Handikappförbundens betydelse för folkhälsan

Motion 2004/05:So647 av Mariann Ytterberg och Marianne Carlström (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handikappförbundens betydelse för folkhälsan.

Motivering

Stroke är en av Sveriges vanligaste folksjukdomar, med 25 - 30 000 fall om året - en person var sjuttonde minut. Till år 2010 beräknas antalet insjuknanden i stroke ha ökat med 30 %, varav en växande del är kvinnor under 65 år. Orsaken är bland annat vårt alltmer stressiga liv med för lite motion och dålig kost.

Strokeförbundet har över 8 000 medlemmar.

I Sverige har minst 350 000 människor diabetes. Antalet ökar hela tiden och går ner i åldrarna. För lite motion, för mycket "skräpmat" samt ökat sockerinttag är några av orsakerna. Diabetesförbundet har ca 36 000 medlemmar i 110 lokalföreningar. Förbundet är en patientförening som bl a arbetar för att minimera konsekvenserna av diabetes och att stödja vetenskaplig forskning rörande diabetes.

Det här är bara två av 43 olika handikappförbund med sammanlagt över 500 000 individuella medlemmar och med lokalföreningar över hela landet.

Så här beskriver HSO, Handikappförbundens samarbetsorgan, verksamheten: "Handikappförbunden bedriver en omfattande verksamhet - kamratstöd, information, utbildning, påverkansarbete m.m. Förutsättningarna för detta varierar mellan förbunden. Antal medlemmar, geografisk spridning, ekonomiska villkor och samhällets grundläggande kunskap om olika skador eller sjukdomar är några av de faktorer som påverkar vilka möjligheter ett förbund har att fungera.

Trots ofta små resurser åstadkommer handikappförbunden otroligt mycket och är på flera sätt en viktig del av det svenska samhället. I varje förbund finns en omfattande kunskap och kompetens som fler borde ta del av - såväl funktionshindrade själva och deras anhöriga som allmänhet och myndighetsföreträdare."

Under förutsättning att statsbidragen i framtiden fördelas på ett sätt som är långsiktigt och stabilt, begripligt och inte spelar ut stora och små förbund mot varandra, finns här en potential att räkna med när det gäller folkhälsoarbetet i framtiden.

Kunskapen om riskfaktorer när det gäller livsstilssjukdomar, vad som orsakar skador och olycksfall m.m. är stor inom denna folkrörelse. Den borde kunna tas till vara på ett klokt sätt i det förebyggande arbetet.

Stockholm den 29 september 2004
Mariann Ytterberg (s)	Marianne Carlström (s)