Företagshälsovården

Motion 1993/94:A237 av Hans Andersson m.fl. (v)

Redan i maj 1993 avrustade riksdagen
företagshälsovården genom att kraftigt skära ner
statsbidraget. Man ansåg att arbetsgivarna redan har ett i
lag fastställt ansvar både för arbetsmiljön och för
rehabiliteringen. Det kommer nu an på arbetsmarknadens
parter att göra upp om hur arbetsmiljön och
rehabiliteringen ska skötas.

Vänsterpartiet är positivt till en utveckling av en
kvalificerad företagshälsovård där den förebyggande
verksamheten fortsättningsvis högprioriteras. Det är på den
punkten som man haft svårt att skapa sig en identitet, och
på många håll har verksamheten fått en prägel av
primärvård. Att sjukvården fått dominera har varit krav
som funnits från företagens sida att sköta sjukvården, och
denna inriktning har tärt på de resurser som funnits för att
spela en aktiv roll i miljöarbetet.

I dag är det ofta företagens skyddskommittéer som har
ansvaret för verksamheten. Arbetsgivaren har på detta sätt
delegerat ansvaret och på så sätt har det uppstått oklarheter
i verksamhetsinriktningen. Vår målsättning är, förutom att
ge den en klar inriktning, också att den får en klar
organisation. Det innebär att i de fall inte avtal kan träffas
mellan parterna om hur organisationen ska se ut så skall
samhället komplettera med en lagstiftning. Målsättningen
är att alla arbetstagare ska ha tillgång till företagshälsovård.
Alltså en rättighetslag. Detta innebär att vi solidariskt
måste stödja små företag som kan ha svårt att klara
ekonomin för sin företagshälsovård. För detta ändamål
måste fortsatta statliga bidrag utgå.

Den huvudsakliga finansieringen av verksamheten anser
vi bör ligga på arbetsgivaren. Vi har tidigare föreslagit en
differentiering av avgifterna som koordineras med
företagens arbetsskadenivå. Ett alternativ kan vara den
finska modellen med en 15-gradig skala, och vi anser
fortfarande att denna modell är värd att pröva. Vi avvisar
tanken på ett avgiftssystem som knyts till de olika
försäkringsbolagen.

Arbetskraften representerar ett stort ekonomiskt värde.
Hittills har arbetsgivarens ekonomiska ansvar upphört för
de anställda när de blivit sjuka även om det är
produktionsmetoderna som givit upphov till skadorna.
Detta är ansvarslösheten satt i system.

Det är viktigt att löntagare och samhälle får bättre
information om för- och nackdelar med olika arbetsplatser
och arbetsuppgifter. Det behövs en kunskapsbank med
information om arbetsskador, sjukfrånvaro,
personalomsättning etc. på de olika arbetsplatserna, för att
göra arbetsmarknaden effektivare och ge drivkrafter till
omvandlingen av produktionen.

I detta syfte föreslår vi att information om arbetsmiljön
och dess personaleffekter införs i företagens redovisning
och att denna information utnyttjas för att klassificera
arbetsplatser i förhållande till branschen och yrket. Genom
att kunskapen utnyttjas av arbetsförmedlingarna påverkas
de arbetssökandes val på marknaden och företagen tvingas
till förbättringsåtgärder.

Vi är motståndare till att den allmänna sjukförsäkringen
och arbetsskadeförsäkringen, som
företagshälsovårdsutredningen haft resonemang om, dras
in i detta sammanhang eftersom vi vill bevara en allmän
sjukförsäkring för alla, även för dem som står utanför
arbetslivet.

Tillsynen och utvecklingen av arbetsmiljöverksamheten
och därmed företagshälsovården ska odelat handhas av
Arbetarskyddsstyrelsen. Vi anser att detta ansvar ska gälla
alla arbetsplatser och inte bara de sämsta. Detta innebär att
styrelsen måste överta uppgifter från andra myndigheter för
att klara sina åligganden.

Arbetsmiljölagen måste kompletteras. I dag finns där
inget uttalat arbetsgivaransvar att arbetsgivarna måste ställa
resurser till förfogande för arbetsmiljöarbetet.
Vänsterpartiet föreslår att en sådan passus införs i
arbetsmiljölagen.

En annan komplettering som skulle gagna
företagshälsovården är en uttalad och tydlig skrivning om
sekretess vid arbetet med hälso- och miljöskydd inom
företagen.

Slutligen vill vi ha en klarare reglering av
företagshälsans, försäkringskassans och yrkesinspektionens
samverkans- och ansvarsområden. Vi anser här att
företagshälsovården ska ha ett huvudansvar för initiering av
rehabiliteringen, att försäkringskassan ska ha ansvaret för
att utredningar och åtgärder sker snabbt, högst tre
månader, samt att yrkesinspektionen sköter en effektiv
bestraffning om någon missköter sin del av verksamheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
i arbetsmiljölagen enligt vad i motionen anförts om ansvaret
för arbetsmiljöarbetet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
finansiering av företagshälsovården enligt vad i motionen
anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning om information om arbetsmiljön lagrad i en
kunskapsbank och i företagens redovisning enligt vad i
motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
att ge Arbetarskyddsstyrelsen ett övergripande ansvar för
arbetsmiljöverksamheten,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av arbetsmiljölagen att arbetsgivaren får ett ansvar
att ställa resurser till förfogande för arbetsmiljöarbetet,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
sekretess vid arbetet med hälso- och miljöskydd inom
företagen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om huvudansvaret för rehabilitering,
utredningar och åtgärder samt bestraffning vid arbetsskador
och i arbets- miljöärenden.1

Stockholm den 24 januari 1994

Hans Andersson (v)

Berith Eriksson (v)

Elisabeth Persson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)

1 Yrkande 7 hänvisat till SfU