i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:166 med förslag till ändringar i naturvårdslagen (1964:822) och skogsvårdslagen (1948:237), m. m.

Motion 1974:2003 av herr Olsson i Edane m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion nr 2003 år 1974

Mot. 1974:2003

Nr 2003

av herr Olsson i Edane m. fl.

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:166 med förslag till
ändringar i naturvårdslagen (1964:822) och skogsvårdslagen
(1948:237), m. m.

I propositionen föreslås dels vissa ändringar i naturvårdslagen, dels också
vissa ändringar i skogsvårdslagen. De ändringar som föreslås i skogsvårdslagen
knyter i stor utsträckning an till naturvårdsintressena och vi motionärer
anser det som mycket värdefullt att naturvårdens intressen skall beaktas
i skogsbruket. Detta understryks också i remissyttrandena där bland annat
LO påpekar angelägenheten av att den framtida skogspolitiken och skyddet
för naturmiljön så långt som möjligt bringas i harmoni med varandra.

Vi delar dock de synpunkter som förts fram beträffande sysselsättningen
i skogsbruket från bland annat arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska skogsarbetareförbundet,
nämligen att några generella restriktioner i fråga om mekaniseringstakt
eller avverkningsmetoder inte av sysselsättningsskäl bör rekommenderas.

Frågan om återväxtåtgärder i skogsbruket ägnas stort utrymme i propositionen,
och detta är synnerligen viktigt med hänsyn till den råvarubrist
som vi kan ha att se fram emot på grund av den överavverkning som
i dag sker på många håll i landet. Återväxtåtgärderna behöver intensifieras
och vidtas utan dröjsmål efter slutavverkning.

Vi ansluter oss därför till uppfattningen att kraven på att återväxtåtgärder
skal! vidtas så snart som möjligt efter avverkning bör skärpas.

Departementschefen framhåller att man i vissa fall skall lämna fröträd
eller trädgrupper. I det sammanhanget är det angeläget påpeka att detta
under inga omständigheter får vara motiv som fritar markägaren från ansvar
för återväxtåtgärder i form av hyggesrensningar, markberedningar eller planteringar.

1 anslutning till föreslagen lydelse i 1 § i förslag till ändring i skogsvårdslagen
(1948:237) där det heter att skogsmark med därå växande skog bör
genom utnyttjande på lämpligt sätt av markens virkesalstrande förmåga
skötas så, att tillfredsställande ekonomiskt utbyte vinnes och, såvitt möjligt,
i huvudsak jämn avkastning erhålles, vill vi motionärer anföra följande:

För att denna i 1 § skogsvårdslagen angivna målsättningen skall kunna
uppnås krävs enligt vår uppfattning större befogenheter från skogsvårdsstyrelsens
sida än vad som nu är fallet.

Det gäller i de fall skogsägare uraktlåter att låta avverka gammal, mogen
avverkningsbar skog, bestånd som inte längre har någon växtkraft utan

1 Riksdagen 1974. 3 sami. Nr 2003

Mot. 1974:2003

2

i stället angrips av rötskador och dylikt. Då vi redan på vissa håll i landet
kan spåra en viss brist på råvara för den på senare år starkt utbyggda sågverksoch
massaindustrin, måste det vara nationalekonomiskt ofördelaktigt att
inte avverka i gamla skogsbestånd.

I många fall rör det sig om skogsmark tillhörande sterbhus, vars ägare
av skilda skäl inte har intresse av att avverka skog. Från både råvarusynpunkt
och sysselsättningssynpunkt måste det vara angeläget att mogen skog avverkas
och att även dessa arealer så snart som möjligt blir föremål för återväxtåtgärder.

Enligt nu gällande skogsvårdslag äger inte skogsvårdsstyrelsen rätt att
ingripa och föranstalta om avverkning i fall som ovan angetts. Däremot
förfogar skogsvårdsstyrelsen över medel att stoppa avverkning som sker
i yngre, växande bestånd. Detta förhållande upplever både skogsägare och
skogsarbetarkåren som inkonsekvent.

Vi vill därför förorda att de ändringar av skogsvårdslagen som nu föreslås
i proposition nr 166 även beaktar de i motionen framförda synpunkterna.

Större befogenheter för skogsvårdsstyrelsen att ingripa och medverka till
att gamla skogsbestånd förnyas skulle i hög grad bidra till att intentionerna
i den i propositionen föreslagna lydelsen i 1 § skogsvårdslagen uppfylldes.

Det kan ifrågasättas om inte skogsvårdslagen borde innehålla en vanhävdsparagraf
för att förhindra de grövsta försyndelsema mot det allmänna
kravet om att skogsmark skall skötas så, att den ger skördar för framtiden.

För att komma till rätta med de problem som ovan anförts vill vi föreslå
en lagstiftning om awerkningstvdng för sådana skogsägare som medvetet
missköter sitt skogskapital genom att inte avverka eller restaurera sina skogar,
framför allt i de äldre och övermogna bestånden. Dessa skogsmarker
kan betraktas som av de enskilda skapade, lokala impediment i en kanhända
för övrigt produktiv omgivning.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till lag om avverkningstvång
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 27 november 1974

GUNNAR OLSSON (s)
i Edane

OTTO STADLING (s) IVAR HÖGSTRÖM (s)

OVE KARLSSON (s)
i Malung

GOTAB 74 8378 S Stockholm 1974