Internationellt bindande regler för transnationella företag

Motion 2003/04:U253 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av bindande regelverk för transnationella företag.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall verka pådrivande internationellt för att inom FN utarbeta ett globalt bindande regelverk för transnationella företag.

1Yrkande 1 hänvisat till NU.

2 Bakgrund

Vi lever i dag i en värld där en rik minoritet i nord deltar i massiv överkonsumtion av tillgångar medan människor i utvecklingsländerna är undernärda. De nuvarande internationella handelsavtalen återspeglar främst den utvecklade världens prioriteringar och är inriktad på ekonomisk tillväxt. Pengars diktatur och de mäktigas maktmonopol rimmar illa med ekologi. Vi befinner oss i en teknisk revolutionstid, men ansvarslösheten står mänskligheten dyrt och kan medföra irreparabla skador. Det är därför vi anser att frågor som rör miljön har stor demokratisk och etisk betydelse.

Multinationella företag har fått mer ekonomisk och politisk makt de senaste åren. Allt fler tjänster, som tidigare tillhandahållits av regeringar, flyttas över på företag, bl.a. genom avtal inom WTO eller s.k. public-private partnership-initiativ.

Samtidigt ser vi runt om i världen fler och fler exempel på företag som orsakar förödelse för miljön, som bryter mot internationella avtal om arbetsrätt, och som inte tar hänsyn till mänskliga rättigheter. Amnesty International publicerade i mars 2003 en rapport med titeln: ”A Catalougue of Failures: G8 Arms Export and Human Rights Violations”. I denna rapport konstateras att kortsiktiga vinstintressen och politiska fördelar styr merparten av den internationella vapenhandeln. G8-länderna tillåter företagen att engagera sig i hemlig, svagt reglerad internationell handel med vapen, teknologi och utbildning. Informationen till allmänheten, lagstiftare och media hindras genom att ”affärshemlighet” åberopas. Vissa företag i G8-länderna har till och med varit inblandade i export av säkerhetsutrustning som lätt kan användas för tortyr och misshandel.

I några fall sker dessa brott genom slarv men alltför ofta sker det medvetet, ibland t.o.m. med stöd av regeringar, och oftast på grund av ett ökande tryck på snabb avkastning. Ett företag är i dag bara ansvarigt gentemot sina ägare, med uppgiften att generera vinst. Det brukar aldrig handla om en marknad där företag gör långsiktiga investeringar i ett land som premierar stabilitet, ekologisk uthållighet eller en utjämning av ekologiska, sociala och ekonomiska klyftor mellan länder eller inom ett land.

I många länder är det svårt – eller kanske t.o.m. omöjligt – att hålla transnationella företag ansvariga för brott. Skälen är flera. Det kan bero på begränsningar i lagstiftningen och brist på finansiella resurser att driva rättsprocesser. Och i länder där transnationella företag representerar en betydelsefull källa för investeringar kan regeringar känna sig tveksamma till att äventyra välbehövliga intäkter genom att driva igenom förbättrade regelverk för sociala rättigheter och miljöhänsyn.

I många internationella sammanhang, särskilt inom FN-systemet, kan bristande efterlevnad av konventioner eller överenskommelser klandras, men sällan bestraffas. Däremot har WTO reellt bindande regler, och bristande efterlevnad av dessa kan ”straffas” genom kännbara handelssanktioner. Ibland kan regler vara bra för de små och svaga, men omvänt gäller i handelssammanhang. att ett litet land har väldigt lite att sätta emot om ett stort land bryter mot ingångna avtal. På likartat sätt fungerar beslutsfattandet inom WTO. I princip skulle även små länder kunna vara starka eftersom beslut fattas i konsensus, men i praktiken blir de ofta offer för de stora nationernas överlägsna styrka.

Ett transnationellt företag har fördelen att vara en juridisk person, vilket innebär att det inte behöver följa internationell rätt. Internationell rätt gäller bara stater och inte juridiska personer. Företagens struktur med spridning i flera länder gör det samtidigt svårt att utkräva ansvar med ett nationellt rättssystem.

3 Frivilliga initiativ räcker inte

Det är viktigt att stärka partnerskap mellan statliga och icke-statliga aktörer, inbegripet alla viktiga samhällsgrupper samt frivilligorganisationer, för program och verksamhet som syftar till att uppnå hållbar utveckling på alla nivåer.

Men samtidigt kommer det ständigt fram nya exempel på att frivilliga initiativ, som OECD:s riktlinjer, FN:s Global Compact eller det svenska Globalt Ansvar, inte är tillräckliga för att komma till rätta med företag som agerar oansvarigt.

Ett tydligt exempel som SVT:s ”Uppdrag granskning” uppmärksammade i början av 2003, är Sandviks och Atlas Copcos agerande i Ghana, där man har ett samarbete med ett lokalt gruvbolag. Konsekvenserna av guldutvinningen har drabbat runt 10 000 människor. Vattnet i många av byarna är inte längre drickbart, människor som opponerar sig mot gruvdriften förföljs och till och med mördas. Enligt SwedWatch har de svenska företagen ca 30 anställda på plats.

I Johannesburgsdeklarationen om hållbar utveckling sägs det att för att öka bidraget från gruvbrytning, mineraler och metaller till hållbar utveckling krävs insatser på alla nivåer för att stödja ansträngningarna att hantera de miljömässiga, ekonomiska, hälsorelaterade och sociala effekterna av gruvbrytning. Man skall också främja öppenhet och ansvarighet när det gäller hållbar gruvbrytning och mineralutvinning och verka för ett ökat deltagande av olika ntressenter, däribland lokal- och ursprungssamhällena och kvinnorna bör engageras så att de spelar en aktiv roll under verksamhetens utformning.

Enligt OECD:s riktlinjer skall företag bl.a. bidra till ekonomisk, social och miljömässig utveckling i syfte att uppnå en hållbar utveckling, respektera de mänskliga rättigheterna för de individer som påverkas av deras verksamhet i linje med värdregeringens internationella skyldigheter och åtaganden. Man skall också uppmuntra affärspartners inklusive leverantörer och underleverantörer, att tillämpa principer för bedrivande av verksamhet som är förenlig med riktlinjerna.

Företagen har även enligt riktlinjerna krav på sig att samla in adekvat och lämplig information beträffande de miljömässiga, hälso- och säkerhetsbetingade följderna av sin verksamhet.

Miljöförbundet Jordens Vänner och Attac anmälde i februari 2003 företagen Sandvik och Atlas Copco till den nationella kontaktpunkten för att de i Ghana bryter mot OECD:s riktlinjer.

Den 24 juni lade Nationella kontaktpunkten ner anmälan mot företagen. Trots de i OECD fastslagna riktlinjerna händer det inget.

4 Sveriges roll i det internationella arbetet

Vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 kom länderna inom FN överens om att ”...på grundval av Rioprinciperna aktivt främja företagens ansvar och ansvarighet, bland annat genom att utforma och faktiskt genomföra mellanstatliga avtal och åtgärder, internationella initiativ...”.

I regeringens skrivelse 2002/03:29 sägs det bl.a. att den svenska regeringen kommer att aktivt verka för att överenskommelsen från toppmötet genomförs i Sverige, i regionalt samarbete i vårt närområde, inom Europeiska unionen och i det internationella samarbetet. Vårt land har länge varit pådrivande i arbetet för hållbar utveckling.

Regeringen säger vidare att man inom EU kommer att verka för att öka möjligheterna att utkräva företagens juridiska ansvar på global nivå. På kort sikt prioriterar regeringen genomförandet av existerande mellanstatliga avtal och deras införlivande i nationell lagstiftning.

Sedan världstoppmötet har FN:s underkommission för främjande och skyddande av mänskliga rättigheter antagit normer för företags agerande i fråga om mänskliga rättigheter. Att arbeta vidare inom FN med internationellt bindande regler för att hålla företag ansvariga vad gäller brott mot såväl mänskliga rättigheter som internationella miljökonventioner är ett naturligt nästa steg.

Sverige bör nu visa att man menar allvar med sitt åtagande att aktivt verka för att världstoppmötets överenskommelser genomförs, genom att ta initiativ och verka pådrivande till ett fortsatt arbete inom FN med att utarbeta ett internationellt regelverk för företags ansvarighet.

Vad som i motionen anförs om behovet av internationella bindande regler för transnationella företag skall ges regeringen till känna.

Stockholm den 7 oktober 2003
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Berit Jóhannesson (v)	Lars Ohly (v)
Gudrun Schyman (v)	Sermin Özürküt (v)