Ytterligare skärpningar i arbetslöshetsförsäkringen
Interpellation 2006/07:561 av Österberg, Sven-Erik (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-05-24
- Anmäld
- 2007-05-24
- Besvarad
- 2007-06-05
- Sista svarsdatum
- 2007-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 24 maj
Interpellation
2006/07:561 Ytterligare skärpningar i arbetslöshetsförsäkringen
av Sven-Erik Österberg (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Den borgerliga regeringen har genomfört stora förändringar i arbetslöshetsförsäkringen: högre egenfinansiering, sänkt tak, försämrad beräkningsgrund, ökade kvalifikationskrav och lägre ersättningsnivåer. Nu redovisar regeringen ytterligare skärpningar.
I vårpropositionen aviseras ännu en höjning av avgiften till arbetslöshetsförsäkringen för de grupper som har störst risk för att bli arbetslösa.
I vårpropositionen skriver regeringen följande: ”De förändringar av finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen som infördes 2007 förbättrade incitamenten till återhållsamhet i lönebildningen. Regeringen avser att stärka dessa incitament ytterligare.”
Redan i juni 2006 redogjorde den nuvarande finansministern Anders Borg för högeralliansens intentioner vid en debatt på TCO: ”Då kommer en del fackförbund som Teater och Byggnads att få höjda avgifter … Och det är ju, om jag ska vara ärlig … meningen.”
En av arbetslöshetsförsäkringens grundprinciper är riskspridningen mellan grupper, det vill säga att alla är med och delar solidariskt på risken eftersom fackförbunden drabbas olika hårt av arbetslöshet. I annat fall kan vissa förbund tvingas att höja avgifterna till orimliga nivåer för att ge arbetslösa medlemmar rättmätig arbetslöshetsersättning.
Regeringens experimenterande med arbetslöshetsförsäkringen skapar stor osäkerhet bland annat vad gäller försäkringens grundprinciper. Därutöver är regeringens avsikt följaktligen att skapa en tydligare koppling mellan a-kasseavgiften och hur många medlemmar som är arbetslösa, vilket får konsekvenser för lönebildningen.
Sammantaget innebär detta att det i branscher med hög risk för arbetslöshet blir svårare för de anställda att ställa legitima och rättmätiga krav på löner och arbetsvillkor, vilket i sin tur leder till att en ny låglönemarknad skapas.
Med anledning av ovanstående resonemang vill jag fråga arbetsmarknadsministern om han har för avsikt att utreda vilken effekt denna förändring av arbetslöshetsförsäkringen kan få för arbetsmarknaden och lönebildningen.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:561
Webb-tv: Ytterligare skärpningar i arbetslöshetsförsäkringen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:120 Tisdagen den 5 juniProtokoll 2006/07:120 14 § Svar på interpellation 2006/07:561 om ytterligare skärpningar i arbetslöshetsförsäkringen
Protokoll från debatten
Anf. 75 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Sven-Erik Österberg har frågat mig om jag har för avsikt att utreda vilken effekt den aviserade förändringen av arbetslöshetsförsäkringens finansiering har för arbetsmarknaden och lönebildningen.
Sven-Erik Österberg framhåller att grundprincipen i arbetslöshetsförsäkringen är att alla ska dela solidariskt på risken eftersom fackförbunden drabbas olika hårt av arbetslöshet. Annars blir avgifterna orimligt höga.
Jag vill hänvisa till vårpropositionen där det framgår att avsikten med förändringen av finansieringsavgiften inte är att höja det samlade avgiftsuttaget. Syftet med vår reform är att göra arbetslöshetsförsäkringen mer försäkringsmässig. Finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen kommer dock även fortsättningsvis i huvudsak att vara ett samhälleligt ansvar.
Sven-Erik Österberg säger att vi är ute efter att skapa en låglönemarknad. Det håller jag inte med om. Syftet med att förändra finansieringsavgiften är att skapa större koppling mellan premie, ersättning och risk.
Regeringen vidtar många olika åtgärder som tillsammans ska leda till att fler personer kommer in på arbetsmarknaden. Att förändra den förhöjda finansieringsavgiften är en av dem.
Anf. 76 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag kan inte låta bli att kommentera det sista som arbetsmarknadsministern sade i den förra debatten, att han hade lyckats reta upp alla.
Under den tid då jag var verksam som skogsarbetare hade vi en jägmästare som inte var speciellt omtyckt av någon. Men då var det en facklig förtroendeman som sade: Han är i varje fall rättvis, för han är lika elak mot alla. Jag gör ingen liknelse med arbetsmarknadsministern. Men jag tyckte att det passade ihop lite grann med det tidigare inlägget.
När det gäller den här frågan, om finansieringen och försäkringsmässigheten, finns det något som oroar mig. Som jag har tolkat de utsagor som har gjorts ska de som har högre benägenhet att bli arbetslösa också betala mer premier därför att de i högre grad utnyttjar försäkringen. Så har jag egentligen tolkat det här med försäkringsmässigheten. Jag tror att det är en rättvis tolkning. Jag har inte blivit motsagd när jag har nämnt den vid tidigare tillfälle.
Det som oroar mig - det gäller kopplingen till låglönemarknaden - är att vi vet vilka grupper det är i samhället som har störst benägenhet att bli arbetslösa. Det är oftast inom tjänstesektorn, ofta inom kvinnliga yrken och oftast inom verksamheter som är säsongsbetonade.
Vad man egentligen säger när man säger att försäkringsmässigheten ska öka är att det inte är nog med att de som jobbar inom de här branscherna - det är branscher som är oerhört viktiga för att samhällsservicen i vårt samhälle ska fungera - ganska ofta ska riskera att bli utan jobb och få leva på a-kassa som ger betydligt sämre ersättning än vad lönen gör, och den blir nu ännu sämre om arbetslösheten blir längre, med de nya reglerna. Det är inte nog med att de ska leva med den oron, utan de ska dessutom betala för den här risken själva. Det handlar om en bransch som inte kan ge en anställningsform som någorlunda tryggar anställningen. Ryckigheten gör att det här ytterst drabbar dem som är anställda. De ska också vara med själva och betala till det här systemet. Det är försäkringsmässigheten.
Jag kan inte se annat än att det leder till det som väl är Littorins grundtanke, som han har diskuterat i regeringen och inte minst i Moderata samlingspartiet. Man vill naturligtvis undvika arbetslöshet. Ett sätt som arbetsgivare alltid har sagt att man ska undvika arbetslöshet på är att ha lägre lönekrav vid löneförhandlingar. Vi tar ut mindre, så kan någon mer få jobb. Det finns utrymme i det här.
Det är egentligen emot den svenska modellen, där vi har sagt att vi ska hålla uppe lönerna. Vi ska inte konkurrera med låga löner. Vi ska hålla uppe löner, och de branscher som inte kan betala vettiga löner rationaliseras bort på ett eller annat sätt.
Så kan man se att det har varit under hela industriutvecklingen. Det är den så kallade isbolagsmetoden, som man sade en gång i tiden. Man försökte piska ihjäl åkarkamparna för att man skulle köra is och konkurrera med elströmmen. Det gick ju inte. Det var också lönepress på dem som jobbade inom den här branschen därför att ny teknik tog över. Det där funkar ju aldrig i längden.
Det är precis den modellen som arbetsmarknadsministern egentligen pratar om. Man ska ta ut lägre lön för att färre ska bli arbetslösa. På så sätt ska det också kosta mindre, försäkringsmässighet i försäkringen, att försäkra sig mot arbetslöshet. Det är precis det som är min poäng i den här interpellationen.
Jag tycker att det är djupt orättvist. En grupp som redan är utsatt på arbetsmarknaden ska utsättas ännu hårdare. Och du vet vilka branscher det är som nästan aldrig löper någon stor risk att få arbetslöshet. Det är oftast välbetalda män som kommer att få en låg premie till arbetslöshetsförsäkringen därför att det är väldigt liten risk att de behöver använda den. De kanske inte ens är med. Men i Littorins obligatorium måste de väl vara med. Då ska de åtminstone belönas med lägre avgift så att de inte ska bli irriterade. Det är så jag tolkar hela det här uttalandet.
Anf. 77 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! I en tidigare interpellationsdebatt under eftermiddagen pratade Hillevi Larsson och jag om ekonomiska incitament i arbetsmiljöfrågor. Hillevi Larsson är inte här, så jag ska naturligtvis inte parafrasera henne mer, men hon talade sig varm för ekonomiska incitament.
Vi vill att försäkringsmässigheten ska stärkas ytterligare - det var det som stod i vårbudgeten - genom att det ska bli en tydligare teknisk koppling mellan avgifter och kostnader för arbetslöshet i respektive kassa. Men vi var också tydliga med att säga att det samlade avgiftsuttaget inte ska höjas.
Sven-Erik Österberg säger att det här riskerar att leda rakt in i låglöneträsket, om jag har förstått dig rätt. Jag gör inte den bedömningen. Den differentierade avgift som vi har nu har ju, såvitt vi kan bedöma, inte påverkat löneutvecklingen i den här avtalsrörelsen på det sätt som Sven-Erik Österberg ger uttryck för. Det är snarare precis tvärtom, det som har skett. Så jag tror att vi kan vara väldigt försiktiga med den oron.
Däremot, som jag har sagt alla gånger tidigare, vill vi återupprätta arbetslöshetsförsäkringen som den omställningsförsäkring den är tänkt att vara. Det är omställning och försäkring. Omställning är att den inte är evig, och försäkring är att det finns en viss koppling mellan premie, risk och ersättning. Vi tycker inte att det är alldeles orimligt. Men den diskussionen har vi haft flera gånger förr.
Slutsatsen, i alla fall, tycker jag är att det, såvitt vi kan bedöma av den här lönerörelsen, inte finns någon grund för den typ av oro som Sven-Erik Österberg ger uttryck för.
Anf. 78 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Den differentiering som arbetsmarknadsministern hänvisar till är väl den lilla som blev av gentemot Sacoförbunden. Det var inte regeringens differentiering. Man pratade om differentiering men hittade ingen väg för hur man skulle lösa det rent tekniskt.
Differentieringen kom snarare sedan genom sänkningen, därför att det slogs fast - som Lagrådet pekade på - att man inte kan ta ut mer avgift än vad medlemskollektivet tar ut i ersättningsnivå. Det var det som var grunden till differentieringen. Den är ju ganska liten i sig och berör ett helt, brett Sacokollektiv gentemot de andra stora, breda kollektiven inom TCO och LO.
Därför är det inte så konstigt att vi inte har sett någonting i den pågående lönerörelsen som visar att detta skulle få något slags utfall i form av sämre löner för de grupper som skulle löpa högre risk för detta.
Det vore bra om arbetsmarknadsministern stod upp för det han egentligen vill göra. Det som irriterar mig mest är att det är något slags läpparnas bekännelse över försäkringsmässigheten. Jag tror inte för ett ögonblick att det inte är noga diskuterat i regeringen och inte minst hos arbetsmarknadsministern och hans närmaste vad detta får för effekter och hur det ska vara. Det ligger i linje med det Svenskt Näringsliv pekar på. De är uppretade på Littorin, men han kanske försöker hämta hem några poäng där också och möta dem på något sätt. De vill ju ha differentierade löner. Det är precis detta de pekade på! Betalar man mer för sin egen arbetslöshet kommer man att vara hovsammare med lönekraven för att man vet att detta slår in.
En försäkringsmässighet som det pratas om här och som har nämnts i vårbudgeten ser jag är av en helt annan dignitet än denna lilla differentiering som nu blev till genom att Lagrådet grep in.
Jag tycker att det är en liten pinne som arbetsmarknadsministern försöker gömma sig bakom, men skuggan döljer inte det där. Det är inte det som är svar på frågan, utan hela försäkringsmässigheten står kvar.
Jag vill återigen peka på det försäkringssystem som har funnits. Titta bara på vad som har hänt med a-kassan! Om man är deltidsarbetande, eller om man så bara jobbar en timme, får man full avgift. Det är ett dåligt incitament att gå ut i arbete, och många är oerhört förtvivlade över detta.
Det gamla systemet, där a-kasseavgiften låg ihop med den fackliga avgiften och hade procentavdrag, hade en rättvis spegling av att man faktiskt betalade fackavgift och a-kasseavgift efter bärighet och efter vad man hade gjort. Det var alltså ett rättvist system som fungerade som ett rättvist skattesystem. Det var en solidarisk tanke bakom detta.
Med försäkringsmässigheten blir det precis tvärtom. De som tjänar mest, har stadigast förankring på arbetsmarknaden, bäst utbildning, bäst tillgång till vidareutbildning och bäst möjlighet till karriärvägar kommer att få den lägsta avgiften. De som är mest utsatta på arbetsmarknaden med lägst lön, störst risk för arbetslöshet, minst utveckling i arbetet och oftast ganska begränsade karriärvägar ska vara med och betala för risken att branschen inte fungerar på ett sätt så att man kan få vettiga anställningsvillkor.
Det är inte branschernas fel att det fungerar så, men jag tycker att det borde finnas ett solidariskt ansvar i samhället att se till att de här nödvändiga branscherna - till exempel hotell- och restaurangbranschen - fungerar. De är helt nödvändiga branscher för att samhället ska fungera. Är det inte rimligt att de som har det lite bättre också är med och solidariskt finansierar detta? Det är rimligare än att tala om försäkringsmässighet.
Det kan låta väldigt sympatiskt när man först hör talas om det, men följderna är horribla, arbetsmarknadsministern! Säg inte ännu en gång att detta inte påverkar lönebildningen, för det är ju precis det som är meningen. Erkänn det, så kan vi ha en rak och öppen debatt i stället för att stå här i talarstolarna och hymla om vad följderna blir. Det skulle jag uppskatta.
Anf. 79 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Den grundläggande utgångspunkten för hela vår förändring av a-kassan - det vi gjorde under hösten och det vi har fortsatt med nu - är att lägga grunden för det som Socialdemokraterna misslyckades med, nämligen att få incitament för återgång i arbete och se till att fler bryter utanförskapet som ni lämnade efter er. Den diskussionen har vi haft många gånger, och det kan vi naturligtvis fortsätta med.
När det gäller försäkringsmässigheten vill jag säga att resultatet blir att om man har en hög arbetslöshet inom ett område kommer det att påverka hur man ser på lönebildning och annat. Det är klart att det är på det sättet!
Samtidigt är det så att om man menar allvar med att man ska ha en arbetslöshetsförsäkring som bygger på att det är en omställningsförsäkring - att det både är en omställning och en försäkring - då måste det finnas
någon
koppling mellan den premie man betalar, den risk som finns att bli arbetslös och den ersättning man får. Det har jag sagt hela vägen, och så är det naturligtvis.
Jag kan bara konstatera att jag bedömer farhågan att det skulle leda till en låglönemarknad som kraftigt överdriven. Det finns en differentiering i dag. Den kan inte sägas ha påverkat löneutvecklingen under denna avtalsrörelse, såvitt jag kan bedöma.
Dessutom vill vi ha - precis som det står i vårpropositionen - en tydligare teknisk koppling mellan avgifter och kostnader för arbetslöshet i respektive kassa. Det samlade avgiftsuttaget ska inte höjas.
Jag hoppas att vi har möjlighet att återkomma till denna diskussion när det faktiskt finns ett förslag att diskutera. Nu diskuterar vi ju det som ännu inte är ett faktiskt förslag. Vår ambition är, som vi skrev i vårpropositionen, att vi ska återkomma i budgetpropositionen i höst. Jag vågar dock inte lova det, för vi måste också lagrådsbehandla detta och remittera det i förväg. Vi arbetar på att återkomma i frågan.
Anf. 80 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Om arbetsmarknadsministern snabbt vill återvända till debatten kan jag ju skriva en ny interpellation så att vi kan diskutera igen! Men det kanske inte var det som var avsikten.
Jag skämtar lite grann. Jag förstår vad Littorin säger.
Detta med låglönemarknader är intressant. När diskussionen om a-kassan gick som hetast pratades det om vad det blir för nya jobb genom att man sänker a-kassan. Jag minns en debatt väl som jag var med i på TCO där bland annat Lars Calmfors, som regeringen hänvisade mycket till, var med. Han fick frågan av mig vilka nya jobb detta skapar. Han sade att sänkt a-kassa i sig inte ger några nya jobb, men det kommer att påverka lönebildningen att man får en press nedåt på de lägsta lönerna, vilket skapar ett antal nya arbetstillfällen. Det är det som är vitsen med hela fördyrandet av a-kassan.
Den kopplingen ser jag också ganska tydligt när det gäller försäkringsmässigheten. Littorin erkänner det nu själv - till 75 procent i varje fall - även om han tror att följderna blir mindre än vad jag befarar. Vi får väl se vem som får rätt. Hur stor försäkringsmässigheten och kostnaderna blir beror ju också på hur detta utformas.
Att differentieringen inte har gett resultat har jag talat om förut. Den var ju så pass liten. Å andra sidan kan vi säga att vi har en stor del av lönerörelsen kvar i och med de så kallade nollavtalen. Man vet inte var de hamnar någonstans. Svenskt Näringsliv oroar sig verkligen för vad nollavtalen ska innebära. Det behöver de inte vara oroliga för. Det kan de ju hantera själva genom sitt chefskap. Men när det gäller nollavtalen ber de i princip andra om hjälp trots att de helt och hållet kan ha dem i sin hand. Det finns inte ens någon strejkrätt när det gäller nollavtalen, utan företagen kan bestämma själva.
Dock är det är svårare gentemot mot dem som sitter i rummet bredvid än mot ett kollektiv som finns på ett verkstadsgolv någonstans. Det är väl så det fungerar i arbetsgivarnas värld, kan jag tänka mig.
Jag är orolig för detta och försäkringsmässigheten. Var så säker, arbetsmarknadsministern, jag kommer att följa detta! Vi kommer med all säkerhet att ha fler debatter om detta även om jag inte ska skriva en ny interpellation i morgon. Vi återkommer i höst!
Anf. 81 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag ser fram emot det! Även om jag har fått ganska många interpellationer måste jag säga att jag faktiskt tycker att det är roligt. Vi kommer att fortsätta att ha en diskussion, och detta är också ett sätt att illustrera skillnader i åsikter och annat.
Lars Calmfors säger naturligtvis också mycket klokt, men han vill ju till exempel ha en statlig a-kassa, vilket jag har sagt nej till. Jag håller alltså inte med honom i allt han säger.
Erfarenheterna från en politik, till exempel i Blairs Storbritannien, som har ökat arbetsutbudet på det sätt som vi har försökt jobba med har visat att det inte har lett till den typ av låglönemarknadsutveckling som Sven-Erik Österberg varnar för.
Jag vill påminna om att det som nu händer är att arbetslösheten sjunker, sysselsättningen ökar, utanförskapet minskar och obalanstalen sjunker. Det är väldigt glädjande, och det ska vi jobba vidare med. Det är naturligtvis också ett resultat av den politik som vi bedriver.
Vi har en god högkonjunktur i botten, men vi vill förlänga och förstärka den utvecklingen för att få fler tillbaka i arbete så att jämviktsarbetslösheten sjunker och så att vi kan bryta det utanförskap som den förra regeringen lämnade efter sig. Jag ser fram emot framtida debatter på detta tema!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.