i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 132 med förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen m. m.

Motion 1972:1914 av herr Petersson i Röstånga m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 1914—1915 år 1972

Mot. 1972

1914-1915

Nr 1914

av herr Petersson i Röstånga m. fl.

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 132 med förslag till lag om
ändring i rättshjälpslagen m. m.

Det regeringsförslag som nu framlagts utgör enligt vår mening en i
stort sett tillfredsställande reglering av en ytterst angelägen och viktig
samhällsuppgift i rättsskyddets intresse. Folkpartiet har länge verkat för
att en rättshjälpsreform genomförs. I samband med den rättshjälpsreform
som beslutades under vårriksdagen i år framhölls från vårt håll, att det är
nödvändigt att den reform som då genomfördes så snart som möjligt
kompletteras med de förslag rörande offentligt biträde som föranleds av
betänkande från utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden (SOU
1971:76.) Vi menar att en sådan samordning är nödvändig för att
reformen skall få full effekt också i fråga om förvaltningsärenden.

Propositionen motsvarar således i princip krav som framförts från vårt
håll. Emellertid förutsätts enligt vår mening alltför restriktiv tillämpning.

Utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden hade föreslagit att
den myndighet som beslutar i mål eller ärende där fråga om offentligt
biträde uppkommit skall besluta också i biträdesfrågan. Flertalet remissinstanser
har tillstyrkt utredningens förslag. I ett par remissyttranden har
dock föreslagits att frågan om förordnande av offentligt biträde skall
prövas av rättshjälpsnämnden. Som föredragande statsrådet framhåller
kan skäl anföras för båda dessa lösningar. Vi fäster emellertid större
avseende än statsrådet vid de praktiska olägenheter som kan uppstå om
förordnande av offentlig försvarare förläggs till rättshjälpsnämnden.
Motsvarande fråga diskuterades också i samband med rättshjälpsreformen
när det gäller förordnande av offentlig försvarare vid domstol. Justitieutskottet
framhöll då bl. a. (JuU 1972:12) att stor skyndsamhet ofta är
påkallad i mål där offentlig försvarare förordnas och att onödig omgång i
sådana mål självfallet bör undvikas. Praktiska skäl talar för att samma
myndighet som handlägger målet skall utse offentlig försvarare, särskilt
som beslut i de angivna hänseendena ofta torde komma att aktualiseras
samtidigt. På i huvudsak anförda skäl förelåg enligt utskottets mening
inte tillräcklig anledning att göra någon ändring i den ordning som nu
gäller vid förordnande av offentlig försvarare.

Enligt vår mening föreligger samma praktiska skäl vid förordnande av
offentligt biträde, dvs. att samma myndighet som beslutar i ärendet skall
utse offentligt biträde. Särskilt då fråga är om frihetsberövande inom de
områden där offentligt biträde skall kunna förordnas är det angeläget att
undvika onödig omgång och tidsutdräkt. Bestämmelserna bör således
enligt vår mening få en sådan utformning att den myndighet som beslutar

1 Riksdagen 1972. 3 sami. Nr 1914-1915

Mot. 1972:1914

2

i det bakomliggande ärendet får förordna offentligt biträde då fråga är
om frihetsberövande enligt PsykL, NvL, BvL samt hos övervakningsnämnd
och kriminalvårdsnämnden i ärende om förverkande av villkorligt
medgiven frihet och i ärende hos interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden
i fråga om återintagning i anstalt. Principiella skäl har
emellertid anförts mot att förlägga prövningen av biträdesbehovet till den
myndighet som beslutar i det bakomliggande ärendet. I syfte att utöka
rättssäkerheten bör den av oss föreslagna ordningen kompletteras med en
ovillkorlig rätt för den ärendet rör att erhålla offentligt biträde då fråga
är om frihetsberövande. Den senare frågan har uppmärksammats både av
utredningen och under remissbehandlingen. Jämförelser har i detta
sammanhang gjorts med brottsmålsprocessen och bestämmelserna i RB
om ovillkorlig rätt till offentlig försvarare vid häktning och anhållande.
Att tillfälliga omhändertaganden på social- och kriminalvårdsområdet är
förhållandevis korta utgör enligt vår mening inte hinder för en sådan rätt
att erhålla offentligt biträde.

En allmän förutsättning för förordnande av offentligt biträde bör
enligt statsrådets mening vara att behov av biträde kunnat konstateras vid
en objektiv bedömning i det enskilda fallet. Någon ekonomisk behovsprövning
anses inte böra förekomma vid bedömning av biträdesfrågan.
Omständigheter som bör tillmätas betydelse är exempelvis den enskildes
aktuella fysiska och psykiska tillstånd. Även ålder, familjesituation och
språksvårigheter bör beaktas. De ekonomiska resurser som ställs till
förfogande för ifrågavarande ändamål prioriteras efter rättsskyddsbehov.
Vidare framhålls att det är nödvändigt att kostnadsaspekterna särskilt
beaktas. De ekonomiska resurser som kan ställas till förfogande är
begränsade, och det är därför enligt departementschefen nödvändigt att
iaktta en viss restriktivitet både när det gäller att bestämma tillämpningsområdet
för offentligt biträde och när det gäller att bedöma behovet av
sådant biträde i enskilda fall.

I några remissyttranden anförs att den enskilde bör ha ett större
inflytande över frågan om offentligt biträde skall förordnas än utredningen
förutsatt. Några remissinstanser har gjort jämförelser med
motsvarande regler för utseende av offentlig försvarare och anfört att det
saknas skäl för restriktivare regler för utseende av offentligt biträde i
förvaltningsärenden än för utseende av försvarare i brottmål. Möjligheterna
att tillgodose rättsskyddsbehovet får enligt vår mening inte
begränsas av resursskäl.

Vi betraktar rättshjälpsreformen som en viktig och betydelsfull
reform. Det är ett oavvisligt krav i en rättsstat att varje medborgare skall
ha möjlighet att fullt ut hävda sina intressen och sina anspråk i rättsliga
angelägenheter. Det är därför utomordentligt betydelsefullt att, sedan
lagstiftningen om rättshjälp antagits av riksdagen, informationen om dess
innehåll och om de möjligheter som därigenom står allmänheten till buds
blir fullödig och omfattande och att den utformas i lättillgängligaste
möjliga form.

På vederbörande utskott torde få ankomma att utarbeta den författningstext
som påkallas av vad vi ovan anfört.

Mot. 1972:1914

3

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

a) att riksdagen beslutar att frågan om förordnande av offentligt
biträde skall prövas av den i det bakomliggande ärendet
beslutande myndighet där parten är berövad friheten eller
kan komma att bli berövad friheten genom beslutet,

b) att riksdagen beslutar om ovillkorlig rätt att på begäran få
offentligt biträde där parten är berövad friheten eller kan
komma att bli berövad friheten genom beslutet,

c) att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
som i motionen i övrigt anförts.

Stockholm den 1 december 1972

HANS PETERSSON (fp)
i Röstånga

STEN SJÖHOLM (fp) BRITTA BERGSTRÖM (fp)

ARVID ANNERÄS (fp)