Ändringar i lagstiftningen för stads- och landshypoteksinstitutionerna (prop. 1986/87:145)

Motion 1986/87:N174 Erik Hovhammar m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:N174

Erik Hovhammar m. fl. (m)

Ändringar i lagstiftningen för stads- och
landshypoteksinstitutionerna (prop. 1986/87:145)

I propositionen lägger regeringen fram ett antal förslag till ändringar i den
lagstiftning som reglerar stads- och landshypoteksinstitutionerna. Ändringarna
har aktualiserats av skrivelser från Stadshypotekskassan och Hypoteksbanken.

Hypoteksinstitutionerna har under lång tid spelat en betydelsefull roll för
den långsiktiga finansieringen av fastigheter och lantbruksverksamhet. De
tillkom under en tid då den svenska kreditmarknaden ännu var dåligt utvecklad
och starkt reglerad. Under de senaste åren har emellertid den
svenska kreditmarknaden avreglerats i likhet med vad som skett i de flesta
andra industriländer.

De villkor som gäller för hypoteksinstitutionernas verksamhet är, som
dessa själva framhållit i sina skrivelser, delvis otidsenliga. Det är därför
fullt förståeligt att stadshypotekskassan och hypoteksbanken önskar att riksdagen
skall ändra reglerna så att de lättare kan konkurrera med andra kreditgivare.

De företag och institutioner som i dag förmedlar långfristiga krediter är
uppbyggda på olika sätt. Deras möjligheter till kapitalanskaffning skiljer sig
åt liksom deras skattemässiga behandling. Ändringar av reglerna för hypoteksinstitutionernas
verksamhet kommer givetvis att påverka konkurrensförhållandena.

Vid en avreglering av marknaden är det oundvikligt att vissa marknadsaktörer
påverkas negativt, samtidigt som andra kan få förbättrade villkor.
Det är emellertid enligt vår mening olämpligt att nu genomföra en råd
förändringar i hypoteksinstitutionernas ställning utan att dessa institutioners
framtida ställning och verksamhet har blivit föremål för ordentlig prövning.
Strävan måste vara att skapa konkurrens på lika villkor mellan olika
kreditinstitut. Någon sådan prövning har inte skett inför de nu framlagda
förslagen till lagändringar.

Enligt vår mening förtjänar det att diskuteras huruvida det på en avreglerad
marknad över huvud taget behövs några halvoffentliga mellanhandsinstitut.
De långfristiga kreditbehoven borde kunna tillgodoses av
vanliga kreditaktiebolag.

Den sittande kreditmarknadskommittén har till uppgift att lägga förslag
till ändrad lagstiftning som berör kreditmarknaden. Det är därvid naturligt
att man även berör vilka lagregler som skall styra hypoteksinstitutionernas
framtida verksamhet.

Flera remissinstanser har erinrat om kreditmarknadskommitténs pågåen

de arbete. De har dessutom varit kritiska till de remitterade förslagen. Mot. 1986/87

Fullmäktige i Sveriges riksbank konstaterar bl. a. att lagändringarna be- N174
träffande stadshypotekskassan inte bör genomföras utan att ha föregåtts av
en helhetsbedömning av hur regelverket för de olika bostadsfinansierande
instituten skall vara utformat och skriver vidare:

Den samlade effekten av de olika föreslagna ändringarna reser emellertid,
enligt fullmäktiges mening, frågor av mer övergripande art om konkurrensförhållanden
och verksamhetsinriktning på svensk kreditmarknad. Är de
regelverk t. ex. som i dag styr de olika bostadsfinansierande institutens
verksamhet inbördes konsistenta? På vilket sätt bör gränsdragningen mellan
de bostadsfinansierande instituten och övriga kreditinstitut dras? Skall
de bostadsfinansierande instituten utvecklas till samhällsbyggnadsinstitut
eller skall en strikt gränsdragning fortfarande finnas gentemot t. ex. de
kommunfinansierande och näringslivsfinansierande mellanhandsinstituten?

Av påtaglig betydelse för konkurrensstiuationen är de olika institutens
kostnader för sin kapitalanskaffning. Stadshypoteksinstitutionens kapitalbas
utgöres framför allt av en grundfond i form av en garantiförbindelse utfärdad
av riksgäldskontoret. Övriga bostadsfinansierande institut är aktiebolag
med ett aktiekapital som skall ge ägarna en rimlig avkastning.

Den statliga garantin ställdes tidigare till Stadshypotekskassans förfogande
utan kostnad. Numera får Stadshypotekskassan betala en årlig grundfondsavgift
om 0,33 %. Under tidigare skeden, när de olika bostadsfinansierande
institutens verksamhet strikt reglerades av riksbankens föreskrifter,
hade garantiavgiftens nivå inte några nämnvärda effekter på konkurrensförhållandena.
Med den snabba tillväxt och de ändrade marknadsförutsättningar
som nu karakteriserar de bostadsfinansierande instituten,
och som manifesteras i Stadshypotekskassans begäran om en höjning av
grundfonden med i det närmaste 25 % från 12,5 miljarder kronor till 15,5
miljarder kronor, får frågan om avgiftens höjd en helt ny betydelse.

Även Svenska sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers förbund
anser att systemet med en statsgaranterad grundfond ger stadshypotekskassan
opåkallade konkurrensfördelar i den nu rådande marknadssituationen.
Under de senaste åren har stadshypoteksföreningarnas utlåning ökat
kraftigt.

Enligt regeringens förslag skall landshypotekskassorna kunna lämna lån
även med annan säkerhet än panträtt. Detta motiveras bl. a. av att landshypoteksinstitutionerna
haft en dålig utlåningsökning under de senaste
åren. Landshypoteksinstitutionerna vill därför kunna lämna lån även till arrendatorer
som i stället för panträtt lämnar borgen, företagsinteckning eller
liknande.

Det är särskilt anmärkningsvärt att denna föreslagna förändring avstyrks
av stadshypotekskassan. Den skriver:

Samtidigt menar kassan att ett så principiellt långtgående steg som nu föreslås,
där hela institutionens långfristiga långivning endast skulle bindas av
föreskriften om betryggande säkerhet, skulle behöva föregås av en mer
grundlig utredning och en precisering i form av förarbeten till en eventuell
ny författningsreglering.

Vi kan instämma i stadshypotekskassans avstyrkan av den föreslagna förändringen
i reglerna för landshypoteksinstitutionernas utlåning. Men sam- 11

ma skäl kan åberopas även mot flera av de övriga föreslagna förändringar- Mot. 1986/87
na, såväl beträffande landshypoteksinstitutionerna som stadshypoteksin- N174
stitutionerna. Det vore därför bättre om kreditmarknadskommittén inom
ramen för sin utredningsuppgift får ta ställning till vilka lagregler som bör
gälla för hypoteksinstitutionerna. Man kan därvid ta hänsyn till effekterna
för hela kreditmarknaden av de föreslagna förändringarna.

Beträffande den föreslagna höjningen av grundfonden med 2 miljarder
kronor delar vi den synpunkt som framkommit i flera av remissvaren beträffande
riskerna för snedvriden konkurrens på grund av statsgarantierna.

För att verksamheten vid stadshypotekskassan inte skall avbrytas av att den
nått taket för verksamheten kan vi denna gång tillstyrka förändringen.

Det är dock viktigt att understryka att man snarast bör finna en lösning, där
staten inte längre är garant för stadshypotekskassans och hypoteksbankens
upplåningsverksamhet.

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och
om stadshypoteksföreningar, utom vad avser 13 §, i enlighet med vad
som i motionen anförs,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående behovet av att kreditmarknadskommittén
i ett större perspektiv prövar behovet av förändrade regler för hypoteksinstitutionerna.

Stockholm den 21 april 1987

Erik Hovhammar (m)

Sten Svensson (m)

Per-Richard Molén (m)

Nic Grönvall (m)

Karl Björzén (m)

Sonja Rembo (m)

Per Westerberg (m)

Lars G. Ahlström (m)
Erik Holmkvist (m)
Anders G Högmark (m)

12