Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Motion 1998/99:Sf266 av tredje vice talman Rose-Marie Frebran m.fl. (kd)

Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden,
ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt
socialförsäkringens administration. De
socialförsäkringsförmåner som ingår är dagersättningar
såsom sjukpenning, rehabiliteringspenning och
närståendepenning och vissa bidrag till rehabilitering,
yrkesskadeersättningar, handikappersättning samt
folkpension i form av förtidspension. Till området förs 1999
utgifter för allmän tilläggspension (ATP) i form av
förtidspension samt arbetsskadeförsäkringen. Tillkommer
gör också kostnader för sysselsättning för vissa
förtidspensionärer samt ersättning för kroppsskada.

Regeringen anger två mål för utgiftsområdet år 1999:

- att ge ekonomisk trygghet för sjuka och funktionshindrade samt
-
- att socialförsäkringens administration skall garantera effektivitet, rätts-
säkerhet och kompetens vid ärendehandläggningen.
-
Kristdemokraterna stöder dessa mål, men anser inte att
regeringens politik i praktiken innebär att de uppsatta målen
kan uppnås.

Samordning

Fungerande samordning över myndighets- och
organisationsgränser är absolut nödvändig för att det första
målet skall kunna förverkligas. Samordning krävs p.g.a. den
renodling av trygghetssystemen som beslutades under förra
mandatperioden. Det finns grupper som befinner sig i en
gråzon mellan stödsystemen. Utan en fungerande
samordning riskerar dessa att falla mellan systemen.
Samordning krävs också för att utnyttja de offentliga
resurserna på bästa sätt. Gemensamma projekt mellan olika
aktörer var den modell som regeringen föreslog förra året.
Utskottets behandling förbättrade modellen något, men inte
tillräckligt.

Förutom samordning behöver resurser tillföras för kompetens- och resurs-
förstärkning till arbetslivsinriktad rehabilitering (arbetslinjen) och ökad kom-
petens till försäkringskassans administration. Detta för att skydda enskilda
personer, så att de inte kommer i kläm mellan olika system. Samordning och
kompetensförstärkning bör underlätta bedömningen av individers situation
utifrån en helhetssyn. Regeringen satsar inte tillräckliga resurser på rehabi-
litering och inte heller på försäkringskassans administration.

Rehabilitering är ett samlingsbegrepp för alla åtgärder av medicinsk,
social, psykologisk och arbetslivsinriktad art och har som mål att hjälpa
sjuka och skadade personer att återvinna bästa möjliga funktionsförmåga och
förutsättningar för ett normalt liv. Insatserna inom dessa områden flyter ofta
in i varandra till en integrerad helhet och alla delar måste fungera och
samspela för att ett lyckat resultat skall nås.

Grupper med behov av extra stöd för att återställa arbetsförmågan och/eller
stärka konkurrensförmågan på arbetsmarknaden är många: arbetslösa sjuk-
skrivna, personer med funktionshinder/arbetshandikapp, unga handikappade,
psykiskt störda och personer med psykosocial ohälsa. För dessa grupper med
behov av extra stöd är samverkan avgörande.

Regeringen ville att berörda aktörer från och med 1998 skulle få sluta avtal
om gemensamma projekt för att uppnå en effektivare användning av
tillgängliga resurser.

Utskottet avfärdade projektidén och betonade långsiktighet. Vi kristdemo-
krater ansåg dock att den så kallade FINSAM-modellen skulle få stå modell
för samverkan inom rehabiliteringsområdet i hela landet.

FINSAM står för den försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkringar och hälso- och sjukvård som bedrevs på ett antal
orter inom fem olika län. Verksamheten innebar att sjukvårdshuvudmän och
försäkringskassor gavs ett gemensamt ansvar för kostnader för sjuk- och
arbetsskadepenning samt rehabiliteringsersättning. Genom att använda
pengar till insatser för vård och rehabilitering som annars skulle gått till
passiv sjukskrivning kunde kostnaderna för socialförsäkringen minska och
positiva effekter för de enskilda uppstå.

Riksförsäkringsverkets och Socialstyrelsens gemensamma slutrapport om
FINSAM visade på mycket positiva resultat. FINSAM innebar ett nytt sätt
att pröva hur en förändrad lagstiftning, med tydliga intentioner, fungerar i
praktiken. I de områden som bedrivit försöksverksamhet byggdes en särskild
FINSAM-organisation upp. Den ekonomiska drivkraften i FINSAM var en
ny medvetenhet om socialförsäkringskostnadernas samband med sjukvårdens
kostnader. Detta ledde till effektivare användning av de samlade resurserna.

FINSAM innebar en ekonomisk besparing i socialförsäkringen på 154
miljoner kronor under perioden 1993 till 1995 i de fem försöksområdena.
Sjukfrånvaron mätt som ohälsotal minskade med 2,5 procent mellan 1992
och 1995. Under samma tid ökade ohälsotalet i riket med 2,1 procent. Trots
de positiva resultat som utvärderingen av FINSAM-verksamheten visade var
regeringen inte beredd att införa den i hela landet.

Vi kristdemokrater anser fortfarande att FINSAM-modellen bör införas i
hela landet.

Ökad rehabilitering

I samband med att regeringen aviserade en översyn av
effekterna av de senaste årens rehabiliteringssatsningar
föreslog den att i avvaktan på resultatet av en sådan översyn
skulle medlen för köp av arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster tillfälligt minskas med 200 miljoner
kronor åren 1997 och 1998. Kristdemokraterna ansåg att det
var felaktigt. Vi ansåg inte att översynen borde användas
som skäl för att sänka ambitionerna när det gällde angelägna
rehabiliteringsinsatser och tillsköt de medel regeringen drog
in. För 1999 föreslår regeringen en höjning, men den
motsvarar inte den tidigare minskningen.

Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen som sätts in tidigt i sjukfallen har
positiva effekter på antalet sjukskrivningsdagar och förtidspensioner. De som
får de mest omfattande rehabiliteringsåtgärderna är också de som till störst
andel går tillbaks i arbete. Det var därför missriktat att dra ner rehabilite-
ringsresurserna. Resurser som satsas betalar sig mångdubbelt. Vi kristde-
mokrater tillför därför ytterligare medel dels för att återställa till tidigare
nivå, dels för en ambitionshöjning. Liksom tidigare år anslår vi därför ytterli-
gare 200 miljoner kronor och räknar med minskade kostnader för sjuk-
penning med 800 miljoner kronor och förtidspensioner med 1 250 miljoner
kronor. Lägre kostnader för förtidspensioner innebär också en besparing på
anslaget för statlig ålderspensionsavgift på 290 miljoner kronor.

Socialförsäkringens
administration

Under våren 1997 fördes allvarliga diskussioner i
socialförsäkringsutskottet om situationen i
försäkringsadministrationen på försäkringskassorna. En
offentlig utfrågning om socialförsäkringsadministrationen
anordnades den 10 april. Inte minst justitieombudsmannens
anförande tog upp allvarliga problem. Antalet anmälningar
angående socialförsäkringarna visar en ökning på 150 %
mellan åren 1990 och 1996. Under samma tid ökade övriga
anmälningar med 25 %. JO konstaterade att utvecklingen
inom socialförsäkringsväsendet jämfört med annan
verksamhet måste ses som negativ. Bland de brister som
förekom nämndes bl a att beslut fattades på helt bristfälliga
grunder. Försäkringskassornas höga och ökande antal
handläggningsfel innebar att den enskildes rättssäkerhet
försämrats, konstaterade JO.

Om denna allvarliga utveckling hade regeringen ingenting att säga i förra
årets budgetproposition utom att den noga skulle följa utvecklingen. Trots
den pressade situationen på försäkringskassorna föreslogs lägre anslag.
Beslut på ofullständiga eller felaktiga grunder kostar pengar, fusk och
missbruk som inte upptäcks p.g.a. bristande kontroll kostar också pengar.
Situationen har inte förbättras under det år som gått. Skrivningarna i
budgetpropositionen inom utgiftsområde 10 visar på mycket stora brister. Vi
kristdemokrater tar målet "att socialförsäkringens administration skall
garantera effektivitet, rättssäkerhet och kompetens vid ärendebehandlingen"
på allvar och tillför därför 300 miljoner kronor till administrationen. Det är
viktigt att tillgodose behovet av personella resurser samt ett ökande behov av
kompetensutveckling. Genom kvalitetshöjning i besluten och ökad kontroll
av försäkringen räknar vi med besparingar inom sjukpenningen på 200
miljoner kronor och inom förtidspensionen på 300 miljoner kronor.

Kvalitetshöjning

Vi är övertygade om att kvalitetshöjning och
kompetensutveckling går hand i hand. Detta gäller inte minst
inom rehabiliteringsområdet. Effektiva och adekvata
rehabiliteringsåtgärder måste sättas in så tidigt som möjligt.
Det krävs därför stor kunskap hos personalen. Insikten om
vad olika funktionshinder innebär måste vara stor. I många
fall rör det sig om s.k. osynliga handikapp där människor
drabbats av sjukdom eller skada som lett till funktionshinder.
Här finns bl.a. allergiker, astmatiker, diabetiker, mag- och
tarmsjuka, blödarsjuka och whiplashskadade.

Den pågående bemötandeutredningen har påvisat att bristande respekt i
bemötandet från myndigheter också är ett stort problem. Detta förhållande
understryker behovet av kompetensutveckling. Sammantaget finns det all
anledning för statsmakterna att utpeka kompetenshöjande åtgärder som
prioriterat område de närmaste åren. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.

Tidiga åtgärder

En stor brist som måste åtgärdas är att aktiva åtgärder sätts in
för sent. Göteborgskassans två undersökningar av huruvida
sjukbidrag är en väg till förtidspension är nedslående
läsning. Man ville pröva hypotesen att ett sjukbidrag i själva
verket är "inkörsporten" till en förtidspension. Den första
undersökningen bekräftade hypotesen. Den andra
undersökningen gällde sjukbidrag som beviljats efter det att
kraven på rehabilitering under tiden då sjukbidrag utges
ökat. Resultatet av denna undersökning är nedslående.
Någon skillnad när det gäller resultaten framkommer
nämligen inte. Utvecklingstrenderna är likadana i båda
undersökningarna.

Liksom förtidspension föregås i allmänhet sjukbidrag av långa sjukfall.
För att bryta den negativa utvecklingen är det nödvändigt att aktiva rehabili-
teringsåtgärder sätts in tidigt. Det måste ske innan ett sjukfall övergått till
sjukbidrag. Statsmakterna måste ställa tydliga krav på Riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna vad gäller tidiga aktiva åtgärder. Detta bör ges
regeringen till känna.

Karensdagar

Vi föreslår att sjukförsäkringen skall innehålla två
karensdagar med ett högriskskydd på 10 dagar per år. Detta
förstärker budgeten med 1 100 miljoner kronor. Genom
denna åtgärd får de som har få sjukdagar per år bära en större
årlig självrisk än för närvarande. Högriskskyddet på 10 dagar
gör att de som ofta är sjuka får en oförändrad årlig självrisk.

Självrisk i form av nuvarande karensdagsbestämmelse, oavsett antal dagar,
medför problem för vissa grupper. Regering och riksdag har hittills varit
ointresserade av att komma till rätta med detta. Många anställda missgynnas
genom dagens regelsystem. Det gäller deltidsarbetande, skiftarbetande,
timanställda samt arbetstagare med mer än en arbetsgivare. Riksdagen bör ge
regeringen i uppdrag att återkomma med förslag till regelförändringar.

Ersättningsgrundande
inkomst (SGI)

Vi föreslår att den ersättningsgrundande inkomsten (SGI) i
sjuk- och arbetsskadeförsäkringen beräknas på
snittinkomsten under de två senaste åren. Samtidigt anser vi
att skattepliktiga förmåner samt semesterersättning ska vara
SGI-grundande. Detta leder sammantaget till en
nettobesparing på 700 miljoner kronor.

Arbetsgivares
uppgiftsskyldighet

En stor belastning för arbetsgivare är den mängd av
uppgifter som de har skyldighet att lämna. Det är angeläget
att arbetsgivarnas uppgiftsbörda minskas så mycket som
möjligt. Informationen om de korta sjukfallen bör kunna
inhämtas genom de återkommande
arbetskraftsundersökningarna (AKU). Arbetsgivarnas
skyldighet att lämna uppgift om korta sjukfall bör därmed
kunna slopas helt genom en regeländring i 12 § lagen om
sjuklön. Regeringens förslag berör enbart arbetsgivare med
färre än femtio anställda.

Ny modell för
trafikförsäkringen

Försäkringsförbundet har i rapporten Utvidgat ansvar för
trafikförsäkringen (1996-01-31) och i Utvidgat ansvar för
trafikförsäkringen - några kompletterande synpunkter från
försäkringsbranschen (1996-07-05) redovisat
försäkringsbolagens möjligheter att ta ett större ansvar för
trafikförsäkringen än i dag.

Systemet innebär att trafikanterna mer direkt via sin trafikförsäkring får ett
ansvar för de kostnader de själva förorsakar genom sitt beteende i trafiken.

Försäkringsförbundet har valt att särskilt studera det finska trafikförsäk-
ringssystemet som en möjlig modell för reformering av det svenska systemet
då de i allt väsentligt har lika ersättningssystem. Skillnaden består främst i
den finska trafikförsäkringens primäransvar för inkomstförlust och den
direkta skyldigheten för ett trafikförsäkringsbolag att ombesörja främst
rehabilitering av arbets- och förvärvsförmåga, men också viss medicinsk och
social rehabilitering av den skadelidande. Systemet har varit i kraft sedan
1974 då skadeståndslagen trädde i kraft. Enligt den finska Trafikförsäkrings-
centralen fungerar systemet bra med en något högre försäkringspremie,
medan staten sparat minst motsvarande belopp som kan återföras till trafi-
kanterna.

Det alternativ som Kristdemokraterna förespråkar, innebär att samtliga
personskadekostnader i samband med trafikolyckor förs över till
trafikförsäkringen. Detta skulle vid en statistisk beräkning innebära att
riskpremien för trafikförsäkringen skulle öka med ca 880 kronor per år i
genomsnitt. Enligt de beräkningar som gjorts står staten för 63 procent eller 4
042 miljoner kronor, av de personskadekostnader som trafiken orsakar.
Enligt detta alternativ skulle samhället avlyftas kostnader på ca 3,8 miljarder
kronor. Den besparing som uppstår återförs till trafikanterna genom sänkt
fordonsskatt, medan den vinst som uppstår genom nya ekonomiska incita-
ment för minimering av skador kan delas mellan staten och trafikanterna.

En strukturellt viktig effekt blir just att trafikanter med många skadefria år
får högre bonus och lägre försäkringskostnader medan grupper med mycket
skador får bära en större del av sina skadekostnader. Härigenom uppstår en
positiv effekt som kommer att leda till större försiktighet i strävan efter den
lägre försäkringspremie som fler skadefria år innebär. Reformen blir
stödjande för den av riksdagen beslutade nollvisionen om antalet dödade och
svårt skadade i trafiken.

Statens del av den strukturella vinsten beräknas till 500 miljoner kronor
1999 och 1 miljard kronor vardera 2000 och 2001.

Reformerat
socialförsäkringssystem

Kristdemokraterna anser att det framtida
socialförsäkringssystemets utformning måste diskuteras i
grunden och att en reformering av systemet måste ske. Vår
syn på ett reformerat välfärdssystem utvecklades utförligt
under förra riksmötet i motion 1997/98:Sf252. Att som
hittills under 1990-talet förändra system för system är inte
tillräckligt. Det är dags att gemensamt försöka ta ett
helhetsgrepp på systemen. Det finns då olika vägar att gå.
Man kan förbättra, utveckla och samordna de nuvarande
systemen. Sannolikt behövs dock en mer genomgripande
förändring. En viktig beståndsdel i ett framtida system är att
det inte ställer människor utanför försäkringssystemen. En
parlamentarisk kommitté bör snarast tillsättas i syfte att nå
en bred överenskommelse om socialförsäkringssystemen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om FINSAM-verksamhet i hela landet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar för ökad rehabilitering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökade resurser till Försäkringskassan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalitetshöjning i besluten och förbättrad kontroll av
sjukpenningutbetalningar och förtidspension,

5. att riksdagen som min mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioritering av kompetenshöjande åtgärder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om aktiva rehabiliteringsåtgärder,

7. att riksdagen beslutar införa en andra karensdag i sjukförsäkringen med
bibehållet högkostnadsskydd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av regeländringar i karensdagssystemet,

9. att riksdagen beslutar om ny beräkningsgrund för SGI i enlighet med
vad i motionen anförts,

10. att riksdagen beslutar avskaffa skyldigheten för arbetsgivare att lämna
uppgift om korta sjukfall enligt 12 § lagen om sjuklön,

11. att riksdagen beslutar införa en ny modell för trafikförsäkringen i
enlighet med vad i motionen anförts,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda ett reformerat
socialförsäkringssystem,

13. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslag under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp enligt uppställning:
Anslag
Regeringens
förslag
Anslagsförändrin
g
A 1 Sjukpenning och
rehabilitering, m.m.
20 035 000 000
- 6 400 000 000
A 2 Förtidspensioner
37 896 000 000
- 1 550 000 000
A 3 Förtidspension: statlig
ålderspens.avg.

8 864 830 000

290 000 000
A 4 Handikappersättningar
1 013 000 000
+- 0
A 5 Arbetsskadeersättningar
5 958 900 000

A 6 Arbetsskadeers. m m:
statl. åld.pens.avg.

1 181 300 000

A 7 Kostn. för sysselsättn. av
vissa förtidspens.
55 000 000

A 8 Ersättning för kropps-
skador
62 600 000

B 1 Riksförsäkringsverket
710 181 000
+- 0
B 2 Allmänna försäkrings-
kassor

4 726 394 000

+ 300 000 000
Summa för utgiftsområdet

80 503 205 000

- 7 940 000 000

Stockholm den 28 oktober 1998

Rose-Marie Frebran (kd)

Inger Davidson (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Maj-Britt Wallhorn (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Fanny Rizell (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Dan Kihlström (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Yvonne Andersson (kd)

Erling Wälivaara (kd)

Helena Höij (kd)