Utbildningsvikariat och kompetensen i äldreomsorgen
Interpellation 2006/07:155 av Olofsson, Eva (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-12-12
- Anmäld
- 2006-12-12
- Besvarad
- 2006-12-21
- Sista svarsdatum
- 2007-01-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 12 december
Interpellation
2006/07:155 Utbildningsvikariat och kompetensen i äldreomsorgen
av Eva Olofsson (v)
till statsrådet Maria Larsson (kd)
I dag saknar 40 % av den befintliga personalen inom äldreomsorgen en adekvat utbildning. 90 % har en gymnasiekompetens som behöver kompletteras med vissa ämnen. Det finns därför ett stort behov av ökad kompetensutveckling inom många områden som demens, bemötande, nutrition, läkemedel, rehabilitering och så vidare.
Den stora satsning som Vänstern, Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjorde på Kompetensstegen har gett personalen möjlighet att utbildas och tillsammans utveckla kvaliteten i äldreomsorgen. När utbildningsvikariaten tillsattes löste de problemen med att få vikarier vid personalens frånvaro. För i äldreomsorgen kan personalen inte lämna vårdbehövande människor för sin egen utbildning. Någon annan måste ersätta dem.
Regeringens snabbeslut att dra in utbildningsvikariaten hotar och försvårar nu utbildningsinsatserna. Sveriges Kommuner och Landsting är kritiska till den snabba indragningen och saknar en konsekvensanalys av vad förändringen kommer att innebära. De framhåller också att utbildningsvikariaten inte bör ses som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd utan som en insats för utbildning och kvalitetshöjning i äldreomsorgen.
I budgetpropositionen slås behovet av att stödja personalens kompetensutveckling fast och man säger också att ”de utbildningsinsatser som påbörjats inom ramen för den statliga kompetenssatsningen inom vården och omsorgen om äldre fortsätter 2007”. Men detta gäller alltså inte utbildningsvikariaten. Däremot påstår man att personalens professionella utveckling ska stimuleras genom en ökad mångfald av arbetsgivare. Detta är ett synnerligen kontroversiellt påstående som luktar gammaldags högerpolitik enligt principen ”allt blir bra om det blir privat”. Om regeringens politik vad gäller kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen är begränsad till endast detta är det synnerligen allvarligt.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga Maria Larsson:
1. Vad kommer statsrådet att göra för att säkerställa att satsningen Kompetensstegen kan genomföras på ett bra sätt?
2. Kommer statsrådet att ta initiativ till en konsekvensanalys av de indragna utbildningsvikariaten?
3. Vad avser statsrådet att göra för att öka kompetensen hos personalen i äldreomsorgen?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:155
Webb-tv: Utbildningsvikariat och kompetensen i äldreomsorgen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:46 Torsdagen den 21 decemberProtokoll 2006/07:46 5 § Svar på interpellation 2006/07:155 om utbildningsvikariat och kompetensen i äldreomsorgen
Protokoll från debatten
Anf. 13 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Eva Olofsson har frågat mig vad jag kommer att göra för att säkerställa att satsningen Kompetensstegen kan genomföras på ett bra sätt, om jag kommer att ta initiativ till en konsekvensanalys av de indragna utbildningsvikariaten samt vad jag avser att göra för att öka kompetensen hos personalen i äldreomsorgen.
Låt mig börja med att klargöra att man inte kan sätta likhetstecken mellan satsningen på Kompetensstegen och utbildningsvikariaten. Skillnaden mellan Kompetensstegens projekt och utbildningsvikariaten är bland annat att Kompetensstegen, i enlighet med direktiv och förordning, stöder kortare, verksamhetsnära utbildningar utan vikarieersättning, medan utbildningsvikariaten har riktats mot längre grundutbildningar som kräver vikarier. Tack vare Kompetensstegens upparbetade kontakter med kommunernas äldreomsorg gavs kommittén även i uppdrag att ha en stödjande och uppföljande roll i satsningen på utbildningsvikariat. Satsningen på utbildningsvikariat har dock hela tiden hanterats och handlagts av Ams, eftersom det i första hand var en tillfällig arbetsmarknadsåtgärd som den dåvarande regeringen sjösatte för att få ned arbetslöshetssiffrorna före valet. Detta kan man till exempel avläsa genom att studera fördelningen av de mycket stora medel som avsattes. Hela 2 miljarder kronor avsattes för att betala löner till arbetslösa som fick tillfälliga vikariatsanställningar, medan bara en knapp femtedel så mycket avsattes för personalutbildningar.
Regeringens skäl till att utbildningsvikariaten avskaffas är att Sverige nu befinner sig i en konjunkturuppgång med en ökning av sysselsatta. I syfte att främja den goda utvecklingen har regeringen lagt om arbetsmarknadspolitiken till att tydligare fokusera på matchning av arbetssökande och lediga arbeten. De program som blir kvar ska användas för dem som står allra längst från arbetsmarknaden. Med det synsättet på vad arbetsmarknadspolitiken ska åstadkomma går det inte att försvara utbildningsvikariaten, eftersom den åtgärden är kraftigt subventionerad samtidigt som den erbjuds personer som varit arbetslösa mycket kort tid.
Svaren på Eva Olofssons frågor blir således att Kompetensstegen fortsätter på det sätt som ursprungligen var avsikten. Regeringen fattade så sent som den 7 december beslut om ytterligare drygt 63 miljoner till kommunerna för kompetensutveckling av personalen i äldreomsorgen.
Avskaffandet av utbildningsvikariaten är en politisk fråga där regeringen tydligt visat sin avsikt att inte stödja denna typ av arbetsmarknadssatsningar, och jag avser inte att låta göra någon konsekvensanalys. Däremot pågår ett arbete med övergångsregler som kommer att innebära att kommuner som har kostnader för redan påbörjade utbildningar kommer att kunna få ersättning för dessa.
Regeringen gör för närvarande en omfattande satsning för att förbättra kvaliteten inom vården och omsorgen om äldre. Personalen är äldreomsorgens viktigaste resurs, och personalens kompetens är avgörande för kvaliteten i utförandet av tjänsterna. Utöver det arbete som Kompetensstegen bedriver kommer regeringen att se över kompetensfrågorna. Om detta ber jag dock att få återkomma till kammaren i ett senare skede.
Anf. 14 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka folkhälsominister Maria Larsson för svaret, men det känns lite som om vi pratar förbi varandra.
Visst tycker jag att det är bra att den borgerliga regeringen inte avbryter den stora kompetenssatsningen på 1 miljard som Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet beslutade om. Det hade varit en katastrof.
Men om man tittar på de frågor som jag har ställt har jag inte frågat om bara Kompetensstegen som sådan, utan interpellationen handlar om utbildningsvikariat och kompetensen i äldreomsorgen, vilket är en vidare och större fråga.
Jag har ställt frågor om vad statsrådet vill göra för att säkerställa kompetensen i äldreomsorgen och hur statsrådet ser på att utbildningsvikariaten har bidragit till att höja kompetensen. Det får jag inget svar på alls.
Maria Larsson har tydligt svarat att hon inte kommer att göra någon konsekvensanalys. Det är synd.
Jag vet inte om statsrådet har tagit del av det brev som Sveriges Kommuner och Landsting har skickat till Närings-, Social- och Utbildningsdepartementen. Där skriver de att slopade utbildningsvikariat är ett slag mot kvaliteten i äldreomsorgen. De skriver: Vi vill understryka att utbildningsvikariaten inte bör ses som en arbetsmarknadspolitisk insats, utan som en insats för utbildning och kvalitetshöjning inom äldreomsorgen.
Där tycker jag att statsrådet har missat något. I statsrådets svar koncentreras allt på att det är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Men jag tror att Maria Larsson är väl medveten om att det inom äldreomsorgen finns mycket duktig personal som dock saknar den grundutbildning de behöver. 40 % saknar omvårdnadsprogrammet och 90 % av personalen i äldreomsorgen skulle i större eller mindre utsträckning behöva komplettera med en och annan kurs. Det är bakgrunden till att Sveriges Kommuner och Landsting säger att detta är en så viktig fråga.
För några år sedan räknade man ut att det skulle kosta 5 miljarder under fem år för kommunerna att utbilda all personal i omvårdnadsprogrammet och ge dem de kunskaper som de behöver. Kommunerna klarar inte det själva. De behöver ett statligt stöd för att höja hela grundutbildningen i äldreomsorgen. Utbildningsvikariatet var det stödet. Man fick stöd för att anställa vikarier under tiden, vilket är den stora kostnaden. Man fick också ett bidrag till själva utbildningen.
Därför är det så synd att Maria Larsson ser detta som en viktig men enbart arbetsmarknadspolitisk åtgärd och inte ser att staten måste gå in och hjälpa till att höja kvaliteten och grundnivån på personalen i äldreomsorgen.
Är det inte värt att titta på de positiva resultat som utbildningsvikariaten har gett? Är det inte värt att ta med det? Vad vill statsrådet göra för att stötta en högre grundutbildning på äldreomsorgens område?
Det är intressant att se att i Göteborg är det runt 100 personer färre som kan börja grundutbildningen. I till exempel Östersund har de fått plocka fram 5,2 miljoner - ganska mycket för en stad av den storleken - för att kunna fortsätta utbildningen.
Det finns i dag ungefär 2 000 utbildningsvikariat, och det innebär att det är 3 000-4 000 personer som studerar. Ett utbildningsvikariat är flexibelt och bra, det kan täcka många olika personer som utbildas och man kan sätta in det på olika håll. Det är därför som det har fungerat så bra ute i verksamheten.
Anf. 15 Margareta B Kjellin (M)
Herr talman! Statsrådet Larsson och även Eva Olofsson!
Jag vill delta i debatten för att beskriva lite av den verklighet som jag som verksam har sett ute på fältet. Jag har utgått från frågan som Eva Olofsson har ställt: Hur kan Kompetensstegen säkerställas? Det handlar inte bara om kompetensutveckling.
När Kompetensstegen introducerades fanns över huvud taget inte utbildningsvikariaten på dagordningen. Jag vill inte, herr talman, tro att Eva Olofsson är helt okunnig om förutsättningarna för de initiativ som hon själv varit med och beslutat om. Egentligen ser jag den här interpellationen enbart som ett sätt att insinuera att alliansregeringen inte bryr sig om kompetensutvecklingen inom äldreomsorgen.
För att beskriva verkligheten vill jag säga att jag som vårdlärare, och även ledamot av den kommunala yrkesnämnden, var med på ett seminarium när man introducerade Kompetensstegen. Där fanns också workshoppar för att genom tydliga exempel visa hur man skulle lära under arbetstid och arbeta på ett nytt sätt. Det gavs bland annat exempel från Huddinge där de jobbade med mångkulturella frågor och där personalen arbetade på ett sådant sätt att de samtidigt lärde sig. De kunde även få betyg i kursen Människan socialt och kulturellt. Det är ett bra exempel på kompetensstege.
Ett annat arbete har man sjösatt i Hudiksvall där man utbildat 25 coacher i etik som under arbetstid och vid arbetsplatsträffar beskrivit och diskuterat den etiska värdegrunden för sitt arbetssätt. Under våren kommer 900 personal att kunna tentera i kursen Etik. Det var sådant man fick pengar för i Kompetensstegen, och till det gick det inte åt ett enda utbildningsvikariat.
Som en fortsättning på den andra delen kan jag säga, beträffande hur man kan kompetensutbilda och säkerställa en bra utbildning inom äldreomsorgen, att jag också varit med och sjösatt arbetsplatsbelagd utbildning där personal, redan anställd inom äldreomsorgen, under sin arbetstid läser in kurser med hjälp av handledare från omvårdnadsprogrammet. De fullgör hela omvårdnadsprogrammet under tiden de arbetar, med hjälp och stöd av handledare och med hjälp av lärare från omvårdnadsprogrammet. Det är ett bra sätt att kompetensutveckla.
Jag tror alltså att den här interpellationen egentligen bara handlar om utbildningsvikariaten som arbetsmarknadsåtgärd. Jag vill tillägga, till det som statsrådet Larsson beskrivit om utbildningsvikariaten, att vi i dag har uppfunnit alla tänkbara arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att få ned arbetslösheten - i en högkonjunktur. Och då undrar jag: Vad gör vi när vi inte har någonting att ta till och vi närmar oss nästa lågkonjunktur? Vi har ju redan använt alla åtgärderna.
En alliansregering som föreslår kvalitetssäkring, värdighetsgarantier och olika insatser inom äldreomsorgen speglar vår vilja att ha en bra kompetens hos personalen. Vi skulle inte kunna föreslå eller genomföra något av förslagen utan en personal som både är kompetent och intresserad av sitt arbete. Jag tror därför att Eva Olofsson kan vara helt lugn. Vi kommer att med gemensamma krafter i alliansregeringen, och gärna tillsammans med övriga, se till att vi får en bra äldreomsorg.
Anf. 16 Catherine Persson (S)
Herr talman! Jag skulle vilja ställa ett par frågor till statsrådet Maria Larsson om det som står i interpellationen Utbildningsvikariat och kompetensen i äldreomsorgen. Vi vet att utbildningsvikariaten, tillsammans med andra åtgärder, över tid spelat stor roll för kompetensutvecklingen i äldreomsorgen. Det vi nyss hörde från Margareta B Kjellin är inget unikt. Det sker i de flesta kommuner på olika sätt. Det intressanta är på vilket sätt man kan skapa förutsättningar för att kunna genomföra den. Kompetensstegen har varit ett sådant sätt, utbildningsvikariaten ett annat. Det finns ytterligare en del sätt.
I svaret sägs bland annat att utbildningsvikariaten handlagts av Ams och att de i första hand var en tillfällig arbetsmarknadsåtgärd, enligt den nuvarande regeringen. Det sägs också att vi nu befinner oss i en högkonjunktur och att det skulle vara skälet till att man vill plocka bort utbildningsvikariaten. Man tänker satsa på en tydligare matchning av arbetssökande och på glädje i arbetet. Man ska också se om det kan finnas någon form av övergångsregler för de kommuner som drabbas av att utbildningsvikariaten dras in.
Det största problemet är väl att detta sker väldigt snabbt. Många kommuner har ju planerat för det, just för att kunna ge sin personal kompetensutveckling, och därigenom ge arbetslösa personer möjlighet till arbete och indirekt även till utbildning på plats, vilket man faktiskt får i sin anställning.
Utbildningsvikariaten är genialiska, och även om jag delar Olofssons uppfattning att det finns behov av att ytterligare se över de positiva effekterna vet vi att utbildningsvikariaten är de bästa arbetsmarknadspolitiska åtgärderna eftersom de kombinerar kompetensutveckling och vidareutbildning. De är mycket uppskattade och har gett mycket goda resultat. Människor får arbete samtidigt som den befintliga personalen får möjlighet att öka sin kompetens.
Efter årsskiftet tillträder jag som kommunalråd i Trelleborg - förvisso i opposition. Jag är inte lika glad som en del andra över att Maria Larsson är ny minister, men jag vill gratulera henne och önska henne lycka till. Jag är väl inte heller lika glad att bli oppositionsråd som jag hade varit om jag blivit kommunalråd. Min poäng är att Maria Larsson och jag haft många debatter, och en av hennes rådgivare, en före detta socialutskottsledamot, har sagt att det skulle satsas massor på äldreomsorgen. Jag tycker inte att det är en riktigt rätt väg ni nu väljer att gå.
I måndags, innan kommunfullmäktigesammanträdet i Trelleborg skulle börja, kom en hel klass kvinnor dit. De hade hoppats att de skulle få gå omvårdnadsprogrammet, somliga en variant av omvårdnadsprogrammet, efter jul. Nu blev deras julklapp att de inte kan gå utbildningen eftersom regeringen drar in den möjligheten. Deras julklapp blev också att en del av dem får sänkt a-kassa och några fick av förvaltningschefen höra att de skulle få hjälp med kontakter med socialförvaltningen eftersom de nu kommer att behöva försörjningsstöd, alltså socialbidrag.
Varför, Maria Larsson, väljer ni att så snabbt ta bort utbildningsvikariaten, när de faktiskt fortfarande fyller en funktion? I ena stunden säger ni att det är massarbetslöshet och i nästa att det är högkonjunktur. Ni måste bestämma er för vad det är som gäller. Jag vill också fråga om ni tycker att det är så smart att göra det nu. Helt enkelt: Varför gör ni det? Resultaten blir inte särskilt bra. Och vad tycker Maria Larsson att jag ska säga till kvinnorna i Trelleborg? Kommer Trelleborg att få kompensation för att kunna göra det möjligt för dessa kvinnor att gå utbildningen under nästa år?
Anf. 17 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Jag skulle önska att jag hade lite mer tid till förfogande när jag ska bemöta frågor från tre personer, men det är kul att debatterna väcker intresse i kammaren och att många vill vara med. Det är jätteroligt! Jag ska försöka beta av så många frågor som möjligt, och om jag inte hinner med alla återkommer jag eftersom jag har flera tillfällen.
Låt mig först säga att jag tror att det är jätteviktigt att se vad som är statens roll och vad som är kommunernas roll. Äldreomsorgen är ett kommunalt ansvar, och kommunerna har självklart ansvar för att se till att det finns en god kompetensförsörjning och kontinuerlig vidareutbildning för personalen. Ibland, under speciella omständigheter, går staten in och gör extra utbildningsinsatser. Ett sådant exempel är Kompetensstegen. Även om jag inte uttryckt det i ord ligger den satsningen naturligtvis kvar. Vi har bedömt att den är bra, och därför låter vi den löpa tiden ut. Det är förutsättningen för att vi ska kunna fortsätta med något som är igångsatt sedan tidigare. Vi har tyckt att det var en bra satsning och att den fortsatt behövs.
Vi tar bort den arbetsmarknadspolitiska delen, en mycket dyr insats, för dem som står närmast arbetsmarknaden. Av förklarliga skäl är det en av de åtgärder där vi vill lägga om arbetsmarknadspolitiken, och den ska alltså inte finnas kvar i vårt kommande koncept. I stället vill vi satsa på dem som står längst från arbetsmarknaden, som fått väldigt lite hjälp att komma tillbaka. De som i dag står nära arbetsmarknaden tror vi kommer att få jobb.
Vi har i budgetpropositionen aviserat, det uttrycks tydligt, att vi tycker att kvaliteten på de yrkesförberedande programmen, alltså omvårdnadsprogrammet på gymnasiet, ska höjas genom att fördjupa tiden i karaktärsämnena. Det tror jag är viktigt för att bidra till höjd kompetens hos personalen inom äldreomsorgen och för att också öka attraktionskraften i omvårdnadsprogrammet, göra programmet populärt, genom att erbjuda en bra arbetsplatsförlagd utbildning i form av en större del av programmet. Det är en satsning som vi gör, samtidigt som Kompetensstegen fortsätter att löpa.
Jo då, Eva Olofsson, vi har fått brev från SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, och vi har fått det mångfaldigat. Det verkar vara någon liten kampanj. Och det är väl inte obekant att det finns en annan politisk majoritet hos SKL än i riksdagen för närvarande. Vi får många brev.
Jag skulle vilja redogöra lite grann för hur siffrorna ser ut i den faktiska verkligheten. Därför har jag tittat lite noga på detta för att se på omfattningen av det som rubriceras som ett slag mot kvaliteten i äldreomsorgen.
Den 8 december 2006 fanns det 1 977 verksamma vikarier med utbildningsvikariat. Efter anvisningsstoppet den 24 oktober sker det en kontinuerlig avtrappning av antalet vikarier. Omkring vecka 8 år 2007 kommer många av dessa vikariat att upphöra.
Om Kompetensstegens egna antaganden, som bygger på intervjuer, avseende mängden berörda medarbetare stämmer får vi följande sammanvägda bild:
Av ca 3 500 studerande medarbetare kommer ca 1 000 att avsluta sina studier i tid och med vikarietäckning. Då återstår ca 2 500 medarbetare. Om vi antar att hälften av dem som har en studieplanering som sträcker sig över en termin - med stöd i en del muntliga underlag vet vi att en del personal studerar mindre än ett läsår - påbörjade studierna under tidig höst 2006 kommer de också att hinna avsluta sina studier i vederbörlig ordning.
En försiktig uppskattning är alltså att drygt 1 000 studerande inom vård och omsorg inte kommer att kunna avsluta sina studier enligt ursprungsplanen. Det utgör 0,4 % av personalen inom äldreomsorgen. Vi får vara lite måttfulla i debatten.
Anf. 18 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Jag vill börja med att berätta hur det ser ut i äldreomsorgen när det gäller utbildningarna. Som jag sade förut är det 40 % som inte har gått omvårdnadsprogrammet. Och det är den utbildning som vi vill att den personal som jobbar inom äldreomsorgen ska ha.
Det jobbas nu mycket med att ta till vara de kunskaper som man har. Det handlar om validering och komplettering av ämnen som saknas. Man kanske inte behöver gå hela omvårdnadsprogrammet utan bara en del. Men 40 % har alltså inte genomgått omvårdnadsprogrammet.
En stor majoritet av dem som jobbar inom äldreomsorgen behöver gå vidare för att fördjupa sig i vissa delar. Det kan vara fråga om psykiatri, olika sjukdomar, demens etcetera där man inte har tillräckliga kunskaper.
Problemet är hur man ska höja denna grundutbildning. Nu säger Maria Larsson att detta är kommunernas ansvar. Och visst är det det. Om man vill ha en bra äldreomsorg så hade vi i alla fall med i utvecklingsplanen för framtidens äldreomsorg att man skulle satsa på personalen. Det var en av de allra viktigaste frågorna. Då måste man ta krafttag.
Av de 12 600 vårdbiträden och undersköterskor som har rekryterats under 2005 var det 56 % som hade genomgått omvårdnadsutbildningen - 29 % inom vuxenutbildningen, 19 % inom gymnasieskolan och 8 % inom annan vårdutbildning.
Jag håller med statsrådet om att vi naturligtvis ska förbättra omsorgsprogrammet på gymnasienivå. Men jag tror att väldigt många 14-, 15- och 16-åringar inte kommer att välja inriktningen att jobba med äldre just då. Då väljer man barn och ungdom eftersom det ligger så nära jämfört med att jobba med människor som man ska hjälpa i livets slutskede och som är i 80-90-årsåldern. Däremot är vuxenutbildningen oerhört viktigt för att få personal till äldreomsorgen.
Det skulle kosta 5 miljarder under fem år för kommunerna om alla skulle få den utbildning som de behöver. Det klarar inte kommunerna själva. Och åtminstone Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet var överens om att det här måste göras statliga insatser.
Kompetensstegen är väldigt bra, men den klarar inte grundutbildningen. Självklart går inte äldreomsorgen under i och med att utbildningsvikariaten försvinner. Men man försvårar möjligheterna för kommunerna att klara av att ge så många som möjligt en grundutbildning.
Jag skulle vilja veta vilka förslag Maria Larsson har. Vad ska vi göra när 40 % saknar denna utbildning och de flesta behöver någon form av lite längre utbildning?
Det hjälper inte att bara ha arbetsplatsförlagd utbildning. Det har vi också i Göteborg. Vi har jobbat med den. Det är jättebra. Men även då behöver man faktiskt gå ifrån och ha samlad undervisning, även om man är större delen av tiden på arbetsplatsen. Äldreomsorgen är sådan att när man går ifrån så behöver man en vikarie.
Vore det ändå inte idé att titta på och dra lärdomar av utbildningsvikariaten i fråga om hur man ska fundera framöver och inte bara säga nej och inte ens titta på vad som har varit bra med utbildningsvikariaten?
Jag har hittat uppgifter på Kompetensstegens sida. Och det kan bli en sammanblandning eftersom man har stöttat kommunerna med utbildningsvikariaten förutom att man har hållit i pengarna för Kompetensstegen.
Västerås stads alternativa utförare satsar på utbildningsvikariat. Deras 500 medarbetare ska nu gå en utbildning med hjälp av utbildningsvikariat. Det tråkiga är att detta var daterat den 25 september 2006. Så de får nog tyvärr tänka om.
Men vad har den nya regeringen och Maria Larsson för förslag när det gäller att man behöver höja hela grundnivån inom äldreomsorgen?
Anf. 19 Margareta B Kjellin (M)
Herr talman! Jag tycker att det är skönt att höra statsrådet Larsson beskriva sin syn på hur man ser på kompetensutvecklingen. Och jag känner mig väldigt trygg med det.
När Eva Olofsson säger att 40 % av personalen inom äldreomsorgen saknar utbildning vill jag lyfta fram ett annat problem. Man kan fundera över varför det ser ut så samtidigt som det går ett antal undersköterskor arbetslösa som har svårt att få jobb efter avslutad utbildning. Det är en anledning till att man inte söker utbildningen i första hand.
Detta har att göra med LAS. Det finns väldigt många som arbetar inom äldreomsorgen och som har gått på timtjänst och som på grund av LAS går förbi dem som har en utbildning. Detta är ett stort problem.
När jag har fört diskussioner med de socialdemokratiska kommunalråd som är i ledningen i min kommun får jag bara svaret att om man har dugt som vikarie i tre år duger man att jobba där sedan också. Och då kan man lätt validera.
Man ser alltså inte detta problem i kommunerna, i varje fall inte i de kommuner som inte leds av Moderaterna eller av några av de andra allianspartierna.
Jag skulle väldigt gärna vilja se att all personal inom äldreomsorgen har genomgått omvårdnadsprogrammet eller någon form av sjukvårdsutbildning. Man ser ju att behovet ökar hela tiden eftersom det blir alltfler svårt sjuka.
Men den arbetsplatsförlagda utbildning som jag själv har varit med och undervisat i har varit på försöksstadiet, och man har sett väldigt många nya grepp när det gäller hur man kan utbilda sig på kortare tid och ta till vara sina kunskaper. Man gör det alltså genom både arbetsplatsförlagd utbildning med handledare och validering. Vad vi behöver är ännu bättre valideringsinstrument. Annars tror jag att vi gör oss själva en björntjänst.
Jag har full förtröstan på att vi med en alliansregering också i fortsättningen ska få en kompetent personal.
Anf. 20 Catherine Persson (S)
Herr talman! Jag skulle vilja upprepa några frågor och också komplettera med en del nya till statsrådet Larsson.
Vi hörde att fortbildningsansvaret ligger på kommunerna. Betyder det att ni har ändrat uppfattning som parti och att regeringen inte har för avsikt att låta staten stödja kompetensutvecklingen inom äldreomsorgen? Tidigare har Kristdemokraterna mycket tydligt hävdat att staten borde bidra med kompetensutveckling inom kommunernas äldreomsorg.
Maria Larsson redogjorde för en väldig massa siffror. Och det är klart att det var en del som på ett ganska tidigt stadium fick reda på att de inte skulle kunna fullfölja sin utbildning. Det var många utbildningar som var planerade till efter årsskiftet, och de finns inte med i dessa siffror.
I min egen kommun handlar det om nästan 5 miljoner kronor som man inte kan omsätta i utbildning. I fråga om kvinnor mellan 30 och 60 år går en del av dem naturligtvis åter i tjänst, men en del går tillbaka i arbetslöshet och ska leva på a-kassa. Jag har talat med dem på sammanträdet, och en del säger att de måste få socialbidrag. Då funkar det inte att säga: Nej, men det är så god högkonjunktur att vi inte behöver de här insatserna längre.
Dessutom tappar vi möjligheterna till den kompetensutveckling som finns inom äldreomsorgen. Det är precis som Eva Olofsson säger: Om det inte finns väldigt mycket pengar i en kommun går det väldigt sällan att ordna utbildningar på annat sätt än genom att hyra in vikarier eller att hålla mycket korta utbildningar över några timmar.
Min fråga är återigen: Vad tänker Maria Larsson göra för att förbättra möjligheterna till kompetensutveckling inom äldreomsorgen, och vad tycker Maria Larsson att jag ska säga till kvinnorna i Trelleborg?
Anf. 21 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Kommunerna är ansvariga för äldreomsorgen. Kommunerna ska naturligtvis också svara för en hel del av sin kompetensförsörjning. Men vi tycker att det är viktigt att staten då och då kompletterar och går in och stöttar kommunerna. Det är precis vad vi gör när det gäller Kompetensstegen. Staten går in och stöttar med utbildningsinsatser. Det gör vi nu, det gör vi kommande år och det kommer vi också att göra framöver.
Men utbildningsvikariaten är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som riktar sig till dem som står närmast arbetsmarknaden. När vi nu vill sätta in arbetsmarknadspolitiska åtgärder satsar vi på dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. De behöver mest hjälp.
Den här arbetsmarknadspolitiska åtgärden har varit väldigt dyr. Vi tycker att de dyraste åtgärderna ska satsas på de personer som står längst ifrån arbetsmarknaden och som behöver den största hjälpen för att kunna komma tillbaka över de skyhöga trösklar som har byggts.
Vi är fortsatt intresserade av att från statlig sida kunna skjuta till medel och att hjälpa till med utbildningsdelen, men vikariatsanskaffningen, som har varit en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, är en annan sak. Vi måste skilja de här sakerna åt, för det är faktiskt så som verkligheten ska se ut.
Jag tror att viktiga delar utöver kommande statliga utbildningssatsningar är till exempel ett bra valideringssystem - som Margareta B Kjellin var inne på - där man får tillgodoräkna sig erfarenhet och kunskap, en bra omvårdnadsutbildning, som jag talade om tidigare, och naturligtvis också en vuxenutbildning som komplettering för den som inte är i gymnasieåldern.
Men jag tror också att det är jätteviktigt om den framtida personalrekryteringen ska vara framgångsrik att vi erbjuder goda arbetsvillkor, så att man kan påverka sina arbetsvillkor också i den kommunala vården och omsorgen.
Vi tror att det behövs en mångfald av arbetsgivare som man kan välja mellan och kanske möjligheter att själv vara med och påverka till exempel genom att driva ett äldreboende. Vi tror att sådana här saker - att det finns utvecklingsmöjligheter och karriärvägar - är jätteviktiga också för att man ska kunna rekrytera och få personal att stanna.
I dag finns det kommuner med god ekonomi och som gick med ett stort överskott under 2006. Den knepiga situation som kommunerna har haft under de senaste åren har faktiskt vänt till ett överskott. Jag hoppas verkligen att Trelleborgs kommun nu tar ansvar för det man har lovat och faktiskt genomför de här åtgärderna med egna medel. Det tycker jag är rimligt att man gör om man ser att det finns ett behov. Den statliga insatsen vad gäller utbildningsdelen ligger även i fortsättningen kvar i form av Kompetensstegen.
Jag kan också berätta att vi planerar övergångsbestämmelser när det gäller utbildningsvikariaten. Det handlar om de här 1 000 personerna som skulle kunna vara i farozonen att få avbryta sin utbildning enligt ursprungsplanen. För att kommunerna inte ska bli återbetalningsskyldiga för den utbildningskostnad som de är berättigade till för sina anställda håller vi just nu på och bereder övergångsbestämmelser som säger att de anställda som har påbörjat utbildningen före den 24 oktober 2006 bör få fortsätta utbildningen trots att arbetsförmedlingen inte kan anvisa vikarier för hela utbildningsperioden.
Om övergångsbestämmelserna träder i kraft kommer Ams att kunna betala ut utbildningskostnaden till arbetsgivaren efter det att utbildningsvikariaten upphört om arbetsgivaren har kostnader för utbildning som påbörjats efter den 24 oktober 2006. Det kan möjligtvis vara till hjälp för ytterligare några av de här 1 000 personerna.
Anf. 22 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Det är bra att man tittar på övergångsbestämmelser. Men som Catherine Persson sade handlar detta inte bara om dem som utbildas nu utan om dem som behöver utbildning i framtiden.
Kommunerna har tagit ganska stora kostnader själva också. Den miljard som satsades i Kompetensstegen innehöll inga pengar för de vikarier som kunde behövas där - även om Kompetensstegen i regel inte handlar om särskilt långsiktiga utbildningar finns det några sådana också. De vikarierna får kommunerna själva stå för.
Göteborg skulle ha fått 24 miljoner för att klara 250 som läste omvårdnadsprogrammet. Kommunen fick lägga till 16 egna miljoner, för det täcker inte hela lönen och bara halva utbildningen. Det är viktigt att säga att det i ett utbildningsvikariat också ligger ett bidrag till själva utbildningskostnaden.
Om Maria Larsson nu är så allergisk mot Ams och allt som har med arbetsmarknadsåtgärder att göra skulle det vara intressant att få veta på vilka andra sätt man är beredd att se till att kommunerna och staten kanske tillsammans kan ordna så att det blir en grundutbildning för äldreomsorgen. Kommunerna klarar ju inte detta ensamma. Det är därför - inte för att man utan anledning vill skjuta på en ny regering - som Sveriges Kommuner och Landsting har agerat så aktivt i frågan.
Detta är också något av ett vinna-vinna-koncept. Personalen får möjlighet att skaffa sig den utbildning de behöver. Det är upplagt flexibelt, så att man kan få med allt det som nämndes förut, till exempel lärande på arbetsplatsen. Människor som annars kanske inte skulle ha sökt sig till äldreomsorgen får möjlighet att pröva på det och kan fundera på att skaffa utbildning eller att börja jobba i äldreomsorgen. Detta har varit den stora fördelen med utbildningsvikariaten, och det är detta som det gäller - inte arbetsmarknadsåtgärder.
Anf. 23 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! På Eva Olofsson låter det nästan som om staten skulle stå för all utbildning av det här slaget och för utbildningsvikariat i vilken omfattning som helst. Det må vara Vänsterpartiets syn, men vi vill göra de största arbetsmarknadspolitiska satsningarna på dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Det har varit grunden för de avvägningar vi har gjort. Vi ser att det där behövs mest av coachning och utbildning, och vi är angelägna om att ge dem som har haft ett långt utanförskap en ny chans på arbetsmarknaden.
Jag är inte allergisk mot Ams, men jag tycker att Ams ska göra rätt saker. Matchningsarbetet behöver förbättras markant, skulle jag vilja säga.
Om man ska vara seriös i debatten är det inte rimligt att säga att SKL:s agerande och indragningen av utbildningsvikariaten är ett slag mot kvaliteten i äldreomsorgen. Det är 0,4 % av arbetskraften som kan vara föremål för en reducering innan övergångsbestämmelserna. Låt oss ha lite vett och sans när vi diskuterar det här! Det är inga dramatiska förändringar som kommer att ske.
Men det som är viktigt, och som vi dessutom är överens om, är att vi måste tillse att äldreomsorgen kommer att ha en god kvalitet och att det finns möjlighet att rekrytera personal. Det är väldigt många faktorer som kommer att ha betydelse för den som är ung och ska välja mellan omvårdnadsutbildningen och något annat. Här ska vi göra flera olika insatser för att förstärka möjligheten för att få också unga människor intresserade av att arbeta i äldreomsorgen.
Tack för en god debatt, alla deltagare. Jag önskar er en god jul. Lycka till i Trelleborg!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.