Forskning och utbildning inom underhållstekniska området

Motion 2007/08:Ub352 av Eva Selin Lindgren och Solveig Ternström (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att uppdra åt högskolor, universitet och forskningsinstitut att i forskning och utbildning utveckla modern underhållsteknik i syfte att minska olycksriskerna i stora komplexa system och att bidra till minskat utnyttjande av naturresurser och minskade avfallsströmmar.

Motivering

Under flera decennier har forskning och utbildning i Sverige i huvudsak varit inriktade på att skapa nya produkter. Underhåll och förnyelse av befintliga produkter och system har länge fått stå tillbaka. Inte minst under den senaste tiden har olyckor, tillbud och problem med helikoptrar, flygplan och även kärnkraftverk visat att kunskaperna är bristfälliga om hur man säkerställer att befintlig utrustning och befintliga system fungerar. Orsakerna är ibland att kontroller som behöver göras på inköpt utrustning inte har gjorts, men det brister också i interaktionen mellan människan och de tekniska systemen.

Det finns flera samverkande skäl till bristerna inom underhållsteknik och relaterade områden. Ett skäl är att det i många fall har framstått som finare och mer prestigeladdat att arbeta med nya saker i stället för att underhålla det som redan finns. Ett annat är att systemen idag inom många områden har en ökad komplexitet och fordrar kunskaper från flera områden för att hanteras rätt. Ofta behövs såväl teknisk kunskap som kunskap om mänskliga begränsningar och mänskligt beteende och – inte minst – en syntes av sådana kunskaper. Att forska och utbilda inom sådana komplexa områden är ofta svårare än inom de områden som fokuserar på enbart en begränsad problematik. Man behöver också arbeta med problemen i team och mobilisera såväl beprövad erfarenhet från olika kunskapsfält som nytänkande hos personer som ser problematiken på ett helt nytt sätt. Att utveckla nya, smarta underhållslösningar är därför en stor utmaning samtidigt som det innebär hushållning med jordens begränsade resurser. Underhållsteknik är sannolikt mer arbetsintensiv än automatiserad nyproduktion inom många områden, men ibland är det tvärtom. God innovativ underhållsteknik sparar inte bara naturresurser utan också tid och pengar, men det gäller då att vidta rätt åtgärder.

I ett globalt perspektiv är jakten på nya produkter och system problematisk genom att naturresurser förbrukas i allt snabbare takt. Avfallsströmmarna ökar och luft, vatten och mark förorenas. Det hållbara samhället blir alltmer en utopi om vi inte lär oss underhålla och utveckla de produkter och de stora tekniska system vi redan har. De forskande och lärande institutionerna och myndigheterna har en nyckelroll i att i realiteten utveckla metoder och processer för att bruka våra mänskliga och materiella resurser på ett hållbart sätt.

Stockholm den 28 september 2007
Eva Selin Lindgren (c)	Solveig Ternström (c)