Kungörelse (1972:416) om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall

Kommittédirektiv 1972:416

Kungörelse (1972:416) om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall

Innehåll

• Övergångsbestämmelser

1 § Denna kungörelse gäller i fråga om ersättningsanspråk som riktas mot staten med stöd av 36 kap. 17 § andra stycket brottsbalken, 6 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter, 2 kap. 1 § eller 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen (1972:207), 23 § datalagen (1973:289), lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning eller 21 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Förordning (1992:244).

2 § Anspråk på ersättning med stöd av skadeståndslagen (1972:207) framställs hos Justitiekanslern, om anspråket grundas på påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut. Anspråk enligt skadeståndslagen på annan grund eller enligt lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter framställs hos den centrala förvaltningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan inträffat eller, om det inte finns någon sådan myndighet för en viss verksamhet, hos Justitiekanslern.

Anspråk på ersättning med stöd av 36 kap. 17 § andra stycket brottsbalken, datalagen (1973:289), lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning eller lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter framställs hos Justitiekanslern. Förordning (1992:244).

3 § Myndighet hos vilken ersättningsanspråk framställes förhandlar för statens räkning med den som kräver skadestånd och för statens talan i saken inför domstol.

I den mån ej annat följer av 4 § får myndigheten på statens vägnar besluta i fråga om skadestånd.

I ärende enligt lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning kan gottgörelse av allmänna medel tillerkännas sökanden för ersättning till biträde och för utredning i ärendet i den mån kostnaderna ej skall betalas av staten enligt rättshjälpslagen. Förordning (1977:342).

4 § En central förvaltningsmyndighet som handlägger ett ärende enligt 3 § skall samråda med Justitiekanslern, om ärendet är av principiell natur eller av stor ekonomisk betydelse.

Uppkommer i ett ärende som handläggs av en central förvaltningsmyndighet fråga om åtagande för staten att betala högre skadestånd än 250 000 kronor, skall ärendet hänskjutas till Justitiekanslern. Förordning (1994:259).

5 § har upphävts genom förordning (1994:259).

6 § Jusititiekanslern kan uppdraga åt annan myndighet att fullgöra vad som enligt denna kungörelse ankommer på honom. Han kan även från annan myndighet övertaga handläggningen av ärende som avses i kungörelsen.

7 § Denna kungörelse tillämpas utan hinder av vad som gäller om skadereglering enligt instruktion eller annan författning som har beslutats av regeringen. Förordning (1994:259).

8 § Mot beslut i ärende som handlägges enligt denna kungörelse får talan ej föras.

Övergångsbestämmelser

1977:342

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1977.

De nya bestämmelserna tillämpas även på kostnad som har uppkommit före ikraftträdandet, om icke ärendet har avgjorts dessförinnan.