USA:s nya utrikespolitiska agenda

Interpellation 2001/02:432 av Ruwaida, Yvonne (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-04-26
Anmäld: 2002-05-14
Besvarad: 2002-06-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 april
Interpellation 2001/02:432
av Yvonne Ruwaida (mp) till utrikesminister Anna Lindh om USA:s nya utrikespolitiska agenda

Efter terrorattackerna mot New York och Washington den 11 september förra året slöt nästan hela världen upp bakom en sårad och skakad amerikansk nation. Det var både naturligt och riktigt.

När tusentals oskyldiga civila dödas av fanatiska fundamentalister sluter världen självklart upp bakom offren. Inledningsvis har även den amerikanska kampen mot terrorismen fått politiskt stöd från stora delar av världen. Det är många som räds detta osynliga hot, som utan förvarning kan tänka sig att döda tusentals civila.

För oss som vill fortsätta leva i öppna demokratiska samhällen är terrorn givetvis en fruktad fiende. Men sedan den militära operationen i Afghanistan är att betrakta som avslutad i fråga om terrorbekämpning, finns det goda skäl att förhålla sig mer skeptisk till fortsatt amerikansk uppladdning. Krigsretoriken från Vita huset börjar inte bli bara påfrestande i sin nationalistiska uppblåsthet utan även en fara för den internationella säkerheten.

När USA:s president Bush i sitt tal om tillståndet i den amerikanska nationen kallade Iran, Irak och Nordkorea för "ondskans axelmakter", föreföll det mest vara retorik ägnat den politiska hemmamarknaden. Nu talar dock alltmer för att Bush har för avsikt att följa upp sitt tal både militärt och diplomatiskt. Utrikes- och säkerhetspolitiskt är det en återgång till Ronald Reagans maktpolitik. Massiv militär upprustning, men inte för att möta en stark väl definierad fiende som Sovjetunionen. I stället en världsomspännande jakt på det som kallas den internationella terrorismen.

Alltsedan terrorattackerna den 11 september domineras den internationella agendan av USA:s kamp mot terrorism. Men syftet med kampen och dess utformning har också skapat tvivel världen över. Att bekämpa den nya globala terrorismen får inte ske bara genom bestraffning av terroristerna. Man måste också belysa de bakomliggande orsakerna för terrorism: Stora grupper av världsbefolkningen marginaliserats genom inkomstklyftor, förtryck och kolonialismens efterverkningar.

En "snabbinsats" mot terrorism enligt USA:s modell äventyrar inte bara den globala säkerheten. Den allmänna rättssäkerheten håller på att urholkas. Vi ser en utveckling mot mer av ett "kontroll-" och "övervakningssamhälle" där medborgarnas civila och politiska rättigheter inskränks alltmer och den personliga integriteten sätts ur spel. Detta får aldrig ske i "terrorismbekämpningens namn".

FN och EU måste se till att såväl nationell lagstiftning som internationella överenskommelser om de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga fri- och rättigheterna inte urholkas av US-administrationens och det internationella samfundets kamp mot terrorism.

Om Bushadministrationen får sitt budgetförslag igenom i kongressen, kommer USA att ensamt stå för halva världens militära utgifter. USA tog sig rätten att bestämma över världspolitiken den 11 september. USA förväntar sig uppställning på temat "de som inte är med oss stöder terroristerna".

Det betyder att allt som USA gör vägs och mäts i en amerikansk vågskål. Isolationism ligger i den ena vågskålen, militära aktioner för att skydda USA i den andra. Utrymmet för "den goda världsmedborgaren" krymper. Internationella konflikter sätts i relation till "hur påverkar det USA?". På samma sätt värderas internationella avtal vad gäller allt från miljön till krigstribunaler. Det utvidgade säkerhetstänkandet krockar dramatiskt med demokratiska fri- och rättigheter. Registrering, övervakning och avlyssning är inslag som förändrar ett öppet, demokratiskt samhälle.

I ett tal vid en minnesceremoni ett halvår efter attackerna den 11 september underströk USA:s president Bush att "USA förväntar sig att omvärlden hjälper till i kampen mot 'parasiterna' som hotar världsfreden." Bush framhöll att "USA är berett att hjälpa länder i den nu påbörjade andra fasen av kriget mot terrorismen och manade att alla måste vara redo att 'konfrontera' länder som utvecklat massförstörelsevapen @ och terrorister som 'hungrar' efter sådana vapen."

USA:s president upprepade i ett tal förra veckan, med trolig hänsyftning till Irak, varningen att länder som utvecklar massförstörelsevapen snart kommer att få möta USA:s vrede. Bush har gång på gång hotat med en militäraktion mot Bagdad och markerat en möjlig utvidgning av det USA-ledda kriget mot terrorismen. Den aggressiva utrikespolitik som Vita huset står för i dag borde få omvärlden att bli mer kritisk till USA. Inte minst viktigt är det att de europeiska staterna vågar säga ifrån när amerikanarna väljer att gå sin egen farliga väg.

Sverige och EU kan i längden inte vara tysta och tolerera att USA går sin egen väg i den internationella politiken. Men någon kritik mot USA vågar sig EU:s utrikesministrar inte på. Förklaringen till undfallenheten ska sökas i det faktum att det europeiska självförtroendet i förhållande till USA är sällsynt dåligt.

Därför anser jag att det är hög tid att Sverige och EU borde höja sin röst gentemot USA:

om Bushadministrationens budgetförslag går igenom, kommer USA att stå för halva världens militärbudget;
USA har världens största arsenal av massförstörelsevapen;
USA har inte ratificerat Kyotoavtalet, med hänvisning till att detta skulle skada de amerikanska företagens intressen och trots att landet står för mer än 25 % av världens utsläpp;
USA har sagt upp ABM-avtalet (rustningskontrollavtalet);
USA har sagt nej till provstoppsavtalet för kärnvapen (Comprehensive Test Ban Treaty);
USA har planer att utveckla ett eget missilförsvar (NMD); missilförsvaret är en del av Bushs nya unilaterala kärnvapenpolicy;
USA har ännu inte betalat sina skulder gentemot FN (en av tre avbetalningar är gjord);
USA tänker inte att ratificera den permanenta internationella brottmålsdomstolen;
USA:s utrikespolitik har blivit alltmer aggressiv och unilateral;
USA:s nya utrikespolitiska doktrin är förenklande, splittrande och bidrar till en skärpning av det säkerhetspolitiska läget i världen;
Bushs närmsta säkerhetspolitiska rådgivare förespråkar en användning av taktiska kärnvapen i framtida krig;
USA ger ekonomiskt och militärt stöd till länder som befinner sig i militära konflikter och som inte garanterar sina medborgare grundläggande demokratiska fri- och rättigheter.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande frågor till utrikesministern:

1.Hur avser utrikesministern att agera på USA:s nya utrikespolitiska agenda efter terrorattackerna den 11 september?

2.Hur avser utrikesministern att agera på USA:s strategi att bekämpa terrorism utanför dess egna gränser?

3.Hur avser utrikesministern att agera på att Bushadministrationen gör sig redo för ett angrepp mot Irak?

4.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att USA kommer att stå ensamt för halva världens militära budget, om Bushadministrationens budgetförslag går igenom?

5.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att USA inte har ratificerat Kyotoavtalet?

6.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att USA har sagt upp rustningskontrollavtalet?

7.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att USA har sagt nej till provstoppsavtalet för kärnvapen?

8.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att USA har planer att utveckla ett eget missilförsvar (NMD)?

9.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att USA ännu inte har betalat sina skulder gentemot FN (en av tre avbetalningar är gjord)?

10.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att USA inte tänker ratificera den permanenta internationella brottmålsdomstolen?

11.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att Bushadministrationen förespråkar en användning av taktiska kärnvapen i framtida krig?

12.Vad kommer utrikesministern att göra gentemot USA:s alltmer aggressiva och unilaterala utrikespolitik som bidrar till en skärpning av det säkerhetspolitiska läget i världen?

13.Vad avser utrikesministern att göra inom EU och FN för att förhindra att den globala kampen mot terrorism upphäver internationella överenskommelser om de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga fri- och rättigheterna?

14.Vad avser utrikesministern att göra för att förhindra framtida militära konfrontationer mellan USA och länder som USA:s president Bush betecknade i sitt tal till nationen som "ondskans axelmakter"?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:432

Webb-tv: USA:s nya utrikespolitiska agenda

Protokoll från debatten

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 41 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! Yvonne Ruwaida har i en interpella- tion ställt 14 frågor till mig om hur jag avser agera på olika aspekter av USA:s nya utrikespolitiska agenda efter terrorattackerna den 11 september. Sverige uttryckte tidigt sin solidaritet med USA efter de fruktansvärda terroristdåden den 11 september 2001. Den svenska regeringen och EU har alltsedan dess haft en nära och intensiv dialog med USA om alla frågor i kampen mot terrorismen. Sverige betonar här vikten av internationell förank- ring och fortsatt global sammanhållning, liksom FN- stadgans och folkrättens grundläggande roll. Vi avser självfallet fortsätta att betona dessa värden i vår utri- kespolitiska dialog med USA. Sverige för en självständig politik, och vi tvekar inte att framföra våra åsikter, själva eller tillsammans med andra EU-länder, i de frågor där vi inte har samma syn som USA. Det gäller t.ex. Kyotoproto- kollet, USA:s planer på ett missilförsvar, att man inte ratificerat provstoppsavtalet, att man inte stöder den internationella brottmålsdomstolen, samt skulderna till FN. Vi inser samtidigt vikten av ett nära och förtroen- defullt samarbete med USA i de fall Sverige och USA, eller EU och USA, har sammanfallande intres- sen. Det gäller såväl i kampen mot terrorismen, som inom en rad andra områden. Den internationella terrorismen måste bekämpas genom internationellt samarbete, och Sverige driver starkt att FN har och ska fortsätta att ha en central roll i detta. Vi förutsätter att USA följer internationell rätt när de gör insatser för att bekämpa terrorism utanför sina egna gränser. Det ligger även i USA:s eget in- tresse. I det internationella arbetet mot terrorism har den svenska regeringen initierat en diskussion inom såväl EU som FN om hur sanktionssystemet i FN kan för- bättras från rättssäkerhetssynpunkt när sanktioner riktas mot individer, samt om vikten av att i terrorist- bekämpning respektera rättssäkerhet och grund- läggande värderingar beträffande demokrati och mänskliga rättigheter. Det är av yttersta vikt att kam- pen bedrivs i enlighet med den internationella rätten, de mänskliga rättigheterna och humanitärrätten. Vad gäller president Bushs uttalande om "ondskans axelmakter" tolkar jag det som en varning till Irak, Iran och Nordkorea med hänvisning till de ambitioner USA anser att dessa länder har att ut- veckla massförstörelsevapen och ge stöd till terroris- men. Det finns i dag inga indikationer på att ameri- kanska militära insatser mot ovanstående länder är nära förestående. I detta sammanhang vill jag också upprepa vad jag inledningsvis sade om att Sverige betonar vikten av internationell förankring och fortsatt global sam- manhållning, liksom FN-stadgans och folkrättens grundläggande roll. Sverige ser mycket allvarligt på den olösta frågan om Iraks möjliga innehav av massförstörelsevapen. Irak har konsekvent vägrat att samarbeta med FN, och sedan FN-inspektionerna avbröts 1998 har om- världen inte haft möjlighet att få insyn i Iraks pro- gram för utveckling av massförstörelsevapen. För närvarande pågår en högnivådialog mellan FN och den irakiska regeringen. Det trots Irak visat mot FN gör det nödvändigt att fortsätta driva hårda krav. En eventuell militär aktion mot Irak måste dock, enligt regeringens uppfattning, föregås av ett tydligt säkerhetsrådsmandat. Denna ståndpunkt har jag fram- fört i flera sammanhang, bl.a. till utrikesminister Colin Powell den 26 april i år. Kännetecknande för den globalisering vi nu be- vittnar är att det ömsesidiga beroendet ökar. Detta gäller naturligtvis även för USA:s relationer med andra länder. Det finns många och svåra problem som ingen stat, hur mäktig den än må vara, förmår att lösa själv. USA:s försvarsbudget är visserligen den över- lägset största i världen. Men även världens enda su- permakt tvingas acceptera att det finns ett stort antal frågor som endast kan lösas multilateralt.

Yvonne Ruwaida (Mp)

Anf. 42 Yvonne Ruwaida (Mp)

Fru talman! Jag tackar Anna Lindh för svaret. I Anna Lindhs svar, som är väldigt okritiskt mot USA, säger hon bl.a. att vi från svensk sida inte tve- kar att framföra våra åsikter när vi inte har samma syn som USA. Det är det mest USA-kritiska jag kan se i svaret. En förklaring till detta kanske finns i den utrikes- politiska deklarationen. Där står nämligen att vi i dag har en gemensam värdegrund med USA. Jag anser att det finns ett stort frågetecken kring detta. När det gäller miljöfrågor, dödsstraff, militärdom- stolar, synen på den internationella brottmålsdomsto- len och på FN undrar jag om vi verkligen har en gemensam värdegrund med USA. Jag vill börja med att ställa den frågan. Jag tror att det, som Anna Lindh säger i svaret, finns många problem som vi måste lösa tillsammans. Frågan är bara hur vi definierar problem. Har vi från svensk sida samma syn på vad som är problem som man har från USA:s sida? Vi löser knappast något tillsammans om vi inte har samma syn på vad som är problem. En skillnad mellan svensk och amerikansk politik är t.ex. synen på mänskliga rättigheter. Detta speglas i USA:s syn på dödsstraff, synen på den internationella brottmålsdomstolen och på militärdomstolar, och också i USA:s agerande i det som kallas kampen mot terrorism. Samma sak gäller på miljösidan. Sverige och USA har inte samma syn på problemen med växthus- effekten och hur de ska lösas. När man inte har samma syn på vad som är ett problem, hur ska man då kunna lösa det tillsammans? Jag tror att det är oerhört viktigt att tydligt våga kritisera USA och att i internationella sammanhang också ibland ställa krav. När det gäller kampen mot terrorism är det viktigt att ställa tydliga krav på mänskliga rättigheter. Jag tycker inte att man från svensk sida eller från EU - eller något annat land - har vågat begära av USA att de måste respektera mänskliga rättigheter och t.ex. acceptera den internationella brottmålsdom- stolen för att vi ska gå med i kampen mot terrorism. Man måste helt enkelt ställa vissa krav. Vi kan alltid diskutera vilka krav som är viktigast att ställa. Det skulle kunna vara en interpellationsde- batt för sig. I svaret från Anna Lindh betonas folkrätten och dess grundläggande roll. Enligt folkrätten ska ingen människa bli dömd utan en rättvis rättegång där man har tillgång till advokat. I kampen mot terrorism har det skett att t.ex. somaliasvenskarna men också andra somalier har blivit terroriststämplade. De har blivit dömda utan en rättegång. Vi har ett problem här med att folkrätten inte följs i sin helhet. Det är inte tillfredsställande att säga att det är nå- got som man arbetar på. Jag tror att det någonstans har varit ett krav från USA:s sida. Man skulle redan tidigare ha sagt att vi bara kan gå med på terrorist- stämplingar om vi har bevis och dessa människor har möjlighet att ta del av bevisen och försvara sig.

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 43 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! Yvonne Ruwaida vill se något slags generell kritik, något slags generellt fördömande av USA. Det tror jag inte på. Om man drar sig till min- nes debatten några år tillbaka är det i väldigt få fall som vi framför den typen av generell kritik och gör generella fördömanden av länder. Det är så det inter- nationella umgänget går till. Det jag tror är riktigt och viktigt är att vi agerar utifrån de olika frågorna. När vi kan agera tillsam- mans är det viktigt att vi agerar tillsammans. Själv- klart gäller det för ett så pass stort och viktigt land som USA är. Ju fler frågor vi kan komma överens om och få USA att agera på en multilateral grund, desto bättre är det. I andra frågor har vi helt andra uppfattningar. Vi framför därmed också en ibland mild och ibland skarp kritik mot USA. En av de frågor som det gäller, men som jag upptäckte att jag inte hade med i svaret, är t.ex. dödsstraffet. Det är viktigt att Sverige fortsät- ter att föra en sådan politik. I de enskilda sakfrågorna ska vi diskutera. I de enskilda sakfrågorna ska vi samarbeta eller framföra en ordentlig kritik. När det gäller kampen mot terrorismen har vi be- handlat den i ett antal tidigare interpellationsdebatter i dag. Vi har också framhållit hur vi från svensk sida har arbetat för att föra in mänskliga rättigheter och en mer rättssäker behandling av olika individer i de internationella system som finns. Här måste vi komma ihåg att vår kritik i och för sig delvis kan riktas mot USA men inte bara mot USA utan också mot det som är en svensk hjärtefrå- ga, nämligen FN. Vi kan se att vi här har fått ett rätts- säkrare system och ett bättre system i EU än vi har lyckats genomföra i FN. Vi fortsätter därmed våra ansträngningar i dag att få ett bättre och säkrare sy- stem för hur enskilda individer behandlas i FN- systemet än det som vi har i dag. Det är viktigt att vi fortsätter att samarbeta med både USA och andra länder i kampen mot terrorismen men samtidigt arbeta för att man stärker mänskliga rättigheter och rättssäkerheten och kommer till rätta med det som inte är tillfredsställande i dagens system.

Yvonne Ruwaida (Mp)

Anf. 44 Yvonne Ruwaida (Mp)

Fru talman! När det gäller USA:s agerande efter den 11 september och omvärldens reaktioner var det mycket tydligt för USA:s del att man sade att de som inte är med oss är emot oss. Man vågade från det internationella samfundet, från EU och från olika EU- länder, inklusive Sverige, i det läget inte ställa krav. Lite grann beror det på att man också befann sig i ett chocktillstånd över det som hade hänt. Det är väldigt farligt. Man gick på USA:s vilja om hur man skulle hantera frågan. Det restes, speciellt från olika MR-organisationer, krav på att man skulle ha en internationell domstol som skulle titta på vad som hade hänt och vilka som låg bakom terrordåden i USA den 11 september. Men man har i stället gått med på en annorlunda hantering. USA har vänt sig till enskilda länders regeringar och bakom stängda dörrar gett vad det kallar bevisning. Det har inte varit en öppen process, och det har inte varit en rättssäker process. Det som är farligt i det som nu kallas kampen mot terrorism är att många länder kopierar det förfarandet. De anser sig ha rätt att agera på ett liknande sätt. Det är inte särskilt konstigt. Det är också väldigt svårt att framföra kritik mot de länderna när de agerar liknan- de. Det skulle också innebära kritik av USA:s age- rande. Det är väldigt svårt att säga: Vi borde ha gjort annorlunda då. Men det är oerhört viktigt att i framti- den ge USA en väldigt tydlig signal att i den fortsätta kampen mot terrorism måste de mänskliga rättighe- terna stärkas. Det finns fler frågor än enbart enskilda individers rättssäkerhet. Problemet när det gäller enskilda indi- viders rättssäkerhet är att processen drar ut på tiden. Det verkar heller inte finnas ett intresse från väldigt många regeringar att trygga den rättssäkerheten. Det har blivit en backlash när det gäller mänskliga rättig- heter och individers rättssäkerhet. Det är en väldigt olycklig utveckling. Sedan finns det också ett annat perspektiv. Det är hur man nu börjar agerar när det gäller organisationer och terroriststämpla organisationer. Min personliga uppfattning är att det är fel att t.ex. förbjuda nazistis- ka och rasistiska organisationer. Det är handlingarna som ska dömas. Det leder inte till mindre rasism och nazism om man förbjuder rasistiska och nazistiska organisationer. När man terroriststämplar organisationer som man tror sysslar med terroristverksamhet är inte heller det effektivt på ungefär liknande grund. Dels kan oskyl- diga människor drabbas, dels får de som ingår i en organisation en yttre fiende och man definierar lättare in människor. Så fungerar det med rasistiska organi- sationer, och jag tror att det fungerar så med alla organisationer. Att förbjuda är inte rätt metod. Dessutom går de väldigt lätt under jorden. Det har vi en lång erfarenhet av med rasistiska och nazistiska organisationer i Tyskland och i Frankrike. Det handlar också om vem som ska döma och på vilket sätt en organisation har en möjlighet att svära sig fri.

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 45 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! Alla länder tjänar på att man följer folkrätten. Det gäller i synnerhet små och medelstora länder som behöver tryggheten i det internationella regelsystemet och i FN. Därför har det varit viktiga krav för Sverige i arbetet mot terrorismen att folkrät- ten följs, att FN är centralt i kampen mot terrorismen och att FN:s säkerhetsråd också har informerats om självförsvarsrätten och vad USA har gjort. Detta är viktigt att komma ihåg. Det som har skett där FN har stått i centrum har också skett i enlighet med folkrätten och i enlighet med FN:s säkerhetsråd. Det vi också säger i svaret är att vi kräver att detta görs även för framtiden. När det diskuteras eventuella militära aktioner i framtiden är det för den svenska regeringen lika självklart att inga militära aktioner får ske enbart som ett initiativ från ett land utan att det ska bygga på samma principer: Man ska följa folk- rätten, det är FN som fattar besluten, och det är FN som står centralt. Det är också en väldigt tydlig signal till USA när det handlar om eventuella fortsatta militära aktioner i andra länder. Vi kan i dag inte se att det verkar som att sådana aktioner är nära förestående. Vi menar att om det ska göras nya aktioner måste det antingen ske med medgivande av länderna eller fattas ett beslut i FN:s säkerhetsråd. När det sedan gäller diskussionen om terroristor- ganisationer kan man i och för sig diskutera hur ef- fektivt arbetet är. Problemet är framför allt att vi har sett att terroristorganisationer trots ett internationellt fördömande har kunnat fortsätta att arbeta och fram- för allt fortsätta att få sin verksamhet finansierad. Det är därför som länder på grund av FN:s beslut har beslutat att börja blockera organisationer och terroristorganisationer och terroriststämpla dem för att kunna frysa deras tillgångar och få möjlighet att frysa deras möjligheter att finansiera sin verksamhet. Jag tror att det är farligt om vi inriktar vårt arbetet på att försvara de organisationer som uppenbarligen använder våld och terroristhandlingar i sin verksam- het. Det är viktigare att vi arbetar för att stärka re- spekten för mänskliga rättigheter och hävdar att orga- nisationer som inte använder våld och terroristhand- lingar inte får uppföras på listorna. Politiska organi- sationer ska inte finnas på listorna. För att vi ska ha trovärdighet i det arbetet är det ännu viktigare att vi därmed inte upplevs som försva- rare av terroristorganisationer.

Yvonne Ruwaida (Mp)

Anf. 46 Yvonne Ruwaida (Mp)

Fru talman! Jag hann inte riktigt slutföra min förra fråga. När man terroristförklarar organisationer - de be- höver ju inte vara terroristorganisationer i alla fall - tycker jag att det är intressant vem som ska göra be- dömningen och hur man ska föra debatten. Jag tänkte på det när vi i EU-nämnden skulle förankra frågan om vilka som skulle terroriststämplas. Många i EU- nämnden har ju inte ens kunskaper om de här länder- na. Det är jobbigt att som politiker i ett land gå ut och ifrågasätta om en organisation ska terroriststämplas, för det kräver en oerhört stor kunskap om andra län- ders politiska förhållanden och om organisationerna. Jag tror att detta är farligt, för det blir en odemokra- tisk process. Vi är nästan enbart i händerna på säker- hetspolisers olika bedömningar. När man tittar på världsekonomin ser man att det finns en väldigt stor svart, kriminell ekonomi. Den har vi inte lyckats hindra. Jag tror att det är felaktigt att tro att finansieringen av dem som verkligen är terroristorganisationer och som utför terroristdåd minskar genom att man förbjuder eller terrorist- stämplar organisationer. Det är en fråga som i sig skulle kunna förtjäna en egen interpellationsdebatt. Anna Lindh säger att inga militära aktioner är nära förestående. USA är ju ändå inblandat i ett antal inbördeskrig eller stridigheter i ett antal olika länder och har intensifierat sin militära närvaro - ibland i egenskap av militär rådgivare. Jag är oerhört orolig för en utveckling där USA kommer att göra ett an- grepp. Det kanske inte är jättenära förestående, men det pågår också saker just nu.

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 47 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! Det var 14 frågor i interpellationen. Med terroristlistorna blev det plötsligt en ny, 15:e, fråga också. Vi får komma tillbaka till den i något annat sammanhang. Avslutningsvis vill jag säga något om de militära aktionerna och USA:s inblandning i dem. Vi har varit tydliga när det gäller vikten av att följa folkrätten, och vi kan också se att i de fall där USA har ett militärt samarbete eller militära insatser så sker det i dag med ländernas eget medgivande. Det gäller t.ex. Afghani- stan och det gäller också de länder som USA samar- betar med, t.ex. Filippinerna och Georgien. Där ser folkrätten ut så - samarbetar man med regeringen och har acceptans av den så kan man också ha ett militärt samarbete. Det är nog viktigt att vi håller oss till folkrätten, vare sig vi tycker att den är bra eller ibland är mer kritiska.

Intressenter

Frågeställare

Ruwaida, Yvonne (mp) Miljöpartiet

Besvarad av

utrikesminister Anna Lindh Socialdemokraterna