med anledning av skr. 2008/09:167 En strategi för att stärka utvecklingskraften i Sveriges landsbygder

Motion 2008/09:N12 av Tomas Eneroth m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om sänkta arbetsgivaravgifter för de minsta företagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av höjda statsbidrag till kommunerna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om den regionalekonomiska betydelsen av forsknings- och utbildningsresurser.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om betydelsen av ökade investeringar i vägar och järnvägar för en positiv regional utveckling.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regional medfinansiering inte ska utgöra basen för finansiering av statlig infrastruktur.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att staten måste kvarstå som ägare till de flygplatser där det saknas ett tidsmässigt realistiskt alternativ till flyget.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av statligt stöd för utbyggnad av bredbandsnätet i gles- och landsbygd.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att säkerställa tillgången till de fasta teletjänsterna.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om centralisering av verksamheten hos statliga myndigheter.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om avskaffandet av apoteksmonopolet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om planerna på att börsintroducera Posten.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förändringarna i länsrättsorganisationen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om den skeva regionala fördelningen av statliga subventioner till hushållsnära tjänster.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om beskattningen av småhusfastigheter i gles- och landsbygd.

Motivering

Genom skrivelsen ”En strategi för att stärka utvecklingskraften i Sveriges landsbygder” hävdar regeringen att man tagit ett unikt samlat grepp om landsbygdsfrågorna. I skrivelsen redogörs för de åtgärder som regeringen har genomfört och som förbereds. Åtgärderna sägs vara inriktade mot att öka förutsättningarna för att driva företag, arbeta och bo i Sveriges landsbygder. Regeringen lyfter särskilt fram vikten av goda förutsättningar för företagande, en väl utvecklad infrastruktur, en god servicenivå och tillgång till utbildning.

Vi är mitt uppe i vad som kan bli den djupaste ekonomiska krisen i modern tid. När jobbkrisen sveper fram över landet kommer effekterna inte att bli jämnt fördelade. Studerar man befolkningsutvecklingen i Sveriges kommuner framträder ett tydligt mönster. Antalet kommuner med en negativ befolkningsutveckling tenderar att öka mycket kraftigt i tider av ekonomisk kris. En av förklaringarna är att djupa ekonomiska svackor i regel åtföljs av ett ökat strukturomvandlingstryck som i högre grad tenderar att drabba mindre regioner med en stor andel sysselsatta inom traditionella industrinäringar. De närmaste årens utveckling kommer således att ställa mycket höga krav på en effektiv regional utvecklingspolitik.

En grundläggande insikt är att statens budget har en avgörande betydelse för den regionala ekonomiska utvecklingen. Statliga investeringar i utbildning och infrastruktur skapar de grundläggande förutsättningarna för regional tillväxt. Till detta kommer statliga åtaganden när det gäller grundläggande samhällsfunktioner, såsom ett fungerande rättsväsen. En betydande del av statens resurser används även för att garantera medborgarna en likvärdig välfärdsnivå. I detta sammanhang finns det skäl att konstatera att det råder betydande skillnader mellan regionerna när det gäller ålderssammansättning, arbetslöshet och inkomster. En politik som syftar till att utjämna ekonomiska skillnader mellan människor kommer därmed att få mycket stor effekt på möjligheterna att bedriva en framgångsrik regional utvecklingspolitik. Omvänt kommer en politik som syftar till motsatsen, dvs. till ökade klyftor i samhället, få dramatiska negativa effekter på möjligheterna att hålla ihop Sverige och skapa förutsättningar för tillväxt i alla delar av landet.

Den moderatledda regeringen har konsekvent följ den senare linjen. Genom ett helt batteri av åtgärder med snedvridande fördelningspolitiska effekter har regeringen slagit in en kil mellan de mest utsatta och de privilegierade. Med jobbkrisen som hävstång används nu den kilen för att snabbt vidga klyftan mellan olika delar av landet. I stället för att krympa avstånden mellan Sveriges olika delar och skapa goda tillväxtförutsättningar för hela landet innebär regeringens politik ökad regional obalans och försämrade möjligheter att, oavsett var i landet man bor, driva företag eller jobba.

Vi socialdemokrater är övertygade om att det inte finns något motsatsförhållande mellan en god nationell ekonomisk tillväxt och en positiv utveckling i alla delar av landet. Under vår regeringstid mellan 1994 och 2006 pressades antalet kommuner med en negativ befolkningsutveckling successivt ned till de nivåer som gällde innan 1990-talskrisen. Den ökade regionala balansen har löpt parallellt med en i ett historiskt perspektiv exceptionell ekonomisk utveckling. En mycket god ekonomisk tillväxt och en steg för steg minskande arbetslöshet har parats med starka statsfinanser och låg inflation.

Figur 1. Antal kommuner med negativ befolkningsutveckling 1991–2008

Källa: SCB/rAps.

Vår utgångspunkt är att den ekonomiska tillväxten är summan av tillväxten i landets alla delar och att de statliga insatserna måste vara inriktade på att regionerna ska få möjlighet att växa och utvecklas efter sina särskilda förutsättningar. Den regionala utvecklingspolitiken ska bidra till att skapa en hållbar tillväxt i hela landet, med väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner och en god servicenivå i alla delar av landet. En bra livsmiljö med ett brett utbud av social service, utbildning och kultur höjer allas livskvalitet och stärker regionernas attraktions- och tillväxtkraft.

”Hela Sverige ska leva” är en paroll som både Socialdemokraterna och Centerpartiet genom alla tider har kunnat ställa sig bakom. På många områden har vi kämpat sida vid sida, för bättre service, goda kommunikationer och en levande landsbygd. Men i den moderatstyrda regeringen har Centerpartiets röst försvunnit. Centerpartiets ambitioner om en levande gles- och landsbygd i allt väsentligt ekar nu i allt väsentligt tomma på reellt politiskt innehåll. Vi i den rödgröna oppositionen står nu ensamma bakom parollen.

Företagande i gles- och landsbygd

Den kraftigt höjda arbetsgivaravgiften för de minsta företagen försämrar kraftigt företagsklimatet i hela Sverige, men framför allt slår höjningen hårt på mindre orter. De borgerliga partierna lovade i valrörelsen 2006 att tjänsteföretagen i Norrland skulle få sänkt arbetsgivaravgift. Detta var deras absolut viktigaste förslag under den turné de borgerliga partiledarna genomförde längs Norrlandskusten. Senare utvidgades förslaget, i Alliansens gemensamma vårbudgetmotion 2006, till att gälla vissa tjänsteföretag i hela landet. Men hela förslaget havererade senare. I stället för sänkta arbetsgivaravgifter fick småföretagarna i exempelvis Norrland höjda arbetsgivaravgifter med 37 000 kronor per år. De små företagen i hela landet har drabbats hårdast. För ett företag med en vinstnivå på 5 % innebär höjningen att försäljningen måste öka med 700 000 kronor för att företaget ska kunna ligga kvar på samma resultat. Det är mycket pengar för en lanthandel eller för ett mindre turistföretag.1

Vi vill genomföra en sammanlagd sänkning av arbetsgivaravgifterna på 3,5 % för de mindre företagen. För ett litet företag med 2–3 anställda skulle det innebära en sänkt arbetsgivaravgift på sammanlagt upp till 25 000 kr.

Robusta inkomstbortfallsförsäkringar är utomordentligt viktiga för att upprätthålla den regionala köpkraften och skapa en jämn lokal efterfrågan på företagens varor och tjänster. Detta gäller i synnerhet i tider av hög arbetslöshet. Regeringen har försämrat a-kassan i flera steg. Det har blivit svårare att kvalificera sig till försäkringen, ersättningen har sänkts och egenavgifterna har höjts kraftigt. Detta har bidragit till att närmare 500 000 personer har tvingats att lämna försäkringen. De står nu utan ett ekonomiskt skydd när jobbkrisen slår till med full kraft. Regeringen har även försämrat för sjuka och föräldralediga.

Försämringen av a-kassan och sjukförsäkringen betalas de facto av Sveriges kommuner. De största förlorarna är gles- och landsbygdskommuner med hög medelålder hos arbetskraften och betydande strukturell arbetslöshet. Redan innan jobbkrisen slog till med full kraft gjorde Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tillsammans med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan bedömningen att de nya regelförändringarna kan komma att innebära ökade kostnader för ekonomiskt bistånd på över en halv miljard kronor för landets kommuner, motsvarande en höjning med mer än 5 %. Till detta ska läggas de indirekta kostnaderna för kommunerna i form av krympande skatteintäkter.

Jobbkrisen slår hårt mot Sveriges kommuner. SKL har bedömt att det behövs minst 8 miljarder kronor i ökade statsbidrag under 2009 och 2010 för att undvika stora uppsägningar. Utan detta tillskott riskerar 20 000 välfärdsjobb att försvinna. Regeringen har emellertid än så länge varit helt kallsinnig till detta nödrop från kommunsektorn. Detta är en oerhört kallhamrad politik som kommer att slå stenhårt mot de gles- och landsbygdskommuner som redan innan jobbkrisen bröt ut var hårt pressade. Till skillnad från regeringen tar vi kommunernas problem på största allvar. Under de närmaste två åren vill vi sammantaget höja statsbidragen med 10 miljarder kronor.

Insatser för utbildning, forskning och innovationer

Att fler chanser och möjligheter till högskoleutbildning skapas är av central betydelse för utvecklingen i hela landet. Vi socialdemokrater har sedan många år tillbaka satsat på att successivt bygga ut högskolan och bryta den sociala snedrekryteringen till högre studier. Över 100 000 nya studieplatser skapades under en tioårsperiod. Fyra högskolor har utvecklats till fullfjädrade universitet.

Genom en målmedveten politisk satsning finns det i dag universitet och högskolor som fungerar som ett kraftcentrum för utvecklingen i varje enskilt län och lockar nya grupper till högre studier. Forskningen har inneburit en tillväxtmotor för regionen. Det har visat sig vara en mycket effektiv och tillväxtfrämjande politik. Denna positiva utveckling är nu på väg att brytas. Den forskningsproposition som regeringen lagt fram andas en stark koncentration av forskning till ett fåtal etablerade lärosäten, medan högskolorna och de nya universiteten är de stora förlorarna.

Regeringens politik slår hårt mot det livslånga lärandet. Särskilt drabbas komvux. Dels genom att volymen dras, dels genom att fördelningssystemet ändras. Vi socialdemokrater fördelade resurserna efter utbildningsnivå i kommunen. Detta var särskilt värdefullt för bruksorter och glesbygdskommuner som ofta har färre högutbildade än storstäderna och dess kranskommuner. Regeringen fördelar nu i stället medlen efter befolkningsmängd – oavsett behov. Det innebär en omfördelning från bruksorten Tierp till universitetsstaden Uppsala.

Förbättrade kommunikationer och infrastruktur

På en arbetsmarknad där förändringar och omstruktureringar sker allt snabbare krävs goda förutsättningar att arbeta på andra platser än i anslutning till hemmet. Goda möjligheter till arbetspendling är avgörande för att tillförsäkra en positiv regional utveckling i alla delar av landet. Den stora satsning på infrastrukturen som Socialdemokraterna inledde i regeringsställning måste fortsätta. För perioden 2010–2021 föreslår vi därför en investeringsram om 457 miljarder kronor, vilket är 40 miljarder kronor mer än regeringen. I närtid, dvs. under åren 2009 och 2010, vill vi öka infrastrukturanslaget med sammanlagt 11,6 miljarder, vilket är 4 miljarder kronor mer än regeringen. Bland de projekt som vi lyfter fram som särskilt angelägna återfinns Norrbotniabanan. En ny kustnära järnväg har mycket stor betydelse för basnäringarna i norra Sverige. På grund av de snävt tilltagna investeringsramarna och en tydlig prioritering av vägprojekt i storstadsregionerna är det dock i dagsläget mycket lite som talar för att regeringen kommer att satsa på Norrbotniabanan.

Regeringens infrastrukturproposition har lanserats som den största satsningen på vägar och järnvägar i modern tid. Faktum är dock att den föreslagna investeringsramen i reala termer, dvs. om man tar hänsyn till prisutvecklingen i bygg- och anläggningsbranschen, innebär en betydande ambitionssänkning. För att regeringen ska kunna leva upp till sina höga ambitioner på infrastrukturområdet måste det således ske ett betydande kapitaltillskott från annat håll, dvs. från kommun- och landstingssektorn. Regeringen har därför upphöjt regional medfinansiering till princip för att finansiera statlig infrastruktur. De stora förlorarna på detta system är kommuner med skev ålderssammansättning och hög strukturell arbetslöshet, kommuner som redan innan krisen slog till hade svårigheter att klara av grundläggande åtaganden som skolan och omsorgen. Dessa kommuner ställer nu regeringen inför en absurd valsituation: väg eller vård.

För många regioner, framför allt i de norra delarna av landet, är tillgängligheten till en flygplats livsavgörande. Regeringen har nu drivit igenom en förändring som innebär att det statliga ägandet ska begränsas till ett smalt basutbud bestående av endast tio flygplatser. Bland dessa återfinns pålitliga kassakor som Arlanda, Bromma, Landvetter och Malmö/Sturup, flygplatser som tillsammans gjorde en vinst på över 1 miljard kronor 2007. Ansvaret för att driva de flygplatser som i dag drivs av LFV men som inte kommer att ingå basutbudet vill regeringen lägga över på de berörda kommunerna. Detta är inte acceptabelt. För regioner där det inte finns något tidsmässigt realistiskt alternativ till flyget måste staten kvarstå som ägare till flygplatsen.

Sveriges tätposition inom IT-användning är snart ett minne blott. 136 000 hushåll och företag saknar alltjämt tillgång till bredbandsuppkoppling och ytterligare ett antal har endast tillgång till det fasta kopparnätet. Regeringen har på två år bromsat utvecklingen genom att ta bort bredbandsstödet till kommunerna från 2008. Den statliga utredningen ”Bredband till hela landet”, som lämnade sitt slutbetänkande under våren 2008, menade det åter bör införas ett statligt bredbandsstöd till kommunerna. Regeringen har dock lämnat utredningen helt utan åtgärder. Vi anser att snabbt bredband ska finnas tillgängligt i hela landet. Vi vill därför se ett statligt stöd om 50 miljoner kronor under de närmaste två åren för att underlätta en utbyggnad i områden som i dag saknar bredband.

Sedan våren 2006 erbjuds vissa hushåll i bl.a. Norrlands inland och i Småland endast s.k. fast mobiltelefoni, trots att täckningen är mycket bristfällig. Såväl kunder som statliga Post- och telestyrelsen, PTS, har konstaterat att denna tjänst inte uppfyller lagens krav på god funktion och teknisk säkerhet. Det är naturligtvis oacceptabelt att TeliaSonera monterar ned ett fungerande telenät och erbjuder en tjänst som inte fungerar. Regeringen har inte aviserat några åtgärder för att komma åt problemet.

En god service och förnyelse av välfärden

Nu rationaliserar och centraliserar många statliga myndigheter sin verksamhet. Det gäller inte minst Försäkringskassan. Centralisering av vissa myndighetsfunktioner innebär för vissa orter att viktiga arbetstillfällen försvinner och att samhällsservice för privatpersoner och näringslivet i många fall flyttas eller i värsta fall försvinner. Det är positivt att myndigheter blir mer kostnadseffektiva, men effekterna för boende och yrkesverksamma i glesbygden måste tydliggöras liksom effekterna för samhället. Det måste mötas upp med t.ex. utökad bredbandsutbyggnad.

Regeringen lade i februari 2009 fram en proposition om avveckling av apoteksmonopolet. I dag har Apoteket AB ett ansvar för rikstäckning, men situationen förändras på en avreglerad marknad där många apotek sålts till privata aktörer och där Apoteket AB ska drivas som andra vinstmaximerande bolag på marknaden. Om servicen ska kunna upprätthållas krävs särskilda åtgärder från staten för att i längden upprätthålla servicen i hela landet. Hur detta ska organiseras, vad det kommer att kosta och vilken ambitionsnivå som finns från statens sida för detta klargörs inte i propositionen, annat än att det ska regleras i olika avtal. När det gäller apoteksombud anges i propositionen att Apoteket AB bör få behålla dessa i tre år. Några tydliga långsiktiga lösningar finns inte. En avreglering kommer på sikt att innebära att det blir svårt att säkra servicen i glesbygd. Vi säger därför nej till att avveckla apoteksmonopolet men ja till att fler än apoteken kan få sälja enklare receptfria läkemedel.

Regeringen överväger vidare att på sikt börsintroducera Posten, vilket vi bestämt avvisar. Om Posten får in privata ägare är det inte längre rimligt att förvänta sig att de kommer att acceptera sitt nuvarande samhällsuppdrag utan ersättning. Det kommer att kosta pengar att upprätthålla en bra posttjänst över hela landet, men regeringen levererar inga lösningar.

Ett fungerande rättsväsen är en förutsättning för trygghet och ekonomisk utveckling. Den borgerliga regeringen har kört rättsväsendets ekonomi i botten. I år beräknas underskottet bli drygt 1,5 miljarder kronor och redan nästa år nästan 5 miljarder kronor. Bara hos Sveriges Domstolar är underskottet i år över 200 miljoner kronor. Den konkursmässiga ekonomin har dessvärre mötts av passivitet från justitieministerns sida. Det innebär att underskotten rullar på och ökar för varje dag som går.

När justitieministern nu till slut reagerar så sker det med helt fel åtgärder. I stället för att ta ansvar och styra myndigheterna vidtar justitieministern drastiska åtgärder som får till följd att länsrättsorganisationen halveras. Detta är helt oansvarigt och kommer som ett slag mot stora delar av Sverige. Men när regeringen nu tar bort länsrätterna försvinner viktiga delar av en förvaltning som har stor betydelse för människor i gles- och landsbygdsregionerna.

Länsrätterna handlägger ärenden som gäller medborgarnas tvister med Försäkringskassan, kommunen eller socialnämnden och rör ofta människor som är svårt utsatta som t.ex. omhändertagande av barn eller missbrukare. Lokal förankring i länsrätterna är viktig i sådana avgöranden. Det är även viktigt att det finns en god tillgänglighet och närhet för allmänheten. Det går inte bara att koncentrera sig på stordrift och centralisera. Halveringen av länsrätterna innebär även att relativt stora kommuner förlorar ett antal kvalificerade arbetstillfällen. Vi socialdemokrater säger därför nej till regeringens föreslagna förändringar av länsrättsorganisationen.

Av någon outgrundlig anledning väljer regeringen att lyfta in skattelättnaderna för hushållsnära tjänster i sin strategi för att stärka servicen och välfärden i Sveriges landsbygder. Detta rör sig om subventioner som till största delen är riktade mot välbeställda hushåll i storstäderna. I rika Danderyd (30 000 invånare) i Stockholms län gjorde 889 personer avdrag för hushållsnära tjänster i 2007 års skattedeklaration. Detta ska jämföras med glesbygdskommunen Härjedalen (11 000 invånare) där elva personer gjorde avdraget fram till den 5 maj 2008 då ansökningstiden gick ut. Storstadsregioner med högre inkomster är de stora vinnarna. De tre storstadsregionerna står för 62 % av avdragen.

Bensinmackarna och mataffärerna i gles- och landsbygden blir allt färre. Avstånden till närmaste butik eller serviceställe ökar. Och därmed försvinner också nödvändig serviceinfrastruktur för företagen på orten. Mackdöden är ett hot mot landsbygden och mot småföretagarna. Vi vill öka stödet till kommersiell och offentlig service i särskilt utsatta områden. Till detta avsätter vi därför 20 miljoner kronor i 2008 års budgetmotion.

Attraktivare landsbygder och ett ökat lokalt inflytande

I åtgärdslistan för att skapa attraktivare landsbygder och ett ökat lokalt inflytande nämner regeringen ett utredningsuppdrag till Statens bostadskreditnämnd som syftar till att hitta lösningar för att underlätta finansiering av bostäder i gles- och landsbygd. Falskspelet i regeringens bostadspolitik för landsbygden är monumentalt. Regeringen har gjort om fastighetsskatten så att slott och koja beskattas lika. Nästan 60 % av landets villaägare som i dag har en fastighetsskatt på mindre än 6 000 kr kommer att få höjd skatt när 2008 års skattedeklaration delas ut, enligt en undersökning som Villaägarnas riksförbund låtit Statistiska centralbyrån göra. Taket på 6 000 kr i fastighetsskatt gör att villaägarna i kommuner i Stockholmsregionen som Lidingö, Danderyd, Täby och Nacka får kraftigt sänkt fastighetsskatt. Däremot får 98–100 % av småhusägarna i många glesbygdskommuner högre skatt, exempelvis i Dals-Ed, Orsa och Storuman.

Vi vill att ägarna till de exklusiva villor som har ett taxeringsvärde på över 5 miljoner kronor utöver dagens fastighetsskatt även ska betala 1 % av värdet över 5 miljoner kronor. Fastighetsskatten för villor och radhus med ett taxeringsvärde på mindre än 5 miljoner vill vi emellertid inte förändra, men de småhusägare som har lägst inkomst ska få sänkt fastighetsskatt genom att begränsningsregeln utvidgas.

Organisatoriska åtgärder och andra aktiviteter på nationell nivå

Den 1 april avvecklas Glesbygdsverket. Myndigheten bildades 1991 efter initiativ från den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Glesbygdsverket har under årens lopp utvecklats till ett nationellt kunskapscentrum för glesbygdsfrågor. Myndigheten har haft en viktig roll som regionalpolitisk vakthund. Med utgångspunkt i målet om en levande gles- och landsbygd har myndigheten bevakat olika statliga insatser och vilka konsekvenser de får för levnadsvillkoren i olika delar av landet. Vi socialdemokrater har i och för sig inget att invända mot att myndighetsstrukturen rationaliseras, bara viktiga funktioner finns kvar. Vi konstaterar emellertid att nedläggningen av Glesbygdsverket vittnar om det tydliga värderingsskifte som skett i Centerpartiets syn på regionalpolitiken.

Stockholm den 27 mars 2009
Tomas Eneroth (s)
Carina Adolfsson Elgestam (s)	Alf Eriksson (s)
Krister Örnfjäder (s)	Karin Åström (s)
Börje Vestlund (s)	Renée Jeryd (s)
Eva-Lena Jansson (s)

[1]	Ökade kostnader på 35 000 kr kan kompenseras med 35 000 kr i ökad vinst. För ett företag med en vinstmarginal på 5 % motsvarar 35 000 kr försäljningsintäkter på 700 000 kr (0,05 × 700 000 är 35 000). Alternativet är att minska sina kostnader, t.ex. sänka löner eller säga upp personal.