Barnkonventionens efterlevnad i Sverige

Motion 1999/2000:So363 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v, kd, mp, c, fp)

När FN:s konvention om barnets rättigheter antogs av FN:s
generalförsamling den 20 november 1989 fick barn och ungdomar upp
till 18 år för första gången mänskliga rättigheter i ett folkrättsligt
bindande dokument. Sverige anslöt sig 1990 till hela konventionen utan
några reservationer. Sverige deltog dessutom aktivt i framtagandet av
barnkonventionen i Genève under 1979 till 1989 i en arbetsgrupp under
FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. Ett tjugotal andra
internationella frivilligorganisationer, även från svensk sida, medverkade
också i detta arbete.

När barnkonventionen antogs var det en stor framgång för barnen i
världen. Det internationella samfundet placerade därmed barnet på den
politiska agendan och slog fast att barnets rättigheter ska vara universella,
att
barn har egna rättigheter och att vuxna ska respektera barnets fulla
människovärde, men också att barn har speciella behov av skydd och stöd.

Konventionen är inte bara juridisk utan också visionär. Barn är människor
med egna rättigheter. Grundprinciperna är:

- barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid alla beslut,

- vikten av att lyssna till barnet och respektera dess integritet,

- barnets rätt till liv och utveckling,

- varje barns rätt att utan diskriminering få del av sina rättigheter.

Regeringen ska "till det yttersta av sina tillgängliga resurser" förverkliga
konventionens bestämmelser och visa solidaritet i ett internationellt
samarbete.

Den svenska regeringen har vid två tillfällen lämnat in sin rapport till FN:s
kommitté för barnets rättigheter som granskat hur den svenska regeringen
tillämpar barnkonventionen. Många frivilligorganisationer har tillämpat
artikel 45 i barnkonventionen, vilket ger FN-organ och andra kompetenta
organ och organisationer möjlighet att lämna in rapporter till FN om hur
barnkonventionen tillämpas.

Rädda Barnen har i sin rapport till FN-kommittén föreslagit en
samordningsfunktion på statsrådsnivå för att bättre kunna följa upp hur
barnkonventionen tillämpas ute i landet. Socialdepartementet har nu denna
funktion. Det finns risk för att en uppdelning av ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter som av tradition ligger hos Socialdepartementet, kan
innebära en gradering mellan olika rättigheter och inte ge medborgerliga och
politiska rättigheter samma tyngd. En helhetssyn på barnet speglas i FN:s
konvention om barnets rättigheter och alla olika rättigheter är lika viktiga,
förstärker varandra och är delar av samma helhet. Detta uttrycks också väl i
skriften UD informerar, juli 1998.

I proposition 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om
barnets rättigheter föreslår regeringen en strategi för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter, som antogs av riksdagen under våren.
Barnombudsmannen har bl.a. fått i uppdrag att formulera olika barnplaner,
barnbilagor, till budgeten och barnkonsekvensanalyser för kommuner och
landsting etc.

Vid beslut i riksdagen den 9 februari 1995 utlovades av dåvarande statsråd
en "barnbilaga" till statsbudgeten. Enskilda ledamöter och partier, liksom
Nätverket för barnkonventionen har återkommit vid flera tillfällen till detta
beslut och framfört att de anser att "barnbilaga" till statsbudgeten fortfarande
är aktuell.

Statsminister Göran Persson presenterade regeringsförklaringen den 6
oktober 1998 som bl.a. innehöll följande skrivning: "Barnkonventionen ska
efterlevas och alla relevanta politiska beslut ska analyseras utifrån hur de
påverkar barnens situation. Misshandel, sexuellt utnyttjande och andra
övergrepp mot barn måste med kraft motverkas." I årets regeringsförklaring
den 14 september 1999 lyfte statsministern återigen fram FN:s konvention
om barnets rättigheter: "Alla barn har rätt till en bra start i livet. FN:s
barnkonvention skall efterlevas." Detta är en stark politisk viljeyttring som
välkomnades av många.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att också frivilligorganisationernas erfarenheter
bör tas till vara när regeringen genomför barnkonsekvensanalyser vid
statliga beslut som rör barn och att en metod utvecklas för detta
ändamål.

Stockholm den 29 september 1999

Eva Zetterberg (v)

Kenneth Johansson (c)

Inger Davidson (kd)

Yvonne Ångström (fp)

Ewa Larsson (mp)