utlänningslagen

Interpellation 2001/02:394 av Gardos, Petra (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-04-19
Besvarad: 2002-05-13
Anmäld: 2002-05-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 april
Interpellation 2001/02:394
av Petra Gardos (m) till statsrådet Jan O Karlsson om utlänningslagen

Utlänningslagen ger möjlighet för utlänningar att på nytt göra en ansökning om uppehållstillstånd, s.k. "ny ansökan". För att en ny ansökan ska prövas ska det framläggas nya omständigheter i ärendet. Denna paragraf är mycket bra för de personer som verkligen behöver denna möjlighet. Verkligheten ser dock något annorlunda ut. I dag utnyttjas systemet av många på fel sätt.

När de nya ansökningarna kommer in måste det först tas beslut huruvida verkställigheten av avvisningen eller utvisningen ska inhiberas (inställas). Därefter ska ärendet handläggas och avgöras med förtur. Många gånger handläggs samma ärende flera gånger utan att några egentliga nya omständigheter åberopats. I praktiken läggs alltså grundärenden åt sidan för de nya ansökningarna. Problemet är inte människorna som utnyttjar de möjligheter lagen ger, utan att systemet ser ut som det gör. I dag strömmar det in nya ansökningar vilket betyder att grundärenden kommer längre och längre ned i högen. Detta upplevs som ett stort problem och är besvärande för dem som sitter och väntar på att få sin grundansökan behandlad. Deras väntetid blir med detta längre och längre. De mår sämre och sämre, och det är svårt för Utlänningsnämndens personal att förklara för dem varför deras ärende aldrig kommer till beslut. Med tanke på hur människor mår i väntan på ett beslut är detta mycket påfrestande för deras psykiska hälsa. Oavsett hur asylrätten ser ut ska människor känna sig rättssäkra och att bedömningsprocessen är kort och begriplig.

Vilka initiativ ämnar statsrådet vidta för att förbättra lagstiftningen på detta område?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:394

Webb-tv: utlänningslagen

Protokoll från debatten

Statsråd Jan O Karlsson (S)

Anf. 64 Statsråd Jan O Karlsson (S)

Fru talman! Petra Gardos har frågat mig vilka ini- tiativ jag ämnar ta för att förbättra lagstiftningen vad gäller s.k. nya ansökningar. Enligt gällande lagstiftning får en ny ansökan från en utlänning som ska avvisas eller utvisas bifallas av Utlänningsnämnden om ansökan grundar sig på om- ständigheter som inte har prövats förut i ärendet om hans eller hennes utvisning eller avvisning och om utlänningen har rätt till uppehållstillstånd antingen på grund av skyddsbehov eller på grund av att det annars skulle strida mot humanitetens krav att verkställa beslutet om avvisning. Det är alltså inte fråga om att Utlänningsnämnden gör en ny prövning av vad som tidigare förekommit i ärendet. Man bör kunna kräva av den asylsökande att han eller hon redan tidigare, i ärendet hos Migra- tionsverket och Utlänningsnämnden, har lämnat alla relevanta uppgifter. Att det finns en möjlighet att pröva nya skäl som uppkommit efter det att Utlänningsnämnden fastställt Migrationsverkets beslut om avvisning eller utvisning är av största vikt som en säkerhetsventil för männi- skor som är i behov av skydd som flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt. Av utlänningslagstiftning- en följer ett förbud att verkställa ett beslut om avlägs- nande om det visar sig att en utlänning riskerar tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling. Detsamma gäller, med vissa inskränkningar, om per- sonen riskerar förföljelse. Detta följer även av inter- nationella konventioner såsom 1951 års Genèvekon- vention, Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihe- terna samt FN:s tortyrkonvention, som Sverige är bundet av. I utlänningslagen finns även ett förbud mot att verkställa om personen riskerar dödsstraff. Det är vidare av vikt att en ny möjlighet till pröv- ning finns där nya omständigheter i form av humani- tära skäl framkommit. Utlänningslagens förarbeten och praxis på området är dock restriktiva. Fru talman! Jag är överens med Petra Gardos om att rätten att inge ny ansökan leder till ökad tidsut- dräkt i handläggningen av flyktingärenden. Detta är påfrestande både för de asylsökande och för den handläggande myndigheten. Som Petra Gardos kän- ner till pågår en beredning av den s.k. NIPU-reformen när det gäller överprövningen av hur utlänningsären- den ska kunna utformas. Reformen har till syfte att stärka rättssäkerheten genom att bl.a. införa en två- partsprocess med ökade möjligheter till muntlig för- handling i dessa ärenden. Ett viktigt krav på den nya instans- och processordningen, där överprövningen av utlännings- och medborgarskapsärenden ska föras över från Utlänningsnämnden till migrationsdomsto- lar respektive en migrationsöverdomstol som knyts till tre länsrätter respektive en kammarrätt, är att rimliga handläggningstider ska uppnås. Regeringen kommer inom kort att fatta beslut om en lagrådsre- miss för att riksdagen sedan ska kunna behandla en proposition under hösten. I förslaget behandlas även frågan om reformer vad gäller institutet ny ansökan. Om förbättringar kan göras, utan att ta bort möjlig- heten att framföra nya omständigheter som skulle kunna utgöra hinder för verkställighet, finns mycket att vinna när det gäller tids- och resursåtgång. Jag kan inte nu redogöra för hur förslaget ser ut i dagsläget, eftersom jag inte kan föregripa vad den pågående beredningen kan leda till.

Petra Gardos (M)

Anf. 65 Petra Gardos (M)

Fru talman! Jag tackar så jättemycket för svaret och för berättelsen om hur det går till. Jag vet redan hur det går till när man bedömer en ny ansökan. Det är just därför jag tar upp problemet. Problemet kvar- står även om jag vet hur ärendet handläggs. Ministern sade i sitt svar att man bör kräva av den asylsökande att han eller hon redan tidigare i ärendet hos Migrationsverket eller Utlänningsnämnden har lämnat relevanta uppgifter. Ja, det bör man kräva av den asylsökande, och det gör man väl också. Ofta har den asylsökande redan berättat sin historia på migra- tionsverksnivå, men det tillkommer ändå nya om- ständigheter - som de själva tycker. Låt oss nu förflytta oss till verkligheten och Ut- länningsnämnden. En familj från t.ex. Jugoslavien lämnar in sin asylansökan. Familjen får avslag efter- som familjen inte har tillräckliga skäl att stanna i Sverige. Familjen överklagar till Utlänningsnämnden. Om familjen har tur får man ansökan behandlad rela- tivt fort. Familjen får avslag även i Utlänningsnämn- den. Då tycker familjen att det har kommit fram en ny omständighet, dvs. mamman eller pappan - det är ett påhittat fall - mår inte bra psykiskt. Nu har vi redan haft en debatt i denna fråga. Familjen anser att det är en ny omständighet. Familjen får den 13 maj ett avslag på den nya an- sökan. Det går en kvart, en vecka, en månad eller två månader, och sedan kommer nästa ansökan in. Nu mår mamman eller pappan ännu sämre. T.o.m. makan eller maken mår också dåligt. Så fortsätter det hela. I verkligheten är det tyvärr så - även om lagen sä- ger en sak - att det blir enormt inhumant för den asylsökande. Jag tror att personalen på Utlännings- nämnden gott och väl klarar av detta. Det kan dock bli lite tråkigt att handlägga de nya ansökningarna. För den asylsökande är detta något enormt. Männi- skor drivs till att bli vrak. Deras nya omständigheter är att de blir sjukare och sjukare. Jag håller självklart med om att det ska finnas ett sätt att lämna in en ny ansökan om nya omständighe- ter uppkommer, men det måste finnas någonting som sätter stopp. Det kan inte vara mänskligt att kunna lämna in en femte ny ansökan - ett nytt självmords- försök eller barnen mår ännu sämre. Jag skulle vilja veta om ministern har något slags lösning på detta. Jag vet att det finns en utredning som ska titta på NIPU-reformen. Vad jag har förstått flyttas problemet till länsrätten. Jag tror inte - som kanske andra tror - att bara för att en domstol lägger fram en dom kommer den asylsökande att acceptera domen mer än om Utlänningsnämnden fattar samma beslut.

Statsråd Jan O Karlsson (S)

Anf. 66 Statsråd Jan O Karlsson (S)

Fru talman! Jag har inte några invändningar mot någonting av det Petra Gardos har sagt i sin beskriv- ning av situationen. Det måste finnas ett sätt att an- hängiggöra nya omständigheter, ett slags säkerhets- ventil. Jag håller fullständigt med om att det försätter den asylsökande i en nästan hopplös situation att hela tiden ha möjligheten - och med sig själv som gisslan - driva ärendet vidare till den trygga hamn som heter humanitära skäl. Det här är ett dilemma som vi alla som sysslar med dessa frågor brottas med. Jag vill föra in två allmänna synpunkter. Jag måste för denna första gång i riksdagen få tillfälle att ta upp mina erfarenheter av att besöka flyktingför- läggningen i Gimo. Jag ägnade Valborgsmässoafton åt detta. Jag talade med människor som hade varit här i fyra år nu, och jag försökte göra mig en föreställ- ning om vad denna ofta dubbeltydighet innebär. Jag vill ta upp några allmänna synpunkter. En sådan synpunkt gäller informationen, eller sna- rare förtroendet, dvs. att förstå hur den svenska asyl- processen är uppbyggd. 80 % av de ärenden som läggs fram för Migrationsverket handlar om att det inte finns några som helst identifikationsdokument. Ett stort antal av de asylsökande har en föreställning om att om deras identitet inte blir känd ökar deras chanser att få stanna. Eftersom jag har flyktingar i min egen familj har jag alltid varit förvånad över detta. Jag har en foster- son som flydde från juntans diktatur i Grekland. Han var besjälad av att tala om vem han var och varför han var här. Redan att denna föreställning finns skapar en stor tidsåtgång. Där tror jag att den nya processen i längden - inte omedelbart - kan betyda någonting. Nu är hela and- rainstansen - hela slutvarvet i behandlingen - dold för allmänheten, för de asylsökande och för oss andra. Jag tror inte heller att bara för att det finns ett två- partsförhållande med en domstolsprocess kommer den att innebära någonting annat. Det är samma ut- länningslag - om det nu är det. Men det förhållandet att processen är öppen innebär att motiven klargörs och att vi får en migrationsöverdomstol med en öppen prejudikatsbildning. Det minskar godtycket och det ökar genomsläppligheten i systemet - transparensen. Därmed kan man få en annan typ av allmänt förtro- ende för processen. Där har vi - och har haft - pro- blem i dag. Jag instämmer inte alls i klappjakten - den pågår inte längre - om de usla på Utlänningsnämnden. Jag har inte någon förståelse för den. De är utomordent- ligt bra människor. De är besjälade av sitt arbete, och deras jobb är ofta mycket otacksamt. Jag tror därför att reformen i sig kan innebära en öppning. I mitt nästa anförande vill jag återkomma till frågan om vi måste ha detta tröskande med nya omständigheter eller om det går att hitta någon möj- lighet att få stopp på detta. Det är riktigt att följderna är inhumana.

Petra Gardos (M)

Anf. 67 Petra Gardos (M)

Fru talman! Ja, följderna är inhumana. Det gäller inte bara de stackars människor som kommer in med nya ansökningar utan det gäller även dem som har ett grundärende som ligger och väntar på Utlännings- nämnden på grund av att de nya ansökningarna måste handläggas med förtur. Ett nytt ärende kommer in. Man måste se över om verkställigheten ska inhiberas eller inte. Sedan måste man även fatta beslut om förtur. Grundärendena som väntar på beslut får vänta ännu längre. Denna andra grupp drivs också till att bli psykiska vrak eftersom de har fått vänta så länge. Man måste i debatten i medier och i vardagen reda ut begreppet hur länge man har fått vänta i Sverige. En person kan säkert ha varit här i fyra år, men personen kan ha fått ett beslut för en herrans massa år sedan som inte accepteras. Sedan accepteras inte den slutliga instansen Utlänningsnämndens beslut heller. Personen kommer in med en ytterligare ansökan för att det har uppstått en ny omständighet, vilket det ibland definitivt inte har gjort - men man vill så gärna stanna i Sverige. Vi behöver inte diskutera hur utlän- ningslagen ska se ut vad gäller skäl att få stanna, för det var inte det jag interpellerade om, men det är andra problem också. Problemet med nya ansökningar är inget nytt. För flera år sedan låg det på Migrationsverket, och sedan skulle länsrätten få ta hand om det. Då tackade man nej på det bestämdaste, och så kom det till Utlän- ningsnämnden. Problemet har alltså funnits väldigt länge. Jag hoppas verkligen att ministern gör någon- ting åt saken när utredningen kommer. Jag håller med om att problematiken kanske minskar om det finns transparens och man får fram praxis, men jag tror ändå att den kommer att kvarstå. De asylsökande känner inte att de någonsin får ett slutligt beslut, eftersom det hela tiden finns möjlig- heter att riva upp det. Och visst finns det sådana be- slut i vårt rättssamhälle. Bygglov kan man t.ex. ansö- ka om hur många gånger som helst. Men då är man i alla fall i landet. Jag vädjar till ministern att försöka komma fram till något klokt, för detta är inhumant. Jag tänker nu på den lilla människan, som får lida enormt för detta.

Statsråd Jan O Karlsson (S)

Anf. 68 Statsråd Jan O Karlsson (S)

Fru talman! Jag kommer aldrig att kunna lösa det här problemet. Möjligen kan vi göra det gemensamt i just den här salen - förhoppningsvis kommer vi då att vara några fler. Vad jag tror att vi ska försöka resonera oss fram till är följande. Om vi kan ställa oss på en grund som väcker förtroende om en rättssäker process - den har vi inte riktigt i dag, och det är där jag tror att proble- met börjar - kan vi också med öppna ögon diskutera en hard option, en tydlig och klar stupstock. Nu har det blivit nya omständigheter. Även om Utlänningsnämndens praxis redan nu är restriktiv kan man komma igen på det här sättet. Den fråga som jag kommer att ställa i lagrådsremissen - jag skulle egentligen inte ta upp det, men vi måste få prata om det här nu - är om det är möjligt när vi får ett nytt system med en sista prejudicerande instans att också ha ett tydligare slut på detta. Varför jag inte tror att jag kommer att lösa det slutgiltigt är att jag inte tror att det finns en lösning. Det finns några oupplösliga dilemman när det gäller flyktingpolitiken, och vi kommer alltid att ha dem. Vad vi kan göra är att lindra motsättningarna och förbättra situationen. Vi kan också förbättra arbets- förhållandena för dem som arbetar i systemet i dag genom att ge dem ökade resurser. Vårt problem för närvarande är att vi ligger efter därför att vi har så många fler asylansökningar. Men det är alldeles rik- tigt, som Petra Gardos påpekar och vilket jag helt håller med om, att det här går ut över de asylsökande som har sina nya ärenden liggande och som får vänta därför att de gamla ska harvas innan de kan tas upp. Vad vi måste diskutera tydligt och klart är en av- vägning mellan två rättsprinciper. Vi kan aldrig stänga dörren helt för nya omständigheter - det kan uppstå nya omständigheter - men vi kanske kan ge det en sådan utformning att vi får bort en del av dem som i dag håller kvar ärenden i cirkulation och skapar besvärliga situationer för alla berörda. Det måste vi ha en öppen diskussion om. Jag tror att den bästa utgångspunkten i en sådan diskussion är att vi inte säger att det finns en slutlig, perfekt lösning, för det tror jag inte på. Perspektivet är naturligtvis också - någonting som jag tror att vi i framtiden ska ägna oss åt - det som har att göra med migrationens karaktär. I dag diskuterar vi flyktingfrå- gor som en del av migrationen, och sedan har vi ett annat stort perspektiv som vi kommer att ställas inför i framtiden. Vi har det i hela Europa. Vi måste kon- statera att vi är ett stort migrationsområde. Värdet för de människor som söker sig hit av att få ett uppe- hållstillstånd bedöms av dem själva som oerhört stort. Bakgrunden till det är ofta nog förföljelse, men inte alltid. Då blir det den paradoxen att om man har turen att vara förföljd i enlighet med Genèvekonventionen kan man komma in "i värmen". Men om man inte har det ska man tillbaka. Det här handlar inte om de fattiga människorna i världen. De lever på 1 dollar om dagen och inte har råd - dem får vi aldrig träffa. Det handlar om männi- skor som har resurser. Vad vi vet är att det i globali- seringens tidevarv är fler och fler människor som har resurser att ta sig hit. Därför tror jag också, om den reform som vi talar om är ett första steg, att vi står inför en mycket stor diskussion om migrationens karaktär och behovet av en internationell reglering av den. Jag säger det bara därför att jag alltså inte tror att det är tillräckligt med den diskussion vi tar i NIPU, även om den kan vara ett bidrag till att humanisera vår faktiska flyktingpolitik.

Petra Gardos (M)

Anf. 69 Petra Gardos (M)

Fru talman! Jag välkomnar också folk hit, så jag hoppas verkligen att diskussionen handlar om just institutet för nya ansökningar. Folk som kommer hit är verkligen en tillgång - det menar jag. NIPU är en början, som sagt var. Vi kanske inte ska tro att det blir ett slutgiltigt beslut i och med NIPU:s förslag eller den proposition som läggs. Där- emot kan förhoppningen vara att man får ett slutgil- tigt beslut på sin ansökan, så att man vet var gränsen går och man inte stångar pannan blodig mot någon- ting och mår sämre än vad man någonsin skulle kun- na göra efter att ha upplevt ett krig - så är det nog för de flesta som kommer hit och vill stanna. Jag vill avslutningsvis tacka ministern för att han kom hem till Sverige, för det ledde till att jag numera kan stå här i talarstolen.

Statsråd Jan O Karlsson (S)

Anf. 70 Statsråd Jan O Karlsson (S)

Fru talman! Jag inser nu att jag gjorde en oförsik- tigt kortfattad beskrivning av motivet till min invand- ring när jag tillfrågades på folkbokföringen den 22 december när jag anmälde mig som återvändande. Det finns en liten ruta i formuläret om syftet med invandringen, och jag svarade muntligt att det var att jag skulle bli invandrarminister. Personen i fråga trevade då efter den knapp som man trycker på när det är någon galning där inne, men eftersom hon plötsligt kände igen mig avhöll hon sig från att trycka på knappen och konstaterade att det var som jag hade sagt. Jag inser nu att jag gjorde en alltför kort beskriv- ning av motivet. Det var ytterligare ett motiv, nämli- gen att få ha denna debatt med Petra Gardos om flyk- ting- och invandrarpolitiken i denna kammare. Även detta var ett vällovligt syfte med invandringen.

Intressenter

Frågeställare

Gardos, Petra (m) Moderaterna

Besvarad av

statsrådet Jan O Karlsson Socialdemokraterna