Bättre villkor för småföretagare

Motion 2008/09:N275 av Anne Ludvigsson m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för att förbättra villkoren för småföretagare.

Motivering

Vi ser nu tydliga tecken både i Sverige och i övriga världen på att tiderna försämras. Tillväxten minskar och arbetslösheten ökar. Det behövs därför kraftfulla politiska åtgärder som både på kort och på lång sikt kan vända utvecklingen. En nödvändig förutsättning för tillväxt och ökad sysselsättning är att villkoren förbättras för små och medelstora företag. Även entreprenörskap bör stödjas på ett betydligt bättre sätt än hittills. Det finns en flora av olika åtgärder som kan vidtas, inte minst en förbättring av den allmänna attityden och insikten om nödvändiga förändringar.

Ett stort problem är tillgång på riskvilligt kapital. Tillgängligt riskkapital är för litet i förhållande till efterfrågan, och många upplever att villkoren för att kunna nyttja det som finns inte är verklighetsanpassade. Många företagare hänvisas till att sätta hus och andra tillgångar i pant för att få riskkapital och måste alltså spela med sin egen trygghet i tillvaron. En del gör det trots allt, medan andra av förståeliga skäl avstår.

Frågan är hur många nya arbetstillfällen som skulle skapas om riskkapital blev mer lättillgängligt. Oftast handlar det om förhållandevis små belopp. När det gäller stora företag är det i regel enklare eftersom det finns en riskkapitalmarknad. Men för små och medelstora företag finns inte den marknaden. I stort sett är man utlämnad till bankerna, trots att det inte är deras roll. Slutsatsen blir att staten, och kanske även andra aktörer, borde fundera på att skapa en modell som ökar tillgången på riskkapital.

En möjlighet är att ge banker och andra kreditgivare incitament för att en viss procentandel av utlåningsbeloppet avsätts för riskkapital till små och medelstora företag. Ett annat förslag kan vara att en viss del av AP-fondernas medel får användas i detta syfte. En del andra länder använder sig av det sistnämnda. Det skulle också vara möjligt att kombinera dessa två förslag. Staten bör tillsammans med representanter för olika aktörer träffas och diskutera möjligheterna att öka tillgången och tillgängligheten till riskkapital vad gäller små och medelstora företag.

En lösning som bör prövas i större skala än vad som är fallet i dag är att staten erbjuder så kallade villkorslån. Den här lånemodellen innebär att återbetalningen kopplas till det framtida affärsmässiga utfallet av projektet. Blir det gott betalar låntagaren tillbaka lånet ungefär som vilket lån som helst. Om utfallet blir dåligt eller om projektet aldrig förs fram till marknaden kan lånet skrivas av helt eller delvis.

Arbetsförmedlingen har en självklar uppgift att ge stöd till dem som söker jobb eller vill byta jobb. Men en annan självklar uppgift måste vara att ge stöd till de företagare som vill anställa. Det behovet är många gånger störst hos små företag som inte har egna resurser att rekrytera personal.

Vi är medvetna om att ett av Arbetsförmedlingens uppdrag är att hjälpa företagen vid rekrytering. Men utan tvivel kan mycket mera göras för att Arbetsförmedlingens service ska bli bättre när framför allt mindre företag vill rekrytera.

En mycket viktig fråga är att utforma ett trygghetssystem som omfattar också företagare, både manliga och kvinnliga. Krav har framförts om särlösningar, men det är inte rätt väg att gå. I stället bör en trygghetsgaranti inrättas för företagare som underlättar övergången från anställning till företagande. Arbetslösa företagare får goda förutsättningar att komma igen. Garantin skapar likvärdiga villkor för företagare i trygghetssystemen.

Stockholm den 29 september 2008
Anne Ludvigsson (s)
Aleksander Gabelic (s)	Billy Gustafsson (s)
Johan Löfstrand (s)	Louise Malmström (s)