Internationellt miljösamarbete

Motion 1989/90:U657 av Lars Ernestam m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:U657

av Lars Ernestam m.fl. (fp)
Internationellt miljösamarbete

Miljöproblemen är internationella. Uttunningen av ozonskiktet och klimatförändringar
av en hotande växthuseffekt är problem av global karaktär. Vädersystemen
för med sig surt regn, kvävegödning, kvicksilver m.m. över delar
av kontinenter. Förorening och utfiskning av haven drabbar stora regioner
och i första hand kuststaterna. Markförstöring, skogsskövling och utrotning
av växt- och djurarter pågår över hela jorden.

FN:s miljökonferens 1992 får stor betydelse när det gäller en rad globala
miljöproblem. Sverige måste självfallet spela en engagerad och pådrivande
roll i förberedelserna. Det är angeläget att konferensen leder fram till konkreta
åtaganden och åtgärder, bl.a. i fråga om internationella ekonomiska
insatser mot miljöförstöringen. Att lösa miljöproblem är inte en lyxsysselsättning
för högindustrialiserade nationer, det är i högsta grad en nödvändig
förutsättning för alla länders utveckling och alla människors välfärd.

Åtgärder mot miljöförstöringen måste ofta arbetas fram i internationellt
samförstånd. I den här motionen lägger vi fram förslag på främst två områden:
Europeiskt miljösamarbete och miljövård i biståndet. Bland våra viktigaste
krav märks:

- Svenskt medlemsskap i EEA, EG:s miljövårdsorgan.

- Inrätta en internationell brandkårsstyrka för miljöskydd.

- Stöd till ideella organisationers internationella arbete.

1. Samarbete i Europa

Sverige har ofta varit pådrivande i det internationella miljösamarbetet. Som
en följd bl.a. av folkpartimotioner har riksdagen tagit initiativ till en nordsjökommission
och en europeisk luftvårdsfond. Det svenska ansträngningarna
på miljöområdet måste också fortsätta i ECE, FN:s organ för europeisk ekonomi
och i den europeiska säkerhetskonferensen.

Många av de svenska miljöproblemen är av gränsöverskridande karaktär
och kan främst lösas i samarbete med andra länder i Europa norr om Alperna.
Till problemen hör bl.a. försurningen av mark och vatten, övergödningen
av haven men också olika avfallsproblem. Folkpartiet föreslår i en
rad motioner till årets riksmöte olika åtgärder på svensk botten, men miljöskyddsarbetet
i Sverige måste kompletteras med insatser i och samarbete
med våra grannländer.

Med tanke på de redan vidtagna åtgärderna och de mycket höga marginal- Mot. 1989/90

kostnaderna för fortsatt reduktion av t.ex svaveldioxid och kväveoxider i U657

Sverige, skulle det vara av stort värde för vårt land att förmå våra grannar
att rena utsläpp från industrier och kraftproduktion bättre än hittills.

Miljöavgifter blir riktigt effektiva först efter en internationell harmonisering.
Likaså kan vissa ensidiga svenska miljökrav komma att uppfattas som
tekniska handelshinder. Mot den bakgrunden är det viktigt att Sverige närmar
sig EG, både för att kunna delta i dagens europeiska miljösamarbete
och för att kunna påverka den framtida miljöpolitiken.

Inom EG har man kommit överens om att inrätta ett speciellt miljövårdsorgan,
EEA (European Environmental Agency). EEA har inledningsvis fått
ganska begränsade arbetsuppgifter, men mycket talar för att ansvarsområdet
kommer att utökas och att EEA blir ett av de viktigaste miljöorganen i
Europa. Enligt EG-kommissionens förslag skall EEA vara öppet också för
stater som inte är medlemmar av EG. Folkpartiet menar att Sverige bör ansöka
om medlemsskap i EEA. Vi hälsar därför med tillfredsställelse att regeringen
framfört sådana önskemål i samband med överläggningar mellan EG
och EFTA och föreslår att en formell ansökan avges så snart som möjligt.

Den snabba liberaliseringsprocessen och strävandena mot marknadsekonomi
i Östeuropa har öppnat helt nya möjligheter att göra meningsfulla miljöinsatser
i t.ex. Polen och Östtyskland. Inom ramen för bistånd till Östeuropa
bör konkreta åtgärder som teknisk och vetenskaplig kompetens till
lokala miljöprojekt och investeringar i miljöskyddsteknik rymmas. Vi bör
också erbjuda utbildning och forskningssamarbete inom miljöområdet.

Bilaterala miljöprojekt mellan Sverige och andra Östersjöstater bör sättas
igång. Exempel på lämpliga projekt är vattenvårdsarbete i samarbete med
Sovjetunionens baltiska delrepubliker under förutsättning att lokala beslut
kan fattas och det redan igångsatta Wisla-projektet i Polen. Dessutom bör
vänortssamarbete mellan svenska kommuner och kommuner i andra Östersjöländer
stimuleras. Som vi påpekar nedan finns också stort utrymme för
ideella organisationers arbete. Investeringar i ny teknik i östeuropeisk industri
bör på alla sätt uppmuntras - en förnyelse av den föråldrade industrin
skulle även utan särskilda reningsåtgärder ge avsevärda miljöförbättringar.

Problemet är dock att de nya regeringarna i Östeuropa alltjämt är beroende
av en byråkrati som skapats under de gamla regimerna och som inte
kan väntas vara kapabel att ta fram projekt som är så konkreta att de kan få
meningsfullt stöd utifrån. Det är därför viktigt att våra insatser koncentreras
till de projekt, t.ex. Wisla-projektet, där tillräcklig konkretion finns, samt
att den sakkunskap som finns inom ideella miljöorganisationer som SPM
(Svensk-Polska Miljöföreningen) utnyttjas för bedömningen av olika projekt.

Folkpartiet menar att ett visst mått av överstatlighet kan behövas i det
europeiska miljöarbetet. Ingen nation skall kunna undandra sig berättigade
krav från andra stater.

Sverige bör också verka för fler regionala miljökonventioner. Det har visat
sig att konventioner som omfattar mindre områden både är lättare att förhandla
färdigt och lättare att få mer långtgående. Såväl Östersj ökon ven tio

13

nen, Gdanskkonventionen och nordiska miljöskyddskonventionen är exempel
på detta.

Åtgärder från svensk sida mot länder som tillåter verksamhet som avsevärt
påverkar miljön i Sverige behöver inte endast baseras på konventioner.

Även den icke konventionsbundna folkrätten dvs. grundläggande internationella
sedvanor och principer, ger nationer möjlighet att agera.

En sådan princip är sic utere (sic utere tuo ut alienum non laedas - ung.
använd din egendom så att det inte skadar dina grannars). I förhandlingar
med länder som vägrar underteckna konventioner torde sic utere-principen
vara det enda folkrättsliga stöd grannländer kan åberopa.

Utrikesutskottet har framhållit (1989/90:UU7) att Sverige står bakom förslag
att tidigare principer skall kodifieras. Så länge så icke skett och eftersom
en folkrättslig sedvana är en sedvana bara så länge den tillämpas är det viktigt
att Sverige, för att stärka den icke konventionsbundna folkrätten, ständigt
framhåller sic utere-principen.

2. Skuldbyten mot miljöinsatser

Skuldbyten inom exportkreditgarantisystemet är en speciell finansieringsmetod
som kan underlätta samhällsnyttiga investeringar i ett låntagarland
med betalningssvårigheter. Samtidigt som fordringsägaren åtminstone får en
viss ersättning för krediterna omvandlas skulden till något nyttigt. Inom miljöområdet
har systemet tidigare använts till bl.a. reservatbildning i tropikerna,
men då har det inte varit stater, utan enskilda fordringsägare, som
sålt skuldandelar. Skuldbyten av här skisserat slag bör även kunna användas
till miljösatsningar i Östeuropa.

I Sverige har det inte tidigare förekommit försäljning av statliga fordringar.
Folkpartiet erfar att frågan om skuldbyten övervägs inom utrikesdepartementet,
finansdepartementet och exportkreditnämnden. Bilaterala
skuldbyten kan visa sig svåra att förena med den s.k. Paris-klubbens regler.

Paris-klubben är ett samarbetsorgan för olika långivarländer. Vi menar att
regeringen bör föreslå regler som möjliggör för exportkreditnämnden att under
vissa förutsättningar sälja skuldandelar och att möjligheterna att medverka
till sådana miljösatsningar prövas inom ramen för Paris-klubben.

3. Miljöbistånd

Sverige har genom att anta ett särskilt miljömål i biståndspolitiken förpliktigat
sig till ett ökat miljöengagemang i biståndsländerna. Folkpartiet anser
att fler konkreta åtgärder måste vidtas för att visa att Sverige lever upp till
målet. En sådan åtgärd är att Sverige bör ta initiativ till att inrätta en internationell
miljöskyddstyrka för snabba insatser vid miljökatastrofer i utvecklingsländer.
Inledningsvis bör brandkårsstyrkan utrustas för att kunna ingripa
mot olje- och giftutsläpp som hotar kusthavens rika biologiska liv och
fiskeresurser.

När miljöhänsyn nu skall integreras i utvecklingssamarbetet kan man peka
på en rad angelägna problemområden. Markförstöring och skogsskövling är
välkända fenomen, som måste kunna angripas i lämpliga utvecklingsprojekt.

Vi vill också peka på kusthavens betydelse från försörjningssynpunkt för 14

Mot. 1989/90
U657

många fattiga länder. I många tropiska hav är den biologiska produktionen Mot. 1989/90

som störst i kustområdena. Korallrev och mangroveträsk är mycket viktiga U657

föryngringsområden för fisk. Eftersom sådana områden nu förstörs i stor utsträckning
är det viktigt att uppmärksamma den marina miljön i biståndsarbetet.

Bland u-länderna finns inte någon stat som har tillräckliga resurser för att
bruka, övervaka och skydda de havsområden de har rätt till enligt havsrättskonventionen.
Mot den bakgrunden har vi föreslagit den internationella
brandkårsstyrkan, men menar att det dessutom krävs insatser vad gäller
utveckling av marina vetenskaper, miljöåtgärder vid kustutvecklingsprojekt
och stimulans att förhandla fram regionala konventioner till skydd för kusthaven.

4. Ideellt arbete

De frivilliga organisationerna kan spela en mycket viktig roll också i det internationella
miljöarbetet. Därför bör de stimuleras att samarbete med sina
motsvarigheter i andra länder. De kan då exportera opinionsbildning och
öka förståelsen för svenska miljökrav i våra grannländer. I denna roll kan de
också åta sig uppgifter som offentliga organ inte kan ge sig in på.

De ideella föreningarna kan förstärka den framväxande miljörörelsen i
Östeuropa med kompetens och som samarbetspartner i konkreta miljöprojekt.
Föreningarna bör också stödjas för att kunna delta i biståndprojekt i uländer,
i första hand för att samarbeta med lokala miljöorganisationer.

Folkpartiet anser att regeringen måste ge ett bättre stöd till de ideella organisationernas
internationella verksamhet. I vår motion om anslag till miljövård
har vi föreslagit att 2 milj.kr ytterligare skall anslås till detta ändamål.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt medlemskap i EEA,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkreta insatser i frågor om miljösamarbete med
Östeuropa, särskilt insatser på områdena tekniskt bistånd, utbildning,
forskningssamarbete och stöd till vänortssamarbete i miljöfrågor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionala konventioner,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka den icke konventionsbundna miljörätten,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som möjliggör
för Exportkreditnämnden att under vissa villkor sälja skuldandelar
som ett sätt att bidra till miljövårdsinsatser i låntagarländerna,

6. att riksdagen hos regeringen begär att möjligheterna prövas att
inom ramen för den s.k. Paris-klubben medverka till internationellt
förankrade miljösatsningar av det slag som skisserats i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en internationell miljöskyddsstyrka, 15

Mot. 1989/90
U657

verksamhet.1]

Stockholm den 25 januari 1990
Lars Ernestam (fp)

Bengt Rosén (fp) Håkan Holmberg (fp)

Anders Castberger (fp)

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljömålen i biståndet,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till svenska miljöorganisationers internationella

1 1989/90:Jo874