Barns rätt till adoptivföräldrar m.m.

Motion 2001/02:L226 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barnets bästa skall vara ledstjärnan i fråga om adoption.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barnets bästa skall vara ledstjärnan i fråga om styvbarnsadoption.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barnets bästa skall vara ledstjärnan i fråga om särskilt förordnad vårdnadshavare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att likställa homosexuella par med heterosexuella par i fråga om rättsligt föräldraskap för barn som tillkommer genom assisterad befruktning.

Barnets bästa

Genom FN:s konvention om barnets rättigheter, som antogs 1979, har begreppet barnets bästa blivit ett ofta använt uttryck för att fästa blicken på barns bästa och välfärd. Barnets rätt är dock ett svårfångat och relativt begrepp. Vänsterpartiet anser att det är av yttersta vikt att definitionen av begreppet barnets bästa stödjer sig på kunskap och erfarenhet.

Enligt dagens ordning får registrerade partner varken gemensamt eller var för sig adoptera barn. En partner kan därför inte heller adoptera den andre partnerns barn, biologiskt eller adopterat, det vill säga styvbarnsadoption. Det finns dock inte något formellt hinder för en homosexuell kvinna eller man, som inte är partner i ett registrerat partnerskap, att adoptera som ensamstående. Detta förhållande innebär att de barn som lever med homosexuella föräldrar där den ene föräldern är biologisk förälder har ett sämre rättskydd, då de inte kan bli adopterade av sin biologiska förälders partner. Enligt dagens ordning kan registrerade partner och homosexuella sambor inte heller utses som särskilt förordnade vårdnadshavare. Registrerade partner och homosexuella sambor utesluts även från möjligheten att erhålla assisterad befruktning enbart på grund av att de är av samma kön.

Vänsterpartiet anser att samhället genom denna ordning signalerar att homosexuella föräldrar inte skulle vara lika bra föräldrar som heterosexuella. Den kunskap som redovisas i betänkandet Barn i homosexuella familjer (SOU 2000:10) visar dock att det inte finns några belägg för att homosexuella skulle vara sämre föräldrar än heterosexuella. Det innebär att ledstjärnan i dagens ordning inte är barnets bästa. Ledstjärnan synes istället vara fördomar och en förlegad syn kring vad som kan utgöra en familj. Vänsterpartiets utgångspunkt är att det i fråga om t.ex. adoption är viktigt att barnet får möjlighet att växa upp i en kärleksfull miljö där barnets behov står i fokus för föräldrarnas omsorg. Det är således en helt annan utgångspunkt än dagens ordning som inte ser till barnets bästa, utan till föräldrarnas sexuella läggning.

Att rättsligt erkänna den homosexuella familjen är enligt Vänsterpartiets mening ett viktigt ställningstagande. Det finns inga som helst sakliga argument för att behålla den nuvarande särlagstiftningen. Sammanfattningsvis anser Vänsterpartiet att barnets bästa – inte föräldrarnas sexuella läggning – ska vara utgångspunkten vid adoption, styvbarnsadoption, särskild förordnad vårdnadshavare och assisterad befruktning.

Stockholm den 25 september 2001
Tasso Stafilidis (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)	Mats Einarsson (v)
Kenneth Kvist (v)	Tanja Linderborg (v)
Peter Pedersen (v)