Kungörelse (1915:288) angående förbud att utan
särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-,
telefon- eller annan svagströmsledning över riksgränsen;
Innehåll
1 § Telegraf-, telefon- eller annan svagströmsledning, som utföres för annan än svenska staten, må icke utan särskilt tillstånd av Kungl.
Maj:t framdragas över riksgränsen.
2 § Vid meddelande av tillstånd, varom i § 1 sägs, föreskriver Kungl.
Maj:t, under förbehåll av enskild rätt, på vilket sätt och under vilka villkor ledningen må utföras och nyttjas.
3 § Den som utan tillstånd eller i strid mot föreskrifter som givits vid meddelande av tillstånd utför eller nyttjar ledning som avses i denna kungörelse, döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Lag (1991:243).
4 § Har ledning, som i denna kungörelse avses, blivit utförd utan Kungl. Maj:ts tillstånd eller i strid mot de vid meddelande av tillstånd givna föreskrifter, eller har av Kungl. Maj:t meddelat tillstånd till sådan lednings utförande sedermera av Kungl. Maj:t förklarats förverkat, ankomme på Kungl. Maj:ts befallningshavande att, i fall av behov efter samråd med Telestyrelsen, skyndsamt vidtaga erforderlig åtgärd till förekommande av ledningens nyttjande.
Förordning (1993:618).
5 § har upphävts genom kungörelse (1964:643).
