Bostadsbyggande

Motion 1999/2000:Bo211 av Owe Hellberg m.fl. (v)

Under 1998 påbörjades 12 000 lägenheter i nyproduktion
och 17 000 lägenheter i samband med ombyggnad. Det är
lägre än vad som förutspåddes och betydligt lägre än vad
Boverket bedömer att efterfrågan av bostäder kommer att
vara de närmaste åren. I våra tillväxtregioner skulle ca
19 000 lägenheter i genomsnitt behöva byggas varje år och i
övriga landet ca 6 000 lägenheter per år, dvs. 25 000
lägenheter årligen. Enligt Boverkets prognoser kommer
dessa siffror inte att uppnås före 2005, något som också
regeringens prognoser för 2000-2002 bekräftar. Byggandet
av småhus kommer att öka, men det nödvändiga byggandet
av flerfamiljshus kommer inte att uppfyllas p.g.a. de
förutsättningar som nu finns för att bygga dessa.
Konsekvenser av detta blir ökade köer till hyresrätter i
tillväxtområdena och ökade priser på bostadsrätter och
egnahem. Bristen på bostäder kan motverka den ekonomiska
tillväxten. En annan orimlig effekt är att statens räntebidrag
till nyproduktion endast går till de välbeställda, de som har
råd att köpa en nyproducerad bostadsrätt eller eget hem. En
del kommunala bostadsbolag hänger också med i den här
karusellen och bygger lyxlägenheter i attraktiva lägen med
orimliga hyreskrav för låg- och medelinkomsttagare. Det blir
en omvänd fördelningspolitik.

Villkor för nyproduktion

Det bestånd av hyresrätter som ändå byggs ger i de flesta fall
boendekostnader på mellan 1 000 och 1 500 kr per
kvadratmeter med en månadshyra för en normal
trerumslägenhet på mellan 6 000 och 10 000 kr. Det finns
naturligtvis undantag, t.ex. den senaste nyproduktionen av
hyresrätter i Svedala i Skåne där man har utgått från att
hyresnivån inte skall överstiga 800 kr per kvadratmeter.
Detta har påverkat byggprocessen och
kostnadsmedvetenheten på ett positivt sätt.

De dyra boendekostnaderna beror på alla faktorer som påverkar
produktionskostnaderna. Medan entreprenörskostnaderna har minskat under
1990-talet, så har skatter och avgifter ökat, mest p.g.a. politiska beslut i
riksdagen, men även p.g.a. att kommunerna kraftigt har höjt sina markpriser
och avgifter. En annan faktor för ökade produktionskostnader är
byggmaterielindustrin. Det är oacceptabelt att det inte går att bygga
hyresrätter för låg- och medelinkomsttagare till en rimlig hyra. Vänsterpartiet
har tidigare föreslagit att nuvarande räntebidragssystem skall kompletteras
med ett investeringsbidrag för nyproduktion av flerfamiljshus med krav på
ett hyrestak vid uthyrningstillfället. Vidare har vi föreslagit att regeringen
skall tillsätta en boendekostnadsdelegation för att komma tillrätta med de
höga boendekostnaderna.

Detta är vad Vänsterpartiet tror behövs för att öka nyproduktionen. Vi är
dock beredda att diskutera andra lösningar. Det viktiga är att nyproduktion
till ett rimligt pris ökar. Regeringen bör återkomma med förslag på hur
nyproduktionen av hyresrätter kan öka, samtidigt som rimliga hyror för låg-
och medelinkomsttagare tillgodoses. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Villkor för ombyggnation

Under 1998 påbörjades ombyggnationen av ca 17 000
lägenheter, vilket var 3 000 färre än vad som antagits. Enligt
regeringens prognos ökar det till 20 000 lägenheter 1999 och
till 27 500 lägenheter 2002. Förutsättningarna för
regeringens prognoser är dock osäkra. Enligt Boverkets
prognos skulle 35 000 lägenheter årligen fram till 2010
behöva en omfattande ombyggnad. SABO, de kommunala
bostadsbolagens intresseorganisation, redovisar ett
ombyggnadsbehov på 488 000 lägenheter för perioden
2000-2015. Den låga nivån på ombyggnationssidan gör att
värdet på bostadsbeståndet i Sverige som helhet minskar.
Risken är stor att ett mycket motiverat underhåll blir eftersatt
och att ombyggnadsåtgärder skjuts på oviss framtid, ett
allvarligt tecken på en utveckling som måste vändas.

Ändringarna i subventionssystemet har radikalt förändrat förutsättningarna
för att genomföra större ombyggnader. Tidigare räntebidrag hade ett nuvärde
som motsvarade omkring 50 % av investeringen. Dagens system med ett 30-
procentigt räntebidrag till en mindre del av åtgärderna som ingår i en normal
ombyggnad motsvarar ett nuvärde på 7 % av investeringen. Risken för stora
hyreshöjningskrav är uppenbar.

I Boverkets senaste rapport, Bostadsbyggande i tillväxtregionerna, pekar
man på nödvändigheten av att se över nuvarande stöd till
ombyggnadsverksamheten. Det krävs att stödet till dessa investeringar i det
befintliga bostadsbeståndet ökar. Boverket föreslår att man utökar antalet
åtgärder som är räntebidragsberättigade i samband med en ombyggnation,
för att minska kravet på hyreshöjningar. Vänsterpartiet har tidigare föreslagit
ett investeringsbidrag i samband med ombyggnationer för att stimulera
åtgärder i en ekologiskt hållbar riktning (sopsorteringssystem, alternativa
dagvattensystem, energieffektivisering m.m). Så ser Vänsterpartiets förslag
ut till hur vi skall öka ombyggnationen i Sverige. Men även andra lösningar
som leder till samma resultat är naturligtvis välkomna. Regeringen bör
återkomma med förslag till åtgärder som ökar de nödvändiga
ombyggnationsåtgärderna i det redan byggda bostadsbeståndet.

Studentbostäder

I takt med den kraftiga utbyggnaden av högskoleplatser har
det uppstått en stor brist på studentbostäder. Totalt står ca
40 000 studenter i kö för studentbostad. Köerna gäller både
rum och lägenheter. Bristen är störst i de stora
studentstäderna, medan vissa andra högskoleorter inte har
någon kö alls. Situationen kan bli värre. Redan under nästa
år planeras 20 000 nya utbildningsplatser, men bara 4 000
studentbostäder. Här behövs en bättre samverkan mellan
staten som fördelar utbildningsplatserna och kommunerna
som ansvarar för boendet. Därför är det bra att regeringen
redan i budgetpropositionen fördelar platserna för 2001 och
2002. Det underlättar den kommunala planeringen av
studentbostäder. Tyvärr räcker nog inte detta som åtgärd om
det skall bli balans mellan behov och efterfrågan på
studentbostäder i förhållande till det som byggs. Bara en av
fyra studenter bor i en studentbostad, där hyran är anpassad
till studiemedlen. Tre av fyra bor alltså i andra bostäder där
hyran oftast är högre. Som student kan man få bostadsbidrag
men villkoren för detta är anpassade till hyresnivåer som, i
bästa fall, gäller för studentrum.

Fram till hösten 1998 fanns ett särskilt investeringsbidrag för
studentbostäder. Detta har avvecklats vilket gör det svårare att producera
studentbostäder till rimliga hyresnivåer. Bland Vänsterpartiets förslag finns
ett investeringsstöd för nyproduktion av bostäder i flerfamiljshus vilket även
omfattar studentbostäder. Ett annat förslag kan vara att ge stimulans för
flyttning av flerfamiljshus från avfolkningsbygder till högskoleorter. Vi är
beredda att diskutera andra lösningar men regeringen måste ta problemen på
allvar och återkomma med förslag på hur antalet studentbostäder bättre kan
motsvara de behov som finns. Detta är en rättvisefråga för att minska
snedrekryteringen till högskoleutbildningarna. Brist på kapital eller avsaknad
av föräldrauppbackning för att ordna en bostad skall inte avgöra möjligheten
för högskolestudier. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

I jämförelse med våra grannländer Danmark och Norge står sig den
svenska statens satsning på studentbostäder ganska slätt. I Norge står staten
för 60 % av den totala produktionskostnaden inklusive inventarier. I
Danmark ges inteckningslån på 93 % av kostnaden, staten står för 80 % av
räntekostnaden och kommunen för resterande 20 %. Den svenska staten
ligger långt ifrån dessa villkor. Svenska villkor innebär ett 30-procentigt
räntebidrag upp till en viss bestämd produktionskostnad.

Antalet studenter med funktionshinder kan förväntas öka i samband med
den kraftiga utbyggnaden av högskolan. Regeringen har givit
Högskoleverket i uppdrag att se över systemet med stöd till studenter med
funktionshinder. Det gäller i allra högsta grad även boendet. På vissa
högskoleorter, däribland Stockholm, saknas handikappanpassade
studentbostäder och där de finns är antalet starkt begränsat. Detta skapar
svårigheter för funktionshindrade att påbörja en högskoleutbildning och det
gör att boendekostnaderna ökar för denna grupp. Vänsterpartiet ställer
naturligtvis krav på tillgänglighet i alla former av byggande, men
studentbostäder har oftast en särskild utformning vilket gör att
tillgänglighetskraven är särskilt viktiga att leva upp till. Funktionshindrade
skall naturligtvis kunna studera på samma villkor som icke
funktionshindrade. Högskolekommunerna behöver uppmärksammas på dessa
problem. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör återkomma med förslag på hur
nyproduktionen av bostäder kan öka,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör återkomma med förslag till
åtgärder om hur ombyggnationen av bostäder kan öka,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör återkomma med förslag om
hur produktionen av studentbostäder kan öka,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillgängligheten och tillgången på
studentbostäder för funktionshindrade.

Stockholm den 2 oktober 1999

Owe Hellberg (v)

Sten Lundström (v)

Britt-Marie Danestig (v)

Lennart Gustavsson (v)

Kalle Larsson (v)