Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Vårdnadsbidrag och jämställdhet

Interpellation 2006/07:467 av Adolfsson Elgestam, Carina (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-04-03
Anmäld
2007-04-04
Besvarad
2007-04-13
Sista svarsdatum
2007-04-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 3 april

Interpellation

2006/07:467 Vårdnadsbidrag och jämställdhet

av Carina Adolfsson Elgestam (s)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

Socialdemokraternas familjepolitik ska fortsätta att inriktas på det som de flesta vill – att kunna ha både ett yrkesarbete och barn och familj. Vi kommer att fortsätta driva de här kraven:

-      Ytterligare utbyggnad av föräldraförsäkringen och mer personal i barnomsorgen.

-      Tillsammans med de fackliga organisationerna vill vi stärka löntagarnas ställning för att få bra villkor på arbetsplatserna.

-      Vi ska fortsätta skapa förutsättningar så att män och kvinnor kan ta gemensamt ansvar för hem, familj och barn.

-      Framför allt många kvinnor är ensamstående med barn och kan behöva stöd som är anpassat till den situationen.

För oss socialdemokrater handlar jämställdhet om att utjämna könsskillnaden på alla samhällsområden. Ett exempel är arbetslivet och då främst löneskillnaden, vilket i sin tur påverkar hur mycket man får i pension.

Det har bara varit de kvinnor som tillhört en högre samhällsklass som haft möjlighet att avstå från lönearbete. Redan på 1800-talet kämpade Fredrika Bremer för kvinnans rätt i samhället och möjlighet till utbildning. Därför känns det märkligt att på 2000-talet få höra att vårdnadsbidrag är en jämställdhetsreform när risken är att det är mest kvinnor som kommer att ta del av reformen.

Arbetarklassens kvinnor har i alla tider varit med och tagit försörjningsansvaret för familjen. Därför har socialdemokratin alltid drivit rätten till barnomsorg. Vi har fört kampen att alla som vill ska få barnomsorg. Ingen kvinna ska behöva avstå från yrkesarbete på grund av att barnomsorgen inte är löst.

Innan vi byggde förskolorna på 1970-talet och gav fler möjlighet till trygg och pedagogisk barnomsorg hände det att kvinnor fick avstå från lönearbete eller anlita en svart dagmamma. Vårdnadsbidrag är därför ett steg bakåt.

Den borgerliga regeringens stora satsning inom familjepolitiken är att införa ett vårdnadsbidrag. Socialminister Göran Hägglund har nu meddelat att det blir ett vårdnadsbidrag från den 1 januari 2008 på 3 000 kronor.

För de flesta barnfamiljer är huvudfrågan i stället det jag har beskrivit inledningsvis, att kunna förena yrkes- och familjeliv. Vi vet alla att det är knepigt många gånger. Men lösningen kan inte vara att ge kvinnor 3 000 kronor i månaden. För det är förstås framför allt kvinnor som kommer att utnyttja den här möjligheten.

Vårdnadsbidraget blir på så sätt en kvinnofälla. Jag är övertygad att de allt fler unga kvinnor som skaffar sig en bra utbildning vill kunna yrkesarbeta samtidigt som de har barn och familj.

Det handlar också om möjligheten till egen försörjning och att inte vara beroende av en annan människa. Vad händer till exempel när kvinnan vill, eller ser sig tvingad att, bryta upp från ett förhållande och har fastnat i kvinnofällan utan att ha en egen yrkesroll? Var finns då den valfrihet som borgerliga politiker talar om?

Det är för mig obegripligt att politiska partier som säger sig arbeta för ett jämställt samhälle och ett samhälle där det är möjligt att kunna både yrkesarbeta och ha barn och familj kan acceptera att ett vårdnadsbidrag införs. Det blir inte minst märkligt mot bakgrund av att den borgerliga regeringen påstår sig sätta jobben främst. Det måste rimligtvis innebära att man inriktar sig på att män och kvinnor ska ha samma möjligheter på arbetsmarknaden och att också kvinnor ska kunna leva ett självständigt liv med en inkomst som de kan försörja sig på. Det handlar om politisk vilja – inte om allmänt tal om valfrihet.

Mot bakgrund av att ett vårdnadsbidrag med den utformning som här har beskrivits av allt att döma kommer att införas vill jag fråga det för jämställdheten ansvariga statsrådet:

På vilket sätt kommer statsrådet att arbeta för att vårdnadsbidragets negativa konsekvenser för jämställdheten så långt möjligt kan minskas?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:467, Vårdnadsbidrag och jämställdhet

Interpellationsdebatt 2006/07:467

Webb-tv: Vårdnadsbidrag och jämställdhet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Göran Hägglund (Kd)
Anf. 31 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Jag ber om ursäkt och ska försöka hålla mig till ämnet. Jag har inte sagt att marknaden ska ordna detta. Jag har sagt att jag ser problem här och att det naturligtvis innebär stora bekymmer för de enskilda människor som har en merkostnad i jämförelse med oss andra som kan äta det mesta. Detta är en angelägen fråga. Jag konstaterar också att det i landstingen finns olika grader av subventioner för dem som drabbas av extrakostnader. Det är viktig information i sammanhanget. Vidare konstaterar jag att vi efter att ha presenterat endast en budget inte kunnat ta itu med frågan. De möjligheter vi har att genomföra de förbättringar som ju spelar stor roll för den här gruppen handlar också om vilken ekonomi vi har. Catharina Bråkenhielm säger att de partier som i dag är i regeringsställning företräder de ekonomiskt starka. Jag tror att många av våra och de andra allianspartiernas väljare skulle bli förvånade över den beskrivningen. Jag tror att det bland varje partis väljare finns människor som har det hyggligt ställt och människor som har det väsentligt sämre ställt. Så är det förvisso i mitt eget parti. Det här är en angelägen fråga. Jag vill ändå vara tydlig med att vi ännu inte har några tydliga besked om att vi vid den och den tidpunkten kommer att genomföra förbättringar. Men jag har också sagt i mitt svar att vi kommer att följa utvecklingen mycket noga.
Carina Adolfsson Elgesta (S)
Anf. 32 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Carina Adolfsson Elgestam har frågat integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni på vilket sätt hon kommer att arbeta för att vårdnadsbidragets negativa konsekvenser för jämställdheten så långt som möjligt kan minskas. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Rätten till arbete, villkoren i arbetslivet och jämställdheten är viktiga frågor kopplade till familjepolitiken. Regeringens mest prioriterade fråga är att sätta fokus på jobben och minska utanförskapet. Jämställdheten på arbetsmarknaden har flera aspekter. Det handlar om att komma in på arbetsmarknaden, om att utvecklas och behålla sin förankring på arbetsmarknaden samt om möjligheter att kombinera arbete och familjeliv. Både kvinnor och män ska kunna kombinera familjeliv med arbetsliv. Regeringen vill förbättra förutsättningarna för ett aktivt och jämlikt ansvar för föräldraskapet, utan att för den skull ta ifrån familjerna deras självbestämmande. Möjligheten för de kommuner som så vill att införa ett vårdnadsbidrag är en del i regeringens familjepolitiska reform. En annan del är förslaget till jämställdhetsbonus. Jämställdhetsbonusen kommer att öka föräldrarnas ekonomiska möjligheter att fördela föräldraledigheten mer jämlikt och därmed förbättra förutsättningarna för en jämställd och stark relation mellan föräldrarna. Den stärker också motiven för kvinnor att behålla sin förankring i yrkeslivet och motverkar omotiverade löneskillnader. Andra reformer som regeringen aviserat och genomför är jobbskatteavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter i vissa tjänstebranscher. Dessa leder till att trösklarna in på arbetsmarknaden sänks och att det blir mer lönsamt att gå från deltids- till heltidsarbete. Kvinnor är i större utsträckning än män arbetslösa på deltid. Hur vi upplever villkoren i arbetslivet är också beroende av hur vi upplever vår livssituation och förmår kombinera familjeliv med arbetsliv. Regeringen kommer inte att utforma vårdnadsbidraget så att det innebär ett hinder för att arbeta eller minskar människors ekonomiska självbestämmande. Vårdnadsbidraget ska dessutom gå att kombinera med förvärvsarbete och ska också kunna tas ut på deltid. Det är avgörande att familjepolitiken utformas så att barnfamiljernas handlingsutrymme och möjligheter att påverka sin ekonomiska situation är stort. Vårdnadsbidraget ska ge föräldrar makt över sina liv. Jag vill slutligen betona barnperspektivet i debatten om familjepolitiken. Barn och familjer är olika, har olika önskemål och behov. Vårdnadsbidraget ska ge föräldrarna möjlighet att ta hand om sitt barn i hemmet, eller att kombinera detta med förskoleverksamhet eller annan barnomsorgsverksamhet. Föräldrarna är de som har huvudansvaret för barnets välbefinnande och ska, utifrån familjens livssituation och barnets behov, se till barnets bästa. Föräldrarna är också de som känner sina barn bäst, och statens roll i sammanhanget är att stödja föräldrarna i deras val. För mig och regeringen är det självklart att en modern familjepolitik utgår från dessa förutsättningar.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 33 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Vårdnadsbidrag och jämställdhet - går det ihop? Kommer vårdnadsbidraget att utjämna könsskillnaden? Eller kommer det snarare att förstärka klass- och könsskillnaderna? Slutsatsen av socialministerns interpellationssvar är uppenbar. Det handlar om en klassfråga. Arbetarklassens kvinnor har alltid arbetat - på 2000-talet, på 1900-talet och ännu längre tillbaka i vår historia. De har alltid bidragit till att försörja familjen. De kvinnor som genom århundradena inte har lönearbetat har varit de bättre bemedlade. Det svar som ministern har avgett ger mig känslan att det är mot ett sådant samhälle vi är på väg. Därför vill jag påstå att det är en klass- och könsfråga. För kvinnor är det viktigaste rätten till arbete och rätten till en trygg och säker barnomsorg. Det är det som har varit drivkraften för oss socialdemokrater när vi har drivit frågorna om rätten till arbete och rätten till bra barnomsorg. Jag vill tacka ministern för svaret. Jag känner dock en viss besvikelse. Jag ställde frågan till jämställdhetsministern och får svar av socialministern. Jag har skrivit frågan utifrån ett jämställdhetsperspektiv. För mig blir det uppenbart att det på något sätt finns en splittring i regeringen när det är socialministern som får svara på frågor om jämställdhet. Jag upplever också att svaret pekar på kärnfamiljen och att det är så Sverige ser ut. Jag tycker att det är dubbla budskap. Vi vet att i dag ca 70 procent av familjerna lever tillsammans, så att barnen lever med sina föräldrar. Ca 22 procent lever med en förälder. För dem innebär detta ingen valfrihet. En ensam förälder skulle som jag ser det - inte minst utifrån mina egna erfarenheter av att leva som ensamstående mamma - aldrig ha möjlighet att försörja sig på vårdnadsbidraget. Därför blir det inte lika för alla män och kvinnor i hela landet. Det blir uppenbara negativa konsekvenser för jämställdheten. Det kommer förmodligen att göra att vi ställer en del av den kvinnliga arbetskraften utanför arbetsmarknaden. Det har fått mig att fundera. När man har jobbat med vårdnadsbidraget inom regeringen, har man då tagit fram några uppgifter om hur många män som är intresserade av att stanna hemma och avstå från lönearbete för att ta ut vårdnadsbidrag? Det skulle vara intressant om ministern hade ett svar på den frågan.
Carina Adolfsson Elgesta (S)
Anf. 34 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att ha klart för sig att familjer ser olika ut. Det är inte så att jag i mitt tänkande har en mall, där alla familjer ser ut på exakt samma sätt. Ibland blir jag beskylld för att ha just en sådan mall, men det som jag och regeringen gör är att presentera en politik som är flexibel, som kan användas på olika sätt beroende på hur den enskilda familjens situation ser ut. Barn är olika, föräldrar är olika och familjer är olika. Därför duger inte en mall för alla. Den politik som har bedrivits i Sverige under många år har inte precis haft valfrihet eller anpassning till familjens egna behov som ledstjärna. Det har varit lite som Henry Ford, som om sina T-Fordar sade att man får välja vilken färg man vill, bara man väljer svart; det var den färg som Fordfabriken kunde erbjuda. Jag tror att utgångspunkten för en modern familjepolitik måste vara att familjer är olika. Därför gäller det att erbjuda mer än ett verktyg, mer än ett instrument. Jag skulle vilja fråga Carina Adolfsson Elgestam om hur det är i hennes värld. Är alla lika där? Eller är det så att det finns olikheter? I så fall är det kanske bra med en verktygslåda som innehåller lite olika instrument. Carina Adolfsson Elgestam var besviken över att det var jag som dök upp och inte Nyamko Sabuni. Det beror på hur man utformar frågan. Utformar man frågeställningen på ett visst sätt får man svar av en annan minister än den som man kanske avsåg att interpellera. Jag har som riksdagsledamot varit med om motsvarande många gånger. Det beror förstås på hur man formulerar frågan. Hur många män, frågar Carina Adolfsson Elgestam, vill stanna hemma tillsammans med sina barn genom vårdnadsbidraget? Själva poängen i vårt tänkande är att vi inte kan veta det exakt. Vi kan möjligen komma att göra beräkningar, genomföra enkäter eller så. Men vi kan inte veta. Om man lägger besluten i människors händer i stället för att vi på regeringskanslinivå avgör hur människor ska ha det kommer det att väljas på lite olika och ibland kanske på lite oväntat sätt. Det är också viktigt att säga i det här sammanhanget att vårdnadsbidraget inte kommer att leda till att kvinnor eller män stannar hemma evighetslänge tillsammans med sina barn för att så småningom gå i pension. Jag tror att en modern familjepolitik kommer att erbjuda möjligheter för de föräldrar som så vill att stanna hemma lite längre och att gå ned lite grann i arbetstid för att kunna tillbringa mer tid tillsammans med sina barn. Det valet vill jag ge Sveriges småbarnsföräldrar. Socialdemokraterna är tyvärr emot det. Det är naturligtvis en besvikelse hos mig, men det är möjligen mindre viktigt. Man ser också i opinionsmätning efter opinionsmätning att det hos Socialdemokraterna själva, det vill säga de som röstar på det partiet, finns en ganska tydlig majoritet som tycker att vårdnadsbidrag vore bra eftersom det återför besluten till föräldrarna. Möjligen inkräktar det lite grann på politikernas beslutsmöjligheter. Men jag tycker att det är rätt riktning, det återför beslutsmöjligheter till föräldrarna själva.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 36 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Först vill jag påtala att jag mycket ogillar det språkbruket. Jag hoppas att Carina Adolfsson Elgestam också känner det själv. Hon säger: Vi socialdemokrater har byggt samhället. Jag värjer mig lite grann mot det. Det är miljontals människor som år ut och år in har byggt upp Sverige varje dag. Det går inte att tillskriva ett politiskt parti. Det är rätt att Socialdemokraterna har segrat i många val, för många för att riktigt passa mig. Svenska folket har valt Socialdemokraterna som det största partiet. Men det är inte Socialdemokraterna som har byggt Sverige. Det är svenska folket, miljontals kvinnor och män, som har byggt det här samhället. Interpellanten räknar upp en rad angelägna reformer. Det handlar om tjänstledighet för vård av barn och sådant som har genomförts genom åren med föräldraförsäkringens utformning och uppbyggnad och som är väldigt angelägna saker. Vi kan för ett ögonblick ta föräldraförsäkringen som en utgångspunkt för ett kort resonemang. Hur kan det komma sig att det är okej, till och med bra och någonting som ska applåderas - och jag hör till dem som vill att det ska vara så - att föräldrar, män och kvinnor stannar hemma hos sina barn under en kortare eller längre tid i samband med barnens födelse? När det sedan inträffar att föräldraförsäkringstiden har gått ut är det plötsligt alldeles oacceptabelt, orimligt, oklokt och förfärligt på alla sätt och vis att därefter vilja ha en ordning där man som förälder kan gå ned lite grann i arbetstid för att kanske jobba sju, sex eller fyra timmar för att kunna tillbringa mer tid tillsammans med sina barn. De kanske stannar hemma ett par månader till med hjälp av vårdnadsbidraget. Vi vet att det finns väldigt starka önskemål från föräldrarna om detta. Hur kan det komma sig att det är fenomenalt bra och viktigt fram till en viss tidpunkt, och sedan är det avskyvärt? Det skulle jag gärna vilja få utrett. Kanske inte tiden här medger att det kan göras här till fullo. Men det tycker jag är en intressant ingång. Carina Adolfsson Elgestam tar upp att detta är en regering som har gått till val på att ge fler människor möjlighet att komma till sin rätt genom att ha ett förvärvsarbete. Det är alldeles sant. Jag tar upp i mitt interpellationssvar att det också är viktigt att se att unga föräldrar, eller för den delen äldre föräldrar, vill ha en möjlighet att kunna kombinera arbetsliv med familjeliv. Det är svårt för många småbarnsföräldrar i dag att få tiden att gå ihop och få livspusslet, som det brukar heta, att fungera full ut. Många söker efter vägar att hitta något sätt att kunna få använda de första åren tillsammans med barnen. De går som bekant inte i repris. Det är under en kort tid som man har små barn, och sedan är den tiden för evigt borta. Jag tror att en modern familjepolitik som ger möjlighet för kvinnor och män att stanna hemma under en kortare tid efter att föräldraförsäkringen har gått ut eller minska sin arbetstid är någonting som efterfrågas av många. Jag inte bara tror det. Jag vet att det efterfrågas av en klar majoritet av småbarnsföräldrarna. Jag vill gå det önskemålet till mötes. I mitt nästa anförande får jag ta upp resonemanget om de skillnader som kan uppstå mellan olika kommuner.
Carina Adolfsson Elgesta (S)
Anf. 37 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Jag hoppas verkligen att ministern återkommer angående diskrimineringsperspektivet i detta, som ytterligare skulle förstärka klass- och könsfrågan som jag ser det. Jag skulle vilja börja med att säga att ministern har fel när han påstår att det handlar om svart och vitt. Så är det inte. Vi socialdemokrater har ingenting emot att familjer väljer att jobba sex timmar. Det finns till och med en lagstiftning för det, att om du har en heltid i botten har du rätt att gå ned och jobba utifrån ett sextimmarsperspektiv ända upp tills barnen är åtta år. Det har vi ingenting emot, tvärtom. Vi är väl medvetna om detta. Många av oss har små barn och har haft små barn. Vi vet att det är svårt att kombinera yrkesliv och familjeliv och få det att gå ihop. Det är en erfarenhet som många av oss har direkt här och nu och som många av oss också har bakom oss beroende på att våra barn har blivit större. Vi har ingenting emot att man går ned och jobbar fyra timmar, eller till och med att man väljer bort att yrkesarbeta när barnen är små. Det har vi ingenting emot. Det vi har något emot är att någon annan, småbarnsförälder kanske, som väljer att yrkesarbeta ska vara med och finansiera det eller att en ensamstående förälder som inte har något val ska vara med och finansiera det via skatt. Vi tror på arbetslinjen, att man genom arbete är med och bidrar så att vi på det sättet får del av det här. Det tror jag att man från regeringens sida måste lära sig att skilja på. Det handlar om att vi ser på samhället och hur vi bygger samhället på olika sätt. Det är en klass- och könsfråga, och det handlar om att vi socialdemokrater vill utveckla föräldraförsäkringen, och även barnomsorgen, och se till att människor får en möjlighet att kombinera familjelivet och yrkeslivet.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 38 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Jag skulle vilja varna för ett resonemang som kan leda väldigt långt, det som Carina Adolfsson Elgestam sade på slutet om att andra inte ska betala. Skulle vi praktisera det tankesättet på sjukvårdens områden skulle det få förfärliga konsekvenser. Skulle vi praktisera det när det gäller barnomsorgen i övrigt, alltså när det gäller till exempel den kommunala barnomsorgen, att de som inte har några barn eller som har vuxna barn minsann inte ska vara med och finansiera den, skulle vi få ett förfärligt samhälle. Det handlar ju om att vi gemensamt finansierar det som vi anser vara till stor nytta för samhället eller till särskilt skydd för utsatta. Carina Adolfsson Elgestam säger också att man inte har något emot att människor går ned i arbetstid under en tid. Man har inget emot att människor har rätt att vara hemma med barnen på heltid. Men det ska inte betalas. Däremot ska naturligtvis barnomsorg i övrigt betalas. Här ligger en rättviseaspekt som vi naturligtvis skulle kunna veckla ut oss mycket omkring, varför ett barn har stöd på 100 000 kronor medan det andra barnet har ett stöd på noll kronor. Det tycker inte jag är en rimlig ordning. Jag återkommer kort till frågan som handlar om skillnaden mellan olika kommuner. Vi tycker att kommunpolitikerna ska kunna fatta beslut utifrån väljarnas önskemål om hur barnomsorgen utformas. Det finns bestämmelser som gör att det ska finnas tillgång till kommunal barnomsorg. De reglerna ska vi självklart inte röra. Men vi vill ge kommunpolitikerna, och ytterst också barnfamiljerna, tillgång till möjligheten att ge stöd till de föräldrar som väljer att stanna hemma lite grann efter att föräldraförsäkringen har gått ut eller att minska sin arbetstid något för att kunna tillbringa mer tid tillsammans med barnen. Det kan komma att se olika ut i olika kommuner, men ytterst är det naturligtvis föräldrarna som avgör hur de vill ordna de första åren för sig och sina barn.

Intressenter

Ställd till

Nyamko Sabuni
Nyamko SabuniFP

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.