med anledning av prop. 2010/11:107 Förbättrad utslussning från sluten ungdomsvård

Motion 2010/11:Ju13 av Margareta Sandstedt och Kent Ekeroth (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om obligatoriska konfrontationer mellan brottsoffer och gärningsmän i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av drogfrihet innan permission med elektronisk övervakning tillåts.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att behandlingsplaner och åtgärder helt ska tas fram genom myndigheternas försorg.

Motivering

Mot bakgrund av den ökade brottsligheten anser vi att nya arbetssätt bör tas fram för att komma till rätta med ungdomsbrottsligheten. Detta bör göras för att förebygga varaktigt kriminellt handlande som dels belastar individen och familjen, dels samhällets resurser. Ungdomar som gjort sig skyldiga till mycket allvarlig brottslighet och dessutom orsakat oskyldiga samhällsmedborgare stort lidande ska enligt vår mening medvetandegöras om sin skuld till brottsoffret och samhället genom att man även under verkställigheten av straffet arbetar för att individen ska lära sig eget ansvar för tankar, handlingar och beteende.

Utifrån detta bör ett handlingsprogram även erbjudas intagna på ungdomshem i syfte att komma i kontakt med deras skadade känsloliv. Då all varaktig förändring till det yttre endast kan ske genom en inre förändring måste fokus ligga på en balans mellan konsekvens, gränssättning och hårt arbete med ärlighet, skuldbörda och personligt ansvar. Om det inte sker, löper den unge en uppenbar risk för att fortsätta att tänja på gränserna genom att bl. a. straffa ut sig genom destruktivt beteende, kriminellt planerande och återfall i brott. Ett sätt för den unge att lära sig ta ansvar för konsekvenserna av sina handlingar är att tvingas stå till svars inför sina brottsoffer med familjer om motparten önskar det. Detta medför även en sorts upprättelse för brottsoffren som lättare kan gå vidare efter ett övergrepp genom att berätta om sin situation efter brottet och ställa frågor till förövaren. Att personligen tvingas möta dem man gjort illa under nyktra förhållanden är sannolikt en av de tuffaste situationer en förövare kan vara med om, vilket kan bidra till ett annat förhållningssätt efter verkställigheten. Dessa konfrontationer ska givetvis vara övervakade av lämplig personal och ska erbjudas brottsoffer på frivillig basis.

Sverigedemokraterna anser det vara självklart att ungdomshemmen ska vara helt drogfria till skydd och omsorg för de unga och deras anhöriga. Detta ger även ett ökat samhällsskydd och förhindrar återfall i brott. I dagsläget finns det risk att en hel del ungdomar är kemiskt påverkade på ungdomshemmen på grund av obevakade permissioner och bristfälliga rutiner kring drogtester, inte minst då det inte finns krav på drogfrihet för beviljande av permission (även om tidigare missbruk av permission kan medföra indragna permissioner framöver). Detta är knappast att främja en gynnsam utveckling hos den unge och de övriga intagna då en dylik händelse bidrar till ökad oro och att de övriga intagnas tillfrisknande försenas. De nuvarande reglerna medför även att man utsätter de anställda för risker och fara genom våld och hot i samband med rus, vilket knappast bidrar till att yrket på sikt upplevs som särskilt attraktivt. Sverigedemokraterna anser därför att alla permissioner ska vara helt och hållet övervakade för personer som inte konstaterats vara helt fria från beroende. Detta särskilt då det är bevisat att många ungdomar inte är mogna för en alltför tidig obevakad frihet och vid återkomst far illa på ungdomshemmen, vilket inte är acceptabelt.

Den dömdes behov av en individuellt utformad verkställighetsplan är en förutsättning och en riktig bedömning utifrån regeringens proposition. Dock motsätter vi oss att behandlingsplanen ska tas fram i dialog med den dömde då detta är att lägga ett alltför stort ansvar på en ung människa som redan i dagsläget saknar mognad och kunskap om sitt eget tillstånd. Däremot bör fakta kring den dömde hämtas in från familj, skola, socialtjänst, polis, läkare eller andra likvärdiga kontakter där en sammanställning av problematiken formar behandlingsplanen. Det är av största vikt att hela verkställighetsplanen från början till slut innehåller konkreta åtgärder som är individuellt anpassade.

Stockholm den 13 april 2011
Margareta Sandstedt (SD)	Kent Ekeroth (SD)