Dalsland

Motion 2000/01:N386 av Marianne Andersson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om elförsörjningen i Dalsland.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om upprustning av länsväg 172 och riksväg 45 genom Dalsland.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de "robusta stråken" i det mindre vägnätet i Dalsland. 1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en skamgräns för lägsta acceptabla vägstandard. 1

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fördelning av resurser till infrastruktur i Västra Götaland. 1

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om distansutbildning. 2

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om etablerandet av ett maritimt center i Åmål. 1
8.
1 Yrkandena 2-5 och 7 hänvisade till TU.

2 Yrkande 6 hänvisat till UbU.

Motivering

Dalsland med sina fem kommuner har mest uppmärksammats för kriser,
avfolkning, arbetslöshet och klagomål över dåliga vägar. Det är förvisso
sant men ger långt ifrån hela bilden av alla de möjligheter som detta lilla
landskap rymmer. Dalsland är både Sveriges industri-, jordbruks- och
skogsbrukslandskap och Europas närmaste vildmark. Här finns stora
möjligheter inom konst, kultur, slöjd och hantverk som kan utvecklas
betydligt mer än idag. Axeln Håverud med Dalslands center, Upperud
med museer och hantverkshus, Stenebyskolan med unik
högskoleutbildning och Halmens hus i Bengtsfors är exempel på
högklassiga kulturella verksamheter som kan utvecklas vidare för att göra
bygden attraktiv för inflyttning och för kulturturism, och kan bidra till att
göra Dalsland till ett västsvenskt kulturcentrum. Dals Ed har på ett
fantastiskt sätt vänt ett mycket allvarligt sysselsättningsläge till ett
gränsregionalt centrum med livaktigt näringsliv. Krisen i Bengtsfors har
satt spår och fått fler bakslag men även här finns en mängd nya
satsningar. Arbetslösheten har minskat men fortfarande är det dock så att
alla kommuner utom Färgelanda ligger över genomsnittet såväl i regionen
som i riket när det gäller andelen människor utanför den ordinarie
arbetsmarknaden.

Därför är det så oerhört viktigt att Dalsland ges förutsättningar för
utveckling i form av infrastruktur. Det finns en betydande kraft och kreativitet
hos dalslänningarna. Här finns goda möjligheter att fortsätta den positiva
vändning som nu påbörjats. Det är inte bidrag Dalsland behöver utan en
infrastruktur som alla andra delar av Sverige tar för given.

Elförsörjning

Förra årets upprepade och omfattande strömavbrott till följd av oväder
drabbade Dalsland särskilt hårt - upp till fyra dagar - och satte frågan om
en säkrad elförsörjning i blixtbelysning. Hårda prövningar drabbade
såväl hushåll som många jordbrukare och småföretagare. Frågan inställer
sig hur beredskapen vid elavbrott är organiserad och hur elförsörjningen
kan säkras. Det är nu viktigt att dessa händelser följs upp och utvärderas
så att elkaoset inte upprepas. Ansvariga myndigheter och företag bör
åläggas större ansvar för att upprätthålla denna viktiga infrastruktur. Detta
bör ges regeringen till känna.

Inrätta en skamgräns för vägarna

Regionen Västra Götaland behöver 50 miljarder kronor under en 10-
årsperiod för utbyggnad och förbättring av vägar, järnvägar, flyg och
sjöfart. Detta för att åtgärda det viktigaste i den eftersatta infrastrukturen i
regionen, där Dalsland har de allra största problemen. Med Dalslands
tunga industri samt jord- och skogsbruket med sina transportbehov är det
ohållbart att varannan vägkilometer är avstängd för tung trafik under
vinterhalvåret. Vägverket och kommunerna i Dalsland har gemensamt
tagit fram en plan för s k "robusta stråk" för att förbättra de viktigaste av
de mindre vägarna. De båda huvudstråken i Dalsland - länsväg 172 och
riksväg 45 - uppvisar så allvarliga brister att det påverkar såväl
framkomligheten som kvaliteten på det fraktade godset. För Dalslands
överlevnad är det viktigt att de byggs ut inom de närmaste åren.
Regeringen konstaterar på flera ställen i budgetpropositionen att anslagen
till vägarna inte räcker till för att nå de uppsatta målen i
infrastrukturplanerna. Det är inte försvarbart att låta det svenska vägnätet
förfalla. Detta visar tydligt på behovet av att fastställa miniminivåer för
lägsta acceptabla vägstandard. Alla ska ha rätt till farbara vägar, året runt.
Genom att inrätta en miniminivå, en så kallad skamgräns går det inte att
behandla bärighetshöjande åtgärder som en restpost i budgeten.
Centerpartiet har i budgetalternativet anvisat betydligt mer resurser såväl
till underhåll och förbättring som till nödvändiga investeringar. Det skulle
ge regionen mer pengar och därmed möjligheter att avhjälpa de största
bristerna i vägnätet. En nedre gräns för vägstandard - skamgräns - bör
inrättas, väganslagen måste öka och fördelningen till Västra Götaland bör
öka för att komma upp till jämbördig nivå med andra regioner.

Distansutbildning

Utbildning är en av de viktigaste förutsättningarna för utveckling.
Eftersom utbildningsnivån i Dalsland av tradition varit låg finns det ett
uppdämt studiebehov vilket visas av det stora studieintresset hos de
många dalslänningar som studerat i Kunskapslyftet. De vill gå vidare och
studera till bristyrken som lärare och sjuksköterskor, de vill studera data
m m, vilket sannerligen behövs. Problemet är att dessa vuxenstuderande
inte har möjlighet att flytta till universitets- och högskoleorterna. Det
skulle vara mycket värdefullt om de kunde studera på eller nära hemorten.
Genom dagens resurstilldelningssystem missgynnas distansutbildningen
vilket innebär att det är svårt för lärosätena att svara upp mot behoven.
Därför bör resurstilldelningen ses över för att bättre svara mot
distansutbildningens förutsättningar.

Maritimt centrum

Vänersjöfarten är viktig för hela området runt Vänern vilket jag utvecklat
i en särskild motion om Vänersjöfarten. Vänerns seglationsstyrelse med
säte i Åmål har till uppgift att tillse den allmänna sjöfarten på Vänern och
vaka över säkerhetsanordningarna, ombesörja lotsningstjänsten samt
uppbära och förvalta avgifter för sjöfarten på Vänern. För att nå en bättre
säkerhet till sjöss, bättre bevakning samt bättre resursanvändning skulle
det vara en fördel om Kustbevakningen, som nu söker nya lokaler, och de
delar av Sjöfartsverket som finns vid Vänern kunde samlokaliseras med
Seglationsstyrelsen. I Åmål finns ändamålsenliga lokaler som med fördel
kunde användas till ett sådant Maritimt center. Detta bör ges regeringen
till känna.

Stockholm den 4 oktober 2000

Marianne Andersson (c)