Det livslånga lärandet

Motion 2007/08:Ub496 av Pia Nilsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att gymnasieskolans treåriga program ska kunna förlängas.

Motivering

De kunskaper och färdigheter som vi lärde under skolåren, under yrkesutbildningen och på högskolan varar inte längre livet ut. På dagens arbetsmarknad krävs i stället. ständigt nya grundläggande färdigheter, kvalifikationer och erfarenheter för att man som individ ska hänga med i arbetet. Brister i färdigheter och fel typ av färdigheter ses av många som ett viktigt skäl till att arbetslösheten är på hög nivå i vissa regioner och för mindre gynnade grupper i samhället.

Nu handlar det inte bara om IT-kunskaper, utan också om breda kunskapsområden som alla omfattar flera färdigheter, till exempel att lära sig främmande språk, att förvärva tekniska kunskaper, att kommunicera, prestera och bedöma. Arbetslivets kompetensbehov ställer i sin tur stora krav på det nationella utbildningssystemets förmåga att möta kraven på ett livslångt lärande. Att integrera lärandet på ett fastare sätt in i vuxenlivet är en mycket viktig uppgift liksom att omsätta det livslånga lärandet i praktiken.

De personer som av något skäl inte klarat av att förvärva basnivån på grundläggande färdigheter måste erbjudas ständiga tillfällen att göra detta, oavsett hur ofta de misslyckats eller inte tagit emot det som hittills erbjudits. De formella systemen för allmän och yrkesinriktad utbildning – såväl grundläggande och högre utbildning som fortbildning och vuxenutbildning – har ansvar för att så långt som möjligt se till att var och en förvärvar, uppdaterar och behåller en viss miniminivå på färdigheterna.

Men för att det livslånga lärandet ska vara möjligt måste utbildningssystemen anpassas mer till elevernas/studenternas förutsättningar. En stor grupp gymnasieelever klarar inte av sina studier under de tre år som står till deras förfogande, vilket för många leder till ofullständiga betyg och därmed ingen gymnasieexamen. Elevers mognad och förmåga till inlärning kan variera betydligt och detta måste vägas in i processen kring det livslånga lärandet, annars riskerar en stor grupp unga människor att ställas utanför arbetsmarknaden och till vidare studier.

Mot den bakgrunden anser jag att man bör pröva om gymnasieskolans treåriga program ska kunna förlängas med ett år till att gälla elever mellan 16 och 20 år och att studiebidrag ska utgå under den tid som studierna pågår.

Stockholm den 4 oktober 2007

Pia Nilsson (s)