om de mänskliga rättigheterna i Rumänien

Motion 1987/88:U501 av Anita Bråkenhielm (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Anita Bråkenhielm (m)

om de mänskliga rättigheterna i Rumänien

Mot.

1987/88

U501-504

Respekten för de mänskliga rättigheterna, såsom de definieras i FNdokument
och i Helsingforsöverenskommelsen från år 1975, är beklämmande
dålig i många länder. Inte minst gäller detta i de kommunistiska
diktaturerna.

Ett av de länder där förhållandena är allra sämst, inte minst med tanke på
landets historia som en del av Europa och som signatär inte bara till
FN-stadgan, utan också till Helsingforsöverenskommelsen, är Rumänien.

Rumäniens oförmåga att iakttaga ens de mest elementära mänskliga
rättigheter fick en levande illustration och kom oss nära under förra året, då
svenska folket kunde följa Anna-Lisa Stoicans kamp för en så självklar sak
som att få återförenas med sin make. Att hennes tålmodiga väntan kröntes
med framgång måste tillskrivas främst hennes egna ansträngningar men
också det faktum att hennes fall väckte betydande uppmärksamhet och att
påtryckningar kunde utövas av privatpersoner, politiska kvinno- och ungdomsförbund
och av svenska officiella myndigheter, liksom att svenska
media intresserade sig för henne.

Ett stort antal människor lider på samma sätt men glömda och i tysthet.

De rumänska folken - för de är flera - har under senare år fått lida av ett
allt mer hänsynslöst förtryck under en diktator, som med nepotism och terror
driver sitt land, tidigare ett blomstrande jordbruksland med starka kulturella
band både mot öster och väster, in i fattigdom och skräck.

Tysk- och ungerskspråkiga minoriteter, liksom kyrkor, både den dominerande
bysantinska och de protestantiska minoritetskyrkorna, har fått sina
möjligheter att verka på sina egna språk, bevara sin egen kultur och utöva sin
religion kringskurna. Det rapporteras hur gamla arkitektoniskt och religiöst
mycket värdefulla kyrkor rivs i namn av sanering, ungerskspråkiga biblar
beslagstas och används som toalettpapper, och om hur radiosändningar på
minoritetsspråk inskränks.

Inför 1979 års generalförsamling i FN deklarerades t. o. m. officiellt av
Rumäniens representant inför kommittén för de mänskliga rättigheterna
t. ex. att rättegång inför lyckta dörrar hålls vid brott mot ”socialistisk moral”
ett uppenbarligen vitt begrepp, som innefattar all opposition eller alla former
av oliktänkande jämfört med regimens politik.

Sedan dess har situationen uppenbarligen blivit allt sämre. Amnesty
International rapporterar 1986 om långvariga fängelsestraff för människor 1

1 Riksdagen 1987188.3 sami. Nr U501 —504

som delat ut biblar, hållit andakter med sina arbetskamrater eller enbart Mot. 1987/88

yttrat sig kritiskt om regimen. Personer som ansökt om utresevisum U501

trakasseras och namngivna människor, som uppmanat förföljda att klaga hos
vederbörande myndigheter, har själva häktats och utan dom hållits fängslade
under varierande tider.

Misshandel, även till döds, av samvetsfångar har rapporterats och i flera
fall där Amnesty begärt utredning och svar från officiella myndigheter, har
över huvud taget inga svar givits.

Inofficiella rapporter till mänskliga rättighetsorganisationer berättar om
kränkande undersökningar av unga kvinnor som regelbundet kontrolleras
för att, om de skulle vara gravida, tvingas fullfölja sina graviditeter. Den
illegala abortfrekvensen i Rumänien, där preventivmedel är förbjudna,
rapporteras trots denna djupt integritetskränkande och skymfande kontroll,
vara mycket hög.

Rumänien har utöver att landet förbundit sig till FN-stadgan och FN:s
konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, också ingått överenskommelsen
i Helsingfors mellan staterna i den europeiska säkerhetskonferensen.
Men efterlevnaden av de konventioner man skrivit under tycks
minst sagt vara bristfällig.

Från svensk sida bör göras allt för att aktualisera sådana brott. Det har
visat sig, att slutna diktaturstater av Rumäniens typ ibland är känsliga för
internationella påtryckningar.

Riksdagen har i utrikesutskottets betänkande 1987/88:4 uttalat, att det är
angeläget att regeringen utnyttjar de möjligheter som finns att påtala
systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Som exempel
nämns ESK och de tematiska undersökningar, som FN:s Kommission för de
mänskliga rättigheterna kan utföra.

Enligt min mening bör regeringen också undersöka möjligheten att i FN
aktualisera en speciell rapport om de mänskliga rättigheterna i Rumänien på
samma sätt som sådana rapporter gjorts om olika latinamerikanska stater,

Iran och Afghanistan. Möjligheten att få gehör för en sådan undersökning av
förhållandena i Rumänien bör ha ökat sedan ett visst nytt intresse för denna
typ av frågor demonstrerats av den ledande kommuniststaten, Sovjetunionen.
Om detta intresse verkligen är genuint, bör samma motstånd som
tidigare mot att påtala missförhållandena hos stater inom östblocket inte vara
för handen hos den ledande paktstaten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen begär att regeringen undersöker möjligheterna att i
FN aktualisera en särskild rapport om efterlevnaden i Rumänien av
FN:s konventioner och deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Stockholm den 12 januari 1988

Anita Bråkenhielm (m)

2