Elevhälsa

Motion 2004/05:Ub444 av Anneli Särnblad och Barbro Hietala Nordlund (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ett minimikrav bör vara att varje elev och skola har tillgång till en elevhälsa som även har de kompetenser som skolkurator, skolsköterska och skolpsykolog kan bidra med.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att skolkuratorernas och skolpsykologernas uppdrag måste på samma sätt som skolsköterskornas skrivas in i skollagen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att det bör övervägas att rekommendationer tas fram för hur många elever skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer maximalt får ha ansvar för.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av en uppföljning av barn- och ungdomspsykiatrins resurser.1

1 Yrkande 4 hänvisat till SoU.

Motivering

Våren 2002 gjordes en undersökning bland personal inom hälsovården i skolan på uppdrag av BO (Barnombudsmannen). Syftet var att undersöka hur den blivande elevhälsans personal uppfattar att elevernas hälsotillstånd och personalens arbetsvillkor har förändrats under den senaste tioårsperioden. Resultatet av enkäten är tydligt. Eleverna mår sämre. De tillstånd som upplevs ha ökat mest är depressioner, ätstörningar, övervikt, ångeststörningar, tinnitus, allergier och astma.

Rapporten bekräftar den bild som bland annat BO, Arbetslivsinstitutet, Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen tidigare visat. Trycket på personalen inom hälsovården i skolan kan allmänt sägas ha ökat på senare år. Av de heltidsarbetande skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer som svarade på enkäten hade 51 procent ansvar för fler än 800 elever. Endast 4 procent uppgav att de hade ansvar för 400 elever eller färre. Ett för stort elevunderlag kan innebära svårigheter att fånga upp och möta alla skiftande behov som eleverna har. Många vittnar om att tiden inte räcker till för att möta eleverna i den utsträckning som behövs i en tid med nya och mer komplicerade bakgrunder, allt ifrån erfarenheter från krig till komplicerade familjebildningar.

Det är viktigt att hälsovården inom skolans ram är likvärdig för alla elever, oavsett var man bor. Det får inte heller vara så att föräldrarnas ekonomi och utbildning avgör om barn och ungdomar får adekvat hjälp.

Trycket på socialtjänsten/socialkontoren och på barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) har ocksåökat. Med rätt dimensionerad hälsovård inom skolan hade barnens och ungdomarnas problem och behov kunnat identifieras tidigare.

Stockholm den 29 september 2004
Anneli Särnblad (s)	Barbro Hietala Nordlund (s)