i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:166 med förslag till ändringar i naturvårdslagen (1964:822) och skogsvårdslagen (1948:237), in. m.

Motion 1974:2004 av herrar Andersson i Ljung och Nisser

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 2004-2007 år 1974

Mot. 1974
2004-2007

Nr 2004

av herrar Andersson i Ljung och Nisser

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:166 med förslag till
ändringar i naturvårdslagen (1964:822) och skogsvårdslagen
(1948:237), in. m.

I propositionen 1974:166 föreslås ändring av olika lagrum i naturvårdslagen
(1964:822); bl. a. skall § 14 få delvis ändrad lydelse.

Den föreslagna ändringen av denna paragraf innebär att regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer kan förordna skydd för visst markområde
och område där växt eller vilt finns som bedöms vara i omedelbar
fara att bli utrotade etc.

Härvid förutsätts att förbud mot avverkning av skog eller eljest mot marks
ändamålsenliga utnyttjande skall råda. Likaså kan regeringen utestänga inte
bara allmänheten utan även markägaren från att uppehålla sig i området.

Enligt vår mening uppfyller nu gällande lydelse av § 14 de krav som
rimligen bör ställas på skyddsförordnande av visst markområde.

Den i propositionen föreslagna lydelsen av § 14 innebär att markägarens
möjlighet att utnyttja marken för något ändamål helt utestängs. Han kan
t. o. m. förbjudas att uppehålla sig i det aktuella området.

Härvid kan ett visst område få karaktär av nationalpark utan att markägaren
får någon som helst möjlighet till kompensation. Emellertid torde
det i de flesta fall röra sig om mycket begränsade markområden, vissa växtplatser,
boplatser för fåglar m. m., varför kompensationsfrågan i de flesta
fall inte behöver få någon avgörande betydelse. Vi vill dock erinra om att
principen att tåla intrång utan ersättning är oförenlig med den västerländska
rättsuppfattningen.

Enligt vår uppfattning bör ett förordnande enligt § 14 inte inkräkta på
markägarens möjlighet att utöva normal tillsyn över sin mark; således bör
han tillåtas uppehålla sig på marken i fråga, likaså bör normal skogsvård
vara förenlig med ett sådant förordnande.

Markägarens omsorg om sin egendom torde i de flesta fall stärka det
skydd som avses med ett förordnande enligt § 14. Den föreslagna lydelsen
av paragrafen skärper motsättningarna mellan markägarintresset, som också
i sig omfattar naturvårdsintressen, och de myndigheter som är satta att
skydda naturen. Vi kan inte acceptera den föreslagna lydelsen.

1 Riksdagen 1974. 3 sami Nr 2004-2007

Mot. 1974:2004

2

Åberopande det anförda hemställs

att riksdagen avslår förslaget till ny lydelse av § 14 NVL med
undantag av de ändringar som är av formell natur.

Stockholm den 28 november 1974

L. ARNE ANDERSSON (m) PER-ERIK C. NISSER (m)

i Ljung