våld mot kvinnor

Interpellation 1999/2000:241 av Johnsson, Jeppe (m)

den 17 februari

Interpellation 1999/2000:241

av Jeppe Johnsson (m) till justitieminister Laila Freivalds om våld mot kvinnor

De anmälda misshandelsbrotten mot kvinnor fortsätter att öka.

Under hela 1990-talet har vi haft en kraftigt stigande brottskurva över antalet anmälda våldsbrott mot kvinnor. År 1998 uppgick ökningen till 5 % jämfört med 1997 och med 9 % jämfört med 1996. Varje år anmäls i Sverige drygt 20 000 fall av kvinnomisshandel, eller 55 fall per dag. Huruvida ökningen beror på att brottsligheten faktiskt har ökat eller om det är så att kvinnorna i större utsträckning vågar anmäla männen är det igen som säkert vet. Det råder emellertid inget som helst tvivel om att våld mot kvinnor är ett utbrett problem och att skyddet för utsatta kvinnor måste förbättras.

Kvinnomisshandel begås ofta av en man som kvinnan är socialt, känslomässigt och ekonomiskt beroende av. Misshandeln sker oftast inomhus och mörkertalet bedöms som stort. Även om gärningsmannen döms och straffas upplever ofta kvinnorna att det är deras rörelsefrihet som begränsas i stället för gärningsmännens.

"Få döms till fängelse för kvinnomisshandel. Nya lagen om kvinnofrid används inte" och "Situationen är fullständigt oacceptabel." Citaten är hämtade från Blekinge Läns Tidning tisdagen den 8 februari i år. I artikeln återges den bedömning som ordföranden i Kvinnojouren Frideborg, i Karlskrona, gör.

Ytterligare citat från artikeln: "Riksåklagaren hävdar att den som slagit en kvinna skall normalt dömas till fängelse. Så är inte fallet i Karlskrona. Det visar en färsk undersökning av tingsrättens domar under 1999." Det förekommer att domen för kvinnomisshandlare blir villkorlig dom kombinerat med samhällstjänst.

I Svenska Dagbladet, torsdagen den 10 februari, rapporteras att docent Agneta Nilsson, utredare åt Socialstyrelsen och rättspsykiatriker, upptäckt att ett flertal personer som dömts till rättspsykiatrisk vård aldrig kom att skrivas in på något sjukhus.

De av docent Agneta Nilsson påpekade bristerna kan få till följd att en förföljd kvinna i somliga fall inte ens kan få veta var hennes plågoande tagits in för vård, eller om han skrivits ut.

Regeringens kvinnofridspaket, som trädde i kraft sommaren 1998, var ett välkommet men otillräckligt steg i rätt riktning för att komma till rätta med våld, hot och misshandel mot kvinnor. Men nuvarande lagstiftning är inte tillräcklig utan behöver stramas upp.

Bland annat behöver bestämmelserna avseende besöksförbud ses över och ändras. Den som bryter mot ett besöksförbud kan i dag dömas till böter eller fängelse i högst ett år. i ringa fall utdöms inget straff. Straff borde kunna dömas ut även i det ringa fallet och straffmaximum för normalfallet borde höjas till fängelse i två år.

Vidare bör regeln om s.k. obligatorisk häktning kunna användas även vid försök till t.ex. våldtäkt av överfallstyp. En sådan ordning skulle utgöra en betydelsefull förstärkning av kvinnans skydd eftersom mannen efter anmälan och gripande skulle vara fysiskt förhindrad att uppsöka henne på nytt.

Vilka åtgärder är justitieministern beredd att vidta med anledning av de av docent Agneta Nilsson påpekade bristerna i hanteringen av dem som döms till sluten psykiatrisk vård?

Är justitieministern beredd att skärpa straffsatserna då det gäller överträdelse av besöksförbud?

Är justitieministern beredd att se till att regeln om s.k. obligatorisk häktning kan användas även vid försök till våldtäkt av överfallstyp?