Arvs- och gåvoskatten

Motion 2003/04:Fi223 av Lennart Hedquist m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar att arvsskatt mellan makar per 16 september 2003 tas bort i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen beslutar att arvs- och gåvoskatten i övrigt avskaffas per 1 januari 2004 i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motivering

Frågan om arvsskatten har föregåtts av utredningar, men också ett förslag från Egendomsskattekommittén om slopande av beskattningen av arv till make.

Också den av P-O Edin ledda skattebasutredningen lyfter fram just arvsskatten som en av de skatter som är mest angelägen att sänka och ta bort för vissa grupper.

I Dagens Industri fanns nyligen en intervju med avgående generaldirektören för Nutek Per-Ola Eriksson som säger att det är bråttom med arvsskatten. Han pekar i första hand på de tillväxthämmande faktorerna av arvs- och gåvoskatterna.

De negativa effekterna slår igenom alla i samhällsgrupper och gör att människor som bor i ett eget hem och kanske också har en sommarbostad bestraffas för detta när en make/maka går bort.

Arvs- och gåvoskatten är en skatt på överlåtelse av ägande. Den kan medföra allvarliga konsekvenser för företag om arv- eller gåvomottagaren måste finansiera arvs- eller gåvoskatten med medel från företaget. Som exempel kan nämnas att om nästa generation ska ta ut 100 000 kronor för att betala arvsskatten från ett fåmansbolag kan det innebära att nästa generation måste ta ut 210 000 kronor från företaget för att betala inkomstskatten på utdelning och arvsskatten.

För enskilda människor innebär dessutom existensen av arvs- och gåvoskatt att en mängd orationella transaktioner genomförs, som i sin tur har negativa samhällsekonomiska konsekvenser. Dessa förhållanden har även belysts av skattebasutredningen. Skatten ger dessutom staten bara marginella inkomster, men har tillväxtfientliga effekter då den leder till en planering av företagsverksamhet som motiveras av hänsyn till skatten i stället för till verksamheten. Arvs- och gåvoskatten bör därför avskaffas. Förändringen leder också till att besparingar kan göras i det nya skatteverket som skulle slippa en omfattande ärendehandläggning.

För äkta makar är situationen särskilt akut. Ett exempel från vardagen kan belysa problemet. Ett par, som varit gifta sedan 1952, äger en sommarstuga de köpte i mitten av 1950-talet för 10.000 kronor och har nu ett taxeringsvärde på 800.000 kronor. De har också en villa som har genomgått samma värdestegringsprocess. Kvinnan har arbetat i industrin och mannen har varit tjänsteman på mellannivå.

De har haft en oro för arvsskattens konsekvenser, men har tagit till sig signalerna att den nu var på väg bort. De trodde i det längsta att arvskatten mellan makar skulle försvinna den 1 juli 2003. Så blev det inte.

Inte alltför få känner igen sig i den här bekymmersamma situationen.

Många människor har med fruktan och frustration sett framtiden an just med tanke på arvsskatten. Man har på goda grunder fruktat att en efterlevande make/maka skall tvingas avstå från en invand boendemiljö på grund av de rådande skattereglerna.

Arvskatten mellan makar är en synnerligen orättfärdig skatt som alltså borde ha tagits bort för länge sedan. När regeringen nu aviserat att förslag om åtminstone detta skall läggas fram av regeringen är det en renlighetskrav att denna förändring skall gälla från det datum när budgetpropositionen aviserade förändringen. Dödsfall under återstoden av 2003 skall inte straffas på ett orättmätigt sätt.

Stockholm den 1 oktober 2003
Lennart Hedquist (m)
Anne-Marie Pålsson (m)	Ulf Sjösten (m)
Björn Hamilton (m)	Anna Lilliehöök (m)
Per Bill (m)	Stefan Hagfeldt (m)