Information och kommunikation

Motion 2003/04:T561 av Eva Flyborg m.fl. (fp)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en sammanhållen syn på utnyttjande av och villkor för privata och offentliga aktörers stomnätsförbindelser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förutsättningar för den elektroniska handeln vad gäller bl.a. behovet av lagstiftning som främjar digitala signaturer och kryptering.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fortsätta arbetet med en nationell standard för elektronisk offentlig upphandling.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ansvar för utveckling och förvaltning av nationella standarder för informationshantering.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre konsumentstöd på IT-området.2

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla e-demokratin.3

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en generell, teknikneutral integritetslagstiftning.3

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens roll som föregångare i frågor om IT-säkerhet genom en tydlig säkerhetspolicy.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionens anförs om äldres problem med tillgänglighet till Internet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av lagstiftad tillsyn av mobiltelefonernas strålningsvärden.4

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av forskning och en kontinuerlig översyn av gränsvärdena för strålning.4

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en oberoende kommission för att kartlägga riskerna med strålning från mobiltelefonisystemen.4

1Yrkande 3 hänvisat till FiU.

2Yrkande 5 hänvisat till LU.

3Yrkandena 6 och 7 hänvisade till KU.

4Yrkandena 10–12 hänvisade till MjU.

2 Liberal IT-politik

Liberal politik på IT-området handlar mer om att möjliggöra och skapa förutsättningar än att ha åsikter om teknik och användande. Det finns några undantag från detta, till exempel när det kommer till att bekämpa brott och andra skadliga användanden av informationstekniken. Dessa frågor berörs dock inte i denna motion. Det som är föremål för behandling här, är det övergripande statliga ansvaret för en god kommunikationsinfrastruktur som är anpassad till det moderna, globala samhället. Tyngdpunkten ligger på frågor om tillgänglighet, säkerhet och användbarhet.

2.1 Global kommunikation

För första gången i den mänskliga historien har alla användare på basnivån tillgång till ett kommunikationsmedel som potentiellt kan sätta dem i förbindelse med varje annan användare på jorden. De globala kommunikationsmedel som funnits tidigare har aldrig givit denna möjlighet för andra än ett fåtal med stora resurser, och då ofta med fördröjning. Alla jordens invånare är ännu inte Internetanvändare, och även om de vore skulle fortfarande språkbarriärer och andra hinder begränsa den faktiska räckvidden. Men för första gången existerar ett medium med denna potential. Och omvälvningarna i dess spår har inte låtit vänta på sig.

Att Internet är ett stort hot mot diktaturer och totalitära regimer är uppenbart. För en del, till exempel Nordkorea som är världens mest slutna stat, är Internet på grund av fattigdomen ännu inte något överhängande problem. I det ekonomiskt mer välmående Kina har det börjat att bli det. Regimen i Kina anstränger sig för att på alla sätt begränsa medborgarnas användning av detta nya medium. För de dissidenter som kritiserar regimen i auktoritära länder som till exempel Singapore har Internet stor betydelse. Internet ger de förtryckta en röst att tala om frihet och demokrati som hotar förtryckarna.

Baksidan av detta är den stora mängd aktiviteter som förknippas med andra, odemokratiska rörelser. Det finns mer eller mindre kartlagda nätverk med alltifrån nynazistiska rörelser till aktiva terroristgrupper som al-Qaida som också drar nytta av den nyskapade kommunikationsvägen.

Överlag är dock den nya tekniken till nytta för mänskligheten. Dess fördelar överväger nackdelarna stort.

2.2 Fokus på innehåll och användning istället för teknik

Debatten om IT har i mångt och mycket varit driven av teknikutvecklingen och haft användarens perspektiv först i andra hand, om det alls funnits med. Till stor del är det förmodligen ofrånkomligt att tekniken spelar en stor roll. Men den har tillåtits att spela en alltför stor roll i samhällsdebatten hittills. Det gäller både fördelar och nackdelar med den nya tekniken. Detta har ofta gjort att ny lagstiftning varit föråldrad redan när den stiftats eftersom den tekniska utvecklingen gått vidare under processen med att analysera och ta fram lagförslag. Här bör teknikperspektivet ställas i bakgrunden så långt det går och debatten och lagstiftningen mer inriktas på generella frågor om användande, tillgänglighet och säkerhet. Detta utvecklas i mer konkreta termer i motionens senare avsnitt.

3 Infrastruktur för kommunikation

Folkpartiet liberalerna anser att det är en statlig uppgift att ta ansvar för att det finns en fungerande, utbyggd infrastruktur för kommunikation i samhället. Inte minst gäller detta områden utanför storstäderna, där IT kan vara ett viktigt verktyg för att skapa arbetstillfällen och ge förutsättningar för en levande landsbygd.

3.1 Goda exempel

Det finns ett behov av att lyfta fram goda exempel på hur IT praktiskt medför att företag kan lokaliseras i glesbygd. Att IT ska innebära ett lyft för glesbygden har blivit ett mantra. IT-infrastrukturen är bara en av de många förutsättningar som måste till för att detta ska bli verklighet. Därför är det viktigt att belysa de exempel som finns, vilka behov de olika företagen haft samt hur dessa bidragit till att förverkliga förväntade möjligheter, vilka problem som uppstått osv.

I Lycksele finns företaget Cartesia Informationsteknik AB som levererar informationstekniska lösningar inom geografisk positionsbestämning med mera. Företaget är en viktig arbetsgivare på en ort långt ifrån de traditionella högteknologiska industriregionerna i Sverige. Det som betytt mycket för Cartesia i inlandet är entreprenörer med unik kompetens, ett nätverk med kontakter för att ordna finansiering, infrastruktur som flyg och bredband och möjligheter att rekrytera duktiga medarbetare. Tack vare det bibehålls verksamheten på en mindre ort. Detta ställer en rad krav på offentliga aktörer, kommun, länsstyrelse m.fl. myndigheter och på den övriga offentliga servicen, inte minst posten. Sådana exempel bör därför inte bara ses som en fråga om IT-infrastruktur utan som en bredare näringspolitisk fråga där IT-infrastrukturen är en viktig delkomponent.

3.2 Statligt ansvar och privata aktörer

Att staten har ett övergripande ansvar betyder dock inte att det med nödvändighet måste vara staten som äger och driver kommunikationsmedlen. Vi anser att det i första hand är näringslivet som skall engagera sig i utbyggnaden av IT-nät. Stat och kommun bör endast gå in på denna marknad om så krävs för att garantera att utbyggnaden når ut till invånare på landsbygden och i glesbygden som behöver den för att kunna etablera verksamhet.

Signaler har nu kommit fram om att flera bredbandsbyggare har stora problem att få tillgång till statens nät och mark. Olika besked ges ibland inom samma myndighet. Det saknas strukturer och regler för upplåtelser av nät, mark eller tomrör. Enligt vår mening kunde marknaden ha kommit i gång med detta tidigare om företagen fått klara signaler om vilken konkurrenspolitik som gällt i Sverige och vilken roll staten skulle spela. Nu har staten tagit på sig ett onödigt stort ansvar för utbyggnaden som gör att marknaden till viss del avstår från investeringar. Regeringen bör uppmärksamma detta och åtgärda problemen.

I betänkandet ”Bredbandsnät i hela landet” (SOU 2003:78) presenteras en sammanhållen genomgång av de tillgängliga stomnät för kommunikation som staten idag äger i form av tillgångar inom de statligt ägda bolagen Banverket, Vattenfall, Vägverket, Teracom samt Affärsverket svenska kraftnät.

Det finns goda ansatser i utredningen. Till exempel föreslås ett samlat statligt grepp för infrastrukturen på det digitala kommunikationsområdet. Däremot är analysen av hur detta kan påverka privata operatörer som agerar på samma marknad bristfällig.

Den statliga infrastrukturpolitiken koncentreras i dagsläget på att se hur de statliga stomnäten kan upplåtas till privata aktörer på ett konkurrensneutralt sätt. Som fastslås i utredningen är de privata aktörernas andel av ägandet av de befintliga resurserna idag mycket litet, mindre än 15 procent. Detta kan förklaras av höga trösklar för investeringar med mera. Regionalt i vissa storstadsområden är den privata ägandeandelen högre. Det är dock inte detsamma som att det rådande förhållandet kommer att vara bestående. Den statliga politiken bör inte enbart vara inriktad på hur befintliga resurser kan samutnyttjas, utan även växa till under bästa förutsättningar. Sårbarheten minskar genom överkapacitet i parallella förbindelser, inte enbart trådbaserade nät utan kompletterande tekniker som radionät och satellitförbindelser bör ses som en infrastrukturell helhet.

Folkpartiet liberalerna efterlyser en bättre reglering både av hur de statliga kommunikationsresurserna upplåts så att sådan inte riskerar att inkräkta på de privata aktörernas marknader och hur privata aktörers tillgångar på motsvarande sätt kan utgöra en infrastrukturell resurs. En sådan syn kan naturligtvis inte bli tvingande för de privata aktörerna, utom i vissa extrema fall då till exempel ordinarie nät är utslaget. Ett sätt att minska investeringströsklarna är att upphandla långväga kommunikationsförbindelser så att privata aktörer kan få ett långsiktigt täckningsbidrag genom att på motsvarande sätt som de offentliga aktörerna upplåta överkapacitet till i förväg kända villkor.

Då Folkpartiet också vill sälja statliga bolag, bland annat Vattenfall och Teracom, aktualiseras frågan om avvägningen mellan offentligägda och privata kommunikationsresurser i infrastrukturen med än större skärpa.

Vad här sagts om en samanhållen syn på utnyttjande av och villkor för privata och offentliga aktörers stomnätsförbindelser bör ges regeringen tillkänna.

3.3 Bredband till alla – genom kommunala bolag?

För närvarande har ungefär två tredjedelar av svenska folket tillgång till Internet. Merparten använder smalband, endast ca 15 % har bredband. Bredband innebär en väsentlig teknisk utveckling, men bredband kan inte anses nödvändigt för alla samhällstjänster. För en del av dessa räcker smalbandsöverföring (med 56 eller 28 kbit/s). Även med en tydlig ökning av takten i utbyggnad av bredband så kommer det rimligen att ta lång tid, kanske mellan 10 och 20 år, innan merparten av svenska medborgare har tillgång till bredband. Det är viktigt att staten upprätthåller en teknikneutralitet i sitt eget agerande. Det finns allt fler uppgifter som tyder på att de bredbandspengar som står till regeringens förfogande används på ett sätt, så att privata alternativ väljs bort till förmån för kommunala bolag. Resultatet av en sådan utveckling främjar inte nödvändigtvis företag och privatpersoner i glesbygder.

4 IT och tillväxt

Grunden till den svenska välfärden skapades av driftiga entreprenörer som kring sekelskiftet byggde upp svensk industri. En avreglering som tog bort hinder och en omfattande satsning på utbyggd infrastruktur, framför allt järnvägar, gav förutsättningarna. IT-utvecklingen ger oss åter liknande möjligheter. Vi har en del av de institutionella förutsättningarna med en högt utbildad befolkning, en god infrastruktur för digitalt informationsutbyte och många etablerade teknikföretag. Men företagsamhet måste kombineras med en klok näringspolitik för att ge maximal effekt.

Informationstekniken är ur näringspolitisk synvinkel främst ett medel för företag och individer att bedriva handel och informationsutbyte enkelt och effektivt. Men IT är också en viktig teknisk bransch där Sverige med stort kunnande är med och driver den tekniska utvecklingen framåt. Från tillväxtsynpunkt är bägge delarna viktiga förutsättningar.

4.1 E-handeln har överlevt IT-kraschen

De uppmärksammade misslyckandena till trots så har många företag överlevt IT-kraschen framgångsrikt. Misslyckanden rörde i många fall företag med en bristfällig affärsidé och logistik som var helt inriktade på att göra affärer i det nya mediet – medan företag med en grundlagd bas som börjat använda IT-tekniken som ett medel att nå kunder inom den befintliga verksamheten har lyckats.

För att e-handeln ska utvecklas behövs dock bättre förutsättningar. Det finns en rad institutionella och juridiska reformer som krävs för att underlätta den elektroniska handelns utveckling. Ett generellt problem har hittills varit att såväl svenska som internationella ansatser till lagstiftning på IT-området i alldeles för hög grad har utgått från problem och tekniker som snabbt blir inaktuella. Det är helt fel angreppssätt. Lagstiftningen måste ta sikte på det generella och teknikneutrala för att kunna fungera långsiktigt. Behovet av speciallagstiftning för elektronisk handel är egentligen ganska litet, medan behovet av att hitta harmoniseringar mellan olika länders lagar och praktiskt användbara tillämpningar av befintliga regelverk och avtal är stort. Det är framför allt säkerheten kring själva transaktionerna som är en politisk fråga, men också en rad skattefrågor måste lösas.

4.2 Digitala signaturer

I maj 2000 överlämnade regeringen propositionen ”Lag om kvalificerade elektroniska signaturer m m” (1999/2000:117) till riksdagen. Sedan dess har dock utvecklingen gått vidare medan inte särskilt mycket har hänt med genomförandet av förslagen. Därför menar Folkpartiet liberalerna att regeringen måste ta förnyade initiativ för att skapa en aktuell och flexibel juridisk ram för säkerhet och digitala signaturer vid elektronisk kommunikation.

4.3 Kryptering

En nyckelfråga för den elektroniska handeln är att kunna utnyttja kryptering för säker kommunikation mellan säljare och köpare. Wassenaaröverenskommelsen om att inkludera så kallad stark kryptering bland de produkter som omfattas av exportbegränsningar är här en allvarlig hämsko. Sedan avtalet slöts 1998 har utvecklingen i praktiken accelererat så snabbt att gränsen mellan stark och svag kryptering är överspelad. USA har sedan år 2000 ändrat sina exportregler för programvara för kryptering inte mindre än fyra gånger. I praktiken är idag restriktionerna för kryptering med symmetriska nycklar längre än 64 bitar upphävda. Däremot innebär det befintliga avtalet fortfarande att programvara för kryptering kan beläggas med exportrestriktioner av de 33 undertecknande länderna. Folkpartiet liberalerna menar att Sverige borde ta initiativ till att programvara för kryptering stryks ur Wassenaar-protokollen. De skäl som finns för restriktioner av sådan export till vissa länder eller vissa slutanvändare motiverar inte generella exportrestriktioner. Det är också okänt om restriktionerna har den avsedda verkan eller om till exempel terroristorganisationer skaffar sig tillgång till kryptering ändå.

4.4 Elektronisk offentlig upphandling

Den offentliga upphandlingen är en mycket viktig del av samhällsekonomin. Idag finns det dock en del svårigheter som bland annat hänger samman med att kommunerna anser att det är kostsamt att följa upphandlingsprocessens många regler samtidigt som många små företag inte är bekanta med förfarandet och anser att det är för svårt att lägga in anbud. Detta försämrar konkurrensen och kan därför misstänkas leda till högre samhällskostnader. Erfarenheter från bland annat Norge visar att genom att ta fram nationella standarder för upphandling av varor och tjänster inom olika sektorer ökar antalet anbudsgivare och effektiviteten i processen mångfaldigt.

Ett ramverk för detta har förberetts av Svenska Kommunförbundet. Detta arbete har dock ännu inte lett fram till formandet av en nationell standard. En sådan skulle kunna kräva en anpassning av lagen om offentlig upphandling, vilket kan innebära att frågor om hur EU:s upphandlingsdirektiv ska tolkas måste lösas. Det är dock något som i sig inte bör hindra att arbetet fortsätter. Detta bör riksdagen ge till känna för regeringen.

5 Myndigheter som föregångare

Många olika projekt har bedrivits i syfte att utveckla en ny myndighetsroll som bättre tar tillvara den nya teknikens möjligheter och medborgarnas intressen. Det senaste arbetet är 24-timmarsmyndigheten, med vägledning, handlingsprogram och erfarenhetsutbyte mellan olika myndigheter som bedriver utvecklingsprojekt.

Folkpartiet liberalerna välkomnar denna arbetsform. Det har lett fram till en rad dokument med bland annat vägledningar och standarder. Detta är ett viktigt ansvar som borde utvecklas vidare.

5.1 Ansvar för utveckling och förvaltning av nationella standarder

IT-kommissionen avvecklas. Detta är i sig inget uppseendeväckande, eftersom det redan från början var en tillfällig inrättning som bytt skepnad och uppdrag vid flera tillfällen under sin existens. Det uppstår dock något av ett vakuum i dess spår. Idag saknas ett nationellt, övergripande ansvar för strategiska frågor om innehållsstandarder med mera. Som ett exempel kan nämnas att vid försöken att bygga upp ett system för säker informationsöverföring mellan landets sjukhus var ett av de problem som ännu inte lösts, att det inte finns några standarder för journalskrivning. När det gäller tekniska standarder för kommunikation finns ett tydligt ansvar, men för informationsinnehållet saknas detta ansvar. Det betyder också att de standarder som utvecklas, till exempel för elektronisk offentlig upphandling, inte tas tillvara på det sätt som är önskvärt. Detta är ett problem som regeringen bör göras uppmärksam på.

5.2 Bättre konsumentstöd på IT-området – Nätverket

Informationstekniken och framför allt Internet innebär nya utmaningar för konsumenterna. Det finns en rad konsumentfrågor av utpräglad IT-karaktär som ingen offentlig mynd4ighet idag tar helhetsgrepp på. Post- och telestyrelsen, Datainspektionen, Konkurrensverket, Konsumentverket och andra myndigheter sköter olika delar.

Det finns, anser Folkpartiet, ett behov av en speciell servicemyndighet för IT-frågor. Denna skulle i första hand svara på frågor och ge service. En jämförelse kan vara Regeringskansliets EU-information inför EU-inträdet. En sådan ny myndighet, Nätverket, bör inrättas och ges en sammanhållen och servicebetonad roll gentemot konsumenten av IT, privata användare, organisationer, företag och myndigheter. Nätverkets uppgift bör vara tidsbegränsad och verksamheten bör senare kunna uppgå i Konsumentverkets regi och där förstärka verkets IT-kompetens.

5.3 Utveckla e-demokratin

När de traditionella deltagandeformerna (möten, demonstrationer, namninsamlingar med mera) tappar mark krävs nya metoder för att manifestera politiska åsikter och kanalisera politiskt engagemang. Den nya informationstekniken har fått ett stort genomslag inom näringslivet, massmedierna, utbildningen och forskningen. I politiska sammanhang utnyttjas dock knappast dess fulla potential – ännu.

Informationstekniken kan inte ersätta de etablerade kanalerna men utgör ett värdefullt komplement, inte minst när det gäller att locka nya grupper, särskilt ungdomar, till politiken. I det moderna samhället är tid en bristvara. Med hjälp av ny teknik får fler människor, som inte annars skulle ha haft den möjligheten, utrymme att delta i den politiska processen. Avståndet mellan väljare och valda krymper.

Inte bara partierna, utan också offentliga myndigheter och institutioner måste ta till sig informationstekniken. Det borde i kommunerna exempelvis vara självklart att protokoll från kommunfullmäktiges sammanträden, och gärna också förberedande promemorior och partipositioner, läggs ut på Internet. Folkpartiet liberalerna välkomnar också lokala initiativ att mer direkt använda Internet som ett kommunikationsmedel i en opinionsbildnings- och beslutsfattandeprocess. Det är till exempel fullt möjligt att genomföra lokala opinionsmätningar, inom ett visst område i en kommun, för att inom detta territorium utröna medborgarnas uppfattning om en ny detaljplan.

Folkpartiet liberalerna välkomnar det nya förslaget från Riksdagens revisorer angående återspegling av lagstiftningen i rätts- och samhällsinformationen (2002/03:RR20 Riksdagens revisorers förslag angående ordning på rätten). Vi delar revisorernas uppfattning om att en rad åtgärder måste vidtas för att utveckla rättsinformationssystemet: att systemet förses med ett märkningssystem så att det går att följa regelverket från lag via förordning till tillämpningsföreskrifter, att regeringen utformar ett system för att ange vilken eller vilka lagar regeringen grundar sina förordningar på, att regeringen utformar en ordning för hur kommunala författningar inom olika lagstiftningsområden ska kunna ingå i rättsinformationssystemet samt att regeringen utarbetar förslag till hur EG-rätten ska kopplas till rättsinformationssystemet. Vi menar att dessa åtgärder är angelägna för att göra beslut lättare tillgängliga för medborgarna, vilket i sin tur stärker demokratin.

En sak som särskilt bör uppmärksammas är personuppgiftslagens konsekvenser för möjligheterna till samhällsinformation på Internet. Vissa kommuner har en ytterst restriktiv tolkning av personuppgiftslagen, och vägrar därför att ens publicera namnen på kommunfullmäktigeledamöterna på kommunens hemsida såvitt inte dessa uttryckligen lämnat sitt tillstånd. För oss liberaler är det en orimlig tanke att någon skulle kunna utöva ett förtroendeuppdrag anonymt. Regeringen bör därför ge Datainspektionen i uppdrag att aktualisera denna fråga med Kommunförbundet eller annan lämplig part.

6 Personlig integritet

6.1 Lagring och användande av information om besökare på webbplatser och annan personlig information

Lagring av information om besökare som potentiellt kan användas på ett integritetskränkande sätt är ett exempel på en fråga som rönt stor uppmärksamhet och diskuterats utifrån ett orimligt teknikorienterat och kortsiktigt perspektiv.

Nyligen infördes lagen om elektronisk kommunikation (SFS 2003:389) som kräver att man på webbplatser informerar om man använder s.k. cookies och i vilket syfte informationen i dem ska användas. Det vore dock rimligt att anta att om aktörer vore generellt ansvariga för hur information om användare samlas, överförs, lagras och utnyttjas skulle incitamentet att ta fram tekniskt hållbara säkerhetslösningar och etiska riktlinjer för informationshanteringen kunna lösas utan behov av sådana detaljregleringar. Lagen om elektronisk kommunikation är ett steg på vägen, men når inte fram till målet om teknikneutralitet.

Vi menar att den tekniska utvecklingen steg för steg ökar möjligheterna att blicka in i medborgarnas privatliv, vilket innebär ett växande hot mot den enskildes integritet. Vi anser därför att det föreligger ett stort behov av en omfattande analys av grunderna för integritetsskyddets framtida utformning. Regeringen bör lägga fram förslag om förstärkning av skyddet för den personliga integriteten och snarast tillsätta en utredning rörande en generell teknikoberoende integritetslagstiftning. Detta bör ges regeringen till känna.

6.2 Internet vårt nyaste och största massmedium

Folkpartiet liberalerna presenterar i en särskild kommittémotion om mediepolitiken vilka nya synpunkter som utvecklingen av Internet får för hela mediesektorn. Nyckelordet heter teknikkonvergens. Allt fler tidigare massmedier övergår till att använda publiceringstekniker som uppstått kring Internet. Detta får till följd att gränserna mellan olika medier suddas ut. Det gör gällande lagstiftning omodern förhållandevis snabbt. Särskilt kan nämnas utvecklingen inom digital-TV och radio, sampublicering av redaktionellt nyhetsmaterial i flera medier med mera. Här finns ett stort behov av en mer teknikneutral lagstiftning som mer tar fasta på generella förutsättningar än val av teknik för spridning.

7 IT-säkerhet

Den nya tekniken är också sårbar. Det finns många tekniska problem som ger upphov till stora samhällsekonomiska besvär och kostnader. Generellt finns ingen anledning att staten ska lägga sig i frågan om säkerhet annat än för de intressen som är genuint allmänna. Om medborgare och företag drabbas av virus eller andra skador som det är deras eget ansvar att skydda sig från är av ringa intresse för staten som lagstiftare. Dock använder staten sig i hög grad av samma standardteknik och programvaror som medborgare och företag. Statens handlande är därför inte utan betydelse för att minska samhällets sårbarhet generellt. Genom teknikupphandling och tydligt kravställande kan statliga myndigheter möjliggöra att nya tekniska lösningar på olika säkerhetsfrågor blir allmänt tillgängliga. Det är också av vikt att staten har en tydlig policy för IT-säkerhetsfrågor så att myndigheter, institutioner och andra statliga aktörer kan handla medvetet och insiktsfullt.

Vad här har sagts om statens roll som föregångare i frågor om IT-säkerhet genom en tydlig säkerhetspolicy bör riksdagen ge regeringen till känna.

7.1 Spam, mejlbombning med mera

En särskild roll i säkerhetssammanhang har spridningen av vanliga meddelanden som i sig inte innehåller virus eller liknande, men som genom samordning mellan flera avsändare eller till sin blotta mängd utgör ett volymproblem för distributörer eller för den slutlige mottagaren. Spam kallas det när användaren får ta emot oönskad reklam. Mejlbombning är samordnade attacker mot mottagare i syfte att fylla deras distributionsmedier med en ohanterlig mängd meddelanden. Båda företeelserna utgör idag växande problem för allmänhet, företag och myndigheter. Här finns behov av mer verksam lagstiftning. Dagens val av ett ”opt out”-register har inte lett till något. Denna fråga bör ses över närmare i samband med den översyn av en generell integritetslagstiftning som vi föreslår på annan plats i denna motion.

7.2 Echelon

De första indikationerna på existensen av det kontroversiella övervakningssystemet Echelon kom under slutet av 1990-talet. Frågan aktualiserades genom en rapport som lämnades till Europaparlamentet i januari 1998 där det påstods att all e-post, alla telefonsamtal och alla faxmeddelanden i Europa avlyssnas och att regeringar, företag och individer i ett flertal europeiska länder övervakas. Existensen av detta system har sedan dess bekräftats, men omfattningen är inte fullt klarlagd.

Folkpartiet har tidigare nämnt risken för förekomst av industrispionage i en motion om kryptering, i samband med att en rapport om Echelon lades fram i maj 1999, (1998/99:U16). Folkpartiet liberalerna har agerat tidigare kring denna fråga i bland annat Europaparlamentet och genom frågor i Sveriges riksdag. Frågan kan dock inte anses utagerad, och behovet av en större genomlysning liksom ytterligare debatt kring informationssäkerhetsfrågor är nödvändig.

8 Äldre behöver Internet

Den starkt ökande mängden äldre medborgare utgör en resurs som verkligen behöver tas tillvara. Viktiga gärningar kan utföras av många äldre, trots att de fyllt 65. Här finns en väsentlig kunskapsresurs. Sådant arbete kan bli väsentligt för landet.

Många meningsfulla sysselsättningar bygger idag på användning av Internet. Spridningen är emellertid ojämn. Enligt SCB (2003-01-31) så användes Internet under 2002 av 97 % av ungdomar i åldrarna 16–24 år, men bara av 20 % i åldrarna 65–74 år. Det är uppenbart att här finns en klyfta som är besvärande. Internet och datorer behövs för kreativa fortsatta samhällsgärningar i mogen ålder, men det behövs också för samhällsservicen. Den s k 24-timmarsmyndigheten ska nu vidareutvecklas och göras alltmer lättillgänglig. Alla myndigheter ska föra ut sin service över nätet. De många äldre som inte har tillgång till Internet riskerar här att hamna vid sidan av. Det är synnerligen otillfredsställande.

Det är också otillfredsställande att seniorer genom brist på tillgång till moderna kommunikationskanaler hindras från att ta aktiv del i samhällsdebatten. Den demokratiska dialogen ska omfatta alla.

Ideella rörelser som främjar utbildning och kunskapsspridning om Internet gör en viktig samhällsinsats. Här finns t ex Seniornet Sweden, som bl.a. i samarbete med folkbiblioteken ordnar många sammankomster för förkovran rörande IT. Ett motto är att Äldre lär Äldre, och många av Seniornets medlemmar, i de 50 klubbar som finns landet runt, utför viktiga gärningar med att sprida sitt kunnande till mindre erfarna seniorer. Sådan gärning är mycket viktig för de äldre.

Ideella rörelser som denna lider ofta av resursbrist. Samhället bör stödja sådan utbildning genom riktade insatser till fromma för landets allt fler äldre. Olika former av stöd kan organiseras. Dessa insatser kan mycket väl vara tydligt lönsamma för riket som helhet, i och med de meningsfulla gärningar som därmed blir möjliga.

9 Mobiltelefoni

9.1 Införandet av 3 G-tekniken

Redan när licenserna för att driva det nya mobilnätet med UMTS, eller ”3 G”, delades ut kritiserade Folkpartiet förfarandet. Precis som när det gäller bredbandets infrastruktur, precis som när det gäller digital-TV och precis som när det gäller det mesta av socialdemokratisk medie- och IT-politik, väljer man vägen med statlig kontroll och planeringspolitik. Sverige står nu inför en problematisk situation när utbyggnaden inte kan fullföljas i den takt som avtalet med leverantörerna kräver, marknaden inte kan utvecklas i den takt som behövs och andra svårigheter uppstår. Rigida kriterier i licensgivandet förhindrar samtidigt att alternativa tekniker, som skulle kunna användas för att komplettera täckningen framför allt i glesbygd, införs inom ramen för de nuvarande licenserna.

Denna situation är ohållbar, men regeringen är handfallen. En licens har redan lämnats tillbaka. I väntan på att frågan om radiostrålningen från masterna i det nya mobiltelefonisystemet får en tillfredsställande lösning är det inte realistiskt att förvänta sig ett minskande motstånd från kommuner där det idag finns ett stort motstånd mot masterna.

I och med valet av utdelningsmetod och den höga graden av styrning, ligger bollen på regeringens planhalva. Folkpartiet avser att återkomma till frågan om det kommunala perspektivet och frågan om hanteringen av oro och okända risker senare.

9.2 Strålningsriskerna

Det finns en utbredd oro kring riskerna med strålning från masterna som krävs i det nya mobiltelefonisystemet och även från telefonerna själva. Från myndighetshåll har oron hittills i stort sett negligerats och det enda offentliga budskapet har varit att det inte finns någon fara att oroa sig över. Statens strålskyddsinstitut, SSI, hävdar att telefonerna är ofarliga eftersom de ligger under de rekommendationsnivåer som industrin själv varit med och tagit fram. Detta är en mycket naiv inställning som knappast är ägnat att lugna människor. När det offentliga budskapet konfronteras med mediala rapporter om forskningsrön som tyder på att det finns faror, resulterar det i en risk för ökad misstro mot myndigheternas trovärdighet.

Larmrapporter om att radiostrålning från mobiltelefoner kan orsaka nervskador, cellförändringar och cancer har duggat tätt de senaste åren. I skrivande stund meddelas att en holländsk forskargrupp vid TNO-institutet funnit ”betydande påverkan i form av yrsel och huvudvärk”. Studien utfördes på uppdrag av de holländska finans-, hälso- och kommunikationsdepartementen. Men resultaten är omtvistade och det finns lika många forskningsrapporter som tyder på att telefonerna är ofarliga. Ingen kan idag med vetenskapliga metoder avgöra om mobiltelefonin är farlig eller ofarlig. Blotta mängden av varningar och forskningsrapporter som tyder på negativa biologiska effekter bör leda till eftertanke.

Vi har helt enkelt för lite kunskap för att veta någonting säkert om mobiltelefonernas hälsorisker idag, Folkpartiet liberalerna har ingen uppfattning om hur stor faran är. Det är en vetenskaplig fråga. Men vi menar att människors oro måste tas på allvar. Därför menar vi att en offentlig kommission som kartlägger gjorda forskningsinsatser, bedömer och sammanställer resultaten och eventuellt ger nya, kompletterande uppdrag, bör inrättas. Riksdagen bör hos regeringen begära att en sådan kommission inrättas.

Den 11 maj 2002 presenterades rapporten ”Mobile Phones and Health” i Storbritannien, skriven av en kommitté – Independent Expert Group on Mobile Phones – utsedd av den brittiska regeringen. Kommittén förordar bland annat att information om olika telefoners strålningsgrad görs tillgänglig för konsumenterna, att minderårigas mobiltelefonanvändande begränsas av försiktighetsskäl samt att mobiltelefonbranschen undviker marknadsföring av mobiltelefoner gentemot barn. Det är framsynta och välkomna förslag som borde vara än mer relevanta i ett mobiltelefontätt land som Sverige.

Exponeringen skiljer stort mellan olika telefonmodeller men mätningarna kontrolleras av några myndigheter eller oberoende forskningsinstitut och tillverkarna vill inte redovisa sina mätvärden. Det borde vara naturligt för mobiltelefontillverkarna att ge konsumenterna själva möjlighet att bedöma vilka faktorer man vill väga in när man skaffar mobiltelefon. Att hemlighålla uppgifter som strålningsvärden tyder på en förmyndarmentalitet som inte hör hemma i ett modernt samhälle. Vill inte tillverkarna offentliggöra uppgifterna frivilligt får man allvarligt överväga att lagstifta i frågan.

Försök har visat att det finns en koppling mellan strålning från mobiltelefoner och negativa biologiska effekter. Bland annat tyder resultaten på att balansen mellan viktiga joner och enzymer i cellerna kan rubbas och att elektromagnetiska fält underlättar bildandet av så kallade fria radikaler – kraftfulla oxidanter som kan förstöra cellernas funktioner.

Folkpartiet liberalerna anser att man nu måste aktualisera och ifrågasätta nu gällande gränsvärden och omedelbart klargöra om de behöver skärpas. Ett gränsvärde är inget konstant utan måste revideras i takt med att kunskaperna ökar och sammanhangen förändras. En tillsynsmyndighet måste också utses för kontroll av strålningsvärdena. Dessa förslag bör riksdagen ge regeringen till känna.

9.2.1 Vilken forskning bedrivs idag?

Folkpartiet har låtit riksdagens utredningstjänst redovisa vilken forskning som bedrivs idag. Resultatet visar tyvärr på att resurserna till forskning har minskat snarare än ökat samtidigt som intresset och oron har ökat. Detta är mycket olyckligt.

De två största aktörerna som beviljar medel till forskning inom nämnda områden är Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, (FAS) – fram till januari 2001 Rådet för arbetslivsforskning (RALF) – och Statens strålskyddsinstitut (SSI).

Nedan återges en tabell över beviljade medel från gamla RALF och nuvarande FAS.

Beviljade medel från RALF och FAS till forskning kring elektromagnetiska fält (EMF) 2000–2005

År	Miljoner kronor
2000	6,8
2001	4,6
2002	2,9
2003	3,5
2004	1,2
2005	1,2

Statens strålskyddsinstitut (SSI) beviljade totalt 185 000 kronor under år 2001 och 460 000 kronor under 2002 för forskning rörande mobiltelefoner (elektromagnetisk forskning m.m.).

Avslutningsvis finns det flera faktorer som gör att just Sverige har all anledning att ta till sig riskerna som kan finnas. Vi är ett av världens mobiltelefontätaste länder. Användandet av mobiltelefoner kryper ned i åldrarna. Samtalstiden ökar successivt. Antalet tekniska produkter som sänder ut olika former av radiostrålning ökar också. Det är därför väldigt märkligt att så lite görs. Resurserna till forskning sjunker när de borde öka. Regeringen är passiv. Det förslag som Folkpartiet för fram om en oberoende kommission som sammanställer och granskar befintlig forskning samt eventuellt initierar ny bör riksdagen ge regeringen till känna.

Stockholm den 7 oktober 2003
Eva Flyborg (fp)
Christer Winbäck (fp)	Erling Bager (fp)
Yvonne Ångström (fp)	Runar Patriksson (fp)
Nyamko Sabuni (fp)	Jan Ertsborn (fp)
Anna Grönlund (fp)	Hans Backman (fp)
Lennart Fremling (fp)	Nina Lundström (fp)
Marie Wahlgren (fp)