Till innehåll på sidan

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 132 med förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen m. m.

Motion 1972:1915 av herr Wiklund i Stockholm m. fl.

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1972:1915

4

Nr 1915

av herr Wiklund i Stockholm m. fl.

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 132 med förslag till lag om
ändring i rättshjälpslagen m. m.

Det regeringsförslag som nu framlagts utgör enligt vår mening en i
stort sett tillfredsställande reglering av en ytterst angelägen och viktig
samhällsuppgift i rättsskyddets intresse. Folkpartiet har länge verkat för
att en rättshjälpsreform genomförs. I samband med den rättshjälpsreform
som beslutades under vårriksdagen i år framhölls från vårt håll att det är
nödvändigt att den reform som då genomfördes så snart som möjligt
kompletteras med de förslag rörande offentligt biträde som föranleds av
betänkande från utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden (SOU
1971:76). Vi menar att en sådan samordning är nödvändig för att
reformen skall få full effekt också i fråga om förvaltningsärenden.

Propositionen motsvarar således i huvudsak krav som framförts från
vårt håll. Vi vill emellertid föreslå en ändring samt framhålla att
bestämmelserna kan komma att behöva justeras framdeles. Tillämpningen
får enligt vår mening utvisa huruvida sådana justeringar blir erforderliga.

Utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden hade föreslagit att
den myndighet som beslutar i mål eller ärende där fråga om offentligt
biträde uppkommit skall besluta också i biträdesfrågan. Flertalet remissinstanser
har tillstyrkt utredningens förslag. 1 ett par remissyttranden har
dock föreslagits att frågan om förordnande av offentligt biträde skall
prövas av rättshjälpsnämnden. Föredragande statsrådet framhåller att skäl
kan anföras för båda dessa lösningar men stannar för den lösningen att
offentligt biträde skall förordnas av rättshjälpsnämnd.

Motsvarande fråga diskuterades också i samband med rättshjälpsreformen
när det gäller förordnande av offentlig försvarare vid domstol.
Justitieutskottet framhöll då bl. a. (JuU 1972:12) att stor skyndsamhet
ofta är påkallad i mål där offentlig försvarare förordnas och att onödig
omgång i sådana mål självfallet bör undvikas. Praktiska skäl talar för att
samma myndighet som handlägger målet skall utse offentlig försvarare,
särskilt som beslut i de angivna hänseendena ofta torde komma att
aktualiseras samtidigt. På i huvudsak anförda skäl förelåg enligt utskottets
mening inte tillräcklig anledning att göra någon ändring i den ordning
som nu gäller vid förordnande av offentlig försvarare.

Vi ansluter oss på de i propositionen anförda skälen till uppfattningen
att offentligt biträde i allmänhet skall förordnas av rättshjälpsnämnd. Vi
förutsätter därvid att reglerna tillämpas liberalt, så att offentligt biträde
förordnas så snart behov därav kan anses föreligga. Att kostnaderna
härigenom kan bli något högre än vad föredragande departementschefen
förutsatt måste godtagas.

Mot. 1972:1915

5

1 fall där den ärendet rör är berövad friheten är det emellertid
angeläget att undvika onödig omgång och tidsutdräkt. 1 dessa fall bör
därför den myndighet som beslutar i det bakomliggande ärendet få
förordna offentligt biträde. Av rättssäkerhetsskäl bör den omhändertagne
ha en ovillkorlig rätt att erhålla offentligt biträde. Att tillfälliga
omhändertaganden på social- och kriminalvårdsområdet är förhållandevis
korta utgör enligt vår mening inte tillräckligt skäl häremot.

Utredningen hade föreslagit att vissa bestämmelser om offentligt
biträde tas in i de särskilda lagarna angående tvångsåtgärder, medan vissa
gemensamma bestämmelser om offentligt biträde tas upp i en särskild lag
om offentligt biträde. Under remissbehandlingen har utredningens förslag
godtagits av flertalet remissinstanser. Från flera håll har dock den av
utredningen föreslagna metoden kritiserats. En uppdelning av reglerna
om offentligt biträde på de särskilda lagarna och dessutom en särskild lag
om offentligt biträde medför enligt departementschefens mening en
alltför splittrad bild av denna form av rättshjälp. Därför förordas i
propositionen att bestämmelserna om offentligt biträde tas upp som ett
särskilt avsnitt i rättshjälpslagen. Vid granskningen av föreliggande förslag
i lagrådet har bl. a. framhållits att för de många icke-yrkesjurister som har
att tillämpa de olika tvångslagarna eller är berörda av dessa försvåras
möjligheterna att komma till klarhet om när offentligt biträde kan
erhållas genom att bestämmelser härom inte finns i var och en av dessa
speciallagar, där förfarandet i övrigt på olika stadier regleras.

Vi delar uppfattningen att den föreslagna författningsmässiga regleringen
av institutet offentligt biträde har nackdelar ur informativ
synvinkel. Om den i propositionen föreslagna författningsregleringen
genomförs är det enligt vår mening särskilt angeläget att informationsbehovet
uppmärksammas i annan ordning. Vi betraktar rättshjälpsreformen
som en viktig och betydelsefull reform. Det är ett oavvisligt krav i en
rättsstat att varje medborgare skall ha möjlighet att fullt ut hävda sina
intressen och sina anspråk i rättsliga angelägenheter. Det är därför
utomordentligt betydelsefullt att, sedan lagstiftningen om rättshjälp
antagits av riksdagen, informationen om dess innehåll och om de
möjligheter som därigenom står allmänheten till buds blir fullödig och
omfattande och att den utformas i så lättillgänglig form som möjligt.

På vederbörande utskott torde få ankomma att utarbeta den författningstext
som kan påkallas av vad vi ovan anfört.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

1. att riksdagen för sin del beslutar sådan ändring i den
föreslagna lagstiftningen att

a. offentligt biträde förordnas av den myndighet som handlägger
ifrågavarande ärende, om parten är berövad friheten,

b. att parten i det nyssnämnda fallet får ovillkorlig rätt att
på begäran erhålla offentligt biträde,

Mot. 1972:1915

6

II. att riksdagen sorn sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
som i motionen i övrigt anförts.

Stockholm den 1 december 1972

DANIEL WIKLUND (fp)
i Stockholm

MARTIN HENMARK (fp) GUDMUND ERNULF (fp)

ERIC ENLUND (fp)

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1983 S Stockholm 1972

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.