Till innehåll på sidan

Ansvaret för missbruks- och beroendevården och samsjuklighet

Motion 2019/20:2766 av Jennie Åfeldt och Christina Östberg (båda SD)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Socialutskottet

Händelser

Inlämnad
2019-10-03
Granskad
2019-10-03
Hänvisad
2019-10-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
DOCX

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att ansvaret för missbruks- och beroendevården överförs på hälso- och sjukvården som ensam huvudman och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att utreda möjligheterna till en gemensam tvångslagstiftning för personer med behov av insatser från såväl missbruksvården som hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Ansvaret för missbruks- och beroendevården delas i dag av socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Det är viktigt att samverkan mellan primärvården, psykiatrin, beroende­mottagningar och socialtjänsten fungerar. Många människor får inte den hjälp som de behöver för att komma ur sin beroendeproblematik.

Missbruks- och beroendevården inom primärvården måste utökas och intensifieras. Personer med svårare missbruk och beroende slussas mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården och resultatet blir att de inte får den sammanhållna vård och behandling som de behöver. De sammantagna negativa effekterna av det nuvarande dubbla huvud­mannaskapet har lett till att ansvaret för missbruks- och beroendevården bör överföras på hälso- och sjukvården som ensam huvudman.

Samsjuklighet

Många personer med missbruksproblematik lider samtidigt av psykisk ohälsa. I dag finns en gränsdragningsproblematik mellan lagen om vård av missbrukare (LVM) och lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). För personer som bedöms vara i störst behov av tvångsåtgärder kopplade till sitt missbruk tillämpas som regel LVM, medan den psykia­triska tvångsvården vid till exempel behandling av akuta psykiska komplikationer efter avgiftning används som en sista utväg. Människor som är i behov av såväl psykiatrisk tvångsvård som vård enligt LVM får således inte den hjälp som de behöver och hamnar i kläm mellan olika lagstiftningar. Det är dags att utreda möjligheterna till en gemensam tvångslagstiftning för personer med behov av insatser från såväl missbruksvården som hälso- och sjukvården.

 

 

Jennie Åfeldt (SD)

Christina Östberg (SD)

 

Yrkanden (2)

  • 1.
    Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att ansvaret för missbruks- och beroendevården överförs på hälso- och sjukvården som ensam huvudman och tillkännager detta för regeringen.
    Behandlas i
    Socialutskottet
    Betänkande 2019/20:SoU10
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  • 2.
    Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att utreda möjligheterna till en gemensam tvångslagstiftning för personer med behov av insatser från såväl missbruksvården som hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen.
    Behandlas i
    Socialutskottet
    Betänkande 2019/20:SoU10
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Behandlas i betänkande (1)

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.