Israels ockupation av Palestina

Motion 2011/12:U202 av Hans Linde m.fl. (V)

1Innehållsförteckning

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Inledning3

4Fred kräver ett fritt Palestina4

5Illegala israeliska bosättningar5

6Summariska arresteringar, orättvisa rättegångar och anklagelser om tortyr5

7Muren6

8Flyktingars rätt att återvända6

9Jerusalems status7

10Antibojkottlagen – en inskränkning av yttrandefriheten7

11Gaza8

12Efter Israels anfallskrig mot Gaza8

13Ansvaret för återuppbyggnaden av Gaza9

14Ship to Gaza10

15Sveriges och EU:s roll och skyldigheter10

16Fredsförhandlingar och ny palestinsk enighet11

17Associationsavtal11

18Krigsmateriel12

2Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige som medlem i FN bör rösta för en palestinsk ansökan om medlemskap i FN, och att Sverige erkänner Palestina som stat.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige kraftfullt bör agera för att förhindra att nya israeliska bosättningar tillkommer på palestinsk mark och för att befintliga bosättningar avvecklas omgående.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige, som medlem i FN, bör verka för att FN:s tortyrkommitté ska få som särskilt uppdrag att utreda eventuella brott mot tortyrkonventionen som misstänks ha begåtts av Israel.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör agera för att förhindra att bygget av muren fortgår samt att den mur som redan har byggts på ockuperad mark rivs.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör driva att frågan om flyktingarnas rätt att återvända förs upp på dagordningen och att resolution 194 ska respekteras.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att Israel upphäver den s.k. antibojkottlagen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige som enskild stat, inom ramen för FN och EU, ska kräva att Gazaremsans luft-, sjö- och landvägar öppnas.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land, och som medlem i FN, bör agera för att de som är skyldiga till krigsförbrytelser under Israels anfallskrig mot Gazaremsan ställs inför rätta.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige inom ramen för EU och FN ska verka för att Israel hålls ekonomiskt ansvarigt för den omfattande förstörelsen under landets anfallskrig mot Gazaremsan.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör kräva att de som var skyldiga till den blodiga bordningen av Ship to Gaza 2010 ställs inför rätta samt att en oberoende utredning av sabotaget mot Ship to Gaza II genomförs.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör ha kontakter med samtliga parter, med kraft verka inom EU och FN för att stödja den nya palestinska enigheten samt säkerställa att både Hamas och al-Fatah inkluderas i alla kommande fredsförhandlingar.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område och suspendera det nuvarande associeringsavtalet så länge som Israel inte avvecklar bosättningarna och vägspärrarna på ockuperat område, avbryter blockaden av Gaza och upphör med byggandet av muren på Västbanken.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att EU initierar ett vapenembargo mot Israel.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska stoppa all vapenhandel, kalla hem militärattachén från Tel Aviv och avbryta allt militärt samarbete med Israel.

3Inledning

Israels ockupation av Palestina har skapat en av världens mest segdragna konflikter. Redan genom processen som ledde till att staten Israel utropades 1948 skapades grogrunden för dagens konflikt genom att hundratusentals palestinier fördrevs från sina hem. Sedan sexdagarskriget 1967 har Israel ockuperat delar av Gazaremsan, Västbanken och östra Jerusalem i strid med folkrätten.

Konflikten mellan Israel och Palestina är inte en konflikt mellan jämlika parter. Israel är en av världens största krigsmakter vars militärapparat understöds av USA, och landet har ett större ansvar enligt folkrätten i egenskap av ockupationsmakt. Samtidigt är det viktigt att understryka att folkrättens regelverk, bland annat förbudet mot attacker mot civila, omfattar samtliga parter.

Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, folkrätten och det palestinska folket inte bara fortsätter utan blir dessutom allt grövre. Blockaden av Gaza fortskrider och den mur som sedan länge har fördömts av FN fortsätter byggas. Antalet illegala bosättningar på ockuperad mark fortsätter att växa trots löften om motsatsen, och fördrivningen av palestinier från östra Jerusalem ökar. Israel fortsätter att arrestera, fängsla, tortera och i vissa fall döda dem som står upp mot ockupationen. Ingen fred tycks vara i sikte, och så länge Israel vägrar att respektera palestiniernas mest grundläggande mänskliga rättigheter kommer inte fred vara möjligt att uppnå.

Genom sina konsekventa brott mot folkrätten framstår Israel som genuint ointresserat av att upphäva den ockupation av palestinsk mark som pågått i årtionden och som är nyckeln till en varaktig fred i Mellanöstern. Vänsterpartiet anser att Israel måste dra sig tillbaka från ockuperat område, att bosättningarna måste utrymmas och att en fri och demokratisk palestinsk stat bör upprättas inom 1967 års gränser.

Vänsterpartiets utgångspunkt är folkrätten och respekten för de mänskliga rättigheterna. Därför har vi uppmärksammat och fördömt Israels grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna både i och utanför riksdagen. Vi har samtidigt inte tvekat att ta avstånd från de brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna som begåtts av palestinska grupper. Vänsterpartiet har även varit starkt kritiskt mot den borgerliga regeringens agerande; vi ser att Sverige skulle kunna spela en betydligt större roll i Mellanöstern genom att vara tydligt och konsekvent för folkrätten och för ett fritt och demokratiskt Palestina.

4Fred kräver ett fritt Palestina

En fredlig lösning på konflikten mellan Israel och Palestina känns för närvarande långt borta. Israels ockupation fortsätter, bosättningarna byggs ut och palestinierna förvägras sina mänskliga rättigheter. Detta är inte bara en provokation mot palestinierna utan hela det internationella samfundet och folkrätten. Israels uppenbara folkrättsbrott har samtidigt gång på gång passerat utan att det fått konsekvenser. Det dödläge som råder i konflikten har av förklarliga skäl gett upphov till en enorm frustration hos den palestinska ledningen.

Frustrationen har nu lett till palestinsk handling. Efter sommaren 2011 deklarerade presidenten för den palestinska myndigheten, Mahmoud Abbas, att Palestina nu har för avsikt att under generalförsamlingens möte i september, officiellt ansöka om medlemskap i FN. Det man i praktiken ansöker om är att bli erkänd som egen stat, utan att ha förhandlat ett fredsavtal med Israel. Abbas menar att alla andra alternativ har prövats, och att man nu måste söka denna lösning för att försöka tvinga fram förhandlingar. Enligt Abbas så är förhandlingar med Israel palestiniernas första, andra och tredje prioritet; han menar att det inte finns något annat alternativ att lösa konflikten.

Reaktionen från Israel har varit ett starkt fördömande av den tilltänkta ansökan. En palestinsk stat, utan en färdigförhandlad fredsplan, utgör ett stort politiskt hot mot Israel. För det första skulle det sätta hård press på Israel att återvända till förhandlingsbordet, särskilt efter Mahmoud Abbas uttalanden om palestiniernas villighet att förhandla. Att förhandla med en annan medlem i FN ger naturligtvis en helt annan dignitet till palestiniernas krav.

Vänsterpartiet stödjer en tvåstatslösning med östra Jerusalem som huvudstad i en palestinsk stat. Vi hade naturligtvis helst sett att denna lösning uppstått genom förhandlingar mellan de två inblandade parterna. När fredsprocessen nu gått i stå ser vi palestiniernas ansökan om medlemskap i FN som ett nödvändigt steg för att föra processen framåt. Vi anser därför att det är självklart att Sverige som medlem av FN stödjer en palestinsk medlemsansökan, samt att Sverige formellt erkänner Palestina som stat. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5Illegala israeliska bosättningar

Antalet israeliska bosättare på ockuperad palestinsk mark har passerat en halv miljon. Bosättningarna utgör ett tydligt brott mot fjärde Genèvekonventionen och anses vara ett krigsbrott av ICC (Internationella brottmålsdomstolen). Förutom att den expansiva bosättningspolitiken som Israel bedriver är olaglig, så slår den effektivt sönder den palestinska infrastrukturen och möjligheten att bygga upp ett fungerande samhällssystem. Palestiniernas rörelsefrihet är kraftigt begränsad och de utsätts regelbundet för ostraffat våld från bosättarna, enligt FN:s samordningsorgan, OCHA. Etableringen av nya bosättningar innebär inte sällan tvångsförflyttning av palestinier. Eftersom Israel hänvisar till sina militära lagar äger inte palestinierna rätt till kompensation för sina skövlade hem.

Avvecklingen av bosättningarna är en nyckelfråga i fredsprocessen. Trots det fortsätter israeliska makthavare att godkänna byggandet av fler bosättningar. Inrikesministeriet godkände under sensommaren 2011 1 600 nya judiska bosättningar i Ramat Shlomo, och ytterligare 2 700 bosättningar ska byggas i östra Jerusalem. När stadsfullmäktige i Jerusalem under våren 2011 godkände en plan på att bygga 984 nya bosättningar i östra Jerusalem påpekade högerpartiet Likuds företrädare Elisha Peleg: Självklart godkände vi den, det är bara ett första steg. Israel verkar med andra ord ha all avsikt att fortsätta trotsa Genèvekonventionen.

EU:s utrikeschef Catherine Ashton beklagar i ett uttalande den 12 augusti 2011 Israels bosättningspolitik, men verkar oförmögen att sätta någon press på Israel att respektera basala internationella lagar och regler. Även FN agerar förlamat i frågan eftersom USA lämnar in sitt veto vid varje resolution som fördömer bosättningarna. Sverige bör därför kraftfullt agera för att förhindra att nya israeliska bosättningar tillkommer på palestinsk mark och för att befintliga bosättningar avvecklas omgående. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6Summariska arresteringar, orättvisa rättegångar och anklagelser om tortyr

Enligt Amnesty International använder sig Israel flitigt av administrativa frihetsberövanden, det vill säga arresteringar som beordrats av myndigheter utan att rättssystemet först prövat ärendet. Under 2010 utsattes åtminstone 264 palestinier för dessa summariska arresteringar utan att veta vad de är anklagade för. Även ungdomar utsattes: en 16-årig pojke satt frihetsberövad från den 20 mars till den 26 december utan att åtal väcktes. Under sin vistelse i fängelse förvägras palestinier rätten att träffa sina familjer.

Amnesty rapporterar också om att palestinier nekas sin rätt till en rättvis rättegång. Många gånger förhörs de intagna utan att deras advokat får närvara. Palestinier ställs ofta inför militärdomstolar trots att de är civila.

De kanske allvarligaste rapporterna vittnar om utbredd tortyr i de israeliska fängelserna. En del av de utsatta är barn. Misshandel, hot om repressalier mot den intagnes familj, att förneka dem sömn, samt elchocker var enligt Amnestys uppgifter vanligt förekommande. FN:s konvention mot tortyr förbjuder användandet av tortyr och FN:s tortyrkommitté har till uppgift att se till att stater lever upp till det som står i konventionen. Israel har ratificerat konventionen och har därför ett särskilt ansvar. Med tanke på de misstankar om utbredd tortyr som förekommer mot palestinier bör Sverige som medlem i FN driva på för att tortyrkommittén särskilt utreder Israels eventuella brott mot tortyrkonventionen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7Muren

En central del i Israels ockupation är byggandet av den omfattande muren på de ockuperade områdena. Enligt Amnesty International hade 60 % av den 700 kilometer långa muren färdigställts i slutet av 2010, 85 % av den på ockuperad palestinsk mark. Många palestinier har som resultat av murbygget förlorat sin åkermark eller isolerats från sina arbeten, släktingar eller marknader. Internationella domstolen i Haag fastslog den 9 juli 2004 att den mur som Israel bygger strider mot folkrätten. Trots det har bygget av muren fortsatt det senaste året.

Det är omöjligt att bygga en framtida självständig palestinsk stat när hela samhället är fragmenterat på grund av muren. Ariel Sharon talade under sin tid som premiärminister om en kantonlösning för palestinierna, men de delar av Västbanken som fortfarande är i palestiniernas händer påminner mer om de svartas bantustans i apartheidens Sydafrika. Vänsterpartiet menar därför att Sverige bör agera för att förhindra att bygget av muren fortgår samt att den mur som redan har byggts på ockuperad mark rivs. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

8Flyktingars rätt att återvända

Krigen 1948 och 1967 resulterade i två flyktingvågor då palestinier i de områden som i dag utgör staten Israel fördrevs, tvångsförflyttades eller flydde på ett sätt som inte kan beskrivas som annat än etnisk rensning. Antalet palestinska flyktingar uppgår i dagsläget till ca 5 miljoner människor runtom i världen. Huvuddelen bor i dag i grannländerna där de i många fall saknar de rättigheter och medborgarskapsstatus som lokalbefolkningen har.

Artikel 11 i FN:s generalförsamlings resolution 194 från 1948 fastställer att de flyktingar som önskar återvända till sina hem och bo i fredlig samvaro med sina grannar borde göra det så snart det är praktiskt möjligt, och kompensation borde utbetalas åt dem som väljer att inte återvända samt för förlorad eller förstörd egendom. Israel har dock inte respekterat resolution 194 och förvägrat de palestinska flyktingarna rätten att återvända. Ingen kompensation har heller utbetalats. Fred i Mellanöstern förutsätter att frågan om de palestinska flyktingarna förs upp på dagordningen och finner en lösning i enlighet med FN:s resolution. Sverige bör i fortsatta förhandlingar driva att frågan om flyktingarnas rätt att återvända förs upp på dagordningen och att resolution 194 ska respekteras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

9Jerusalems status

Frågan om vilken status staden Jerusalem ska ha är central. I en framtida självständig palestinsk stat vill palestinierna se östra Jerusalem som huvudstad. Detta stöds av FN, som i flertalet resolutioner fastställt att östra Jerusalem är ett palestinskt territorium och en del av det ockuperade Västbanken, bland annat i resolution 478. En förutsättning för att ockupationen av östra Jerusalem ska upphöra är att de israeliska bosättningar som finns på området avvecklas och att inga nya byggs. Israel förband sig år 2003 i färdplanen för fred att åta sig detta uppdrag. Detta löfte upprepades också i Annapolis då Israel lovade att uppfylla de målsättningar som fastlades 2003. Men dessa löften har inte följts av praktisk handling. Israel fortsätter att demolera palestinska hem och ge godkännande till bygget av nya bosättningar. Fred kommer inte att vara möjligt utan en lösning på frågan om Jerusalems status och att Israels ockupation av östra Jerusalem hävs.

10Antibojkottlagen – en inskränkning av yttrandefriheten

I juli 2011 antog det israeliska parlamentet, Knesset, ett kontroversiellt lagförslag som enligt många experter innebär att landet nu passerat en mycket farlig gräns. Den så kallade antibojkottlagen innebär att det nu blir straffbart att mana till bojkott (ekonomisk, kulturell eller akademisk) mot staten Israel, dess institutioner eller de ockuperade palestinska områdena. Påföljden kan bli hårda böter.

Lagförslaget röstades igenom med siffrorna 47 mot 36 och stöddes av Netanyahus regering. Israeliska människorättsorganisationer som BTselem har varit starkt kritiska till lagen som man menar nu gör det straffbart att med fredliga metoder visa sitt motstånd mot ockupationen. Enligt många av dessa organisationer är detta bara ett första steg i en kampanj från regeringen att tysta kritiska röster inne i Israel.

Även Amnesty International har kritiserat lagen. Enligt dem är detta inget annat än en attack mot yttrandefriheten i Israel, en grundläggande rättighet som alla stater har en skyldighet att upprätthålla och stärka. Även Amnesty har märkt av ett hårdnande tryck mot israeliska NGO:er och frivilligorganisationer som kämpar mot ockupationen och för palestiniernas mänskliga rättigheter.

När Israel, som anser sig vara en demokrati, så tydligt bryter mot yttrandefriheten och dess medborgares mänskliga rättigheter bör Sverige, som enskilt land men också som medlem i EU och FN, agera för att Israel avskaffar den så kallade antibojkottlagen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

11Gaza

Gazaremsan motsvarar i storlek den svenska ön Orust men har 1,5 miljoner invånare. Den 19 september 2007 definierade den israeliska regeringen Gazaremsan som fientligt territorium och beslutade att Israel har rätt att stänga av el- och bränsletillförseln till Gaza som ett svar på palestinska väpnade gruppers raketattacker mot israeliska städer. Sjö-, luft- och landvägar till området stängdes helt. Beslutet har kritiserats hårt bland annat av den israeliska människorättsorganisationen BTselem och Amnesty International, som båda menar att isoleringen är en kollektiv bestraffning i strid med folkrätten. Isoleringen har i grunden slagit sönder ekonomin i Gaza och skapat en djup humanitär kris. Gaza har ända sedan blockaden infördes, av förklarliga skäl, kallats för världens största fängelse.

Enligt Amnesty International lever ofattbara 80 procent av befolkningen i Gaza endast av humanitär hjälp via internationella hjälporganisationer. Enligt Amnesty medför den israeliska blockaden dessutom att den humanitära hjälp som erbjuds får betydligt svårare att nå de mest behövande. Sverige måste stå upp för folkrätten och kräva att Israels kollektiva bestraffning av Gazas befolkning hävs. Sverige ska som enskild stat, inom ramen för FN och EU, kräva att Gazaremsans luft-, sjö- och landvägar öppnas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

12Efter Israels anfallskrig mot Gaza

Den 27 december 2008 inledde Israel urskillningslösa beskjutningar av Gazaremsan. Israels anfallskrig, även kallat Operation Cast Lead, skulle under de kommande 22 dagarna medföra katastrofala följder för Gazas 1,5 miljoner invånare och skapa en humanitär katastrof. Kriget mot Gaza och den massiva förstörelse som följde i dess spår, kopplat till den israeliska blockaden, gjorde att läget på Gazaremsan snabbt gick från usel till katastrofal. Ekonomin sköts i sank, bostäder jämnades med marken och sjukhus förstördes. Gaza har ännu i dag inte återhämtat sig från Israels anfallskrig.

Folkrätten reglerar bland annat hur parter får och inte får agera vid väpnande konflikter och under ockupation. Folkrätten ställer tydliga krav på Israel såväl som på de palestinska parterna, bl.a. att skilja på militära och civila mål. Raketbeskjutningen in i Israel måste därför betraktas som ett folkrättsbrott, men ursäktar samtidigt på inget sätt Israels svar som var både oproportionellt och drabbade civila palestinier hårt. Samtidigt bär Israel, i egenskap av ockupationsmakt, huvudansvaret för civilbefolkningens säkerhet på Gazaremsan. Det är i dag uppenbart att omfattande och grova brott mot folkrätten begicks under Israels anfallskrig mot Gazaremsan.

Trots detta har försvinnande få fall prövats i domstol, och bara tre israeliska soldater har dömts för brott i samband med Operation Cast Lead. Två av dessa tre har funnits skyldiga till otillåtet uppträdande, vilket endast har medfört degradering och ett tre månader långt villkorligt fängelsestraff. Inget av de många brott som begicks under Gazakriget har ännu prövats vid ICC.

Att folkrättsbrotten dokumenteras och att de skyldiga, inom den israeliska militärmakten såväl som inom den palestinska myndigheten och Hamas, ställs inför rätta är väsentligt för försoning och fred. Befolkningen på båda sidor väntar otåligt på rättvisa, men ännu så länge har de inblandade parterna varit helt oförmögna att själva genomföra oberoende utredningar och ställa de ansvariga till svars.

Vänsterpartiet tycker att det är oroande att ingen av parterna i konflikten visar någon vilja att följa internationell humanitär rätt eller erkänna att man brutit mot den. Om en kultur av straffrihet vid folkrättsbrott ska tillåtas etablera sig är risken överhängande att de förbrytelser som begåtts mot civilbefolkningen kommer att återupprepas. Det enda sättet att bryta denna spiral av straffrihet och orättvisa är att nu använda sig av de verktyg som det internationella rättssystemet erbjuder.

Sverige bör både som enskilt land och som medlem i FN, agera tydligt och kraftfullt för att de som är skyldiga till krigsförbrytelser under Israels anfallskrig mot Gazaremsan ställs inför rätta. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

13Ansvaret för återuppbyggnaden av Gaza

Förutom allt mänskligt lidande i form av död och skador ledde Israels militära angrepp mot Gazaremsan mellan den 27 december 2008 och den 18 januari 2009 till fysiska skador på infrastruktur och byggnader för åtskilliga miljarder kronor. Det kommer att ta decennier innan Gaza återhämtar sig från den kris som två veckors israelisk attack skapade.

Ansvarsfrågan handlar alltså inte bara om krigsförbrytelser enligt folkrätten, utan även om ekonomi och om återuppbyggnaden av Gaza. Det är hög tid att Israel ekonomiskt ställs till svars för den förstörelse som man gång på gång åsamkar Palestina.

Israel har betalat 10,5 miljoner dollar till FN som kompensation för de FN-byggnader som förstörts under Operation Cast Lead. FN har sagt sig vara till freds med storleken på kompensationen och menar att landets ekonomiska skuld för kriget nu är betald. Den israeliska regeringen har dock inte tagit på sig något ansvar för all förstörelse och skada som den orsakat den palestinska civilbefolkningen.

Ansvarsfrågan för återuppbyggnaden av Gaza får inte glömmas bort. Vänsterpartiet anser därför att Sverige inom ramen för EU och FN ska verka för att Israel hålls ekonomiskt ansvarigt för den omfattande förstörelsen under landets anfallskrig mot Gazaremsan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

14Ship to Gaza

I maj 2010 seglade ett antal civila lastfartyg mot Gazaremsan, konvojen Ship to Gaza. I lasten fanns förnödenheter som cement och mediciner. Syftet var, förutom att bistå Gazaborna med nödvändiga råvaror och utrustning, att synliggöra det orimliga och olagliga med den israeliska blockaden av Gaza. Tyvärr kom inte flottan fram till sin destination. Med hjälp av stridsfartyg och helikoptrar bordade den israeliska armén flera av skeppen på internationellt vatten. Det mest blodiga anfallet skedde mot det turkiskregistrerade skeppet Mavi Marmara där den israeliska arméns brutalitet ledde till att nio passagerare miste livet samt att ett dussintal skadades.

Under försommaren 2011 planerades för ytterligare en seglats med Ship to Gaza. Med ombord fanns bland annat svenska riksdagsledamöter, journalister och artister. Målet var detsamma, det vill säga att bryta den olagliga israeliska blockaden mot Gaza. Denna gång kunde båtarna inte ens lämna hamnen. Några av skeppen utsattes för sabotage (bland annat mot propellrarna), och de övriga förvägrades rätten att lämna den grekiska hamnen där de låg förtöjda. Rykten gör gällande att Israel ligger bakom sabotaget. Att de satt avsevärt och kännbart diplomatiskt tryck på Grekland att stoppa konvojen är uppenbart.

Israels agerande mot Ship to Gaza är oförsvarbart. Fartygen som utgjorde Ship to Gaza I och II var enbart lastade med civila förnödenheter och Israel bröt genom bordningen mot flera av folkrättens bestämmelser. Vänsterpartiet anser att Sverige bör kräva att de skyldiga, både de som gav ordern om bordningen och de som utförde den, ställs inför rätta för brott mot folkrätten. Dessutom bör Sverige kräva att en oberoende utredning av sabotaget mot Ship to Gaza II genomförs. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

15Sveriges och EU:s roll och skyldigheter

Israels ockupation av Palestina hade inte varit möjlig utan EU:s förmånliga handelsavtal med Israel eller utan USA:s militära bistånd till landet. När både EU och USA valde att isolera Palestina ekonomiskt och politiskt, efter att Hamas vann de demokratiska valen på de ockuperade områdena år 2006, fick Israel än en gång draghjälp åt sin ockupation. Isoleringspolitiken ledde inte bara till de inre motsättningar som än i dag lever kvar i Palestina, utan också till ytterligare lidande för det palestinska folket. Till syvende och sist är det Israel som har tjänat mest på både motsättningar mellan palestinska organisationer och det växande lidandet för palestinierna.

16Fredsförhandlingar och ny palestinsk enighet

EU:s linje att terrorstämpla Hamas och inte föra samtal med alla parter är orimlig. Behovet av en dialog med Hamas har blivit ännu viktigare efter det försoningsavtal som upprättades mellan Hamas och al-Fatah i maj 2011. Splittringen i den palestinska befrielsekampen är till synes över och det ställer nya krav på såväl Sverige som resten av världen att se Hamas som en legitim förhandlingspart. Dialog innebär självfallet inte ett okritiskt förhållningssätt, det är viktigt att Sverige i en framtida dialog med Hamas lyfter de brott mot de mänskliga rättigheterna som begås på Gazaremsan samt de brott mot folkrätten som organisationen gjort sig skyldig till genom raketbeskjutningen mot Israel.

Israels svar på den palestinska enigheten har på sedvanligt vis varit fördömande. President Benjamin Netanyahu har beklagat att al-Fatah ingått avtalet och sagt att al-Fatah måste välja fred med Israel eller fred med Hamas. Han har också uppmanat EU, och särskilt Catherine Ashton, att vara försiktiga gentemot det nya palestinska samlingsstyret. Ur den israeliska regeringens perspektiv är självklart palestinsk samstämmighet politiskt oroväckande och ett tydligt hot mot ockupationen.

I ljuset av den palestinska enigheten och Israels fördömanden anser dock Vänsterpartiet att Sverige inte ska vara försiktigt, utan tvärtom. Snarare är läget nu ljusare än på länge, eftersom det palestinska försoningsavtalet nu öppnar för tydligare och mer effektfulla förhandlingar mellan två parter.

Sverige bör med anledning av den senaste tidens utveckling ha kontakter med samtliga parter, med kraft verka inom EU och FN för att stödja den nya palestinska enigheten samt säkerställa att både Hamas och al-Fatah inkluderas i fortsatta fredsförhandlingar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

17Associationsavtal

Att Europeiska unionen år efter år betonar vikten av att gränserna till Gaza öppnas, ändrar tyvärr inte situationen för palestinierna. Inte så länge Israel fortsätter ignorera EU:s kritik och EU aktivt fortsätter att inte sätta tyngd bakom sitt budskap. Israels kollektiva bestraffning av Gazas befolkning fortskrider som vanligt, i strid med folkrätten.

Det skulle dock vara möjligt för Sverige och EU att sätta en betydligt större press på Israel. Samarbetet mellan EU och Israel är omfattande och ger EU en möjlighet att sätta press på Israel att respektera folkrätten; associeringsavtalet mellan EU och Israel är till exempel villkorat med respekt för de mänskliga rättigheterna. EU:s associationsavtal med Israel innefattar förmånliga handelsavtal som ger det israeliska näringslivet stora ekonomiska fördelar. På så vis bidrar EU till att stärka den ekonomiska basen för ockupationspolitiken.

Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område. Så länge Israel inte avvecklar bosättningarna och vägspärrarna på ockuperat område, avbryter blockaden av Gaza och upphör med byggandet av muren på Västbanken, bör inga förhandlingar om fördjupat samarbete på något område mellan EU och Israel genomföras och nuvarande associeringsavtal suspenderas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Tyvärr har det i Sveriges fall gått i motsatt riktning de senaste åren. Efter en svacka under 2009, i spåren av finanskrisen, så steg både import och export från/till Israel under 2010. Sverige exporterade under 2010 varor till Israel till ett värde av 3,05 miljarder kronor och importerade varor från Israel till ett värde av nästan 1 miljard kronor.

I Sverige fortsätter dessutom utrikesministern upprepa att de förmånliga handelsavtal som Sverige och EU har med Israel är nödvändiga eftersom man inte bör isolera Israel, men efter Hamas valseger år 2006 tvekade man aldrig att isolera den palestinska myndigheten.

18Krigsmateriel

Sverige och det internationella samfundet kan inte låta ännu ett år av ockupation gå till ända. Att strypa vapentillförseln är ett effektivt verktyg för att sätta press på alla parter. All vapenexport från EU-länderna till Israel måste upphöra. Sverige bör ta initiativ till ett sådant vapenembargo inom EU. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Sverige kan självt agera och avbryta vårt omfattande militära samarbete med Israel. Det innebär bland annat att vi omedelbart kallar hem den militärattaché som är stationerad vid den svenska ambassaden i Tel Aviv. Det omfattande besöksutbyte som pågår mellan det svenska försvaret och den israeliska armén ska omgående avbrytas och det svenska försvarets import av krigsmateriel från Israel ska upphöra. Under de senaste tio åren har Sverige importerat militär utrustning från Israel för mer än 160 miljoner kronor och vi har på så vis bidragit till att finansiera den israeliska krigsmakten. Vi har dessutom låtit Israel testa förarlösa flygplan i Sverige – plan som sedan använts av Israel i kriget i Gaza. Sverige bör stoppa all vapenhandel, kalla hem militärattachén från Tel Aviv och avbryta allt militärt samarbete med Israel. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 14 september 2011
Hans Linde (V)
Torbjörn Björlund (V)	Jens Holm (V)
Siv Holma (V)	Kent Persson (V)
Jonas Sjöstedt (V)