Äldre invandrarkvinnors situation

Motion 1992/93:So298 av Sinikka Bohlin och Monica Widnemark (s)

Antalet äldre invandrare ökar varje dag i Sverige. De
invandrargrupper som kom till landet, främst på 60-talet,
börjar nu nå pensionsåldern. På 1980- och 90-talet kom
många föräldrar som anknytningsfall till våra politiska
flyktingar.

Generellt sett kan man påstå, att ju yngre immigranten
var, när hon/han kom till Sverige, desto bättre lärde
hon/han sig det svenska språket, och desto längre kan
hon/han behålla sina språkkunskaper, även på äldre dagar.
Men för de allra flesta gäller att när närminnet börjar svika,
glömmer man successivt bort alla språk, förutom
modersmålet.

Naturligtvis är de individuella skillnaderna stora. En
invandrare som deltar i samhällslivet och som har ett aktivt
socialt kontaktnät även utanför den egna gruppen behåller
naturligtvis det svenska språket längre än den kvinna som
städat på nätterna eller arbetat på en industri, där de flesta
av de anställda har varit landsmän eller av andra etniska
tillhörigheter än den svenska. Ännu sämre till ligger de
anknytningsfall, där invandraren kommit hit på äldre år för
att vara nära sina barn. Ofta kan de inte tillgodogöra sig
svenskundervisningen i någon högre grad och lever ofta
mycket isolerade i hemmet utan någon större kontakt med
andra utom familjen och dess umgängeskrets.

De invandrade kvinnorna, generellt sett, talar det
svenska språket sämre och glömmer det snabbare än vad
männen gör, eftersom männen i allmänhet lever ett mer
utåtriktat liv än kvinnorna.

När de äldre invandrarna inte längre klarar sitt dagliga
liv själva och blir beroende av hemtjänsten eller långvård,
har de också ofta tappat den svenska de en gång har lärt sig.
Det innebär att de lever sitt liv som i ett vakuum, då de inte
har någon möjlighet att kommunicera med sin omgivning
med allt vad det innebär. Den gamla invandraren, som
tappat sitt inlärda språk och som vårdas i hemmet eller på
sjukhus, har i värsta fall ingen som bevakar hennes
intressen.

Det här problemet kommer att öka dramatiskt inom de
närmaste 10--20 åren. Riksdagen har tidigare uttalat sig om
kommunernas ansvar och skyldigheter vad gäller de äldre
invandrarna. Kommunernas ansträngda ekonomi gör tyvärr
ofta nu att man ''glömmer bort'' de svagaste grupperna i
samhället och därmed inte följer riksdagens beslut om
åtgärder för äldre invandrare. Det gäller både tvåspråkig
personal och eventuella särskilda mindre enheter för
invandrare. Det är av stor vikt att Socialstyrelsen gör en
kartläggning och uppföljning om kommunernas insatser för
äldre invandrare.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om äldre invandrarkvinnors
situation.

Stockholm den 26 januari 1993

Sinikka Bohlin (s)

Monica Widnemark (s)