i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:166 med förslag till ändringar i naturvårdslagen (1964:822) och skogsvårdslagen (1948:237), m. m.

Motion 1974:2007 av herr Enlund

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1974:2007

12

Nr 2007

av herr Enlund

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:166 med förslag till
ändringar i naturvårdslagen (1964:822) och skogsvårdslagen
(1948:237), m. m.

I Kungl. Maj:ts proposition 1974:166 föreslås bl. a. ändringar i 22 §
naturvårdslagen (NVL) i syfte att komma till rätta med vanprydande och
nedskräpande affischering.

Det har under senare år blivit allt vanligare att skadegörelse äger rum
inom tätorterna på husväggar, elverkets och televerkets skåp m. m. genom
olaglig affischering. Liknande företeelser kan iakttas utefter de större
vägarna, där träd, stolpar, ladväggar och berghällar misspryds.

Det råder inget tvivel om att denna form av reklam strider mot nu gällande
bestämmelser i 22 § NVL. Att skadegörelsen trots detta ändå nått nuvarande
omfattning beror enligt min mening i hög grad på svårigheten att identifiera
de som är ansvariga för skadegörelsen. Affischeringen utförs ofta nattetid,
då risken att bli tagen på bar gärning är miminal.

Enligt propositionens ändringsförslag skall den som är ansvarig för affisch
eller annan anordning utomhus för reklam, propaganda eller liknande
ändamål vara skyldig att inom fyra veckor efter anbringandet avlägsna
affischen eller anordningen. Denna skärpning är välmotiverad och värdefull.

När det gäller myndigheternas och allmänhetens möjligheter att beivra
brott emot denna nya bestämmelse infinner sig emellertid två svårigheter.
För det första blir det svårt, ibland helt omöjligt, att avgöra hur länge en
gammal affisch suttit uppe. Denna svårighet förutsåg naturvårdskommittén
(N VK), som i sitt lagförslag tog in en bestämmelse att datum för anbringandet
skulle finnas angivet på anordningen. Dessutom föreslog N VK att, om denna
uppgift saknas eller om anordningen inte tas bort inom föreskriven tid,
skall den avlägsnas av kommunen på bekostnad av den som är ansvarig
för anordningen. Även om kommunernas ökade arbetsbörda bör beaktas,
vill jag förorda att riksdagen beslutar att ifrågavarande stycke i 22 § NVL
får den utformning som naturvårdskommittén föreslagit beträffande dels
datum för anbringandet, dels kommunens skyldigheter.

Den andra svårigheten gäller som tidigare nämnts identifieringen av den
som är ansvarig för att affischen eller anordningen blivit uppsatt.
Naturvårdsverket anser i sitt remissyttrande över naturvårdskommitténs
förslag att uppgift om vem som är ansvarig för anordningen bör anges på
densamma. Detta förslag har departementschefen avvisat med hänvisning
till att själva anordningen i allmänhet lämnar tillräckliga upplysningar i

Mot. 1974:2007

13

detta hänseende. Denna invändning mot naturvårdsverkets förslag torde
äga giltighet i fråga om anordningar som anbringas av personer eller
organisationer, som i regel utan övervakning eller påtryckningar från
myndigheter fullgör sina skyldigheter. Det har emellertid blivit allt vanligare
med s. k. idéaffischering som inte har samband med mötesarrangemang
ett visst datum och som inte heller ger någon vägledning om vem som
är ansvarig för anordningen. Med hänsyn till att det ofta är denna art av
affischering, som sker under de mest hänsynslösa formerna, anser jag att
naturvårdsverkets förslag på ifrågavarande punkt bör beaktas. Jag förordar
därför att i 22 § NVL intages en bestämmelse om att uppgift om vem som
är ansvarig för anordningen skall anges på densamma.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställer jag

att riksdagen beslutar att det sista stycket i 22 § NVL utformas
i enlighet med naturvårdskommitténs förslag, kompletterat
med en bestämmelse att på ifrågavarande anordning skall finnas
angivet vem som är ansvarig för anbringandet av densamma.

Stockholm den 28 november 1974

ERIC ENLUND (fp)

GOTAB 74 8390 S Stockholm 1974