Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utförsäljningen av Telia Sonera

Interpellation 2007/08:263 av Östros, Thomas (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-12-05
Anmäld
2007-12-05
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2007-12-19
Svar fördröjt anmält
2007-12-19
Besvarad
2008-01-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 december

Interpellation

2007/08:263 Utförsäljningen av Telia Sonera

av Thomas Östros (s)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Svenska statens aktiva och långsiktiga ägande har varit av mycket stor vikt för utvecklingen av Telia Sonera under en period av sammanslagningar och internationell expansion. I dag är Telia Sonera Nordens och Baltikums största telekomoperatör med verksamhet inom fast och mobil kommunikation samt inom Internet- och datakommunikation. Telia Sonera är därför ett bra exempel på hur ett ansvarstagande och långsiktigt statligt ägande kan bidra till att skapa mycket större värden, såväl ekonomiska som samhälleliga, än en utförsäljnings engångsintäkter.

Telia Sonera spelar i dag en avgörande roll för Sveriges position som ett ledande IT- och telekomland och att bolaget inte minst genom huvudkontorets placering i Stockholm och den betydande FoU-verksamheten i Sverige väsentligt bidrar till Sveriges attraktionskraft. Därför är det mycket allvarligt att regeringen går vidare med en fullständig utförsäljning av företaget utan att ha redovisat några som helst analyser av hur jobben, FoU eller bredbandsutbyggnad med mera kan komma att påverkas.

Regeringens enda argument för utförsäljningarna är att staten inte ska äga företag. Samtidigt kan det antas att utländska statliga eller delstatliga telekomföretag kan vara spekulanter på Telia Sonera. Oklarheten är fortfarande också stor kring vilka hänsyn regeringen kommer att ta till den industriella logiken eller för att värna svensk kompetens och arbetstillfällen i telekomsektorn i samband med den kommande utförsäljningen. Jag vill därför ställa följande frågor till statrådet Mats Odell:

Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att säkerställa Sveriges ledande roll som IT- och telekomnation efter en utförsäljning av Telia Sonera?

Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att det långsiktiga ägandet av Telia Sonera inte försvagas vid en utförsäljning av statens aktieinnehav?

Vilka bedömningar gör statsrådet av betydelsen av att Telia Soneras huvudkontor är förlagt till Sverige?

Kommer statsrådet att agera för att Telia Sonera inte ska säljas till statliga företag från andra länder?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:263, Utförsäljningen av Telia Sonera

Interpellationsdebatt 2007/08:263

Webb-tv: Utförsäljningen av Telia Sonera

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Mats Odell (Kd)
Anf. 11 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Thomas Östros, min gode vän här, har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att det långsiktiga ägandet av Nordea, Telia Sonera och OMX inte försvagas vid en försäljning av statens aktieinnehav och vilka bedömningar jag gör av betydelsen av att Nordeas, Telia Soneras och OMX huvudkontor är förlagda till Sverige. Thomas Östros har också frågat mig om det finns några problem förknippade med att ägare med statliga eller huvudsakligen statliga intressen kan vara köpare av OMX och vilka åtgärder jag kommer att vidta för att säkerställa Sveriges ledande roll som IT- och telekomnation inför en försäljning av Telia Sonera. Först vill jag säga att jag håller med Thomas Östros om att svenska staten varit en ägare som stått dessa bolag bi under resan genom teknisk utveckling och genom fusioner, kriser och internationell expansion. I dag är Nordea, Telia Sonera och OMX börsnoterade och verkar på konkurrensutsatta och gränsöverskridande marknader där konkurrensen delvis sker utifrån bolagens storlek. Inom dessa sektorer har det statliga ägandet spelat ut sin roll som välståndsskapare och pådrivare för utvecklingen. Regeringens inställning är att staten bara ska äga företag där det finns tydliga motiv till att staten äger dem. Det är en hållning som även den regering som Thomas Östros satt i upprepade så sent som i budgetpropositionen 2006. Samma regering sökte och fick också riksdagens mandat att minska ägandet i Nordea, Telia Sonera och OMX. I så måtto har vår regering endast sökt utvidga det mandatet så att staten också kan ta emot annan likvid än kontanter vid en försäljning - alltså även kan delta i en strukturaffär som kan vara till de här bolagens fromma. På senare år har ägarna av noterade bolag blivit allt synligare, och Svensk kod för bolagsstyrning har medfört att ägarna fått träda fram och ta ett större ansvar. Det är viktigt med långsiktiga ägare, men det finns fler ägare än svenska staten som känner ett ansvar för sitt ägande och som har ett långsiktigt perspektiv. Det finns också ägare som har bättre förutsättningar att ta ett långsiktigt ansvar, bland annat när det gäller möjligheten att tillskjuta kapital för framtida expansion. Regeringen har för avsikt att sköta försäljningarna på ett ansvarsfullt sätt, så att dessa företag även i fortsättningen kan utvecklas för att svara mot kundernas behov och anpassas till rådande marknadsförutsättningar. Jag är övertygad om att Nordea, Telia Sonera och OMX kan fortsätta att utvecklas i en positiv riktning även med andra ägare än den svenska staten. Staten äger bara delar av dessa bolag. En majoritet är andra ägare än staten i samtliga tre bolag. Frågan om huvudkontorets placering är en fråga om vad som bedöms vara bäst för bolaget. Här har regeringen, tillsammans med riksdagen, ett ansvar att skapa goda förutsättningar för företagande, forskning och utveckling i Sverige. För detta finns det många instrument som är överlägsna de möjligheter som erbjuds staten som delägare till börsnoterade bolag. Detsamma gäller den tekniska utvecklingen av och tillgången till IT och telekom. Förutsättningarna för en dynamisk marknadsutveckling skapas genom incitament och en konkurrensfrämjande reglering. Då det rör sig om bolag vars aktier är noterade och överlåtbara på en aktiebörs står det var och en fritt att köpa, sälja och lägga bud i enlighet med gällande regler. Det är de möjligheter som finns för alla investerare, såväl statliga som privata, finansiella liksom strategiska. De intressenter som nu finns kring OMX har båda av Finansinspektionen godkänts som lämpliga ägare, och det finns ingen anledning för regeringen att göra en annan bedömning.
Thomas Östros (S)
Anf. 12 Thomas Östros (S)
Fru talman! Jag vill börja med att önska statsrådet Odell god fortsättning och samtidigt önska att det inte blir en fortsättning på denna förfärliga process som vi har haft med utförsäljning av de statliga bolagen - skandaltyngt under ett och ett halvt år. Precis som den tidigare interpellationen visade är det skandaler som växer till även under detta år. Obesvarade frågor om utförsäljningsrådet måste vi återkomma till och hoppas att Mats Odell besvarar frågorna när det gäller de här två viktiga interpellationerna. Kompetensen kring Mats Odell har skalats av i en rasande snabb takt när det gäller utförsäljningar. Medier rapporterar att sex av Mats Odells absolut närmaste medarbetare, ansvariga för utförsäljningen, har hoppat av eller fått avsked under det första årets styre. Man kan sammanfatta det med att nästan ingen av de experter som har suttit närmast Odell vid besöken i näringsutskottet för diskussioner om utförsäljning längre arbetar med Mats Odell. Det gör mig djupt bekymrad att Mats Odell inte här ger signalen om att han hejdar processen, lägger utförsäljningarna på is och är mer rädd om medborgarnas tillgångar. Dessutom har vi Riksrevisionens anklagelse om grundlagsbrott, Carnegieskandalen med kopplingar rakt in i Regeringskansliet och nu också en finansiell oro över hela världen. Inget att detta får Mats Odell att säga det som sunt förnuft talar för: Vi hejdar utförsäljningsprocessen. Vi låter inte ideologin kosta skattebetalarna miljardtals kronor och leda till urusla affärer för staten. Nu handlar det om två viktiga bolag, Telia Sonera och Nordea, väldigt viktiga för Sverige. Det handlar också om OMX, även det av central betydelse för Stockholms framtid som finanscentrum. Telia Sonera är ett bolag som är helt avgörande för Sveriges roll som ledande IT-nation. När jag då ställde frågor om vilket ansvar regeringen tar vid utförsäljningen av dessa viktiga bolag för att det blir långsiktigt ägande i Sverige med huvudkontor i Sverige, forskning och utveckling i Sverige svarar Mats Odell, liberalt kan man nog säga, att det inte spelar någon större roll; det ska marknaden avgöra. Men det som händer på de där marknaderna är att vi har flera olika statliga aktörer som är aktiva. Vilka kan tänkas vara spekulanter på att köpa andelarna i Telia Sonera? Kan det vara Deutsche Telekom där ungefär 30 procent ägs direkt eller indirekt av den tyska staten? Är det France Telecom där ungefär 28 procent ägs direkt av den franska staten, eller norska Telenor där ungefär 54 procent ägs direkt av den norska staten? Eller är det den norska oljefonden som ju har mycket stora resurser till förfogande och ökar sitt ägande runt om kring i världen i olika bolag? Är det möjligen en rysk oligark med nära samverkan med den ryska regeringen? Den här typen av frågeställningar blir allt viktigare för regeringen att ta ställning till. Hur kan det komma sig att det när svenska staten är delägare i Nordea och Telia Sonera är förkastligt av ideologiska skäl, men du är beredd att sälja så att en annan stat kan äga dessa bolag? Själv har jag en pragmatisk hållning. Jag menar att staten kan vara en långsiktig ägare både i Nordea och i Telia Sonera och bidra till en utveckling av dessa bolag, med huvudkontor och forskning och utveckling i Sverige och intressanta expansionsmöjligheter utomlands. Men frågan måste besvaras: Är regeringen och Mats Odell beredda att sälja till aktörer som kontrolleras av andra stater - är det bara den svenska staten som icke får äga?
Börje Vestlund (S)
Anf. 13 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag kunde inte låta bli att gå upp i den här debatten av den anledningen att vi har haft i varje fall ett par duster, Mats Odell och jag, om dessa frågor. Först och främst tänker jag på den interpellation där vi pratade om Finansplats Stockholm och vikten av att Finansplats Stockholm fick vara kvar i framtiden. Jag uppfattade att Mats Odell och jag var ganska överens om det. Vi var också ganska överens om att det industrin kan vara för en bruksort är finansmarknaden för Stockholmsregionen. På detta svarar nu Mats Odell att det är en fråga om vad som bedöms vara bäst för bolaget. Det här är väldigt oroande, Mats Odell. Det är väldigt oroande för oss som tror på en stor och stark Stockholmsregion, som vill utveckla Stockholmsregionen till att bli en av de viktiga finansplatserna i Norden och kanske också i norra Europa. Mats Odell hänvisar till att det har att göra med den tekniska utvecklingen. Han hänvisar till att det är viktigt att det finns förutsättningar för en dynamisk marknadsutveckling och att det skapas incitament och en konkurrensfrämjande reglering. Allt det där kan vi stämma in i. Men problemet är, Mats Odell, att den regering som du sitter i inte har gjort någonting på dessa områden för en konkurrensfrämjande reglering. Det har vi inte sett någonting av. Det skulle vara intressant om Mats Odell kunde berätta vad det är som i så fall komma ska kring dessa frågor som gör att förutsättningarna för att bland annat ha kvar Finansplats Stockholm skulle bli bättre. Jag måste också reagera när man i det här sammanhanget nämner Telia Sonera och de problem som det har. Fortfarande har vi inte löst frågan om hur vi gör med kopparnätet. Fortfarande vet vi inte riktigt vad regeringen vill. Fortfarande är vi inte heller helt på det klara med på vilket sätt vi kommer att lösa det och framför allt om det verkligen kommer att vara lösningen på frågan av konkurrensskäl. Kommer man att kunna göra den här försäljningen och slå vakt om det privata ägandet eller tafsa på de privata ägarnas möjlighet att styra sina egna tillgångar? Det här är viktiga frågor, Mats Odell. Men de frågorna får vi uppenbart inga svar på. Därför är min fråga till Mats Odell: Hur ska Mats Odell göra för att slå vakt om Finansplats Stockholm? Och framför allt: Hur blir det med kopparnätets framtid? Kommer det att bli privat monopol, som vi socialdemokrater misstänker att man kommer att gå vidare med?
Mats Odell (Kd)
Anf. 14 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Låt mig börja med att önska Thomas Östros, Börje Vestlund, Bosse Ringholm, Eva-Lena Jansson och övriga här i kammaren god fortsättning. Låt mig så börja med Börje Vestlunds frågor. När det gäller accessnätet pågår ett arbete. Vi räknar med att ganska snart kunna lägga fram en lagrådsremiss om hur utvecklingen av accessnätet kommer att bli framöver. Det kommer vi att kunna diskutera framöver. När det gäller Finansplats Stockholm pågår ett väldigt intensivt arbete, där Finansmarknadsrådet har fått ett uppdrag gällande OMX som ska redovisas ganska snart. Det görs också konsekvensanalyser av detta. Ovanpå det har vi tagit initiativ till ett lagförslag om åtgärder motsvarande de som har genomförts i bland annat Storbritannien, så kallade balls act . Det innebär att man stiftar en lag som innebär att onödig reglering som följer med exempelvis ett utländskt ägande av börsen inte kommer att påverka. Det här har man genomfört på olika sätt i euronextområdet, bland annat i Beneluxländerna och Frankrike men också i Storbritannien, och vi har ett sådant arbete på gång också här. Thomas Östros missförstår mig, och jag vill inte säga att han gör det medvetet. Men det jag sade var att vi hellre använder oss av andra medel för att skapa goda näringspolitiska förutsättningar än att äga näringslivet. Det var vad jag sade. Detta kan kallas liberalt. Sedan är Thomas Östros väldigt pessimistisk när det gäller de här bolagen. Men han har lite otur här. Vi har kunnat lyssna på Thomas Östros som gång på gång, varje morgon står upp med ett nytt argument för att stoppa processen. Han talar om att den är kantad av skandaler. Ja, visst, Carnegieskandalen var smärtsam. Den var jobbig. Men den har inte påverkat vare sig tidsplanen eller processen. I motsats till Thomas Östros finns det väldigt många som värderar de här bolagen varje dag, varje minut på Stockholmsbörsen, och som värderar det som regeringen håller på med. Sedan Allians för Sverige tog över regeringsmakten den 6 oktober 2006 har värdet och innehavet i Telia Sonera ökat med ca 2 ¼ miljard, trots att vi har sålt aktier för 18 miljarder kronor som nu har amorterats på statsskulden. Om man jämför med vad som hände under den socialdemokratiska regeringen kan det kanske vara till eftertanke värt. Jag tror att man kan säga att till vissa delar beror kursuppgången på att vi vågade göra nödvändiga förändringar i Telia Soneras styrelse, något som Östros och hans partikamrater ryggade för. Och vi har ökat det internationella intresset för aktien genom att bredda ägandet med 200 nya, stora internationella investerare, som var målsättningen med den förändring av aktieboken som vi gjorde när vi sålde de 8 procenten. Vår försäljning har också fått aktiemarknadens godkännande. Det vet vi genom att aktiekursen har gått upp mer än i jämförbara bolag. Det är tydligen inte så att aktiemarknaden är orolig för hur regeringen tänker hantera Telia Sonera. Det satsas väldigt mycket pengar på att det här är en riktig process. På åtta månader under Thomas Östros period sålde ni ut, lurade kanske man inte ska säga men ni fick ändå cirka en miljon småsparare att betala 85 kronor för Teliaaktien. Sedan rasade den på några månader ned till 30 kronor. Vi genomför åtgärder och aktiekursen går upp. Ni genomförde ert program och aktiekursen gick ned. Detta, fru talman, tycker jag talar för sig självt.
Thomas Östros (S)
Anf. 15 Thomas Östros (S)
Fru talman! Mats Odell står nu här stolt och marknadsför realisationen av 8 procent av Telia förra våren, som då beräknades kosta skattebetalarna 2 miljarder kronor vilket var mycket lågt räknat med tanke på aktiekursens utveckling. Att man marknadsför denna insats som något positivt är för mig obegripligt. Telia Soneras aktie har gått upp. Men TV 4, som antagligen intervjuade både Mats Odell och mig här utanför, har tittat på hela den portfölj som nu ska säljas och bedömer att värdeminskningen är 20 miljarder kronor, för bara Nordea ca 5 miljarder kronor, och för Vasakronan handlar det om mycket stora belopp på grund av den mycket kraftiga nedgång som vi sett på fastighetsmarknaden. Här handlar det om att Mats Odell är på väg att sälja av ideologiska skäl även om det kostar skattebetalarna mycket stora belopp. Mats Odell kommer att vara personligen ansvarig för detta. Vi kommer att följa detta mycket noggrant. Vi accepterar inte att man hanterar svenska folkets tillgångar så vårdslöst bara för att driva igenom sina ideologiska föreställningar. Hela Mats Odells argumentation, det som gör att han är beredd att låta det kosta många miljarder i förluster, är att han tycker att staten aldrig ska äga. Men jag kan räkna upp dem som nu är spekulanter på våra företag, och det är Quatar, Dubai, kanske Deutsche Telecom, kanske France Telecom, kanske norska Telenor, där staterna är mycket stora ägare. Eller det kanske handlar om institutionella ägare av norsk oljefond eller ryska oligarker med stark samverkan med den ryska regeringen. Det är statliga aktörer. Det är mycket oljepengar, och det är mycket pensionsfonder. Men varför ska svenska staten vara den stat som icke får äga? Vi har ju så tydligt visat att det går att förena ett klokt ägande, börsintroduktion, expansion och att följa marknadens villkor och vara framgångsrik på marknaden genom att också staten finns där som en långsiktig ägare. Därför var jag väldigt tydlig under min tid som näringsminister med budskapet: Vi finns kvar som långsiktiga ägare i Telia och Nordea. Vi ser dem som väldigt viktiga bolag för oss. Varför är det möjligt för utländska stater att äga dessa svenska företag och icke för svenska staten att vara delägare? Den frågan måste få ett svar. Det förvånar mig oerhört att Mats Odell aldrig känner att det är ett läge där han bör erkänna att han måste lugna ned processen. Stolt säger Mats Odell i talarstolen att även om Carnegieskandalen var jobbig påverkar den inte processen. Nu rapporterar medierna att sex av dina närmaste medarbetare har gått. Din organisation har raserats gång på gång. Det är inte vilka som helst; det är statssekreteraren, utförsäljningsgeneralen, chefen för enheten som hanterar det statliga ägandet, den högste juristen involverad i utförsäljningsprocessen. Det är nyckelpersoner. Och ingenting påverkar tempot. Hejda dig, lägg försäljningarna på is, bygg upp en ny organisation, bedöm konjunkturen och värdena som faller! Inse att det icke är rätt läge att sälja, och förstå att det icke bara kan vara utländska stater som får äga svenska företag! Det måste vara rimligt att också svenska staten ingår som delägare i dessa fina företag.
Börje Vestlund (S)
Anf. 16 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Låt mig fortsätta där Thomas Östros slutade. När det gäller infrastrukturområdet tror jag att praktiskt taget vi alla partier var lite rädda, därför att det när vi liberaliserade våra marknader fanns en stor risk att andra stater skulle komma in och ta över våra marknader. Jag tror att det var en ganska gemensam uppfattning som vi hade förra mandatperioden i denna kammare just detta att det fanns en viss risk att det skulle gå över från en monopoliserad ägare till en annan monopoliserad ägare. Och det var inte vad vi hade tänkt oss när vi avreglerade marknaden, utan då hade vi tänkt oss något helt annat. Det här tycker jag stämmer till eftertanke. När Mats Odell går ut här och när man diskuterar försäljningarna handlar det väldigt ofta om statliga ägare som har förklarat sig ha för avsikt att köpa. Det vore intressant att höra om det är den utvecklingen som Mats Odell vill se. När det gäller Telia och accessnätet är jag helt övertygad om att det kommer en lagrådsremiss. Men det som jag är förvånad över är att man inte har reagerat över om det verkligen är möjligt att gå in och reglera på ett sådant sätt att det hindrar en ägare att ha det fulla inflytandet över sin egendom, i det här fallet accessnätet. Överensstämmer detta med den reglering som finns i bland annat EU av hur man ska hantera det här? När det gäller Stockholmsbörsen och Finansplats Stockholm blir jag inte precis lugnad av att man ska lägga fram den här åtgärden och den lagrådsremissen. Jag förutsätter att det krävs en lång rad åtgärder för att man ska kunna få en sådan konkurrensvrängande reglering som man avser i det här fallet.
Mats Odell (Kd)
Anf. 17 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Det är alltid intressant att diskutera de här frågorna. De väcker starka känslor. Bortsett från det vill jag komma tillbaka till huvuddragen i det jag sade. Vi sålde 8 procent av Teliaaktierna; kursen gick upp. Ni sålde 30 procent av aktierna; kursen gick ned. Det var en bedömning av marknaderna av olika regeringars hantering av detta bolag. En aktiekurs är både en bedömning av nuvarande vinstläge och framtidsutsikterna. Vi behöver kanske inte diskutera detta; jag ser det som ett faktum. Thomas Östros kanske inte är den absolut bästa konsulten att tala om för denna regering hur man ska hantera denna typ av frågor. När ni sålde betalade Thomas Östros bara i avgifter till konsulterna ungefär 30 gånger så mycket som vi har betalat för den 8-procentiga Teliaförsäljningen. Vi betalar 0,076 procent av intäkterna till olika rådgivare. Det kan jämföras med den socialdemokratiska regeringens börsnotering av Telia där ni betalade 2,18 procent av intäkterna. Jag tycker ärligt talat att Thomas Östros inte har särskilt mycket på fötterna när det gäller att vara konsult i dessa frågor. Man kan tala om hur processen har varit. Carnegieskandalen beklagar vi självklart. Den får sitt rättsliga efterspel. Personer har fått erbjudande om nya jobb. Ja, det är sådant som händer. Det är inget som jag tycker att man kan lägga vår process till last. Det finns bemanning, Thomas Östros. Processen fungerar som den ska. Vi är inne i en analysfas. Vi analyserar alla de aspekter som vi ska analysera innan en transaktion genomförs. Jag vet inte vilka konsekvensanalyser som gjordes före den första privatiseringen av Telia - den som ni gjorde. Men jag tror att den vi gör nu är betydligt mer omfattande och noggrann. Här kommer vi självklart att analysera typ av ägare och typ av transaktion. Vi har fått ett mandat att minska statens ägande, och vi förvaltar detta väl. Det har varit mycket diskussion om detta; det håller jag med Thomas Östros om. Men det vi har gjort är att vi har sålt 8 procent av aktierna. Trots att vi har inkasserat 18 miljarder av den värdestegring som har varit i aktien har vi kvar ca 2 ¼ miljard mer i värde i Telia än när vi tillträdde efter Thomas Östros i oktober förra året. Till sist är det väl ändå så att utvärderingen av hur vi har skött detta får komma när transaktionerna har gjorts. Värdet på bolagen, oavsett om det handlar om Telia Sonera, de noterade bolagen eller de onoterade, kommer att vägas in innan transaktionerna genomförs. Det är en självklarhet. Vi ska i nästa interpellationsdebatt diskutera värdet på Vasakronan.
Thomas Östros (S)
Anf. 18 Thomas Östros (S)
Fru talman! Det inger inte förtroende när Mats Odell kommenterar skandalerna och avhoppen, som har varit mycket uppseendeväckande under det senaste året, med: "Det är sådant som händer." Det är inte bra. Det är mycket stora värden och mycket viktiga bolag. Det krävs ett mycket större ansvarstagande från regeringen. Det är på samma sätt med den stora rabatten. Realisationen av 8 procent av Telia förra året ses som en framgång. Det var en ren förlust för medborgarna och skattebetalarna. Då var den på 2 miljarder; nu är den på 4-5 miljarder. Det är upp till regeringen att redovisa. När vi tittar på de två bolag som diskuteras här, Telia Sonera och Nordea, ställs frågan på sin spets. Kommer regeringen att ta ansvar för vem man säljer till? Hur ska man garantera ett långsiktigt ägande? Är det viktigt att huvudkontoren stannar kvar i Sverige? Låt oss säga att en av spekulanterna på Telia Sonera skulle vara Telenor, där 54 procent ägs av norska staten. Det vore onekligen ironiskt om Telia Soneras huvudkontor återfinns i Fornebu om något år, vilket diskuterades så livaktigt för några år sedan. Är Mats Odell beredd att medverka till detta? När det gäller Nordea ökar finländska ägare sitt inflytande. Det har varit en dragkamp om var huvudkontoret ska ligga. En utförsäljning av rent ideologiska skäl öppnar för att Nordeas huvudkontor kommer att återfinnas i Helsingfors om ett par år. Är Mats Odell beredd att medverka till detta? Man måste ha denna målbild klar för sig när man sitter med ansvaret för betydande innehav i dessa företag. Det är statliga innehav som har kunnat paras med framgångsrik utveckling för dessa företag. Nu ska man sälja av ideologiska skäl. Då måste man svara på följande frågor: Är det viktigt att huvudkontoren blir kvar i Sverige? Är det viktigt att det blir långsiktiga ägare till dessa företag? Mats Odell, varför kan andra stater äga våra företag? Varför kan inte svenska staten vara delägare?
Mats Odell (Kd)
Anf. 19 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Under förra mandatperioden redovisade den borgerliga oppositionen sina avsikter att förbättra svensk ekonomis strukturella, och andra, förutsättningar att växa. I detta ingick att tillmötesgå krav som hade riktats mot Sverige från olika internationella och nationella bedömare. Jag tänker på sådana som OECD, Världsbanken, IMF och andra som har pekat på att svensk ekonomis dynamik hämmas av att staten är den största företagsägaren i Sverige. Vi hade en öppen diskussion om detta. Vi formulerade vilka bolag vi hade för avsikt att minska statens ägande i och gick till val på det. Vi har lagt fram en proposition som har godkänts av Sveriges riksdag. Vi har byggt upp en organisation. Det har varit bekymmer; det har vi diskuterat. Carnegieskandalen var ett hårt slag för de inblandade, inte minst för mig, självklart. Men jag konstaterar ändå, Thomas Östros, att själva processen inte har fördröjts eller förändrats av detta. Alla de som antingen har blivit erbjudna ett nytt och mer attraktivt arbete - det är sådant som händer på en arbetsmarknad, Thomas Östros - eller har lämnat av andra skäl har ersatts av minst lika kompetenta personer. Det är en process. Thomas Östros har kritiserat den mycket, man kan säga framgångsrikt. Det är självklart medialt intressant att granska en sådan här sak. Men sist och slutligen är det viktiga vad det blev när försäljningarna var genomförda. De är ännu inte genomförda, Thomas Östros. Kom tillbaka och diskutera när de är genomförda om det var bra för folkhushållet! Var det ett bra pris vi fick ut? Var det affärsmässigt? Var det rätt ägare? Är detta bra för bolaget? Är det bra för det svenska folkhushållet? De frågorna kan inte besvaras förrän transaktionen är genomförd. Vi gör nu ett mycket noggrant förberedelsearbete för att se till att vi når det bästa möjliga resultatet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.