Vattenfalls rättsprocesser mot Tyskland
Interpellation 2013/14:139 av Persson, Kent (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-11-20
- Anmäld
- 2013-11-20
- Besvarad
- 2013-12-03
- Sista svarsdatum
- 2013-12-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 20 november
Interpellation
2013/14:139 Vattenfalls rättsprocesser mot Tyskland
av Kent Persson (V)
till statsrådet Peter Norman (M)
År 2010 fick det statligt ägda bolaget Vattenfall nya ägardirektiv. Nu har Vattenfall uppdraget att vara ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion inte bara i Sverige utan även i de andra länder där företaget är verksamt. Vattenfalls ledning har tolkat direktiven som att det handlar om hur stor andel av företagets investeringar som ska gå till förnybar elproduktion. Men Vattenfall är en stor aktör som aktivt försöker påverka såväl miljölagstiftningen som de ekonomiska villkoren för elproduktion på de marknader där företaget verkar. Därför är det rimligt att uppfatta direktivet som att det gäller även denna del av Vattenfalls verksamhet.
Vattenfall har drivit två olika rättsprocesser mot Tyskland. Den ena inledde Vattenfall före och den andra efter det att de nya ägardirektiven trätt i kraft. År 2009 begärde Vattenfall kompensation för nya miljöregler vad gäller kolkraften. År 2011 begärde Vattenfall kompensation för beslutet att avveckla kärnkraften. Vattenfall stämde Tyskland på 1,4 miljarder euro för att dess miljöregler begränsar företagets möjligheter att tjäna pengar på sina kolkraftverk. Tvisten löstes utanför domstolen genom att Tyskland sänkte sina miljökrav på kolkraften. När Tyskland bestämde sig för att stänga kärnkraften till 2022 begärde Vattenfall kompensation för förlorade framtida intäkter på genomförda investeringar. Den tvisten är ännu inte avgjord.
Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet:
Har statsrådet gjort det ställningstagandet att ägardirektivet gäller Vattenfalls försök att påverka miljölagstiftningen och de ekonomiska villkoren för elproduktion på de marknader där företaget verkar?
Har statsrådet gjort det ställningstagandet att det är förenligt med det uppdrag regeringen gett Vattenfall att bolaget på detta sätt processar mot Tyskland?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:139
Webb-tv: Vattenfalls rättsprocesser mot Tyskland
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:38 Tisdagen den 3 decemberProtokoll 2013/14:38 17 § Svar på interpellation 2013/14:139 om Vattenfalls rättsprocesser mot Tyskland
Protokoll från debatten
Anf. 71 Statsrådet Peter Norman (M)
Herr talman! Kent Persson har frågat mig om jag har gjort ställningstagandet att Vattenfalls ägardirektiv gäller Vattenfalls försök att påverka miljölagstiftningen och de ekonomiska villkoren för elproduktion på de marknader där företaget verkar. Han har också frågat mig om jag har gjort ställningstagandet att det är förenligt med det uppdrag regeringen har gett Vattenfall att bolaget på det sätt som beskrivs i interpellationen processar mot Tyskland.
Vattenfall har sedan 2010 riksdagens uppdrag att affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget är ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. Det är viktigt att bolaget tydligt förhåller sig till detta uppdrag. Det innebär bland annat att vi som ägare har sagt att Vattenfalls strategi bör innehålla fortsatta investeringar i förnybar energi.
Det är ägarens roll att fastställa bolagets uppdrag och tydliga mål för vad vi förväntar oss att bolaget ska uppnå. Det är sedan Vattenfalls styrelse och ledning som ansvarar för att bolagets operativa verksamhet bedrivs så att målsättningarna uppnås.
Beslutet att fasa ut all kärnkraftsproduktion i Tyskland till år 2022 innebar en omfattande förändring av förutsättningarna för Vattenfalls verksamhet i Tyskland, med en påtaglig inverkan på bolagets ekonomiska ställning. Vattenfalls styrelse och ledning är skyldiga att tillvarata bolagets ekonomiska intressen. Frågan om eventuell kompensation för beslutet att fasa ut kärnkraften, och de rättsliga åtgärder som vidtas för att erhålla sådan kompensation, är därför ett ansvar för bolagets styrelse och ledning. Jag förväntar mig att Vattenfall agerar korrekt och på ett lämpligt sätt för att tillvarata bolagets intressen.
Mot denna bakgrund avser jag inte att vidta ytterligare åtgärder.
Anf. 72 Kent Persson (V)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, men jag är kanske inte lika nöjd med det som med det föregående. Vi har debatterat bland annat Vattenfall och ägarstyrningen av Vattenfall tidigare.
Här har vi ett bolag som verkligen är inne i en förtroendekris och som är ifrågasatt, åtminstone på den tyska marknaden och kanske även på andra marknader. Det tar tid, som statsrådet sade i den förra interpellationsdebatten, att bygga upp ett förtroende. Och det går snabbt att riva ned det.
Det fall som jag tar upp nu, där Vattenfall har agerat mot EU-kommissionen när det gäller att man borde verka för att minska subventionerna till de förnybara energislagen, är något som jag ifrågasätter i allra högsta grad.
Den andra delen i min interpellation gäller förhållandet mellan stater. Här är det ett statligt ägt företag som stämmer en annan nation. Det har man gjort i två fall. Det gjordes 2009 när det gäller miljökraven på kolkraft i Tyskland. Där nådde man en förlikning vid sidan om och slapp rättegångskostnader och så vidare. Det andra fallet gäller stängningen av kärnkraften i Tyskland. Det ska förhandlas, och det kommer säkert att ta några år innan utslaget kommer.
Jag tycker att detta är problematiskt på många sätt. Jag vet att det oftast finns lösningsmekanismer inskrivna i handelsavtal för att detta inte ska inträffa. Men ibland blir det märkligt. Det finns länder, till exempel Australien, där man vill att det på hela cigarettpaketen ska stå: Det här är farligt. Och vad gör då det stora cigarettbolaget? Man stämmer Australien och får rätt.
Det visar att de kommersiella intressena går före folkhälsan. Jag ifrågasätter verkligen om det ska vara på det viset.
Samma sak blir det här. Här har en stat, en nation, efter ett demokratiskt fattat beslut bestämt att stänga ned kärnkraftverken. Då går man in och stämmer staten. Det är inte rimligt.
När det gäller kolkraften är det på samma sätt. Miljöhänsynen kommer i andra hand efter ekonomisk vinning. Jag tycker att man utifrån det perspektivet verkligen borde fundera: Är det ett bra sätt för Vattenfall att agera gentemot en annan stat, Tyskland? Vi vet sedan tidigare att det finns oerhört stora motsättningar i Tyskland när det gäller Vattenfall, som har tappat i förtroende. Det har varit folkomröstning i München om nätet. Majoriteten av befolkningen där tycker att man ska återta nätet i kommunalt ägo. Det var en folkomröstning i Berlin. Där var det inte tillräckligt många, så den behöver man inte ta hänsyn till. Det finns en rad incidenter i Tyskland som har gjort att Vattenfall har förlorat i förtroende på ett sådant sätt att det äventyrar hela Vattenfalls verksamhet.
Det är utifrån det vi måste fråga oss: Är det verkligen rimligt att man stämmer en stat, även om man har rättslig grund att göra det? Är det på det sättet man bygger upp ett förtroende? Är det på det sättet man ska bemöta demokratiskt fattade beslut i Bundesrepublik?
Anf. 73 Statsrådet Peter Norman (M)
Herr talman! Jag och Kent Persson brukar vara överens om det mesta. Här kanske vi har en sak där vi inte är överens, och det är lite uppfriskande.
Låt mig börja med att säga att Vattenfall har tre typer av problem. Det är holländsk gas, det är tyskt kol och tysk kärnkraft. År 2000 släppte Vattenfall ut i princip noll ton koldioxid. År 2006, sex år efter, släppte Vattenfall ut 100 miljoner ton per år. Detta skedde under en socialdemokratisk regering där även Miljöpartiet hade representant med i den politiska ledningen i Näringsdepartementet som hade ansvaret för Vattenfall. Jag vet att Vänsterpartiet har haft en helt annan uppfattning, och den respekterar jag naturligtvis.
Det här är bakgrunden.
Vi säger: Okej, det är 100 miljoner ton. Till att börja med ska vi dra ned det till 65 miljoner ton år 2020. Det är en början i alla fall. Sedan säger vi att Vattenfall ska investera mer än vad konkurrenterna gör i förnybar energi.
Det första Kent Persson tog upp är, vad jag förstår, Vattenfalls medverkan i den så kallade Magrittegruppen, som har uttryckt åsikter om subventioner inom Europas energipolitik. Min uppfattning av Magrittegruppen är att den tycker att man inte ska ha selektiva subventioner utan i så fall hellre höja priset på utsläppsrätter på koldioxid. Jag är väl medveten om att ett antal olika aktörer har tolkat Magrittegruppen mer så som Kent Persson säger, och jag inser att det är ett problem att Vattenfall sitter i denna grupp. Jag har diskuterat detta med Vattenfall; vi får väl se vad utfallet blir.
Jag tycker så här: Vattenfall bör i frågan om kompensation i Tyskland agera utan att ta några speciella hänsyn till att det är ett statligt ägt bolag. Man ska agera för att se till att aktieägarna får det så bra som möjligt.
Det intressanta element som Kent Persson för in i debatten är det förtroende som Vattenfall har i Tyskland. Kolbrytning i Tyskland baseras på ett beslut som Tyskland självt har fattat. Sedan är Vattenfall där och gör jobbet. Att själva kolbrytningen äger rum är någonting som naturligtvis har beslutats av Tyskland.
Nu har man bestämt att kärnkraften ska avvecklas på sikt. Man har sol och vind i större omfattning och kommer antagligen att få betydligt mer av det. Däremot behöver man fortfarande något slags baskraft. Då har man ett problem när kärnkraften är avvecklad. Man är hänvisad till rysk gas i stor omfattning eller till kolbrytning. Vad jag förstår är det uppenbart att kolbrytningen kommer att öka i Tyskland de närmaste åren. Det finns ingen annan väg ut från detta dilemma.
Jag köper Kent Perssons argumentation att Vattenfall i sin ekonomiska kalkyl måste tänka på vad deras förtroendeskapande åtgärder betyder i Tyskland. Jag utgår från och är övertygad om att Vattenfalls styrelse har denna komponent med sig när den fattar beslut. Jag har ingenting emot att försäkra mig om att så är fallet vid framtida samtal med Vattenfall.
Anf. 74 Kent Persson (V)
Herr talman! Nej, vi är nog inte riktigt överens i denna fråga. Det är en väldigt stor skillnad i vissa delar.
Statsrådet sade att Vattenfall bör agera för aktieägarnas bästa. I direktiven är ekonomin med, men också miljöhänsynen. I riktlinjerna sägs att Vattenfall ska vara en av de ledande i energiomställningen i Europa. Då sitter man med i en grupp som verkar på ett annat sätt och där det inte handlar om att höja skatten på koldioxid. Man vill få upp priset på den produktion man har och som man givetvis ser som bas för att tjäna mer pengar. Det är grunden, så är det.
Förtroendekrisen har lett till att Vattenfall tappar kunder i Tyskland och har gjort det under en rad år. Man lever inte heller upp till miljökraven. När regeringen har fattat beslut om skärpta miljökrav för kolkraft går Vattenfall in och stämmer. Det är inte rimligt. Det är inte heller rimligt att stämma en annan nation om man vill bygga upp ett förtroende. Det hade varit skillnad om alla kärnkraftverk som Vattenfall har i Tyskland hade varit i drift. Då hade jag kunnat förstå det, men det var de inte. Några av dem stod stilla på grund av att de inte uppfyllde säkerhetsbestämmelserna, och då är det inte rimligt.
Jag kan förstå att vi betalade ersättning till Eon när vi stängde ned Barsebäck. Det var rimligt, för det var ett verk som var i drift och var planerat att vara i drift under en viss tid. Det fanns en rimlighet där, men här är det verk som står stilla på grund av säkerhetsbrister. Jag förstår inte logiken.
Givetvis är det slutligen regeringens ansvar att se till att Vattenfalls förtroende inte skadas ytterligare via våghalsiga affärer eller ett agerande som gör att Vattenfalls förtroende minskar ytterligare. Det slår tillbaka och slår tillbaka på kommande affärer. Vem vill göra affärer med någon som inte sköter sig bra eller som har ett dåligt rykte? Det är samma effekt när det gäller Telia Sonera.
Här behövs tydligare direktiv från regeringen till Vattenfall om hur man ska uppträda på en marknad och på vilket sätt man ska bygga upp förtroendet igen. Det handlar om överlevnad. Vi vet att det nu är nedskrivet med 38 miljarder men att det kommer ytterligare nedskrivningar på grund av de affärer som gjorts tidigare.
Jag är uppriktigt orolig för utvecklingen inom Vattenfall den närmaste tiden.
Anf. 75 Statsrådet Peter Norman (M)
Herr talman! Vattenfall har driftsansvaret för två kärnkraftverk i Tyskland. Det är Krümmel, där man äger 50 procent, och Brunsbüttel, där man äger 66,7. Därtill är man minoritetsägare, med 20 procent, i kärnkraftverket Brokdorf. Förvärven gjordes under den förra, socialdemokratiska, regeringen. Det bokförda värdet i förvärvet var 9 miljarder kronor. Vattenfall har efter det behövt skriva ned det med 10,5 miljarder kronor. Att det är större nedskrivningar än vad det var bokfört vid förvärvet beror på avvecklingskostnader, det vill säga 117 procent av anskaffningsvärdet.
Om vi talar om expropriation i allmän mening kan det också beröra fattade demokratiska beslut. Om man till exempel ska dra fram en väg där hus som man måste riva står i vägen utgår kompensation till den som äger huset. Även om demokratiskt fattade beslut innebär problem för ett företag eller ett hushåll tycker jag rent allmänt att det är rimligt att det utgår kompensation.
Jag inbillar mig att det borde vara så att om kärnkraftverken har sådan kvalitet att de inte kommer att kunna startas, även om man hade haft tillstånd till det, kommer Vattenfall - vad jag förstår - ha ett svagt förhandlingsläge för att få några pengar för just de kärnkraftverken. Däremot tycker jag att det är rimligt att Vattenfall begär, och även får, kompensation för de kärnkraftverk som fungerar väl och som måste stängas av.
Jag kan bara upprepa, och i den meningen hålla med Kent Persson om, att man inte bara ska titta på krona för krona eller euro för euro. Man måste också väga in hur Vattenfalls varumärke kommer att uppfattas såväl i Tyskland som i Sverige och på andra marknader och lägga in det i vågskålen när man fattar sitt slutgiltiga beslut om hur man väljer att attackera den tyska staten.
Anf. 76 Kent Persson (V)
Herr talman! Tvistlösningsförfarandet som nu kommer att påbörjas är inte gratis. Det kommer säkerligen att kosta några hundra miljoner. Det är den storleksordningen det handlar om, och utfallet vet man inte. Men oavsett utfallet kommer Vattenfalls förtroende inte att stärkas i Tyskland. Det är givetvis problematiskt.
Avslutningsvis vill jag säga att en konflikt mellan miljöhänsyn och ekonomi blir tydlig här. Man har genom ett demokratiskt fattat beslut bestämt sig för att avveckla kärnkraften på grund av miljöhänsyn. Det accepterar inte Vattenfall, som ser att de förlorar pengar och kräver kompensation. När de inte får det stämmer de staten. Man sätter ekonomi före miljö, och det kan vi se i flera liknande fall. Man måste diskutera om det är rimligt eller inte.
Anf. 77 Statsrådet Peter Norman (M)
Herr talman! Den tyska energipolitiken är minst sagt mångfasetterad. Enligt de analyser och framskrivningar vi har tagit del av innebär beslutet att lägga ned kärnkraften att man växer sig fast i ett koleldat energisystem åtminstone fram till 2050, med betydande ökningar. Många, och jag är nog en av dem, skulle nog tycka att den lösningen inte är att föredra ur miljösynpunkt jämfört med den man hade tidigare. Här kan vi dock tycka olika.
Vi fick ärva ett Vattenfall som släppte ut 100 miljoner ton om året genom tvivelaktiga investeringar i Tyskland. Detta kan jag bara beklaga. Nu måste vi se till att Vattenfall kommer på rätt kurs, och ett av de första stegen vi tar är att se till att utsläppen går ned till 65 miljoner ton till 2020.
Naturligtvis måste Vattenfalls varumärke och förtroende analyseras kontinuerligt och vägas in när man fattar beslut om hur man ska lämna Tyskland. Jag är övertygad om att styrelsen har detta för handen, och jag kan lova Kent Persson att jag tänker ta upp frågan med dem och se om det behövs ytterligare åtgärder på den sidan.
Tack för interpellationen!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.