Ändrade regler om makars egendom m.m.

Motion 2003/04:L300 av Jan Ertsborn m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en harmonisering inom Norden av familjerätten och successionsrätten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en regel om att från hälftendelningen vid bodelning undanta föräktenskaplig egendom och vad som erhållits i arv och gåva.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en regel om rätt att avtala om att viss egendom skall vara enskild vid skilsmässa och giftorättsgods vid dödsfall.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en regel om att från hälftendelning vid bodelning undanta vad som erhållits i skadestånd på grund av misshandel inom familjen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ändrad lagstiftning vad gäller särkullbarns rätt till laglott i situationer där dödsboets tillgångar i huvudsak utgörs av den efterlevandes bostad.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om domstols behörighet och skyldighet i fråga om kvarboenderätten att pröva om bostad skall ingå i bodelning eller ej.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen snarast genomför den av riksdagen tidigare krävda undersökningen om namnlagen.

Nordisk lagharmonisering

På grundval av direktiv från den nordiska ministerkommittén i juni 1998 för en studie av familjerätten och successionsrätten har professorerna Anders Agell och Peter Lödrup utarbetat två böcker om familjerätt respektive successionsrätt. Vidare har en sammanfattande rapport Äktenskapsrätten och successionsrätten i de fem nordiska länderna – om möjligheterna och nyttan av lagharmonisering publicerats i maj 2002.

De nordiska länderna har en mer än 100-årig tradition av lagsamarbete på familjerättens område. Fram till 1920-talet var äktenskapslagarna närmast identiska men har sedan glidit isär på grund av nationell lagstiftning.

Eftersom de rättsliga lösningarna i de olika nordiska länderna skiljer sig avsevärt i vissa viktiga frågor bör en lagharmonisering komma till stånd. Detta är inte minst viktigt på grund av den konvention från 1930-talet, som anger att det är lagen i det land man bor i som gäller. Omkring 250 000 nordiska medborgare bor i ett annat nordiskt land än sitt eget.

Giftorätt eller enskild egendom

I princip gäller att vardera maken äger sin egendom och att den skall delas vid bodelning. I Sverige håller vi i det närmaste på obegränsad hälftendelningsrätt. I t.ex. Norge gäller att föräktenskaplig egendom samt vad som erhållits genom arv och gåva ska undantas vid bodelning, såvida inte parterna träffat annan överenskommelse genom äktenskapsförord.

Nära hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa. En följd härav är att antalet omgiften ökar. I dessa fall har makarna ofta mera egendom vid äktenskapets ingående än vad som var fallet vid ingåendet av det första äktenskapet. Fråga om man har erhållit något arv vid skilsmässan beror på omständigheter som ingen råder över och kan i individuella fall ge upphov till otillfredsställande resultat.

Folkpartiet liberalerna anser att det är dags att överge den strikta hälftendelningen vid bodelningar och införa en rätt att från hälftendelningen undanta såväl föräktenskaplig egendom som sådan egendom som erhållits genom arv och gåva. Genom äktenskapsförord skall givetvis parterna kunna avtala annat.

Folkpartiet liberalerna anser också att det i lagstiftningen skall införas en rätt för parterna att avtala om att viss egendom skall vara enskild vid skilsmässa men giftorättsgods vid dödsfall.

Skadestånd på grund av misshandel inom familjen

Ett utdömt skadestånd på grund av misshandel inom familjen kan påverka en bodelning på olika sätt. I någon utsträckning kan säkert nuvarande regler ge ett tillfredsställande resultat men inte alltid. Därför bör ett klargörande ske i lagstiftningen så att det inte råder någon som helst tvekan om att den skadeståndsskyldige skall utge fullt belopp till den skadelidande och att sådant skadestånd inte skall inbegripas i en bodelning.

Särkullbarns rätt till laglott

När tillgångarna i ett dödsbo i allt väsentligt består av bostaden, oavsett om det är fråga om villafastighet eller bostadsrätt, kan den situationen uppstå att bostaden måste avyttras för att särkullbarnet skall kunna få ut sin laglott. Ur den efterlevandes perspektiv får detta anses otillfredsställande samtidigt som en lagstiftning inte får öppna för att den efterlevande skall ges möjligheter till sådana dispositioner att särkullbarnets rätt till laglott äventyras. Det erfordras således ett system som kan förena dessa båda önskemål, som faktiskt är ofta förekommande. Hur frågan skall lösas måste bli föremål för noggranna överväganden.

Sambolagen och kvarboenderätten

På ansökan av en sambo skall domstolen i fråga om en bostad som skall ingå i bodelning bestämma vem av samborna som skall ha rätt att bo kvar i bostaden till dess att bodelning gjorts. Numera föreligger också en uttrycklig rätt att meddela interimistiska beslut om denna kvarboenderätt.

I ett aktuellt hovrättsfall från Hovrätten för Västra Sverige, där målet överklagats till Högsta domstolen och där frågan om prövningstillstånd ännu inte har avgjorts, har hovrätten hävdat att en förutsättning för prövningen av kvarboenderätten är att det står klart att bostaden verkligen skall ingå i bodelningen, antingen genom att parterna är överens om det eller genom att frågan har lösts i ett lagakraftvunnet avgörande. En sådan ordning vore fullkomligt otillfredsställande, eftersom den rycker undan själva grunden för den svagare partens rätt till kvarboende vid konfliktfyllda separationer. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med lagförslag som tydliggör att domstolen är behörig och har skyldighet att pröva om bostad skall ingå i bodelningen eller ej i ett ärende om kvarboenderätt.

Namnlagen

Vår nu gällande namnlag är från 1982 och reglerar frågor kring såväl förnamn som mellannamn och efternamn. Namnlagen innehåller inskränkningar i möjligheterna att fritt välja och byta namn m.m. Inte minst på grund av de förändringar till ett mångkulturellt samhälle, som förevarit under senare tid, är det dags att göra en översyn av namnlagen. Under våren 2001 gjorde riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en undersökning om de avvägningar, som gjordes i samband med namnlagens tillkomst mellan det allmännas intresse av namnstabilitet och enskildas önskemål att fritt välja namn, fortfarande kunde anses bärkraftiga. Någon sådan undersökning har regeringen hittills inte redovisat för riksdagen. Förändringarna i samhället tyder på att behovet av en sådan undersökning snarast ökar för varje år. Regeringen bör därför snarast föranstalta om undersökningen.

Stockholm den 7 oktober 2003
Jan Ertsborn (fp)
Martin Andreasson (fp)	Mia Franzén (fp)
Ana Maria Narti (fp)	Lars Tysklind (fp)