Finansiella koncerner m. m. (prop. 1986/87:148)

Motion 1986/87:N175 Erik Hovhammar m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:N175

Erik Hovhammar m. fl. (m)

Finansiella koncerner m. m. (prop. 1986/87:148)

I motion N173 med anledning av regeringens proposition 1986/87:142 har vi
vänt oss mot att regeringen, medan riksdagsbehandling ännu pågår av ett
omfattande förslag till lagverk, fortlöpande föreslår ändringar i samma lagverk.

Den nu aktuella propositionen är föranledd av bildandet av det s. k.
Gota Holding, som avses äga dominerande intressen i två svenska affärsbanker
samt fondkommissionsbolag, finansbolag och fastighetsbolag. Propositionen
träffar också Lundberg-koncernens ägarintressen i Skaraborgsbanken
och Östgöta Enskilda Bank.

Propositionen går tillbaka på en utredning i promemorian Ds Fi 1987:3
Finansiella koncerner.

Promemorian bygger liksom propositionen på ogrundad föreställning,
som upprepas gång på gång i propositionens text, om att bank ägandet är
reglerat i svensk lagstiftning. Så anges exempelvis att banklagstiftningen
”får anses” vara uppbyggd så att en bank förutsätts vara ett juridiskt och
ekonomiskt självständigt företag. Denna antagna förutsättning existerar
emellertid inte i svensk lag. Något rättsligt hinder att bilda koncerner, i vilka
bank- och andra finansinstitut ingår som dotterbolag, föreligger inte i
Sverige.

Propositionen och promemorian söker båda med utgångspunkt i banklagstiftningens
förbud för bank att förvärva aktier i rörelsedrivande bolag
konstruera ett implicit förbud för industriföretag att äga aktier i bank. Den
tolkningen saknar stöd icke blott i lagstiftningen utan även i logiken. Anledningen
till att bank icke äger rätt att äga aktier i annan rörelse är att de
kapitaltäckningsregler och den tillsyn som banker står under i sådant fall
skulle omfatta både bankverksamhet, vars risker är förhållandevis överblickbara,
och industriverksamhet, där riskbedömningen är annorlunda.
Det är att märka, att bankers kreditgivning är förenad med skyldigheten att
tillse att beviljade krediter i rimlig grad täcks av säkerheter.

Det kan alltså konstateras - och därvid förekommer instämmanden i såväl
finansdepartementets promemoria som i propositionens text - att något
hinder mot koncernbildning, vari bank ingår som dotterföretag, inte existerar.

Det är också naturligt att ett sådant hinder ej föreligger. Bankerna är av
tradition underkastade icke blott strängt reglerande lagstiftning utan även
fortlöpande tillsyn av statliga myndigheter. Banklagstiftningens huvudsakliga
ändamål är att garantera insättarnas kapital och förräntning enligt

överenskomna villkor.

I propositionen föreslås en dispensregel som avses inarbetas i den av riksdagen
ännu ej behandlade bankrörelselagens 1 kap. 4 och 5 §§. Propositionen
avser således en dispensregel från ett förbud som ej föreligger. I syfte att
uppnå denna effekt måste först förbudet införas och därefter dispensregeln
tilläggas.

Det är att märka att i den proposition över bankverksamheten i Sverige
(1986/87:12) som lämnades i oktober 1986 finns blott ett inslag av hänsynstagande
till ägandet i bank, nämligen kreditjävsregeln i 2 kap. 17 §. Däri
anges att annan aktieägare än staten med ett aktieinnehav som motsvarar
minst 3 % av hela aktiekapitalet är förhindrad att motta kredit på villkor
som avviker från dem banken normalt tillämpar.

Det oaktat har emellertid regeringen uppställt ett kriterium för bankverksamhet
som går ut på att ägandet i bankaktiebolag bör vara spritt. Ifrågavarande
statsråd anger i direktiven till kreditmarknadskommittén att det
skulle vara ett viktigt samhällsintresse att fullvärdiga banker icke blir föremål
för en stark ägarkoncentration och därmed kommer att anknytas till
vissa ägarkonstellationer inom näringslivet. Denna mening lämnar mycket
övrigt att önska i vad avser klarhet. En första fråga är vad som menas med
en ”fullvärdig” bank. En annan fråga är vad en stark ägarkoncentration
egentligen betyder. Den slutsats som föredragande statsråd dragit, nämligen
att stark ägarkoncentration skulle innebära knytning till viss ägarkonstellation
i näringslivet, saknar egentlig grund.

Mot denna bakgrund kan kreditmarknadsutredningen komma att konstatera
att banklagstiftningens mål, nämligen att skydda den insättande allmänheten
från förlustrisker, kan tillfredsställande säkerställas med hjälp av
kapitaltäcknings- och tillsynsregler. Föredragande statsråds funderingar om
ägandets betydelse kan komma att underkännas av kreditmarknadsutredningen.

Den föreslagna koncernen Gota Holding kan alltså mycket väl bildas och
existera under nu gällande banklagstiftning. Med hänsyn till att utvecklingen
på de internationella finansmarknaderna för närvarande är utomordentligt
snabb och till att svensk lagstiftning på området inte kan inta annan
hållning än vad som återspeglar generella internationella förhållanden,
bör tillfälliga politiska utspel ej få föranleda att ett sedan länge pågående utredningsarbete
avbryts i en speciell fråga. Vi kan därför icke medge de föreslagna
ändringarna i 1 kap. 4 och 5 §§ bankaktiebolagslagen utan menar att
dessa frågor måste bedömas i samband med att kreditmarknadsutredningen
framlägger sitt förslag.

Det är särskilt värt att framhålla att en lagstiftning av nu föreslaget innehåll,
utan egentlig beredning, för första gången inför en regel som innebär
att ägandet av bankaktiebolag lagregleras (förslaget till 4 §). Genom dispensregeln
skulle således kreditmarknadsutredningens framtida handlande
komma att bindas.

Det kan visserligen tänkas att kreditmarknadsutredningen skulle kunna
ändra de nu framlagda förslagen i det slutliga betänkandet. I sådant fall
skulle en finansiell koncern nu bildas med utgångspunkt i ett regelkomplex

som måste betraktas såsom varaktigt, medan samtidigt risk föreligger att en Mot. 1986/87
sittande utredning önskar upphäva det sålunda etablerade förhållandet. N175

I propositionen föreslås att den föreslagna dispensen skall sökas före utgången
av augusti månad 1987 för att rörelsen skall fortsatt kunna bedrivas
inom Gota Holding-koncernen och inom Lundberg-koncernen. Härav
framgår således att hela dispenslagstiftningen föranletts av två enskilda fall,
samtidigt som, enligt vad som nyss påpekats, utvecklingen inom bank- och
finansmarknaderna är mycket snabb. Det kan givetvis inte accepteras att på
detta sätt lagstiftning genomförs med anledning av enskilda projekt.

I propositionen föreslås att bank som bedriver fondkommissionsverksamhet
får förvärva aktier i samband med emission. En begränsning till 50 milj.
kr. skall därvid gälla på sätt som angives i fondkommissionslagen.

Beloppet 50 milj. kr. bestämdes 1983. Sedan dess har värdepappersmarknaden
genomgått en drastisk förändring. Omsättningen av aktier vid Stockholms
fondbörs har ökat kraftigt, samtidigt som det totala värdet av de
handlade aktierna också ökat betydligt. Därtill skall läggas att antalet aktier
som handlas på börsen också stigit. Slutligen har inflationen urholkat det reella
värdet av de 50 milj. kr. som nu gäller som gräns.

Därför är det väsentligt att den regel som begränsar fondkommissionärernas
lagerhållning till 50 milj. kr. snarast ändras. Vi föreslår att beloppet
höjs till 100 milj. kr. Kreditmarknadskommittén bör överväga vilka begränsningar
som i framtiden bör gälla för fondkommissionärer.

Om en sådan förändring görs i 16 § första stycket fondkommissionslagen
(SFS 1979:748) kan vi biträda de av regeringen föreslagna förändringarna i
2 kap. 7 § bankrörelselagen och 37 § i fondkommissionslagen. Om ej dessa
ändringar sker finns det risk för att lagen leder till en icke ändamålsenlig
drift av fondkommissionsverksamheten i flera företag.

Hemställan

Med stöd av vad som anförts yrkar vi

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av 1 kap. 4
och 5 §§ i den i proposition 1986/87:12 föreslagna bankaktiebolagslagen,

2. att riksdagen avslå regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1987:000) införande av ny banklagstiftning,

3. att riksdagen beslutar att 16 § första stycket första meningen
fondkommissionslagen skall lyda:

Fondkommissionsaktiebolag , dock högst etthundra milj. kr.

Stockholm den 21 april 1987
Erik Hovhammar (m)

Nic Grönvall (m)

Erik Holmkvist (m)

Karl Björzén (m)

Anders G Högmark (m)

Sonja Rembo (m)

Sten Svensson (m)

Per Westerberg (m)
Per-Richard Molén (m)
Lars G. Ahlström (m)

15

Graphtc Systems Stockholm 1987