Utvärdering av pensionssystemet
Interpellation 2010/11:343 av Johansson, Wiwi-Anne (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-05-05
- Anmäld
- 2011-05-05
- Besvarad
- 2011-05-17
- Sista svarsdatum
- 2011-05-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 5 maj
Interpellation
2010/11:343 Utvärdering av pensionssystemet
av Wiwi-Anne Johansson (V)
till statsrådet Ulf Kristersson (M)
”Våra medlemmar litar inte på pensionssystemet.” Så sade LO:s ordförande när man presenterade en rapport om pensionssystemet den 15 februari 2011. Bakgrunden är att det som förespeglades när det nya systemet sjösattes inte stämmer med dagens verklighet. Den underfinansierade inkomstpensionen ger nu för en industriarbetare 54 procent av slutlönen mot utlovade 62 procent. LO är och var också motståndare till det osäkra PPM-systemet, ett system som enbart gläder fondförvaltare. Det är dyrt och dåligt för pensionärerna.
Nu har ytterligare en rapport kommit från de fem rikstäckande pensionärsorganisationerna. De har nu dragit samma slutsats som LO när det gäller PPM: dyrt och dåligt för pensionärerna, det bör avskaffas. Enligt pensionärsorganisationerna bör AP-fonden stärkas och PPM-avgiften överföras till inkomstpensionen. Då kan också den automatiska balanseringen avskaffas. Den brukar även kallas för bromsen eller backen, eftersom pensionerna backar i värde.
Det är viktigt att underfinansieringen av inkomstpensionssystemet åtgärdas så att vi får ett system som för pensionärerna blir stabilt och tryggt. Effekten av backen kommer annars i princip nästan alltid att märkas. Skillnaden mot löntagarna blir stora vilket medför spänningar mellan generationerna. Solidaritet mellan generationerna bör vara en utgångspunkt för ett stabilt pensionssystem. Pensionerna ska starkare knytas till köpkraften för löntagare – inte utvecklingen på aktiebörsen. Det må vara bekvämt för den politiska makten att ha ett automatiskt system, men pensionssystemet kan inte ha detta som främsta utgångspunkt.
Samarbetet mellan de fem partierna bakom dagens pensionssystem innebär att man ska ”värna” det nya systemet. Tyvärr har det tolkats som att man ska avfärda varje form av kritisk granskning och utvärdering. Verkligheten tränger sig dock på, det underfinansierade inkomstpensionssystemet ger inte vad som utlovats.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet om han är beredd att ta initiativ till en bred utvärdering av pensionssystemet där bland annat pensionsorganisationernas och LO:s kunskap och rapporter tas till vara.
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:343
Webb-tv: Utvärdering av pensionssystemet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:103 Tisdagen den 17 majProtokoll 2010/11:103 12 § Svar på interpellation 2010/11:343 om utvärdering av pensionssystemet
Protokoll från debatten
Anf. 67 Ulf Kristersson (M)
Fru talman! Wiwi-Anne Johansson har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till en bred utvärdering av pensionssystemet.
Pensionssystem är viktiga åtaganden, och vi ska därför ha ett bra pensionssystem. Det är vi överens om. Det som skiljer oss åt är att jag menar att vi i grunden har ett bra system som vi har anledning att värna om när det gäller dess grundläggande principer. Den synen delar fem av riksdagens partier, och vi har också en särskild pensionsgrupp som enligt sina direktiv har till uppgift att vårda systemet. Med det menas att sköta om systemet så att det fungerar bra och göra justeringar om så krävs.
Pensionssystem är emellertid mycket långsiktiga åtaganden där förtroendet är viktigt. En viktig egenskap är därför stabila spelregler så att även dagens unga kan känna sig trygga med att vi har ett pensionssystem som fungerar även när de en dag lämnar arbetslivet. Vi behöver därför vara mycket varsamma med förändringar. Det tar tid att bygga förtroende, och en stabil politisk enighet är en bra grund.
Pensionssystemet utlovar inte en viss procentsats i pension - helt enkelt för att det inte ansvarsfullt går att utlova det utan att riskera att skjuta en skuld till kommande generationer. Det som utlovas är en pension som motsvarar vad man betalat in i avgifter - fördelat på en förväntad livslängd. Vi lever allt längre, och ökningstakten är snabbare än vad vi tidigare trott. Under det senaste året har medellivslängden ökat med 42 dagar. Det är trevliga besked, men pensionen måste då också räcka längre, vilket innebär att det blir en lägre årlig pension.
Pensionssystemet klarar detta, men det blir på sikt ett problem för både individ och samhälle. Vi har därför nyligen tillsatt en utredning för att se över inte bara de pensionsrelaterade åldrarna utan också för att analysera möjligheterna för ett längre arbetsliv och därmed en möjlighet för fler att förbättra sin pension. Det är en del av det vi menar med vård av det svenska pensionssystemet: att värna om att de grundläggande principerna ligger fast men också att löpande följa upp hur det fungerar.
Anf. 68 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Som vi brukar säga i oppositionen: Jag tackar för svaret, men jag är inte så nöjd med innehållet. Detta var i alla fall ett svar i vilket man kunde tydligt utläsa att det inte kommer att bli någon bred utvärdering av pensionssystemet där bland annat pensionärsorganisationer och till exempel LO och deras rapport
Pensionsreformen i halvtid
kommer att utgöra något underlag. Det beklagar jag.
I dag uppvaktades vi på socialförsäkringsutskottet av företrädare för sex olika pensionärsorganisationer. Deras rapport, som nyligen presenterades med titeln
Pensionssystemet, blev det som tänkt?,
visar att nej, det blev det inte.
Pensionärsorganisationerna pekar på AP-fondens höga administrationskostnader, att premiepensionssystemet är för dyrt, att det är för dålig avkastning, att det är för stor risk utan garantier och att det är svåröverskådligt med över 800 fonder att välja på. Intresset hos oss att ägna oss åt fonderna är väldigt litet; bara 2 procent av oss ägnar oss åt dem utan hjälp av fondförvaltare, och det är de som gynnas mest av att förvalta fonderna. Det är inte pensionärerna, vare sig i dag eller i morgon.
Enligt pensionärsorganisationerna bör AP-fonden stärkas och PPM-avgifterna överföras till inkomstpensioner. Då kan också den automatiska balanseringen avskaffas. Den brukar också kallas "bromsen" eller "backen" eftersom pensionerna backar i värde. I Vänsterpartiet delar vi i huvudsak dessa synpunkter och tycker att det finns mycket goda skäl att tillsätta en verkligt parlamentarisk utredning för att se över de brister vi alla nog bör vara medvetna om finns.
Fru talman! Inte heller LO litar på systemet. Det sade i alla fall LO:s ordförande när LO presenterade sin rapport om pensionssystemet i mitten av februari. Bakgrunden är att det som förespeglades när det nya systemet sjösattes inte alls stämmer med den verklighet vi har i dag. Den underfinansierade inkomstpensionen ger nu för en industriarbetare 54 procent av slutlönen, mot i diskussionerna utlovade 62 procent. LO var då och är också nu motståndare till det osäkra PPM-systemet. Det är dyrt, och det är dåligt för pensionärerna.
Ministern säger att pensionssystemet inte utlovar en viss procentsats i pension. Nej, det står kanske inte så i skrift, men jag undrar om inte ministern ser något problem med att det är färre och färre som får mindre och mindre i ålderspension jämfört med dem som arbetar och får lön, både i dag och i framtiden. Det är nämligen inte självklart att det måste vara så.
I Norge och Finland har man en klart bättre prognos. Det såg bättre ut 2007 än det gjorde i Sverige, och prognosen för hur det ska se ut 2017 är mycket bättre. Det visar Ålderspensionssystemet i Norden; det är deras beräkningar. I Norge kommer man att få 69 procent och i Finland 63 procent av genomsnittslönen 2017. I Sverige har vi alltså krupit ned till 54 procent.
Sex pensionärsorganisationer och LO är alltså väldigt missnöjda med hur det fungerar, och det är en massa hål som regeringen nu genom pensionsgruppen - där bara fem av riksdagens partier finns företrädda - sitter och diskuterar. De ska täppa till den sil som läcker. Jag undrar: Varför är det så svårt att tänka sig att tillsätta en utvärdering? Med det inte sagt att vi ska göra om hela systemet, men vi vill ha en grundlig utvärdering som är verkligt parlamentarisk och där man tar hänsyn till pensionärsorganisationer och fackliga organisationer, bland annat LO.
Anf. 69 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Det här är en intressant interpellation från ett av de partier som står utanför fempartiöverenskommelsen om pensionssystemets förändring sedan en bra tid tillbaka. Jag tackar för den. Jag tackar också för det svar som avgivits av det ansvariga statsrådet socialförsäkringsminister Ulf Kristersson som förtydligar hur man ser på den pensionsöverenskommelse som fem partier i denna kammare står bakom.
Interpellationen är intressant, herr talman, även av den anledningen att den berör ett viktigt område där man ska värna pensionärernas goda villkor och samtidigt ha ett ansvar för att det finns en budget och en ekonomi bakom det som man utfäster att man vill uppnå.
Låt oss till att börja med konstatera att vi har den glädjande situationen att man prognostiserat att vartannat barn som föds i Sverige i dag kommer att uppleva sin hundraårsdag. Med detta sagt står vi naturligtvis inför väldiga utmaningar beträffande hur dessa i dag unga människor, när de uppnår den imponerande åldern i så stor mängd, kommer att kunna tillgodogöra sig den välfärd som vi vill skapa inom ramen för socialpolitiken i vid mening. Det inbegriper givetvis pensionerna, men också sjukvård, sjukförsäkringar och annat som man alltmer är i behov av ju äldre man blir. Då måste det finnas en ansvarsfull politik, en ekonomisk politik som kan backa upp det hela.
Det är här jag tycker att jag ser en diskrepans mellan de önskemål som lyfts fram av interpellanten om att man ska göra det bättre, starkare och så vidare för pensionärerna och att i grunden vara skeptisk till den pensionsöverenskommelse som fem partier i denna kammare står bakom. Den överenskommelsen har framkommit eftersom man velat ta ansvar för att det ska finnas resurser till den åldrande befolkningen, att den ska kunna utnyttja sin pension på ett bra sätt, och för att detta system inte så att säga ska drabbas av konkurs.
Därför känns detta, herr talman, förvånande när jag ska försöka lägga ihop Wiwi-Anne Johanssons hemvist i vänsterideologierna som aldrig någonsin har förstått att marknadsekonomin är överlägsen när det gäller att garantera just ekonomiska resurser. Det har visat sig världen över att det är så man bäst skapar resurser. Man kan naturligtvis utfästa att pensionerna bör stärkas på vänsterideologisk grund och då samtidigt säga att vi när det gäller sjukförsäkringen ska låta den hamna i de väldiga utgiftstak vi hade och som gjorde att reformeringen av sjukförsäkringen var helt nödvändig. Om vi tittar på sjukvårdssidan ser vi att Vänsterpartiet är det parti som tycker att i princip all sjukvård ska bedrivas i offentlig regi. Det har visat sig vara ineffektivt. Det har inneburit en kostsam och ineffektiv process i de samhällen som haft den typen av sjukvård.
Frågan hänger lite grann i luften vad beträffar hur interpellanten tänker sig att för dagens och morgondagens pensionärer kunna hitta en finansiering inom ramen för någon form av trovärdigt vänsterbudgetförslag, en på alla sätt behjärtansvärd tanke, som ska backa upp att detta går att genomföra. Därför kvarstår frågan.
När man läser statsrådets svar tycker jag att det visar på övervägandet och balansen mellan att ha denna ekonomi och att inte ha den samt på att göra det trovärdigt att pensionärerna i framtiden får det tillräckligt bra. Om vi jämför detta med Vänsterpartiets förslag, att alla ska få det bättre, fattas svaret på frågan hur detta tryggt och trovärdigt ska finansieras i många decennier framöver.
Anf. 70 Ulf Kristersson (M)
Herr talman! Jag har läst den rapport som interpellanten tog upp i sitt första inlägg, och jag har träffat företrädare för nästan alla de organisationer som står bakom rapporten. Jag har också läst LO:s som jag tycker mycket intressanta rapport om pensionssystemet i halvtid, som de uttrycker det.
Till del tycker jag att det är precis rätt frågor som ställs i dessa rapporter. Det är processer som är stora och viktiga och, vågar jag påstå utan att vara hundraprocentigt säker, väl täcks av just de översyner och utredningar som har aviserats och till och med redan startats inom Pensionsgruppen. Vi talar om AP-fondernas ställning, om organisation, om den finansiella ställningen i hela pensionssystemet. Och vi talar om den enskilt kanske största frågan, nämligen alla åldersgränser inom hela pensionssystemet med sikte på det som Finn Bengtsson var inne på.
Vi talar också om arbetsmiljöfrågan för de människor som fortfarande tvingas lämna arbetslivet innan de uppnått någon pensionsålder över huvud taget. Dessutom talar vi om den mest uppmärksammade men alls inte största frågan, det vill säga funktionaliteten i premiepensionssystemet med massbyten och sådant. Allt detta är nu, eller håller på att bli, föremål för formaliserade utvärderingar, analyser och utredningar inom ramen för Pensionsgruppens arbete.
Annat i dessa rapporter, framför allt i pensionärsorganisationernas rapport, är inte föremål för någon prövning av det enkla skälet att det ifrågasätter hela pensionsöverenskommelsen. Att bryta ut delar och föreslå sådant som man en gång uttryckligen kommit överens om i samband med pensionsöverenskommelsen är inte aktuellt, alltså att nu säga att vi river upp överenskommelsen och börjar om från början. Det har vi varit mycket tydliga med.
Det grundläggande värdet i att ha en överenskommelse är oerhört starkt. Både för omvärlden, det vill säga för människor som ännu inte ens är i närheten av pensionsålder, och för det politiska systemets trovärdighet är det mycket viktigt att vi säger att vi står upp för ingångna överenskommelser, vårdar dem, står bakom dem och respekterar spelreglerna. Den som nu föreslår att vi ska riva upp fundamentala delar av pensionsöverenskommelsen - att inbetalda avgifter genererar rätt till framtida utbetalningar, att vi har en blandning av fördelningssystem och premiepension - kommer inte att kunna vinna gehör.
Man kan göra valet att som Vänsterpartiet stå utanför överenskommelsen. Att man inte är med i Pensionsgruppen som formaliserat har till uppgift att vårda den rätt unika överenskommelsen är ingenting konstigt. Jag uppfattar också av interpellantens resonemang att det inte var aktuellt att ändra tidigare ställningstagande, att pensionsöverenskommelsen i grund och botten står för någonting som interpellanten inte gillar.
Grunden för pensionsöverenskommelsen ligger fast. Spelreglerna är tydliga. Allting är ändringsbart inom ramen för den gemensamma överenskommelsen, och Pensionsgruppens uttryckliga uppdrag är att vårda, följa, följa upp. Precis det sysslar vi med, tycker jag, i betydande samstämmighet - ibland med olika grundläggande åsikter men med en gemensam ståndpunkt att överenskommelsen ska vårdas och att vi har mycket att göra inom ramen för överenskommelsen.
Anf. 71 Wiwi-Anne Johansson (V)
Herr talman! Det är intressant att höra det som sägs. Eftersom vi inte var med på pensionsöverenskommelsen - det fanns delar i den som vi inte kunde ställa upp på - känns det lite grann som om man inte får tala om fenomenet, alltså hur våra pensioner ser ut. I min interpellation skriver jag inte, och jag sade det inte heller i mitt tidigare inlägg, att vi vill riva upp hela pensionsöverenskommelsen, att vi vill starta en utredning om hur en ny pensionsöverenskommelse skulle kunna se ut.
Det jag skriver och det vi tycker, och där har vi alla sex pensionärsorganisationer bakom oss liksom bland annat flera fackförbund, är att man borde göra en ordentlig genomlysning, det vill säga en utvärdering av det pensionssystem som vi har i dag. Jag har inte sagt att vi vill att det ska vara på just det här sättet, och jag tror faktiskt att det är en krångligare materia än att vi kan stå här och låtsas förhandla om vilka bitar vi vill ha med och inte. Det är ingen hemlighet, som jag sade tidigare, att man inte är nöjd med utvecklingen.
Att då Pensionsgruppen sitter i sina rum och diskuterar AP-fonderna, premiepensionssystemet och alltihop är en sak. Men vad vi vill ha, och vad flera med oss vill ha, är en bred genomlysning, en riktig utvärdering, så att man får i gång en ordentlig diskussion kring pensionssystemet, som vi tyvärr inte får de unga att intressera sig för. Det tycker jag skulle vara värt att titta på.
Vi stämmer inte överens med LO till alla delar, till exempel. Jag tycker att man skulle kunna titta på livsinkomstprincipen. Det är bara ett medskick, som jag vet inte hamnar i god jord. Men unga kommer in på arbetsmarknaden allt senare, eftersom arbetslösheten för ungdomar är skyhög. Om man då ska ha 40 år som bas för hur man ska räkna pensionerna är det få som kommer att kunna uppnå det. Det ser inte särskilt ljust ut.
Man ser att våra ålderspensioner inte står sig i jämförelser. Nu vet jag att vi inte ska prata procentsatser, men i jämförelse med till exempel Norge och Finland ser utvecklingen sämre ut för de svenska ålderspensionärerna. Där hamnar man på 54 procent av genomsnittslönen år 2017, medan man i Norge hamnar på 69 och i Finland på 63 procent. Sådant gör naturligtvis att pensionärsorganisationer reagerar. Det vore väldigt bra om 80-talister, 90-talister och andra också förstod att man kommer att komma dit.
Finn Bengtsson sade att varannan som föds i dag blir 100 år. Vi får väl hoppas att inte alla blir sjuka på pensionsdagen, men det är klart att det är fler som ska ha pension. Det är klart att man måste titta över det. Men framför allt måste man väl se till att fler kan arbeta till nuvarande pensionstid.
LO-arbetare, till exempel, pensionerar sig ofta strax efter 60, om de håller så länge. LO-kvinnorna går ofta i förtid. En stor grupp går i förtidspension redan i 50-55-årsåldern. De är utslitna. Sådana delar måste man också titta på. Jag förstår inte vad det är som är så svårt med en utvärdering.
Anf. 72 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Wiwi-Anne Johansson nämner många bra honnörsord i sin interpellation. Här skrivs att solidaritet mellan generationerna bör vara en utgångspunkt för ett stabilt pensionssystem. Lite längre ned talar interpellanten om att dagens system skulle vara underfinansierat. Det ligger väl underförstått att Vänsterpartiet tänker sig någon lösning som på något sätt skapar ett stabilt pensionssystem och har en bättre finansiering. Det var därför som jag i mitt förra inlägg ställde en fråga. På alla andra utgiftsområden ligger Vänsterpartiet i topp vad det gäller utgifter. Frågan är då hur man ska kunna hitta fram till en tryggare lösning än det system som nu påstås vara underfinansierat.
Det är viktigt, herr talman, att slå fast att det svenska pensionssystemet bygger på att det är den generation som nu arbetar som betalar in lejonparten av det som utfaller som pensioner till dem som är pensionärer, och så är det tänkt att fortsätta. Några andra förslag har jag i alla fall inte hört.
Detta innebär att det är väldigt viktigt att ha en arbetslinje, att trygga att människor arbetar. Det var därför jag kommenterade detta. Med det sjukförsäkringsförslag som Vänsterpartiet har är det egentligen en återgång till ett massutanförskap där man inte är med och bidrar till pensionsutvecklingen.
Då kan man raljera kring PPM-systemet och säga att det är en dålig avkastning och så vidare. Den typen av förvaltning är fortfarande långsiktigt sett ofta väldigt vinstgivande, om man ser det över långa konjunkturcykler som det handlar om när det gäller att bygga upp pensionssystem.
Dessutom är det lite förvånande, som jag sade, med alla andra utgifter som Vänsterpartiet föreslår, inte minst på områden som sjukförsäkringen och sjukvården, där man också tänker sig att återgå till en gammal ineffektiv modell som har provats i samhällen. Där har de inte haft den mest effektiva vården. Man är kanske inte heller beredd att titta över pensionsåldern trots det faktum att vi nu har en åldrande befolkning som lever längre. Det är en ekvation som jag har svårt att få att gå ihop.
Anf. 73 Ulf Kristersson (M)
Herr talman! Jag tycker att det slås in lite öppna dörrar. För en del av de saker interpellanten efterlyser är precis, bokstavligt talat, de saker som det nu pågår rätt intensiva analyser kring.
För bara några månader sedan tog jag personligen initiativ till precis detta med åldersfrågan, kopplat till arbetsmiljöfrågan, det vill säga: Hur kan alla åldrar förflyttas en bit uppåt i takt med ökad medellivslängd - det gäller även dem som lämnar i en sådan tid att de inte ens kommer i närheten av pensionsåldern? Det är en fundamental del om man har ett pensionssystem som är ekonomiskt stabilt för statsmakterna också.
Självklart diskuterar jag mer än gärna dessa frågor. Jag tycker att det i grund och botten är mycket bra om vi diskuterar pensionsfrågor mer. Pensionsgruppen har ett mycket formaliserat uppdrag att vårda pensionsöverenskommelsen, ingenting annat än så. Ju vitalare diskussion vi har i pensionfrågor, desto bättre tycker jag att det är. Det är bra att det debatteras. Jag tycker att det är bra att pensionärsorganisationer gör det. Det är bra att fackliga organisationer gör det. Det är bra att arbetsgivarorganisationer gör det. Det är för lite diskussion, totalt sett, om en så fundamental del av svensk välfärdspolitik.
Personligen tycker jag att det är för mycket fokus på de rosa sidornas pensionsfrågor, som en finansmarknadsfrågeställning, och för lite på frågor om pensioner som ett långsiktigt stabilt välfärdsåtagande. Det är nämligen i den egenskapen som vi just nu väcker mest internationellt intresse. Ganska många länder som har betydligt vidlyftigare löften om framtida andel av inkomsten ifrågasätts i dag, medan våra mer sparsmakade och realistiska föreställningar om långsiktiga spelregler ofta uppfattas som väldigt genomtänkta. Det betyder inte att vi är felfria.
Det här är inte på något sätt något trolleri, utan det finns en fundamental fråga som alla har skäl att ställa sig inom ramen för att det är den egna livsinkomsten som ytterst avgör hur mycket pensionsrättigheter man får på sluttampen. Hur mycket vill man behålla nu för konsumtion? Hur mycket vill man sätta av för framtida pension? En del av det kan vara lagstadgat och tvingande. Annat kan man göra individuellt, frivilligt och med helt olika bedömningar bakom. Det är det vi pratar om i dag.
Jag har full respekt för den som tycker att vi borde gå från 18,5 procent till 25 procent. Jag delar inte den ståndpunkten. Den som vill, individuellt, kan göra den sortens avsättningar själv. Den grundläggande idén är att vi måste enas om ett basalt nationellt åtagande som gäller lika för alla, och det ligger just nu på 18,5 procent. Men det är inte skrivet i sten. Det kan mycket väl diskuteras. Men det är fortfarande en fråga om att ta från dagens konsumtionsutrymme, dagens disponibla inkomster, och i stället sätta av för framtida pensioner. Det är en mycket öppen fråga.
Allra sist tycker jag att man ska minnas en sak när vi pratar om allmän pension. Jag tror att vi i politiken ibland tenderar att överskatta oss själva en smula. Pension är bokstavligt talat ett tredelat ansvar. Det är den allmänna pensionen. Det är för 90 procent av svenska medarbetare avtalspension, en ganska viktig och växande del. Och det är för ganska många också en privat pension. Det finns ett gemensamt regelverk, men i grund och botten är det den enskilda, staten och arbetsmarknadens parter som äger hela pensionssystemet. Tänker man bort en part skapar man därför en sned bild av det samlade pensionsåtagandet. Därför är transparensen viktig. Det handlar om att veta vad det är vi ger oss in på. Ska människor ha en realistisk chans att fatta beslut om framtida sparande och hur länge de ska arbeta heltid eller deltid måste de naturligtvis ha full koll på vilka pensionstillgodohavanden de har arbetat upp och vad de genererar i framtida pension. Där finns det mycket mer att göra. Därför har jag varit ivrig att säga att det orangea kuvertet var en bra början, på den tiden. Det räcker absolut inte nu längre.
Anf. 74 Wiwi-Anne Johansson (V)
Herr talman! Det är nästan lite komiskt när ministern säger att man måste ha full koll på vilken pension man får. Om det är någonting som man inte har i dag är det full koll på vilken pension man har, för man spelar liksom roulett med delar av sin kommande pension.
Det är en av de delar som vi kritiserar - pensionärsorganisationer och andra gör det också. Det handlar alltså om de pengar som bara 2 procent av oss placerar. Resten, som låter bli, låter fondförvaltare göra det. Det är alltså lite knepigt att säga att man har full koll och att man kan skaffa sig full koll. Nej, man kan inte skaffa sig full koll när man ska spela med delar av sina pensionspengar på börsen och hoppas att det går uppåt. Men det kan lika gärna gå nedåt.
Jag vet inte riktigt vad ministern menar med att det ska vara lika för alla. Jag tror att jag förstår att det är livsinkomstprincipen.
Tyvärr är det inte lika för alla. Det är inte lika för kvinnor och män i dag, även om vi som är här gärna skulle önska att det vore så. Därför är livsinkomstprincipen en svårighet för att man ska kunna få solidariska pensioner.
Finn Bengtsson säger att vi har föreslagit utgifter här och utgifter där och bara vill tillbaka till det gamla. Jag har i min interpellation inte föreslagit en enda skarp åtgärd. Jag har däremot föreslagit en utvärdering av det nuvarande pensionssystemet. Nåväl, en utvärdering ska människor jobba med, så är det klart att det blir utgifter, men jag förstår att det inte var det som Finn Bengtsson menade. Jag bara beklagar att vi inte kan få en parlamentarisk utvärdering där vi har full insyn i stället för en liten grupp som sitter och gruppar för sig själv.
Anf. 75 Ulf Kristersson (M)
Herr talman! Jag vet inte om det är så stor idé, ärligt talat. Ni är emot hela det nuvarande pensionssystemet; det framgår. Ni tycker inte om fonderade inslag; det framgår. Ni är missnöjda med att ni inte får bestämma hur vi som gjorde överenskommelsen utvecklar den. Ja, så är det. Jag tänker inte ändra på den saken. Jag tycker att du slår in helt öppna dörrar i de seriösa frågor du tar upp. Tydligheten, transparensen, kunskaperna - allt detta är precis den sortens frågor som vi de senaste månaderna har lyft fram för att vi tycker att det inte räcker.
För 15 år sedan var det orangea kuvertet en unik insats. Staten tydliggjorde den enskildes upparbetade pensionsrättigheter. I dag har det blivit en årlig påminnelse om att man inte vet tillräckligt mycket om vilken pension man kommer att få i framtiden. Så kan vi inte ha det. Det är därför vi arbetar med att se till att alla pensionsinstitut - för privat pension, avtalspension och allmän pension - går in på samma ställe och att vi gör allt vi kan för att tillgodose att var och en ska få full tillgång till information om sina egna pensionstillgodohavanden. Det vore världsunikt i så fall, men det är nödvändigt i ett läge där vi menar att var och en har ett väsentligt eget ansvar att ta för sin framtida pension.
Men det här är bara meningsfulla synpunkter om man i grund och botten menar att vi ska ha ett pensionssystem av ungefär det slag vi har. Om man egentligen vill gå tillbaka till ett gammaldags fördelningssystem som bara bygger på förmånsbaserade rättigheter har det ingen betydelse. Då kan man bara taxera ut den pension man vill ha för den generation som är aktuell. Det fanns goda skäl för oss att överge det systemet. Och det fanns säkert goda skäl för er att inte vilja vara med i den överenskommelsen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.