Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1987/88, m. m. (kompletteringsproposition) (1986/87:150)

Motion 1986/87:A106 Börje Hörnlund m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :A106

Börje Hörnlund m. fl. (c)

Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1987/88, m. m.
(kompletteringsproposition) (1986/87:150)

I kompletteringspropositionen föreslås bl. a. att 300 milj. kr. anvisas för
riktade insatser mot deltids- och långtidsarbetslösa samt arbetslösa ungdomar
eller ungdomar som har svårt att få ett varaktigt arbete. Vidare tas vissa
frågor upp som rör starta eget-bidraget och arbetsmarknadsutbildningen.

Långtidsarbetslösa

I propositionen uttalar föredraganden att antalet långtidsarbetslösa under
de senaste åren kunnat "begränsas”. Enligt propositionen är ca 35 000 personer
i genomsnitt per månad långtidsarbetslösa. Det framgår dock inte att
antalet förtidspensioneringar på grund av arbetsbrist ökat drastiskt sedan
regeringsskiftet.

Andelen långtidsarbetslösa tenderar, såväl i storstadsregionerna som i
sysselsättningsvaga områden, bli allt större vid utgången av en konjunktursvackajämfört
med den närmast föregående. Från centerpartiets sida har vi
bl. a. tidigare understrukit rekryteringsstödets betydelse för anställning av
långtidsarbetslösa inom näringslivet. Riksdagen har också beslutat att 290
milj. kr. skall anvisas för rekryteringsstöd till långtidsarbetslösa.

Mot denna bakgrund är det förvånande att regeringen ställer villkor för
medelstilldelning till länen och arbetsförmedlingarna. Villkor för medelsanvisning
skulle vara att en arbetsförmedling åtar sig att reducera antalet
genomsnittligt långtidsarbetslösa med ett visst antal. Enligt vår mening borde
det vara en självklarhet att det åligger arbetsförmedlingarna att genomföra
sådana insatser. Det är mycket anmärkningsvärt om regeringen bedömer
att särskilda krav måste ställas för att arbetsförmedlingarna skall genomföra
uppgifter som tillhör deras primära verksamhetsområde. Detta
måste uppfattas som att regeringen kritiserar arbetsförmedlingarna för att
de hittills inte gjort sitt bästa för att hjälpa de långtidsarbetslösa att få arbete.

Vissa ungdomsfrågor

En av de viktigaste uppgifterna för samhället är att bereda ungdomar arbete
eller utbildning. Ett välfärdssamhälle som vårt får inte acceptera att ett stort
antal människor redan från början slås ut från arbetsmarknaden. Det är ett
djupt oroande faktum att arbetslösheten varit hög under en lång period. I
mars 1987 är arbetslösheten 4,1 % för ungdomar mellan 16 och 24 år. För
ungdomar i åldern 20—24 år är arbetslösheten 4,5 %.

Mot.

1986/87

A1Ö6-108

1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr A106—108

Vi har tidigare från centerpartiet understrukit att insatserna från samhäl- Mot. 1986/87

let måste inriktas på att skapa förutsättningar för varaktiga jobb i hela A106

landet på den ordinarie arbetsmarknaden i dess helhet. Målsättningen måste
vara att ungdomar skall placeras över hela arbetsmarknaden och regeringen
har i viss mån anammat den linje som centerpartiet drivit genom
införandet av s. k. inskolningsplatser på den privata arbetsmarknaden.

Det är därför väsentligt att avtal sluts om inskolningsplatser för hela den
privata arbetsmarknaden. Regeringens uppgift måste vara att påskynda att
avtal träffas mellan huvudorganisationerna inom samtliga branschområden.
Regeringens avsikt att låta avtal om inskolningsplatser, vilka slutits
efter den 1/7, komma i åtnjutande av statsbidrag först efter särskild prövning
riskerar enligt vår mening snarare att få en menlig inverkan på huvudorganisationernas
vilja att sluta avtal. Det finns ingen anledning att försvåra
och i realiteten försena insatserna för att ge ungdomar jobb genom en
sådan regel. Detta bör ges regeringen till känna.

De grundläggande problemen för ungdomar på arbetsmarknaden har
regeringen inte förmått lösa, vilket också framgår av propositionens beskrivning
av arbetsmarknadsläget för ungdomar under 25 år.

Centerpartiet har i annat sammanhang presenterat förslag på en långsiktig
lösning för hela ungdomsgruppen 16—24 år. Vi anser att kommunerna
bör ha huvudansvaret för de praktiska insatserna för att komma till rätta
med ungdomsarbetslösheten. Insatserna bör utformas så att de utgör ett led
i ungdomarnas gymnasieutbildning, val av yrke och yrkespraktik. AMS
skall som hittills ha det direkta ansvaret för att ungdomar så snabbt om
möjligt placeras på den öppna arbetsmarknaden.

Ett genomförande av ett utbildnings- och yrkespraktiskt ansvar för alla
ungdomar under 25 år enligt vår modell skulle både ha inneburit en betydligt
mindre ungdomsarbetslöshet och, framför allt, medfört att nödvändiga
insatser kunnat ske i ett tidigare skede än vad som nu blir fallet.

Det är självfallet så att — i avvaktan på ett förbättrat system enligt vår
modell genomförs — nödvändiga förändringar i gällande lagstiftning bör
ske i syfte att underlätta ungdomars arbete. Lagen om arbete i ungdomslag
bör därför ändras så att kommunen själv får låta ungdomar utföra arbete åt
enskilda och offentliga arbetsgivare i enlighet med de önskemål ungdomarna
har utifrån grundsynen att ett tillfälligt arbete skall vara ett led i den
unges utbildning.

Deltidsarbetslösa

I propositionen föreslås vissa begränsningar i ersättningsrätten som klart
stimulerar flyttningar från utsatta områden. Enligt vår mening bör i stället
insatserna inriktas mot att stärka sysselsättningsmöjligheterna i områden
med en svag arbetsmarknad i stället för att begränsa ersättningsrätten på det
sätt som föreslås. Vi har i annat sammanhang redovisat våra regionalpolitiska
förslag i syfte att skapa förutsättningar för en positiv utveckling i alla
delar av landet. Målsättningen måste vara att alla, som så önskar, skall
erbjudas möjlighet till heltidsarbete oavsett bostadsort. De föreslagna ersättningsreglerna
är enligt vår mening utformade på ett sådant sätt att de i

stället stimulerar till en ökande geografisk rörlighet och en fortsatt utarm- Mot. 1986/87

ning av redan utsatta bygder. Enligt vår mening bör insatserna inriktas mot A106

att stärka arbetsmarknaden genom bl. a. en offensivare regionalpolitik och
en annan ekonomisk politik. Detta leder i sin tur till större besparingar på
arbetslöshetsförsäkringen än regeringens defensiva linje. Ersättningsreglerna
har dessutom udden riktad mot kvinnorna, eftersom de utgör huvuddelen
av de deltidsarbetande. Förslaget är därför även oacceptabelt ur jämställdhetssynpunkt.
Vi avvisar därför förslaget att begränsa ersättningsrätten
på det sätt som regeringen föreslår.

Arbetsmarknadsutbildning

Av riksdagen anvisade medel för upphandling av arbetsmarknadsutbildning
har beräknats täcka kostnaderna för utbildning av 85 000 personer.

Sedermera har AMS hävdat att anvisade medel räcker till utbildning av
73 000 personer. Enligt föredraganden leder den nu gällande kostnadsbilden
till att anvisade medel räcker för utbildning av 73 000 personer och
föreslår att anslaget Arbetsmarknadsutbildning tillförs ytterligare 150 milj.
kr., vilket ger resurser för utbildning av 5 000 personer till — dvs. totalt
78 000 personer.

Enligt vår mening är skillnaden i för riksdagen tidigare redovisade uppgifter
och de förhållanden som nu anges gälla anmärkningsvärd. Kostnadsfördyringen
är av en sådan storleksordning att det klart visar att regeringen
tidigare inte har redovisat ett fullödigt beslutsunderlag för riksdagen. Det är
desto mer förvånande eftersom regeringen tidigare — med den tidigare
redovisade kostnadsbilden som grund — understrukit att omorganisationen
inneburit en effektiviserad och mer rationell arbetsmarknadsutbildningen.

Starta eget-bidrag

Enligt riksdagens beslut kan bidrag beviljas arbetslösa som startar egen
verksamhet. Bidraget har visat sig vara ett verksamt medel att stödja bl. a.
långtidsarbetslösa. I proposition 1986/87:146 har föredraganden föreslagit
att starta eget-bidrag bör utgå till jordbrukare i norra Sverige ur den medelsram
som föreslås anvisad.

Enligt vår mening bör inte möjligheterna till stöd för startande av jordbruksföretag
begränsas till norra Sverige utan möjligheterna att erhålla
starta-eget bidrag bör gälla hela landet. Det finns ingen anledning att särbehandla
jordbrukare som önskar erhålla starta eget-bidrag för såväl nyföretagande
som kompletterande verksamhet inom jordbruket som helt annan
verksamhet. En annan ej uppmärksammad form av nyföretagande är generationsskiften
inom jordbruket och starta eget-bidrag bör även kunna utgå i
ett sådant sammanhang. Vi föreslår därför — i avvaktan på att den utvärdering
som skall ske genomförts — att AMS för budgetåret 1987/88 får möjlighet
att bevilja bidrag upp till en kostnad av 100 milj. kr., vilket är en
uppräkning med 10 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.

3

Hemställan

Med hänvisning till vad sorn ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder

för budgetåret 1987/88 utöver i proposition 1986/87:100 bil. 12 upptagna
medel anvisa ett reservationsanslag om 35 000 000 kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om ersättningsreglerna för deltidsarbetslösa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om insatser för långtidsarbetslösa,

4. att riksdagen beslutar om ändring i 2 § 3 mom. i lagen om arbete
i ungdomslag enligt följande:

”Kommuner får låta ungdomar i ungdomslag utföra arbetsuppgifter åt enskilda
och offentliga arbetsgivare enligt ungdomars önskemål såvitt det inte
är lämpligare att dessa arbetsuppgifter utförs inom ramen för ordinarie
anställningar eller annan arbetsmarknadspolitisk stödform",

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildningen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om villkoren för statsbidrag till inskolningsplatser.

Stockholm den 13 maj 1987

Börje Hörnlund (c)

Jan Hyttring (c)

P.-O. Eriksson (c)

Rosa Östh (c)

Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors

Ivar Franzén (c)
Görel Thurdin (c)
Elving Andersson (c)

Mot. 1986/87
A106

4