Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utskickade barns rättssäkerhet

Interpellation 2005/06:18 av Pålsson, Chatrine (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-09-22
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2005-09-27
Anmäld
2005-09-27
Sista svarsdatum
2005-10-10
Besvarad
2005-10-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 september

Interpellation 2005/06:18 av Chatrine Pålsson (kd) till statsrådet Morgan Johansson (s)

Utskickade barns rättssäkerhet

Fallet med de somaliska syskonen Ahmed och Nimo som skickats till Somalia av sina vårdnadshavare för att gå på koranskola och som senare fick leva som tiggare i Etiopien har fått stor uppmärksamhet. Efter ett inslag i SVT:s Uppdrag granskning fick till slut Ahmed och Nimo komma hem till Sverige men det krävdes ett reportage i Uppdrag granskning för att så skulle ske. De är båda svenska medborgare och uppväxta i Nacka. De har gått i svensk skola, kan språket och känner sig som svenskar. Om Somalia visste de dock inte mycket. Detta till trots kunde inte svenska myndigheter ta hem barnen till Sverige trots de miserabla förhållanden de levde under. I Ahmeds fall var hans ålder ett hinder. Ambassader har ingen rätt att utfärda pass till minderåriga utan föräldrars medgivande. I Nimos fall var ekonomin problemet. Hon är över 18 år men passet skulle kosta 450 kr och resan hem 7 000 kr, det var inte ens att tänka på och socialtjänsten i Nacka ville inte ge henne pengar till en flygbiljett. Efter att fallet uppmärksammats i Uppdrag granskning skedde dock en attitydförändring och tre dagar senare kunde Ahmed och Nimo åter bestiga svensk mark, överväldigade av glädje.

Detta syskonpars öden är gripande och fruktansvärda. Det värsta är dock att det kan finnas hundratals andra barn som just nu lever under samma förhållanden som syskonen Ahmed och Nimo gjort de senaste tre åren. Bara tanken gör mig skärrad. 

Socialtjänstministern deltog i Uppdrag granskning tisdagen den 21 september i en diskussion om hur det kunde bli så här, varför barnen inte fick hjälp förrän ett tv-program sändes tre år efter att barnen skickats till Somalia. Statsrådet skyllde på Nacka kommun som ansåg att de försökt hitta kryphål i lagstiftningen för att slippa hjälpa Ahmed och Nimo. Statsrådet hänvisade vidare till det meddelandeblad han skickat till Socialstyrelsen. Det har dock kritiserats av andra för att vara urvattnat och egentligen inte säga någonting. Statsrådet menade att den lagstiftning som i dag finns är tillräcklig och att problemet är kommunerna. Det spelar ingen roll hur lagen utformas, kommuner kommer ändå alltid att försöka hitta kryphål enligt statsrådet.

Det är en oförskämdhet av ett statsråd att uttrycka sig på det sätt som Morgan Johansson har gjort. Att på förhand ta för givet att kommunerna bara är ute efter att hitta kryphål i lagstiftningen är en skymf mot Sveriges kommuner och mot dem som handlägger den typen av ärenden. Regeringen har dessutom förr agerat i samma typ av ärende. Vad gäller könsstympning av flickor så skärptes lagen både 1998 och 1999 så nog används lagstiftningen emellanåt för att komma åt problem. En sak som skulle kunna göras är att låta Lagrådet stämma av lagen och se hur den fungerar. Passlagen kanske borde skrivas om så att minderåriga i vissa fall kan få pass utskrivna utan vårdnadshavares underskrift. Kanske borde pengar lättare kunna lånas ut eller ges till barn i den typen av situation. Frågorna är många men uppenbart är att något behöver göras för att undvika liknande händelser i framtiden och för att hjälpa de barn som just nu uthärdar samma sak som Ahmed och Nimo har gjort.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Morgan Johansson:

Avser statsrådet att se över lagstiftningen så att liknande situationer inte inträffar i framtiden?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de barn som i dag lever under liknande omständigheter som Ahmed och Nimo har gjort ska få komma tillbaka till Sverige?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:18, Utskickade barns rättssäkerhet

Interpellationsdebatt 2005/06:18

Webb-tv: Utskickade barns rättssäkerhet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Morgan Johansson (S)
Anf. 71 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Chatrine Pålsson har frågat om jag avser att se över lagstiftningen så att liknande situationer som uppstått inte inträffar i framtiden samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att de barn som i dag lever under liknande omständigheter som Ahmed och Nimo har gjort ska få komma tillbaka till Sverige. Inledningsvis vill jag understryka hur glad och lättad jag är över att Ahmed och Nimo nu är hemma i Sverige igen. Självklart måste vi verka för att inga barn ska behöva hamna i liknande oacceptabla situationer. Det är föräldrarna som har huvudansvar för sina barn. Brister föräldrarna i sin omsorg över barnet ska samhället rycka in för att skydda de barn som far illa eller riskerar att fara illa. Enligt socialtjänstlagen har socialnämnden ett stort och viktigt ansvar för utsatta barn. Socialtjänstlagen har karaktären av ramlag och lämnar stor frihet för kommunerna att organisera sin verksamhet enligt lokala behov. Men det är oerhört viktigt att kommunerna följer den lagstiftning som finns. Det är inte minst viktigt att kommunen fattar ett formellt beslut som sedan kan överklagas. Helt klart är att när stöd eller hjälp från annat håll inte räcker till eller när barnet behöver skydd är det socialtjänstens skyldighet att ingripa. Om socialtjänsten får kännedom om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa är man skyldig att inleda en utredning och fatta ett formellt beslut i ärendet. För att förbättra kunskapen hos socialtjänsten och tydliggöra dess ansvar gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag i november 2004 att ta fram ett meddelandeblad med information om hur dessa ärenden ska handläggas inom socialtjänsten. Informationen har sammanställts och spridits i ett meddelandeblad, Handläggning inom socialtjänsten av ärenden då barn med hemvist i Sverige söker hjälp hos svenska utlandsmyndigheter . Av meddelandebladet framgår att det är kommunen som har ansvar för dessa barn. Eftersom det har visat sig att vissa kommuner trots allt inte har tagit sitt ansvar för dessa utsatta barn och att socialnämnden i vissa fall inte har handlagt dessa ärenden på ett korrekt sätt behöver vi förstärka tillsynen. Vi ser därför över möjligheten att ge länsstyrelserna i uppdrag att granska socialnämndens hantering och handläggning av ärenden då barn med hemvist i Sverige söker hjälp hos svenska utlandsmyndigheter. Därutöver bereder regeringen för närvarande en komplettering av passlagen för att undanröja eventuella problem och underlätta för dessa barn att få ett pass utfärdat för resa tillbaka till Sverige. Det är också viktigt att hitta en lösning för att bistå barnen på plats med mat och uppehälle till dess socialnämnden har gjort en utredning och fattat beslut i frågan. Detta är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat, och jag avser att noga följa den fortsatta utvecklingen.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 72 Chatrine Pålsson (Kd)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Anledningen var situationen för de här barnen. Också jag känner stor glädje över att de nu är tillbaka i Sverige igen. Jag är medveten om att det här är utomordentligt svåra frågor och att man måste ha respekt för viss handläggning från kommunerna. De här barnen har det så oerhört svårt. Många vet knappast vilka föräldrarna är, man känner sig oönskad och man mår dåligt. Det är därför som jag tycker att det är extra viktigt att vi har en lagstiftning som täcker in och som är tydlig så att barn inte behöver fara så här illa. Jag vill vara helt rak och säga att det här meddelandebladet upplever man som lite urvattnat. Är det också Morgan Johanssons åsikt? Tycker Morgan Johansson att det skulle behövas ett bättre och tydligare meddelandeblad för att det här inte ska hända igen? Sedan är jag väldigt glad över att man vill satsa på att förstärka tillsynen. Det tror jag är en av de viktiga satsningar vi nu gör för att öka kvaliteten. Men frågan är om det räcker, eller skulle vi helt enkelt behöva en lagskärpning för att säkerställa att helst inga barn far illa? Det är mina frågor.
Morgan Johansson (S)
Anf. 73 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag uppskattar Chatrine Pålssons ton i debatten. Det lät lite annorlunda i själva interpellationen, där jag anklagades för att ha varit oförskämd när jag påtalat att just Nacka kommun inte gjort vad de skulle göra i den här frågan. Nu är den frågan under granskning av länsstyrelsen. Vi får se vad som kommer ut ur det. Jag kan bara konstatera att det som man från början anförde från Nacka kommun, nämligen att man inte hade lagstöd för att hjälpa till och ta hem de här barnen, har fallit platt till marken, likaså invändningen att eftersom de här barnen inte har vistats i kommunen på tre år hade man inte ansvar för dem längre. Det har man tagit tillbaka. Likadant är det i frågan om man över huvud taget rent formellt hade fattat ett beslut som skulle kunna överklagas. Det har inte gjorts, och man har sagt att det var ett misstag. Vi får se vad länsstyrelsen kommer fram till i sin granskning. Jag kan bara säga att i de allra flesta fall, och vi har sett ett 50-tal fall av den här karaktären sedan 2000, har det fungerat väldigt bra i samarbetet mellan UD å ena sidan och kommunen å den andra. Framför allt vet alla vad deras ansvar är. Det medvetandet har höjts, och Socialstyrelsens meddelandeblad klarade ut vad som felade och vad som egentligen gäller. Med det svarar jag egentligen på Chatrine Pålssons fråga. När det gäller de fall som vi fortfarande har öppna är det väldigt tydligt vad som är kommunens ansvar och vad som är utrikesförvaltningens ansvar. Där fungerar samarbetet väl. Den diskussion som vi hade med anledning av att Nacka gjorde andra bedömningar och helt enkelt försökte hitta kryphål i lagstiftningen har gett en väldigt tydlig signal till övriga kommuner om vilket ansvar som gäller. I dagsläget ser jag ingen anledning att dra i gång en ny stor lagstiftningsprocess. Man ska komma ihåg att gör vi det måste vi ta fram en ny utredning, ha en remisstid, och det skapar också osäkerhet om vad som gäller. Jag känner mig ganska trygg i att kunna falla tillbaka på den lagstiftning som i dag redan finns och veta att den fungerar. Sedan till frågan om starkare tillsyn. Jag tror att det rent generellt behövs en mycket starkare tillsyn från länsstyrelsernas sida när det gäller socialpolitiken över huvud taget. Vi har i vår budget nu tagit fram resurser för ytterligare 100 tjänster på länsstyrelserna för tillsynsfrågorna. Dem ska vi fördela beroende på vilken typ av tillsyn som behövs. Vi har stärkt tillsynen väldigt mycket inom äldreomsorgen med bland annat de nya äldreskyddsombuden. Men nu behövs nog en rejäl satsning på den sociala barn- och ungdomsvården och socialtjänsten i övrigt. Jag hoppas att de nya tillsynstjänsterna ska få stor betydelse.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 74 Chatrine Pålsson (Kd)
Herr talman! Det var riktigt att jag var ganska upprörd när den här interpellationen kom till. Det var med anledning av det som hade hänt. Det var Uppdrag granskning som gjorde att jag fick kunskap om det här ärendet; det hade jag inte innan. Jag känner inte Morgan Johansson som en person som vill skylla ifrån sig utan som tar ansvar. När jag hörde att Morgan Johansson mer eller mindre antydde att man bara försökte hitta kryphål tyckte jag att det var någonting ganska olikt Morgan Johansson - egentligen är han en hygglig och sjyst karl - och därför tog jag i lite. Jag tror inte att vi tjänar på att skylla ifrån oss på andra. Jag tror att vi tjänar på att i ödmjukhet säga att vi inte alltid - oavsett om vi sitter i landsting, kommun, regering eller riksdag - gör rätt. Vi måste ha en insikt om att vi kan behöva ändra vissa beslut. Det har vi ju också bevis på. Jag skrev i min interpellation att när det gäller könsstympning av flickor skärptes lagen både 1998 och 1999 eftersom vi tyckte att den inte var tillräcklig. Även om det är ganska nyligen gjort kan ju lagen behöva skärpas igen. Jag är väldigt glad över tillsynstjänsterna. Men jag vill att de ska fortsätta i mer än två år. På något sätt bör man få en kontinuerlig uppföljning och förstärkning av tillsynen. Jag hoppas också att det blir så. Jag tycker också att det är väldigt bra att en komplettering av passlagen är på gång. Men vi behöver skynda på. Det är en utomordentligt viktig fråga. Jag vill ställa frågan till Morgan Johansson: Skulle man inte kunna be Lagrådet att se över huvudfrågan och höra vad de tycker, om Lagrådet tycker att det är tydligt eller om de vill föreslå någonting annat? Ekonomin är alltid en fråga som många hamnar i. Man ska bistå barnen eller ge dem vad de behöver. Trots allt var det en pengafråga att inte barnen kom hem. Det kostade 7 000 kr för den vuxna tjejen att åka hem, men hon hade inte de pengarna. Hon fick inte heller något pass. Då är min fråga: Är det någonting av det här som Morgan Johansson tycker skulle behöva förstärkas för barnens skull?
Morgan Johansson (S)
Anf. 75 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Nej, syftet med att föra den diskussion som vi förde med anledning av att Uppdrag granskning tog upp fallet var ju inte att skylla ifrån sig. Däremot ville vi klara ut vilket ansvar man har som kommun och som stat. Min inställning har hela tiden varit att den här frågan måste lösas mellan å ena sidan utrikesförvaltningen och å andra sida ansvarig kommun. Vad jag blev ganska arg på i det här fallet var att kommunen försökte säga att dessa barn inte hade vistats där på tre år och att det därför inte längre var kommunens ansvar. Det har den berörda kommunen nu tagit tillbaka, och det är bra. Det var det som jag reagerade ganska starkt emot. Jag tycker illa om när kommuner beter sig på det sättet, när man försöker att rida på juridiska spetsfundigheter i stället för att se till barnens belägenhet och hjälpa till i akuta situationer. Nu vet jag inte om det var någon politik i det. Det rörde sig ju om Nacka kommun som på många sätt gärna vill vara ett skyltfönster för borgerligheten. Jag vet inte om det var så, och jag hoppas att det inte var så. Det låg kanske andra motiv bakom. Men jag tyckte att det fanns skäl för mig att markera att kommunen faktiskt har ett ansvar också i den här situationen. Sedan handlar det om ytterligare saker som vi måste göra. Tillsynsfrågan är en sak. Det är klart att när vi förstärker tillsynen så är den förstärkningen där för att stanna, i alla fall så länge som jag har något att säga till om. Det är klart att det är så. I dag går 4 % av länsstyrelsernas verksamhetskostnader till social tillsyn, och det är alldeles för lite. Vi har gjort förstärkningar på senare år, men nästan alla nya tjänster har handlat om äldreskyddsombud. Nu måste vi se till att skärpa tillsynen över den sociala barn- och ungdomsvården. Där finns mycket övrigt att önska, inte bara i det här fallet utan också när det gäller placeringar av barn i familjehem, HVB-hem och så vidare, och det vet ju Chatrine Pålsson väl eftersom hon satt med i den utredning som har sett över hela den sociala barn- och ungdomsvården, vars betänkande vi nu bereder. Det är klart att vi måste lösa frågan om passlagen. Bekymret är när vårdnadshavaren motsätter sig att det utfärdas ett pass. Det har man hittills kunnat lösa vid alla tillfällen. Genom att flytta över vårdnaden kan man lösa det hela, men det borde kunna gå på ett enklare sätt. Det är därför som vi ser över passlagen, och jag ser fram emot att UD ska lägga fram ett sådant förslag eftersom den frågan ligger under Utrikesdepartementet. Lagrådets uppgift är ju inte att göra utredningar åt regeringen. Däremot ska man granska färdiga regeringsförslag om de är förenliga med grundlagen. Därför är det inte Lagrådets uppgift att göra en sådan utredning. I så fall får man tillsätta en särskild utredare, men - som sagt - jag värjer mig för det. Dagens lagstiftning, särskilt med beaktande av det meddelandeblad som Socialstyrelsen har tagit fram, är väl så tydlig. Inte minst efter den här debatten vet nog alla kommuner vad det egentligen rör sig om. Därför känns det obehövligt att dra i gång en utredning om detta för att lösa en fråga som enligt min uppfattning redan borde vara löst. Slutligen hör ju pengafrågan till samma diskussion som vi har haft tidigare. Det är kommunens ansvar i den här situationen. Nacka kommun ville inte ta sitt ansvar för att hjälpa till med det bistånd som hade sökts. Det har vi nu klarat ut att där gjorde man fel från kommunens sida.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 76 Chatrine Pålsson (Kd)
Herr talman! Jag accepterar naturligtvis inte det här beteendet oberoende av om det är en socialistisk eller borgerlig kommun. Detta måste fungera ur barnets perspektiv; det är vi helt överens om. Barnens bästa måste alltid stå i förgrunden. Vi har ju också skrivit in i Sveriges lagar att det är FN:s barnkonvention som ska gälla. Precis som Morgan Johansson sade satt jag med i den utredning vars betänkande vi lämnade över till statsrådet i fredags. Då handlar det väldigt mycket om tillsynen och kvalitetssäkringen av barn- och ungdomsvården. Jag håller också med om att vi har glömt barnen därvidlag eller inte prioriterat dem tillräckligt. Där kommer också jag i lika hög grad som Morgan Johansson att kämpa för detta så länge som jag har någonting att säga till om. Det är först då som vi här i riksdagen och även regeringen ger signaler om att detta måste följas upp och att det måste vara en hög kvalitet när det gäller våra barn. Man brukar ju säga att det finns inget ont som inte har något gott med sig. Det här har bidragit till en signal om att man måste skärpa till all form av sådana här bedömningar när barn kommer i kläm. Jag hoppas och tror också att vi är politiskt överens om det, att barn inte ska komma i kläm. Samtidigt är det väldigt bra att kommunen nu har tagit tillbaka olika saker. Det ger ju vid handen att man har en insikt om att det var något som gick snett.
Morgan Johansson (S)
Anf. 77 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag besökte Nacka för ett par veckor sedan för att bland annat göra ett studiebesök på Mini-Maria som jobbar med alkohol- och drogfrågor, och jag fick en väldigt positiv bild av den verksamheten. Jag fick också ett budskap om att den långtgående köp-och-sälj-modell som av ideologiska skäl finns i Nacka gjorde att det är svårt att ibland ha ett helhetsperspektiv när det gäller socialpolitiken. Det fick jag klart för mig. Kanske är det någonting sådant som har spökat också i det här fallet. Vi får se vad länsstyrelsen säger i sin slutgranskning. Utöver att vi ska se till att alla myndigheter verkar i en och samma riktning - det vill säga sätter barnet i centrum - måste vi också se till att bli bättre på att förebygga den här typen av händelser genom att rikta oss till och informera den berörda befolkningsgruppen. I många fall har det hjälpt den somaliska gruppen i Sverige där det här har förekommit. Det är oerhört viktigt att vi för en dialog med den somaliska gruppen och ser till att få ut information om riskerna med att använda sig av den här typen av koranskolor som man har skickat barnen till och om vad det kan leda till i förlängningen. Sedan måste vi också lyfta fram att den grundläggande skulden ligger varken på kommunen eller på staten. Det är faktiskt föräldrarnas ansvar i stor utsträckning. Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan skicka i väg sina barn till länder som man själv har flytt ifrån och sedan dessutom lämnar dem vind för våg och kanske till och med motverkar att de får komma hem igen. Jag vänder mig väldigt starkt emot att föräldrar gör på det sättet. Egentligen låter det där som misshandel i mina öron. Det ankommer inte på mig att bedöma om det rör sig om ett brott eller inte, men det kan inte uteslutas att polis och åklagare kan behöva pröva också den saken.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.