och järnvägar. Ett bra argument
för detta är ASSI:s expansiva utveckling i Frövi (Frövifors Bruk). Många
lastbilar kör väg 249, som går mellan Lindesberg och Köping, till och
från Köpings hamn. Vad den produktionsökningen innebär för
påfrestningen på vägnätet är ju uppenbart. På denna väg pulserar också
trafiken mellan Bergslagen och Mälardalen, från västra Dalarna och norra
Värmland till Stockholm och Mälardalen.

Standarden på vägen är helt otillfredsställande idag och gör det omöjligt att
åka säkert och bekvämt till Arboga och den nya Mälardals- och
Sörmlandsbanan.

Dessutom går numera trafiken mellan Örebro och Arboga via Frövi med
buss på den här vägen. Vägen har på flera vägsträckor en begränsad hastighet
av 70 km/tim på grund av dålig standard vad avser geometri, bredd och
bärighet. Viss ombyggnad har skett på delsträckor under 60- och 80-talen till
8 meters vägbredd och en godtagbar standard. 9 meters vägbredd och en
standard som medger 90 kilometer i timmen som tillåten hastighet på hela
vägsträckan ingår som Vägverkets mål i dess objektanalys.

Som framgår har väg 249 en stor betydelse för förbindelserna mellan
Bergslagen och Mälardalsområdet. Därför är det mycket angeläget att om-
och nybyggnaden av väg 249 påbörjas snarast möjligt. Om utvecklingen
enligt länsprogrammen ska kunna genomföras så är det väsentligt att medel
fördelas omgående så att projekteringen av arbetet kan starta.

Bergslagsdiagonalen

Bergslagsdiagonalen skapades år 1994 och förbinder Norrland med
Götaland genom hela Svealand. Totalt passerar diagonalen 15 kommuner
med totalt trettio tusen företag och en halv miljon människor. Detta är en
investering för framtiden för företag och människor utmed diagonalen -
en pulsåder igenom Sveriges industriella hjärta, som ska ge förbättrade
möjligheter och nya verksamheter längs vägen. De fyra
länsverksamheterna måste samverka för att utvecklingen ska komma till
stånd.

Då Bergslagsdiagonalen är den viktigaste transportleden för de kommuner
som omfattas av EU:s mål 2, måste regeringen prioritera investeringen i
diagonalens utbyggnad och därmed även vid förhandlingarna med EU för att
medel ska kunna allokeras när det gäller dessa regionalpolitiska insatser. De
aktuella investeringarna bör ske med förtur och genomföras under första
delen av den kommande planeringsperioden.

Krångel med vägskyltning

Till vägar och en levande landsbygd hör inte bara själva vägen. För att
hela Sverige skall kunna leva finns olika strategier. Den ena är att med
statliga bidrag i olika former hoppas kunna styra företag och människor
till olika delar av vårt land där det är särskilt stor brist på jobb. Den andra
är att underlätta för företagande i alla former att etablera sig och kunna
verka i så väl glesbygd som storstad. Den senare vägen kan skapa en
enorm potential för glesbygden eftersom det finns stora mervärden att
etablera sig där.

Ett problem för många mindre företagare, t ex för många i delar av Örebro
län, är att det är svårt att upplysa om sin verksamhet. Det gäller de omfattande
reglerna som finns för att sätta upp skyltar för information om att företaget
finns "runt hörnet" vid den väg som leder till företaget.

Den som vill placera en skylt eller reklamanordning inom närområdet till
en allmän väg måste ha den aktuella väghållarens tillstånd. Det gäller således
i regel staten eller kommunen. Bestämmelserna som omgärdar detta är
extremt krångliga allt ifrån vad gäller tillstånd, utformning och
kostnadsfördelning. Flera vittnesmål som kommit mig tillkänna menar att det
finns en viss fyrkantighet i dessa skyltärenden. Några av de regler man måste
kunna är; väglagen (1971:948) (VägL), lag (1998:814) med särskilda
bestämmelser om gaturenhållning och skyltning, (LGS), plan- och bygglagen
(1978:10) (PBL), ordningslagen (1993:1617) (OL), förordningen (1998:929)
om gaturenhållning och skyltning (FGS), vägkungörelsen (1971:954) samt
vägmärkesförordningen (1978:1001) (VMF).

Regeringen måste snabba på en förenkling av regelverket på detta område
och därmed bidra till ett något bättre företagsklimat för företagare i glesbygd.

Tågtrafik i Örebro län

Det är lätt att välkomna planerna på ökad persontrafik och planerna att
bygga samman Inlandsbanan med Bergslagsbanan vilket skulle kunna
gynna tågtrafiken till och från t ex Hällefors.

Liberaler från Örebro län har under lång tid arbetat för att förbättra
tågförbindelserna för Karlskoga genom att förverkliga den s k Nobelbanan.
De senaste årens utveckling har förstärkt argumenten för en sådan utbyggnad,
eller förlängning på Svealandsbanan. Förhoppningarna har självklart
förstärkts av löften från regeringen i deras senaste Karlskogapaket om att göra
en ny utredning. Nobelbanan skulle vara en lämplig etapp till nya
Svealandsbanan och knyta ihop Örebro och Karlstad genom en järnvägslinje
via Karlskoga och Kristinehamn. Frågan har tidigare avvisats som olönsam ur
samhällsekonomisk synpunkt. Men med bland annat de två universiteten i
Örebro och Karlstad, ett framtida ökat behov av samverkan inom sjukvården
och fler arbetspendlare är situationen en annan.

Järnväg och farliga transporter

Vad gäller järnvägen är även den ett ur miljösynpunkt mycket bra
kommunikationsmedel. Dock saknar järnvägen inte miljöpåverkan.
Främst ur bullerhänseende då den passerar tätorter. Ett annat problem som
järnvägen dock delar med både sjöfart, flyg och lastbilstrafik är de
omlastningsplatser som oundgängligen måste finnas. På dessa
godscentraler hanterar man även en hel del farligt gods. Godscentralerna
är idag i stor utsträckning belägna inom tätorter, ofta mycket nära
bostadsbebyggelse. På sikt måste samhället se till att dessa godscentraler
får en lämpligare placering.

I Örebro inträffade tidigare i år en incident som kunnat få mycket
allvarliga följder. En mycket brandfarlig gas som var lastad i fat i en
järnvägsvagn började läcka ut. Lyckosamt fick en uppmärksam
järnvägsarbetare syn på läckaget innan brand uppstått och räddningskåren
kunde därigenom förhindra vidare läckage och att brand uppstod. Denna
incident hände mycket nära Hagaby villaområde i Örebro kommun. Liknande
och ännu allvarligare incidenter har inträffat på fler platser i vårt land.

Flygtrafik

Flyg är ett viktigt kommunikationsmedel för Örebro län. Det kan
konstateras att så kallade regionflygplatser som t.ex. Örebro/Bofors
flygplats fyller ett stort behov. Detta även för miljön eftersom ett stort
antal människor på så sätt slipper transportera sig med bil till mer
avlägsna storflygplatser. Regionflygplatserna får idag ett mindre bidrag
från Luftfartsverket för sin drift. LFV borde få ett anslag att fördela på
dessa flygplatser för miljöåtgärder. Det är rimligt att en något mindre
flygplats har samma miljöstandard som de som drivs av LFV.

Polisens arbete

Något som endast perifert hör till ämnet infrastruktur och vägar är
polisens arbete. Då tänker vi på polisens medverkan, och ibland, helt
självständiga arbete med fordonskontroll. Eskortservice för breda
och/eller höga och långa laster tar även det hårt på polisens resurser.
Enligt polisens talesman kan vissa tider ta hela trafikpolisavdelningen i
anspråk. Eskortservice och fordonskontroll bör därför flyttas över från
polisväsendet till annan myndighet. Vägverket är väl då den myndighet
som ligger närmast till hands. Däremot bör av lätt förklarliga skäl den
rena trafikövervakningen naturligtvis ligga kvar som polisiärt ansvar.

Intelligenta vägar

Den så kallade nollvisionen innebär att ingen skall omkomma eller skadas
svårt i trafiken. Denna vision är milt uttryckt alltför orealistisk. Tanken
bakom det hela är dock god. Även bland dem som anser visionen
orealistisk är det en självklarhet att arbeta för att minimera antalet dödade
och skadade i trafiken. Därför är ett arbete att minimera dessa skador bra
både för medborgarna och samhällsekonomin. Ett steg i den riktningen
vore att främja forskningen med så kallad aktiv säkerhet. Passiv säkerhet
är bälte, krockkuddar och annat i bilen som deformationszoner etc. Aktiv
är utrustning som förhindrar eller varnar för farliga situationer. Sådan
forskning pågår lite varstans i världen, dock mest vad gäller utrustning i
bilen. Regeringen borde ge t ex Vägverket i uppdrag att i samarbete med
bilindustrin förstärka forskningen med syfte att få fram vägar med aktiva
sensorer och annan utrustning, som, i samspel med utrustning i fordonen,
förhindrar olyckor samt, eventuellt, hjälper till med navigering. Ingen
sådan utrustning får dock äventyra den personliga integriteten.

Miljön

Bilen utgör ett viktigt frihetsinstrument för människor. Problemet är dock
att nästan alla fordon idag drivs med fossila bränslen. Argumenten kring
riskerna med den globala växthuseffekten är kända. Utmaningen är därför
att finna nya drivmedel för våra fordon. På Island förekommer många
intressanta företeelser.

Den isländska regeringen har proklamerat Island som en fossilbränslefri
zon.

Naturligtvis går detta inte att genomföra över en natt. Man har tillsammans
med oljebolaget Shell och biltillverkaren Daimler Chrysler bildat ett bolag
som skall ta fram ett billigt sätt att framställa vätgas, som sedan skall
användas som drivmedel för fordon och fiskeflotta. Vattenånga är den enda
avgasen från en motor som drivs med vätgas. Alltså inget som helst annat än
vattenånga! Ett större "lyft" för miljön är svårt att föreställa sig. Meningen
är,
om vi minns rätt, att först börja med fiskeflottan därefter kollektivtrafiken
för
att sedan sluta med den privata bilparken.

Att vätgas är framtidens drivmedel är helt klart. Det visar bland annat att
flera biltillverkare redan har prototyper framme där vätgas är drivmedlet.
Shells medverkan i detta projekt talar även det ett tydligt språk. De har
offentligt uttalat att de framöver inte kommer att vara ett oljebolag, utan man
vill vara ett energibolag som tillhandahåller den energi som efterfrågas.
Toyota uttalade bara för ett par dagar sedan att man kommer att ha en
vätgasbil i produktion inom fem år.

Här kan även nämnas att det norska företaget Statoil börjat intressera sig
för vätgas för bostadsuppvärmning.

Regeringen bör få i uppdrag att närmare informera sig om det Isländska
projektet. Det skulle även kunna undersökas möjligheten att Sverige kan gå in
som delfinansiär inom ramen för det nordiska samarbetet för att på så sätt
komma nära och delta i denna forskning.

Stockholm den 5 oktober 2000

Johan Pehrson (fp)