Friluftslivets finansiering

Motion 2008/09:Kr220 av Gunvor G Ericson och Jan Lindholm (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda hur stödet till Svenskt Friluftsliv kan öka för att främja fysisk aktivitet och naturupplevelser.

Främjande av fysisk aktivitet och naturupplevelse genom stöd till Svenskt Friluftsliv

Samhället har ett stort värde i att skapa förutsättningar som främjar hälsa, och det är något som också riksdagen har slagit fast i full politisk enighet i den folkhälsopolitiska propositionen.

Det är viktigt att samhället värnar och tar ett ansvar för att stödja utvecklingen av den sociala ekonomin i allmänhet och friluftslivet i synnerhet. Friluftslivet griper in i många politikområden och kräver därför insatser av flera samhällsaktörer och inom flera politikområden. Människan har behov av både fysisk aktivitet och naturkontakt. Friluftsliv kan särskilt väl tillfredställa dessa behov. Men det behövs mer samhällsstöd än vad som ges idag.

I dag är det statliga bidraget till friluftsorganisationer knappt 25 miljoner kronor per år. Detta bidrag fördelas av Friluftsrådet som har ett kansli på Naturvårdsverket. Sett till att medlemsorganisationerna omfattar mer än 2 miljoner människor är statens stöd på 25 miljoner kronor ganska blygsamt jämfört med idrottsrörelsens stöd, även om de har över 3 miljoner medlemmar. Idrottsrörelsen har i regeringens budgetförslag för 2009 fått samma summa som 2008, 445,6 miljoner kronor i ordinarie anslag plus Idrottslyftets 500 miljoner kronor och den del som vinstdelningssystemet ger från Svenska Spel till LOK-stödet. Dessutom får SISU Idrottsutbildarna 140 miljoner kronor via Utbildningsdepartementet.

Det statliga stödet till frilufts- och främjandeorganisationer har sedan 1960-talet minskat kraftigt i förhållande till idrottsstödet. Friluftspolitiken föddes genom att riksdagen år 1939 beslöt att bilda statens fond för friluftslivets främjande. Avsikten var då att statsmakterna årligen skulle avsätta 20 procent av tipsmedelsbehållningen till fonden. Den avsikten föll så småningom i glömska. Med dagens mått mätt blev den årliga avsättningen ändå betydande. Budgetåret 1964/65 uppgick fondavsättningen till 2,6 miljoner kronor i dåtidens penningvärde. Som jämförelse kan nämnas att staten samma budgetår avsatte 17 miljoner kronor till fonden för idrottens främjande. Friluftsstödet motsvarade alltså ca 15 procent av idrottsstödet i mitten av 1960-talet.

Statsbidragen via Riksidrottsförbundet till sex frilufts- och främjandeorganisationer är vad som finns kvar av statens en gång omfattande friluftsstöd. Huvuddelen av den bidragsgivning som på 1960-talet sköttes av statens friluftsnämnd har helt försvunnit. Naturvårdsverket och därefter den dåvarande stiftelsen Sveriges Turistråd hade under många år uppgiften att fördela anläggningsbidrag till friluftsorganisationerna, men bidragen försvann helt när Turistrådet avvecklades 1992.

Från 1960-talet till början på 1990-talet fördelades bidraget via Riks-idrottsförbundet (RF). Den organisation som då var stark och som kom att utmana RF var Friluftsfrämjandet som krävde eget bidrag. Från 1990 till 1999 beslutade regeringen om bidraget och friluftsrörelsen fick sitt stöd via RF i enlighet med regleringsbrevet. Därefter och fram till Friluftsrådets bildande 2003 fördelades medlen direkt av regeringen. De organisationer som fick stöd denna väg var: Friluftsfrämjandet, Svenska Livräddningssällskapet, Sportfiskarna, Båtunionen, Cykelfrämjandet och Svenska Pistolskytteförbundet.

Den moderna historien kan sammanfattas enligt nedan:

1999 Statens stöd till frilufts- och främjarorganisationer (Ds 1999:78) läggs fram.

2000 Den ideella organisationen Frisam bildas.

2002 Anslaget höjs från 13 miljoner kronor till 15 miljoner kronor.

2003 Friluftsrådet inrättas vid Naturvårdsverket med representation från Frisam.

2004 Extra anslag till Friluftsrådet om 10 miljoner kronor från anslaget för biologisk mångfald.

2005 Anslaget permanentas om 25 miljoner kronor.

2006 Frisam byter namn till Svenskt Friluftsliv.

2008 Svenskt Friluftslivs friluftspolitiska program presenteras.

Investering i friluftsliv = investering i folkhälsa

Att satsa på ökat stöd till friluftslivet kan ses som en investering i folkhälsa. Fysisk aktivitet är en förutsättning för en god hälsoutveckling.

Målet för de samlade insatserna inom folkhälsopolitikens område fysisk aktivitet är att samhället utformas så att det ger förutsättningar för en ökad fysisk aktivitet för hela befolkningen. Detta ska främst ske genom insatser som stimulerar till:

• mer fysisk aktivitet i förskola, skola och i anslutning till arbetet

• mer fysisk aktivitet under fritiden

  • att äldre, långtidssjukskrivna och funktionshindrade aktivt erbjuds möjligheter till motion eller träning på sina egna villkor (källa Folkhälsoinstitutet).

Inom alla tre punkterna ovan kan friluftsorganisationerna medverka till att fler människor får möjlighet att vara fysiskt aktiva och få uppleva naturen. Bara att få vara i naturen är rehabiliterande i sig visar forskning från bl.a. Alnarp1. Fysisk aktivitet har också stor betydelse för att motverka psykisk ohälsa, något som bl.a. Sara Wamala, tillträdande gd på Folkhälsoinstitutet, har visat i sin forskning.

För att kunna utveckla sitt arbete och bl.a. bidra till att fler får ta del av naturupplevelser och ökad fysisk aktivitet utomhus behöver friluftsrörelsen ett ökat statligt stöd utöver de ideella insatser som idag håller friluftslivet vid liv. Precis som idrotten bidrar friluftslivet till stor samhällsnytta. Sedan 2003 har idrottsrörelsen haft möjlighet att utveckla sin verksamhet med hjälp av handslaget och idrottslyftet. Det är nu dags att se över hur stödet till Svenskt Friluftsliv kan öka för att främja fysisk aktivitet och naturupplevelser.

Friluftslivets organisationer bör från samhällets sida jämställas med
idrottsrörelsen när det gäller beskattning och bidrag och bör i likhet med
idrotten ansvara för att fördela sina egna medel. Detta har stöd i utredningen Statens stöd till friluftsliv och främjandeorganisationer (Ds 1999:78).

Stockholm den 30 september 2008
Gunvor G Ericson (mp)	Jan Lindholm (mp)

[1]

Natur i vården, Grön terapi och rehabilitering – en naturlig del av framtidens hälso- och sjukvård, Förstudie för Landstinget i Uppsala län, Sven-G Hultman, 2005, sven-g.hultman@swipnet.se Naturen som läkande kraft, Om Alnarps Rehabiliteringsträdgård, Peter Örn, Läkartidningen nr 1–2, jan. 2003, vol. 100.