utbildningsnivån och tillsynen inom äldrevården

Interpellation 2001/02:372 av Pålsson, Chatrine (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-04-15
Anmäld: 2002-04-23
Besvarad: 2002-05-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 15 april
Interpellation 2001/02:372
av Chatrine Pålsson (kd) till socialminister Lars Engqvist om utbildningsnivån och tillsynen inom äldrevården

År 1992 trädde den s.k. ädelreformen i kraft. Det innebar att kommunerna blev ansvariga även för sjukvårdande insatser för de äldre. En skatteväxling skedde för att ge erforderliga ekonomiska resurser.

Inför införandet av ädelreformen fanns farhågor kring personalens kunskapsnivå i sjukvård. De anställda hade @ helt naturligt @ främst kunskaper i omvårdnad och social service. Personal som var utbildade inom sjukvård och de äldres sjukdomar saknades på många håll. Det utlovades därför att utbildningsinsatser skulle göras för att de äldre skulle få en god medicinsk vård.

Socialstyrelsen har i sina rapporter under flera år påpekat att den medicinska vården inte är tillfredsställande inom äldrevården. Vi får också med jämna mellanrum rapporter om enskilda individer som far illa, vilket upprör oss alla. Särskilt upprörande är det när personer som inte själva kan tala för sig drabbas, exempelvis demenssjuka.

Trots att det gått tio år sedan ädelreformen genomfördes kan vi konstatera att ca 40 % av de som arbetar inom äldrevården saknar utbildning. Jag vill dock betona att personalen inte kan lastas för missförhållanden i äldreomsorgen. Personalen har framför allt rätt att få lämplig utbildning för sitt arbete och oavsett huvudman måste vi garantera att kvaliteten är bra.

För att kunna ge de äldre en god vård krävs speciella kunskaper om åldrandet och de äldres sjukdomar och speciella symtom.

Vi har olika tillsynsmyndigheter över landstingens respektive kommunernas vård. Eftersom tillsynen är en viktig del av kvalitetskontrollen och säkerheten är det angeläget att den fungerar tillfredsställande. Det är en trygghet för både patienter, anhöriga och personal. Eftersom vi ska ge alla människor @ oavsett ålder @ god vård borde tillsynsmyndigheten vara densamma.

Med anledning av ovanstående vill jag rikta följande frågor till socialministern:

Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att de äldre ska garanteras god vård av välutbildad personal?

Avser socialministern att vidta åtgärder så att det blir samma tillsynsmyndighet över landstingen och kommunernas sjukvård och omsorg?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:372

Webb-tv: utbildningsnivån och tillsynen inom äldrevården

Protokoll från debatten

Socialminister Lars Engq (S)

Anf. 53 Socialminister Lars Engq (S)

Fru talman! Cathrine Pålsson har frågat mig dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att de äldre ska garanteras god vård av välutbildad personal, dels om jag avser att vidta åtgärder så att det blir samma till- synsmyndighet över landstingens och kommunernas sjukvård och omsorg. I de flesta kommuner finns i dag ett stort behov av att rekrytera personal inom äldreomsorgen. Det handlar bl.a. om sjuksköterskor, rehabiliteringsperso- nal och personal i arbetsledande befattning. Kommu- nerna har - av flera olika skäl - haft svårt att tillgodo- se detta personalbehov. En förklaring är att kommu- nerna inte har lyckats skapa tillräckligt attraktiva arbetsvillkor för anställda inom äldreomsorgen. Andra förklaringar är brister i arbetsorganisation och arbetsmiljö samt svårigheter för personal att få till- gång till kompetensutveckling. Behoven av att anställa ny personal kommer ock- så att öka under kommande år eftersom antalet äldre i höga åldrar beräknas öka kraftigt redan under den närmaste femårsperioden - och därmed också de samlade vårdbehoven. Det under många år successivt förbättrade hälsoläget bland äldre kommer endast delvis att kunna hålla tillbaka denna utveckling. Samtidigt kommer antalet pensionsavgångar bland vård- och omsorgspersonal att öka betydligt redan inom några år. Även behovet av kompetenshöjande insatser bland befintlig personal kommer att öka framöver, främst på grund av att vårdtyngden hos omsorgstagarna ökar alltmer och därmed också deras behov av kvalificerad medicinsk vård. Utvecklingen inom äldreomsorgen och dess kon- sekvenser när det gäller behoven av rekryteringar och kompetenshöjande insatser har kartlagts i ett flertal olika sammanhang. Tyvärr har de åtgärder som hit- tills vidtagits av huvudmännen för att tillgodose be- hoven visat sig vara otillräckliga. På senare år har staten tagit flera initiativ för att skapa bättre förutsättningar för kompetensförsörj- ningen inom kommunernas vård och omsorg. Sats- ningar har skett främst inom utbildningsområdet, där staten har ett ansvar bl.a. för dimensioneringen av vissa högre utbildningar. Nämnas bör särskilt att antalet platser på sjuksköterskeutbildningen och lä- karutbildningen har utökats. Vidare har staten fr.o.m. den 1 januari 2002 övertagit huvudmannaskapet för landstingens vårdutbildningar, vilket förbättrat förut- sättningarna att anpassa dimensioneringen av dessa utbildningar. Satsningar görs också på att underlätta för personer med utländsk utbildning inom vård och omsorg. Utbildningar med vård- och omsorgsinrikt- ning inom gymnasiet och inom universitet och hög- skola har kartlagts och brister lyfts fram. Staten har också bidragit med ekonomiska resur- ser. Sedan år 1997 har kommunsektorn tillförts ca 25 miljarder kronor i utökade statsbidrag för bl.a. vård- och omsorgsändamål. Cathrine Pålsson lyfter i sin frågeställning fram äldre med olika typer av demenssjukdom. Jag vill här nämna att regeringen nyligen har tillsatt en arbets- grupp för att kartlägga vissa frågor med anknytning till personer med sådana sjukdomar, bl.a. vilken typ av kompetensutveckling av befintlig personal som krävs för att vårdtagare ska kunna ges en vård och omsorg anpassad efter deras speciella behov. Jag vill också nämna att jag har initierat åtgärder som syftar till att åstadkomma en samlad statlig åt- gärdsplan för rekryteringar och kompetensutveckling inom äldreomsorgen. Det finns en tendens att lägga ansvaret för brister i vård och omsorg på tillsynsmyndigheterna när det i själva verket är kommuner som i vissa fall inte klarar av att ge människor den hjälp och det stöd de behö- ver. Det betyder dock inte att tillsynsmyndigheternas arbete är av underordnad betydelse. Tvärtom behövs en effektiv statlig tillsyn inom socialtjänsten för att uppmärksamma kommunerna på fel och brister samt för att bidra till kunskapsutvecklingen inom området. Ingenting garanterar dock att tillskapande av nya myndigheter eller en omfattande samordning av till- syn inom en och samma myndighet ger en effektivare tillsyn. Däremot tror jag att ökad samverkan mellan befintliga tillsynsorgan ger en bättre tillsyn. Och just samverkan är något som tillsynsmyndigheterna måste bli bättre på. Jag anser att tillsynen över hälso- och sjukvården med fördel kan utföras parallellt med tillsynen av den sociala äldreomsorgen. En sådan modell håller också på att byggas upp inom ramen för ett nationellt pro- gram för tillsyn. Regeringen har i regleringsbrev till tillsynsmyndigheterna uttalat att de ska vidareut- veckla det sociala tillsynsarbetet inom ramen för det nationella programmet. Syftet är dels att uppnå ökad samordning såväl mellan länsstyrelserna som mellan den regionala och nationella tillsynen, dels att åstad- komma en ökad samordning vad gäller tillsynen över socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Chatrine Pålsson (Kd)

Anf. 54 Chatrine Pålsson (Kd)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka så mycket för svaret jag har fått på den här viktiga frågan. Vi tycks ju dela uppfattningen att den är viktig. För mig, fru talman, är det helt oacceptabelt att man tio år efter att kommunerna övertog ansvaret för vård och om- sorg om våra äldre fortfarande konstaterar att det är minst 40 % som saknar utbildning av dem som vårdar våra äldre. För mig känns det nästan som att vi diskriminerar våra äldre när vi inte tycker att en adekvat utbildning är så viktig som den är när vi vårdar medelålders och unga människor. Jag tycker att man med rätta kan säga att vi inte riktigt följer med. När vi nu bestäm- mer om ett nytt huvudmannaskap för äldrevården hänger vi inte riktigt med på att vi också ska ha väl- utbildad personal. Jag tycker att vi ska be om ursäkt för detta, för att vi inte har klarat av det. Samtidigt tror jag också att inom det rekryterings- behov som finns, som socialministern har tagit upp, är undersköterskan en oerhört viktig yrkesgrupp. Tyvärr har nu undersköterskeutbildningen i princip nästan försvunnit. Det är nu en helt annan utbildning. Det tycker jag är mycket beklagligt. Undersköterskan har en otroligt viktig funktion när det gäller omvård- nadsarbetet. Jag tror att det är nyckeln i sjukvården att vi får det mångprofessionella arbetslaget så att vi får arbeta med det som vi verkligen är utbildade för. Då tror jag att man även i äldrevården måste plocka fram rehabiliteringspersonal, som socialministern har gjort. Vi måste ha kuratorer, undersköterskor, läkare. Vi behöver också ekonomer osv. så att vi verkligen mö- ter de här vårdbehoven. När det så gäller arbetsmiljön finns det väldigt mycket att säga. Jag skulle bara vilja säga att jag tror att för väldigt många som jobbar inom den kommu- nala äldreomsorgen har stressen blivit en faktor som är oerhört jobbig; att känna sig otillräcklig varenda dag man går hem från jobbet. Man vill göra ett gott jobb för våra äldre men man har inte tid att göra det. Vi kristdemokrater har ju många gånger pratat om att vi behöver mer tid på jobbet. Jag hade möjlighet att vara med på den offentliga utfrågningen gällande de långa sjukskrivningarna som socialförsäkringsut- skottet hade initierat förra veckan. Där var en av de faktorer som kom fram att vi måste hitta en arbets- miljö där man kan vara även om man inte kan göra 100 % insats. Vi måste hitta en miljö där det finns tid för vård, där det finns tid för omsorg och där det också räknas som vård och omsorg att jag pratar, lyssnar och inte utför någon handgriplig behandling. Jag vill verkligen fråga socialministern om inte också han tycker att det behövs mer personal inom vård och omsorg och även om undersköterskans roll och den utbildningen. Jag vet ju också att huvudman- naskapet för sjuksköterskeutbildningen har gått över till staten, och jag tycker att det är bra. Jag tycker att det är mycket bra. Men just det här med det mångpro- fessionella arbetslaget vill jag ställa min första fråga om.

Socialminister Lars Engq (S)

Anf. 55 Socialminister Lars Engq (S)

Fru talman! Låt oss inte glömma bort att det under de senaste åren faktiskt har skett en ganska påtaglig nyrekrytering till äldreomsorgen. Under en femårspe- riod handlar det om 30 000 fler, exakt 29 000 fler tror jag att det är, som jobbar i äldreomsorgen i dag än för fem år sedan. Det är en personalökning som innebär att det i dag är fler anställda per vårdtagare än för tio år sedan. Det sker alltså en personalökning som inte bara hänger ihop med att vårdbehoven ökar eller att det är flera som behöver vård, utan det sker också en kvalitetsök- ning i form av att det är fler anställda per vårdtagare. Den här utvecklingen behöver vi fortsätta. Det behövs ännu fler. Men som en följd av det stora re- kryteringsbehovet och den stora rekrytering som har skett har vi också fått en situation där alltför många saknar adekvat utbildning för sina uppdrag. Nu har de flesta kommuner egna program för att erbjuda de anställda utbildning på jobbet, så att de får en utbild- ning när de väl är anställda, för att se till att målet om att alla som arbetar i äldreomsorgen har adekvat ut- bildning. Men det är en lång väg dit. Det är alltför många som i dag saknar utbildning. Det är viktigt att kommunerna tar på sig det ansvaret. Grundläggande för den långsiktiga rekryteringen är att vårdutbildningar allmänt, inte bara högskoleut- bildningar, upplevs som attraktiva. Det är inga svå- righeter att rekrytera unga människor till läkarutbild- ning. Det är heller inga svårigheter att rekrytera till sjuksköterskeutbildning. Dit är det många sökande. Men det är jättestora svårigheter att få intresse för vårdprogrammet på gymnasiet. Jag tror att det är så enkelt att förklaringen till detta är att vi helt enkelt erbjuder för dåliga arbets- villkor för dem som jobbar i vården. Unga människor söker sig inte till vårdutbildningar, därför att de tror inte att detta är ett framtidsjobb. De tycker inte att det verkar tillräckligt attraktivt. Man har för lite att säga till om, man har för dåliga villkor och kanske också för dåligt betalt. Ska vi klara detta på lång sikt måste vi förbättra villkoren för dem som jobbar med äldreomsorgen, inte bara för dem som är högskoleutbildade utan framför allt för dem som är gymnasieutbildade. De måste känna att detta är ett arbete som hör framtiden till och att de får arbetsvillkor som är förnuftiga. Det här löser man naturligtvis inte över en natt eller på kort tid. Vi måste vara medvetna om att vi måste skapa utrymme för kommunerna att se till att öka kostnaderna för äldreomsorgen för att de i sin tur ska kunna erbjuda de anställda bättre arbetsvillkor. Bara på det sättet kan vi få det som Chatrine Pålsson är ute efter, ett modernare sätt att arbeta inom äldre- omsorgen där man utnyttjar undersköterskorna och vårdbiträdena för de uppgifter som de är bäst på. Äldrevård handlar i mycket stor utsträckning om omvårdnad och omsorg. För det behövs det speciellt utbildad personal, och då är det undersköterskorna eller, för vissa uppgifter, vårdbiträdena det handlar om.

Chatrine Pålsson (Kd)

Anf. 56 Chatrine Pålsson (Kd)

Fru talman! Det är helt riktigt att det är mycket omvårdnad i äldreomsorgen. Men det har också blivit så att det är mycket svårt sjuka äldre människor som vårdas i kommunens regi av distriktssköterskor t.ex. En av de saker som har inträffat är att distriktsskö- terskan numera nästan hela sin tid har att göra med mycket svårt sjuka människor och kan t.ex. inte jobba lika preventivt som de gjorde förut med folkhälsoar- bete. Jag håller också med om att vi ska höja statusen på vårdutbildningarna, det är jätteviktigt. Sedan vet jag också, även om det har kommit till nya medarbe- tare i äldreomsorgen, att det är ett antal yrkesgrupper som kanske inte är lika aktiva i äldreomsorgen. De gör andra saker och ägnar mycket tid åt administrativt arbete även på den nivån. Här behöver man hjälpas åt, framför allt på lokal nivå, att göra förändringar. Jag vill också nämna någonting om socialminis- terns 25 miljarder i ökade statsbidrag för bl.a. vård- och omsorgsändamål sedan 1997. Jag har två tabeller med mig. Den ena är från Landstingsförbundet och den andra är från Svenska Kommunförbundet. I båda påstås det att det blivit mycket marginella resurstill- skott nettomässigt eftersom staten ger och staten tar. Man plockar bort pengar med ena handen och lägger till dem med den andra handen. Det tror jag är en bidragande orsak till att det är oändligt många som arbetar inom äldreomsorgen och inom landstingens sjukvård som i dag inte känner igen sig: Oj, har vi fått så mycket pengar, och ändå ser det ut på detta ma- kabra sätt i vården! Jag tycker att det är viktigt att väljarna får reda på att det inte har blivit så stora nettotillskott. Då kanske man visar större acceptans för och förstår att vi har dåliga resurser. Socialministern har också nämnt demenssjukdo- men och att det nu kommer en utredning, en arbets- grupp, för att kartlägga vissa frågor. Ja, äntligen! Men jag måste nu vara ärlig och säga, även om det i dag är ett av de sista interpellationstillfällena, att jag är lite trött på regeringens utredning efter utredning. Det är inte så många svårt sjuka människor och inte så många demenssjuka och deras anhöriga som känner sig särskilt trygga med att det pågår en utredning, för de har ett akut behov. Det är ju bättre att vakna fem i tolv än att inte vakna alls. Men jag hoppas verkligen att den här utredningen, som ska ligga till grund för kompetens- utveckling av vårdpersonalen, ska komma till skott. Vi har ju oändligt många människor som är eldsjälar här och som kan bidra med väldigt mycket - jag tän- ker inte minst på Demensförbundet, som har jobbat mycket med de här frågorna - så att det händer nå- gonting så fort som möjligt. Jag vill ställa frågan: Hur snart kan vi vänta oss att det kommer förslag när det gäller vilken kompe- tens personalen som vårdar demenssjuka ska ha och när det gäller andra frågor som tas upp?

Socialminister Lars Engq (S)

Anf. 57 Socialminister Lars Engq (S)

Fru talman! Jag tror att det är ungefär 80 miljar- der, om jag minns rätt, som staten bidrar med till kommuner och landsting. Under den senaste femårs- perioden har statsbidraget i alla fall höjts med 25 miljarder, alltså sedan 1997. Visst, kommunerna har andra åtaganden och ock- så andra utgifter. Men utan de 25 miljarder som staten har bidragit med hade vi kanske inte haft möjlighet att ens en gång ha en debatt om någon äldreomsorg, så visst har det statliga stödet under de senaste åren betytt mycket för kommunernas möjligheter att ut- veckla verksamheten. Jag tror att detta är en av för- klaringarna till att vi kan se att antalet anställda, både i äldreomsorgen och, för landstingens del, i sjukvår- den, har ökat de senaste åren. Kommunerna och landstingen har fått en förbättrad ekonomi och kan nu expandera sin verksamhet, vilket är nödvändigt. Sedan, Chatrine Pålsson, detta med utredningar. Jag tror, och där är jag lite gammaldags, att det är bra att man utreder frågor. Och jag tror att det är alldeles utmärkt att vi nu får en utredning om demensvården, där Demensförbundet är engagerat. Hade vi haft svar på alla frågorna, om vi hade vetat exakt vad vi skulle göra och det inte hade funnits några delade meningar om något, hade vi möjligtvis kunnat lägga fram för- slag direkt. Men vår tradition att utreda och pröva olika alternativ för att komma fram till bra förslag tycker jag att vi ska slå vakt om. Utredningen har kommit i gång, och jag förväntar mig att vi under arbetets gång i arbetsgruppen ska kunna få flera förslag som vi ska kunna gå till riksda- gen med för att just öka kompetensen och framför allt också försöka få en överblick av framtida behov inom demensvården. Jag tycker att det är bra att utredningen har kom- mit i gång. Vi kommer att lyssna till Demensförbun- det och till de andra som deltar i arbetet.

Chatrine Pålsson (Kd)

Anf. 58 Chatrine Pålsson (Kd)

Fru talman! Jag förstår otroligt väl att också soci- alministern känner oro för kvaliteten inom äldreom- sorgen. Ibland när vi står här och debatterar om alter- nativ inom äldreomsorgen diskuteras kvaliteten i äldreomsorgen väldigt mycket, men det är i princip den offentliga verksamheten har de här bristerna i dag. Socialministern har sagt att han har initierat åtgär- der som syftar till att åstadkomma en samlad statlig åtgärdsplan för rekrytering och kompetensutveckling inom äldreomsorgen. Då vill jag fråga: När kommer åtgärdsplanen och vilka initiativ är tagna för den? När det sedan gäller tillsynsmyndigheterna är det bekymmersamt att tillsynen inte fungerar, och det är särskilt bekymmersamt för de människor som inte själva kan föra sin talan och för de människor som inte har några närstående som kan tala för dem. Det är just när sådana situationer uppdagas i medierna som vi alla känner en frustration. Det borde vara vår plikt att skapa en tillsynsmyndighet som fungerade bättre. Jag kan inte se varför länsstyrelserna ska ha till- synsansvaret över äldrevården. I äldrevården ställs det ju precis samma krav på kvalitet och innehåll som när vi, som är i den ålder som socialministern och jag är, vårdas. Före 1992 var tillsynsmyndigheten den- samma. Men med det har jag inte sagt att Socialsty- relsen nödvändigtvis vore den lämpligaste, utan det borde kanske vara en fristående myndighet som har hand om tillsynen. Funderar inte Lars Engqvist på det någon gång?

Socialminister Lars Engq (S)

Anf. 59 Socialminister Lars Engq (S)

Fru talman! Jag tycker att den organisatoriska uppläggningen av det tillsynssystem som vi har i dag är alldeles utmärkt. Däremot krävs det bättre samord- ning och framför allt tydliga anvisningar om hur tillsynen ska gå till. Nu pågår det en diskussion om att Socialstyrelsen ska utfärda tydliga anvisningar om tillsyn som stöd för länsstyrelsernas tillsyn. På det viset får man en normering av tillsynen så att man vet exakt vad man ska se på och så att rutinerna blir gemensamma. Samverkar Socialstyrelsen och länsstyrelserna när det gäller tillsynen tror jag att den kommer att funge- ra alldeles utmärkt. Man kan få samma bedömningar och samma sätt att utöva tillsynen. Vi behöver inte inrätta ett nytt verk eller en ny myndighet. Vi kan se till att de som i dag har ansvaret fungerar bättre. Chatrine Pålsson tog upp frågan om en gemensam handlingsplan för de statliga myndigheter som på olika sätt ansvarar för eller berörs av rekrytering. Frågan förbereds nu inom Regeringskansliet. Tanken är att man ska uppdra åt ett antal myndigheter - Ar- betsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Högskole- verket, Migrationsverket, Riksförsäkringsverket, Skolverket och Socialstyrelsen - att gemensamt upp- rätta en handlingsplan för kompetensförsörjning som ska utgöra ett stöd för kommuner och landsting, men den ska också tydligt visa på de brister som finns när det gäller att klara framtidens kompetensförsörjning. Här behöver staten ta ett samlat grepp. Alla statli- ga myndigheter som på något sätt berörs bör samver- ka kring en gemensam plan. Frågan håller på att be- redas inom Regeringskansliet, och jag hoppas att jag ganska snart kommer att kunna ge myndigheterna detta uppdrag.

Intressenter

Frågeställare

Pålsson, Chatrine (kd) Kristdemokraterna

Besvarad av

socialminister Lars Engqvist Socialdemokraterna