Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1987/88, m. m. (kompletteringsproposition) (1986/87:150)

Motion 1986/87:Fi115 Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:Fill5

Alf Svensson (c)

Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1987/88, m. m.
(kompletteringsproposition) (1986/87:150)

Sammanfattning

Målet för den ekonomiska politiken måste vara att främja sysselsättningen
och en mer rättvis fördelning av resurserna i samhället. För att främja sysselsättningen
måste löne- och prisstegringstakten i Sverige ned till samma
nivå som i våra viktigaste konkurrentländer. För kds är det en oacceptabel
metod att uppnå denna målsättning genom minskade ambitioner på sysselsättningspolitikens
område, liksom att devalveringspolitiken återupptas.

För att underlätta avtalsrörelserna krävs marginalskattesänkningar och
indexskyddade skatteskalor, sänkning av räntenivån samt en rättvisare fördelningspolitik.
Vårdlön för småbarnsföräldrar, tudelningsreform för familjeinkomsten,
sänkt matmoms, ökade regionalpolitiska insatser och olika åtgärder
för att speciellt hjälpa ungdomarna på arbetsmarknaden, är några
kds-förslag för en mera rättvis fördelningspolitik, som främjar både livskvalitet
och tillväxt i ekonomin.

Sparandet både i hushållen och inom den offentliga sektorn måste öka
markant för att de samhällsekonomiska målsättningarna skall kunna nås.
Avkastningen på ett sparbelopp på 75 000 kr. bör vara skattefri oavsett
sparform. Dessutom bör enskilda sparare uppmuntras att spara i aktier eller
andelar i aktiefonder genom att beskattningsreglerna blir mer ändamålsenliga.
En metod är att sådant sparande upp till en viss nivå blir avdragsgillt på
skatten och i stället beskattas när medlen tas ut till konsumtion. Kds har i
motion 1986/87:Bol31 föreslagit ett bostadssparande för ungdom som skall
stimuleras med en skattereduktion motsvarande det som förekom i skattefondsparandet.

I motionen yrkas avslag på de föreslagna ökningarna av fastighetsbeskattningen,
samtidigt som en alternativ inriktning av den ekonomiska politiken
föreslås. En indexuppräkning av produktionsbidraget till dagstidningar
föreslås med 10 %. Bakgrunden är att dagstidningskommitténs betänkande
enligt uppgift inte kommer att föreligga förrän tidigast om ett år.
Remissbehandlingen kommer att medföra att riksdagen tidigast våren 1989
kan ta ställning till avgörande förändringar vad gäller presstödet. Det är
därför angeläget att i avvaktan på utredningen räkna upp det nu gällande
produktionsbidraget för att inte urholka det aktiva stödet för yttrandefriheten
i takt med inflationen.

Mot.
1986/87
Fil 15

1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr Fil/5

Den ekonomiska utvecklingen

Mot. 1986/87
Fil 15

Svensk ekonomi har under en lång följd av år brottats med stora problem.

Bl. a. har industrisektorn haft en mycket svag utveckling, både vid en historisk
och internationell jämförelse. Pris- och löneökningstakten har varit
snabbare än i omvärlden och har tillsammans med strukturella förändringar
lett till att svensk industri tappat marknadsandelar.

Det är värt att notera att finansministern i årets kompletteringsproposition
själv beskriver vidden av de misslyckanden i den ekonomiska politiken,
som det tidigare brukade ankomma på oppositionen att åberopa
främst för att påvisa behovet av växling vid makten. Finansministern anför
t. ex. att den svenska pris- och kostnadsstegringen ligger kvar på en nivå betydligt
över den i våra viktigaste konkurrentländer. En alltför stor del av tillväxten
har de senaste åren kommit att gå till konsumtion och en alltför liten
del till kapitalbildning. Skulle denna utveckling bli bestående, riskerar de
hittills vunna framgångarna att gå förlorade.

Det är bra att regeringen håller fast vid att pris- och kostnadsstegringen
inte skall pressas tillbaka med hjälp av en ökad arbetslöshet. Det är dock en
brist i det som kallas den tredje vägens ekonomiska politik att regeringen
inte föreslagit andra och tillräckliga åtgärder för att dämpa inflationen.

Utvecklingen av statens finanser återspeglar den långvariga obalansen i
svensk ekonomi. Vid mitten av 1970-talet ökade underskotten i statens finanser
dramatiskt. Statens inkomster planade ut på grund av stagnationen i
ekonomin, samtidigt som statsutgifterna ökade. Statsskulden har ökat oavbrutet
sedan mitten av 1970-talet. Statsskulden motsvarade 1975 knappt
25 % av BNP och har sedan dess vuxit till närmare 70 % av BNP. Den växande
statsskulden har medfört att ränteutgifterna ökat till den näst största
enskilda utgiftsposten i budgeten.

I långtidsutredningen (LU 87) hävdas att Sverige kan få en god ekonomisk
utveckling under den närmaste tioårsperioden. Men för detta krävs
tydliga trendbrott i pris- och löneökningarna, jämfört med den hittillsvarande
historiska utvecklingen. För att komma i samhällsekonomisk balans,
med full sysselsättning och överskott i bytesbalansen, måste timlöneökningarna
redan 1988 begränsas till 3 % och inflationen till 2,5 %. Både
långtidsutredningen och långtidsbudgeten pekar entydigt på behovet av en
mycket stram finanspolitik och på ett historiskt trendbrott i inflationen.

Otillräckliga åtgärder

Tyvärr måste man konstatera att de åtgärder som regeringen föreslår med
anledning av bl. a. långtidsutredningens analys inte är tillräckliga. Regeringen
har heller inte lyckats utnyttja den tidsfrist som oljeprisfallet, fallet
på dollarkursen och det internationella ränteläget givit, till att under 1986
och 1987 komma till rätta med den inhemska kostnadsutvecklingen.

Tvärtom visar det sig i statistiken över lönerna för 1986 att ökningen blev
betydligt större än vad regeringen tidigare räknat med. Löneglidningen
översteg de nivåer som förutsattes i löneavtalen för både 1986 och 1987.

Timlönerna beräknas i genomsnitt öka med 5,3 % 1987. I budgetpro- 2

positionen beräknades konsumentpriserna stiga med 4,0 % under 1987. Se- Mot. 1986/87
dan dess har oljepriserna stigit och jordbruksavtalet kommer att medföra en Fi 115
större prisstegring än tidigare beräknat. Försvarsuppgörelsen bygger dessutom
på vissa skattehöjningar den 1 juli. Kompletteringspropositionen förutsätter
likväl att prisökningarna under 1987 skall stanna vid 4 %. Prognosen
för den genomsnittliga räntenivån justeras bara upp marginellt till
9,5 % jämfört med förutsägelserna i budgetpropositionen.

Sammanfattningsvis måste man konstatera att regeringen misslyckas med
att uppnå långtidsutredningens nivåer för kostnadsutvecklingen som skulle
kunna leda till ekonomisk balans, samtidigt som fördelningspolitiken fortsätter
att missgynna främst barnfamiljer och glesbygdsbor. Mot den bakgrunden
måste förslagen att öka beskattningen av boendet via höjd fastighetsskatt
avvisas.

De ökade insatserna för forskningen som föreslås är lovvärda, men ger
inte effekt förrän i ett längre perspektiv. Även de regionalpolitiska åtgärder
som föreslås är bra, men otillräckliga för att hejda utvecklingen mot ökad
regional obalans. En mera målmedveten satsning på småföretagen i glesbygd
skulle öka produktionskapaciteten. Det internationellt sett höga kapacitetsutnyttjandet
är en väsentlig faktor bakom Sveriges snabba inflationsutveckling.
En sådan målmedveten satsning på att bygga ut produktionskapaciteten
där det finns ledig arbetskraft skulle även minska
löneglidningen.

Arbetslösheten och den bristande fördelningspolitiken är problem som
inte får en tillfredsställande lösning genom de förslag som läggs fram i budget-
och kompletteringspropositionerna. Målet måste vara en politik som
främjar sysselsättningen på kort och lång sikt samt en mer rättvis fördelning
av resurserna i samhället. Den sneda regionala fördelningen av arbetstillfällen
i landet, barnfamiljernas svåra situation, speciellt de med en hemarbetande
eller deltidsarbetande förälder, och det växande antal hushåll
som inte kan leva på sin inkomst, visar att fördelningspolitiken misslyckats.

Till detta kommer att den ekonomiska politiken snarare bidrar till att såväl
den yttre som inre miljön påverkas negativt. Den ekonomiska politiken
måste vara i samklang med naturens spelregler och främja livskvalitet.

En kristdemokratisk strategi för ekonomisk balans

Sveriges ekonomi måste snarast komma till rätta med sina strukturella balansproblem
för att inte hamna i en ny devalveringssituation och därmed
låta de sämst ställda få betala för bristen på en ansvarig ekonomisk politik.

Men de nödvändiga kortsiktiga åtgärderna måste kombineras med åtgärder
som styr utvecklingen mot ökad valfrihet och livskvalitet för den enskilde
medborgaren.

Valfrihet och livskvalitet

Det är positivt att den privata konsumtionen ökar igen efter många år av reallönesänkningar.
Faran finns dock att den privata konsumtionstillväxten

3

ökar snabbt så att den resulterar i bytesbalansproblem.

Den privata konsumtionen i vårt land är mycket importbenägen. Genom
förbättrade sparvillkor kan en del av den ökade privata köpkraften kanaliseras
till mera produktiva investeringar. Men även en ökad valfrihet på traditionella
offentliga serviceområden som barnomsorg, utbildning och sjukvård,
skulle medföra en ökning av mindre importbenägen privat konsumtion.
Men främsta skälet för att luckra upp olika offentliga monopol är att
öka valmöjligheterna och livskvaliteten för den enskilde medborgaren.

Mycket talar också för att en ökad konkurrens och valfrihet minskar samhällets
kostnader för den offentliga servicen. En socialt ansvarsfull politik
som släpper fram fler alternativ till offentlig verksamhet kan därför leda till
att en högre servicestandard kan uppnås till oförminskat, och t. o. m. sänkt
skattetryck.

Pris- och kostnadsutvecklingen

Statens stora budgetunderskott har inneburit att mer pengar undan för undan
pumpats in i det ekonomiska kretsloppet och drivit upp inflationen. Devalveringarna
1981 och 1982 på sammanlagt 26 %, den nominella löneökningstakten
och förväntningarna om en fortsatt hög inflation är viktiga orsaker
till den höga inflationstakten. För att kunna växla ned till lägre
nominella löneökningar krävs ett gott samarbete mellan regeringen och arbetsmarknadens
parter. Detta måste kombineras med en rättvis fördelningspolitik
och ekonomisk-politiska åtgärder som underlättar avtalsrörelsen.

För att minska incitamenten för höga nominella lönekrav bör marginalskatterna
sänkas ytterligare och skatteskalorna inflationsskyddas. Lönepolitiken
måste också drivas så att den konkurrensutsatta sektorn blir löneledande.

En åtgärd som framför allt kan bidra till minskad löneglidning är att stimulera
införandet av vinstdelningssystem för de anställda i företagen. I en
särskild motion 1986/87:Fi218, Medägande - inte fondcentralism, redovisas
kds syn på formerna för en satsning på ett sådant system.

Det är viktigt att den ekonomiska politiken förs så att räntenivån kan
sänkas. En hög räntenivå medför hög inflation, minskade investeringar och
minskat bostadsbyggande. Det höga svenska ränteläget beror i stor utsträckning
på att den statliga budgetpolitiken inte varit tillräckligt stram.

Detta har kompenserats via penningpolitiken med ett högt ränteläge. Statens
lånebehov måste ytterligare minska genom en viss utförsäljning av statens
reala tillgångar, som delar av Statsföretagsgruppen, delar av domänverkets
och televerkets tillgångar. En sådan åtgärd kan övervägas för att
minska statsskulden och därmed pressa ned räntan. Ett avskaffande av valutaregleringen
är angeläget och skulle lätta på trycket på räntenivån.

Sysselsättningen

Arbetslösheten i Sverige har under senare år varit den högsta som någonsin
uppmätts under en högkonjunktur. Den öppna arbetslösheten har hittills 4

Mot. 1986/87
Fi 115

under 1980-talet legat på omkring 3 %. På grund av förändring i mät- Mot. 1986/87

metoden redovisas nu en något lägre procentandel. Det finns en uppenbar Fil 15

risk att myndigheter och politiker vänjer sig vid denna nivå. Antalet sysselsatta
förväntas öka med 25 000-30 000 personer 1987. Antalet förtidspensionerade
- främst av arbetsmarknadsskäl - har under tidigare år ökat
med ca 45 000 om året. Det senare är en mycket oroande utveckling. Bakom
statistiken döljer sig en verklighet där den enskildes livskvalitet ofta på
ett allvarligt sätt påverkats. Antalet förtidspensioneringar är uppenbarligen
anpassat till växlingarna i den ekonomiska konjunkturen. Det faktum att
allt fler medborgare förtidspensioneras är ett tecken på att regeringen inte
lyckats upprätthålla full sysselsättning och att utslagningen på arbetsmarknaden
fortsätter på ett oacceptabelt sätt.

Sysselsättningsutvecklingen för ungdomar i åldern 20-24 år har varit
ogynnsam. Trots förbättringar i sysselsättningsläget i stort ligger arbetslösheten
i dessa åldersgrupper fortfarande på drygt 6 %. De i kompletteringspropositionen
föreslagna åtgärderna är otillräckliga för att nämnvärt
förbättra situationen för denna ungdomsgrupp.

Kds förordar att ATP-avgiften för ungdomar under 25 år slopas och att
ungdomar under 25 år får tillgång till en praktik- eller lärlingsplats, i enlighet
med ett system som föreslås i motion 1986/87:A261.

Budgetpolitiken

Kds budgetalternativ, som presenterades i januari i motion 1986/87:Fi217,
tar sikte på att reformera fördelningspolitiken och att uppnå samhällsekonomisk
balans genom att styra samhällsutvecklingen mot ökat sparande
och resurshushållning. Prognoserna tyder på att budgetsaldot blir 33,6 miljarder
kronor jämfört med de 40,5 miljarder som beräknades i budgetpropositionen.
Bakgrunden är att inkomsterna beräknas öka med 5,6 miljarder.
Detta speglar en ökad vinstnivå i näringslivet med åtföljande benägenhet
att acceptera en ökad löneglidning. I kompletteringspropositionen
förklaras förbättringen av budgetsaldot till största delen med
att inflationen och därmed skatteintäkterna vid oförändrade regler blivit
högre. Det förbättrade budgetsaldot kan sålunda vara spegelbilden av en
försvagad internationell konkurrenskraft för svenskt näringsliv. För att
dämpa en sådan utveckling kan regeringen bara hoppas på en fortsatt ökad
produktivitet i näringslivet. Med hänsyn till att saldoförbättringen i så hög
grad förklaras av en högre inflation än förutsett, kvarstår och skärps kravet
på fortsatt stramhet i budgetpolitiken.

Avslag yrkas på höjningen av bilaccisen mot bakgrund av att det på grund
av miljöhänsyn är önskvärt att bilparken förnyas, så att andelen fordon med
katalytisk avgasrening kan höjas så snabbt som möjligt. Som ett exempel på
bilismens miljöpåverkan kan nämnas att i början av maj månad redovisades
hur kväveoxidutsläppen från biltrafiken förorsakat allvarliga skador på
skånska bokskogsbestånd i närheten av stora trafikleder.

De reformer och finansieringsförslag kds redovisat i januari i motion
1986/87:Fi217, har fortfarande hög aktualitet och angelägenhet, därför för

ordas att den budgetpolitiken genomförs. Som en alternativ budgetför- Mot. 1986/87

stärkning till regeringens förslag om höjd fastighetsskatt, bilaccis och tullav- Fi 115
gift, föreslås att energiskatterna höjs med 1 050 000 000 kr. med tyngdpunkten
lagd på kärnkraftsproducerad elektricitet.

Hemställan

Med anledning av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen om statlig
fastighetsskatt,

2. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten för 1988 tas ut enligt
1987 års beräkningsgrund på nu gällande taxeringsvärden,

3. att riksdagen avslår förslaget att höja bilaccisen genom ändring i
lagen om försäljningsskatt på motorfordon,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
inte önskar någon särskild avgift vid tullförrättning på obekväm tid,

5. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som redovisas i motionen,

6. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetpolitiken
som redovisas i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avveckling av valutaregleringen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts om att stimulera sparandet.

Stockholm den 13 maj 1987
Alf Svensson (c)

6

>