Uppsägning av tågmästare i Ånge
Interpellation 2005/06:280 av Stenberg, Hans (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-02-27
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2006-03-06
- Svar fördröjt anmält
- 2006-03-13
- Sista svarsdatum
- 2006-03-13
- Besvarad
- 2006-03-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2005/06:280 av Hans Stenberg (s) till statsrådet Ulrica Messing (s)
Uppsägning av tågmästare i Ånge
SJ är på väg att säga upp 30 tågmästare i Ånge.
Uppsägningen sker inte på grund av egentlig arbetsbrist utan för att SJ bedömer att det är lämpligare att placera dem i Sundsvall. Samtliga uppsagda erbjuds också anställning i Sundsvall.
Som Sundsvallsbo borde jag naturligtvis vara glad för nya arbetstillfällen till kommunen, men när jobben tas från en liten kommun i Norrlands inland som har en väldigt besvärlig utveckling av arbetsmarknaden känns detta helt fel.
Ännu mer fel känns det när ett statligt företag som till stora delar är skyddat från konkurrens gör på det här viset.
Staten har återkommande gjort insatser för att stötta sysselsättningen i Ånge. Nyligen har exempelvis beslut tagits om att utöka den verksamhet med digitalisering av arkivmaterial som finns i kommunen. Därför känns det väldigt inkonsekvent när staten nu genom sitt helägda bolag drar in många fler arbetstillfällen än staten nyligen fört till kommunen.
Jag vill därför fråga vilka åtgärder statsrådet kommer att vidta för att SJ i fortsättningen ska ta åtminstone vissa regionalpolitiska hänsyn i sin verksamhet och vilka åtgärder staten kommer att vidta för att stötta sysselsättningen i Ånge om jobbflytten inom SJ blir av.
Debatt
(6 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:280
Webb-tv: Uppsägning av tågmästare i Ånge
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:96 Tisdagen den 28 marsProtokoll 2005/06:96 5 § Svar på interpellation 2005/06:280 om uppsägning av tågmästare i Ånge
Protokoll från debatten
Anf. 15 Thomas Östros (S)
Herr talman! Hans Stenberg har frågat statsrådet Ulrica Messing vilka åtgärder som hon kommer att vidta för att SJ AB i fortsättningen ska ta åtminstone vissa regionalpolitiska hänsyn i sin verksamhet och vilka åtgärder staten kommer att vidta för att stötta sysselsättningen i Ånge om jobbflytten inom SJ AB blir av. Frågan är ställd mot bakgrund av att SJ AB genomför förändringar i arbetsrutinerna för personal i Ånge.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Inledningsvis vill jag säga att jag kan förstå Hans Stenbergs reaktion på att arbetstillfällen i en liten kommun som Ånge försvinner. Jag har också förståelse för att det kan vara besvärligt för de anställda som berörs av nedläggningen.
På riksdagens mandat förvaltar regeringen ägandet i de statligt ägda företagen. Det är en ansvarsfull uppgift. Värdet på den statliga bolagsportföljen bedöms vara ca 500 miljarder kronor och ca 200 000 personer är anställda i dessa företag.
Som verktyg i ägarförvaltningen finns bland annat statens ägarpolicy där principerna för förvaltningen slås fast. Regeringen har värdeskapande som övergripande mål. Företag med statligt ägande kan delas in i två grupper: de som verkar under marknadsmässiga villkor och krav samt företag som främst har särskilda samhällsintressen att infria. Statliga bolag som verkar på marknadsmässiga villkor, vilket SJ AB gör, ska bedriva sin verksamhet utifrån affärsmässiga grunder. Regeringen ser dock positivt på om bolagen beaktar verksamhetens betydelse för regional utveckling i olika delar av landet.
Beslut om etablering och omorganisation är operativa beslut och det vilar därför på styrelse och ledning att fatta dessa. Denna beslutsordning gäller såväl privata som hel- eller delägda statliga aktiebolag och, när det gäller SJ AB, är det en direkt följd av att riksdagen valde att bolagisera affärsverket Statens järnvägar.
Målet med bolagiseringen av det tidigare affärsverket Statens järnvägar var att skapa effektiva och lönsamma järnvägsföretag som konkurrerar på samma villkor som övriga intressenter på marknaden och som garanterar kunderna en bra och prisvärd service inom järnvägstransportområdet. SJ AB konkurrerar om kunden med bil, flyg och buss. I upphandlad trafik konkurrerar SJ AB med nationella och internationella tågoperatörer.
Riksdagen har beslutat att SJ AB ska vara ett modernt resetransportföretag som i alla avseenden och uthålligt agerar affärsmässigt och kommersiellt. För regeringen är det viktigt att bolaget lever upp till detta mål och fortsätter att utveckla och tillhandahålla ett tjänsteutbud som innebär att tåget är ett konkurrenskraftigt resealternativ.
Jag har varit i kontakt med SJ AB och fått veta bakgrunden till förändringarna i arbetsrutinerna för personalen i Ånge. Jag har också fått information om att berörda medarbetare i Ånge erbjuds fortsatt jobb i Sundsvall, Tierp och Stockholm. Förhandlingar mellan SJ AB och de fackliga organisationerna har ägt rum den 15 mars och SJ AB kommer att genomföra förändringarna från och med den 21 augusti 2006.
Förändringarna i Ånge ingår i bolagets arbete med att planera för framtida trafikstrukturer. I praktiken innebär detta att åkstationerna förläggs där trafikflödena finns.
Ur bolagets perspektiv finns även stordriftsfördelar vid större åkstationer som saknas på en mindre åkstation. Åkstationer med fler anställda ger förutsättningar för enklare planering och hantering av bland annat schemaläggning, utbildningar, arbetsplatsträffar och semester.
Vad gäller åtgärder för att stötta sysselsättningen i Ånge har Arbetsmarknadsstyrelsen regeringens uppdrag att säkerställa att nödvändiga resurser och kompetens för arbetsmarknadspolitiska insatser styrs till de områden där de bäst behövs, till exempel orter som drabbas av större varsel.
Regeringen bedriver också en aktiv regional utvecklingspolitik för att ta till vara de tillväxtmöjligheter som finns i olika delar av Sverige. I denna ingår bland annat geografiskt riktade åtgärder för områden som bedöms ha särskilda behov, i första hand Norrlands inland till vilket Ånge räknas i detta sammanhang.
Kommunen ingår således i nationellt stödområde A, vilket innebär att såväl befintliga företag som företag som etablerar sig kan få högsta möjliga bidrag för bland annat investeringar och sysselsättningsökning. De kan även få transportbidrag för varor, och socialavgifterna är nedsatta upp till en viss lönesumma. Ånge ingår vidare i EG:s strukturfondsprogram Mål 1 Södra skogslänsregionen vilket ger ytterligare möjligheter att finansiera bland annat projekt som kan stimulera näringslivets utveckling. Under de senaste sex åren har ca 80 miljoner kronor fördelats till projekt i kommunen.
Avslutningsvis vill jag nämna att Länsstyrelsen i Västernorrlands län disponerar 111,4 miljoner kronor under 2006 för regionala utvecklingsinsatser i länet.
Anf. 16 Hans Stenberg (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka näringsministern för svaret. Bakgrunden till frågan är ju den väldigt besvärliga arbetsmarknadssituationen i Ånge. Ånge är en kommun som under 60-, 70-, 80- och 90-talen har fått se oerhört stora neddragningar när det gäller sysselsättning både i privat och inte minst i statlig sektor.
Posten och SJ är stora arbetsgivare som har avvecklat i stort sett det mesta av den verksamhet man en gång i tiden hade i kommunen. Det har gjort att befolkningen i princip har halverats under de här åren. Man börjar närma sig den gräns där det till slut blir svårt att upprätthålla samhällsservicen, trots att man kämpar och står i så mycket man kan från kommunledningens sida med bistånd från länsstyrelsen.
Det är bakgrunden till situationen.
Jag reagerade när SJ drog ned. Jag delar i och för sig näringsministerns uppfattning att statliga företag måste drivas rationellt, särskilt företag som jobbar på en konkurrensutsatt marknad. SJ är ju delvis fredat. Man har i och för sig konkurrens från flyg och personbilar. Men när det gäller persontrafiken på järnväg har ju SJ en särställning. Då tycker jag att man kan ställa lite större krav på SJ än på vilket annat företag som helst. Också mot bakgrund av att man en gång har varit en så stor arbetsgivare tycker jag att man kanske kunde ha hanterat situationen lite snyggare.
Nu är det redan beslutat, så man kan väl lämna detta därhän.
Det blir väldigt märkligt ur medborgarnas synvinkel när staten gör särskilda insatser för att stötta sysselsättningen i kommunen.
Nyligen togs ett beslut om att öka den statliga arkivverksamheten och digitaliseringen av den i kommunen med ett tiotal välbehövliga jobb. Det är en väldigt bra satsning.
Man hann inte ens bli glad åt den satsningen förrän besked kom om att fem gånger så många statliga jobb skulle försvinna ur kommunen - 30 inom SJ och 20 inom kriminalvården.
Som vanlig medborgare funderar man då över om staten inte vet vad den gör. Man tar med den ena handen vad man har gett med den andra.
När så många jobb försvinner är det ett slag för en kommun av Ånges storlek fullt i klass med det som har drabbat Kalmar och Västervik som har drabbats oerhört hårt av stora neddragningar.
Med de oerhört långa pendlingsavstånden är det inte så lätt för anställda att ta jobb även om man erbjuds jobb på annan ort. Man sitter kvar i ett boende, ofta villor som är omöjliga att sälja på grund av att priserna har fallit, och pendlingskostnaden blir för dryg.
Därför tycker jag att staten på ett bättre sätt ska ta ansvar när man avvecklar verksamheter i en liten glesbygdskommun som Ånge.
Min fråga till Thomas Östros är: Vilka åtgärder vill Thomas Östros och regeringen vidta för att staten ska kunna ta ett sådant ansvar i det här fallet?
Anf. 17 Thomas Östros (S)
Herr talman! Jag har full förståelse för det som Hans Stenberg beskriver som väldigt smärtsamma beslut för en liten ort när ett bolag som SJ upplever sig tvingat att fortsätta att rationalisera sin verksamhet.
Den pedagogiska uppgiften är, precis som Hans Stenberg säger, väldigt stor och svår. Väldigt många medborgare lever kvar i föreställningen och ibland också förhoppningen att det är den gamla världen som gäller för SJ. Det var ett SJ som inte styrde på kommersiella grunder och som hade tusentals fler anställda än i dag. Det var ett SJ som många hyllar som ett historiskt väldigt fint företag men som det naturligtvis hade kostat mycket stora belopp att upprätthålla.
Nu beslutade riksdagen att SJ ska vara ett aktiebolag som ska styras på marknadsmässig grund. Delar av denna verksamhet innebär att man har monopol på vissa sträckor, framför allt de interregionala sträckorna. Men de måste i sin tur drivas på ett sådant sätt att det blir lönsamt för SJ att köra på dessa sträckor och därmed också köra på ett sådant sätt att man kör när kundernas behov finns, vilket inte alltid var fallet i det gamla SJ.
När det gäller den andra delen av verksamheten konkurrerar SJ fullt ut med svenska och internationella bolag i den upphandlade trafiken som Rikstrafiken handlar upp.
Sammantaget har riksdagen ställt väldigt tydliga och bestämda krav på att SJ ska vara ett lönsamt företag och drivas på marknadsmässiga villkor. Det blev särskilt tydligt här för ett antal år sedan då SJ:s ekonomi var i så dåligt skick att riksdagen fick fatta beslut om ett aktieägartillskott till SJ på 2 miljarder kronor. Nu är SJ på rätt väg. Man anpassar sig alltmer till vad kunderna har för behov. Man har blivit ett mer lönsamt bolag. Man får också resurser över för att kunna investera och efterhand alltmer investera i ny modern utrustning, tåg och vagnar, som behövs för att SJ ska vara ett duktigt och skickligt servicebolag.
Det innebär att SJ:s styrelse måste ta ansvar för hur verksamheten organiseras. Och SJ:s ledning har detta ansvar. Det innebär naturligtvis också att varken riksdag eller regering kan gå in och besluta om på vilka orter som man ska ha olika verksamheter. Då är vi tillbaka till det gamla SJ, och jag tror inte att riksdagen är beredd att anslå de medel som skulle krävas för att driva det gamla SJ.
Detta innebär naturligtvis att det från tid till annan också kommer svåra beslut om att omorganisera för att rationalisera och minska kostnaderna. Självklart ska man göra detta på ett mycket ansvarsfullt sätt. Jag förutsätter att man i sina förhandlingar med fackliga organisationer fullt ut också tar detta ansvar för den personal som blir drabbad och ser till att det finns rimliga villkor också för den.
Jag tror att det är fel att jämföra SJ:s verksamhet, som riksdagen uttryckligen har sagt ska bedrivas på marknadsmässiga villkor, med den statliga arkivverksamheten. Det är en annan femma. Den bedrivs på helt andra villkor.
Jag utgår alltså från att företagsledningen fortsätter sina relationer med de fackliga organisationerna på ett sådant sätt att de också uppträder på ett bra och korrekt sätt och hjälper till i den omvandling som kommer när man gör denna typ av neddragningar.
Anf. 18 Hans Stenberg (S)
Herr talman! Jag brukar säga att SJ förmodligen är världens effektivaste järnvägsföretag. Det känner jag mig stolt över. Det är bra att det är på det viset.
Samtidigt är det naturligtvis så att i samband med stora neddragningar av jobb ställer vi krav på privata företag att man ska ta ansvar och så att säga bete sig så anständigt som man kan i samband med att man lämnar verksamheter. Och vi får inte ställa mindre krav på statliga företag.
Nu har ju, höll jag på att säga, tåget gått när det gäller SJ. Och det handlar väl snarare om ett principiellt synsätt när det gäller hur man ska se på neddragningar men också framför allt vad staten kan göra för andra insatser.
Man kan självklart inte jämföra arkivverksamhet med SJ:s verksamhet. Men när statliga företag och myndigheter drar ned så kraftigt som man nu på väldigt kort tid gör i en så liten kommun, då tycker jag att man som kommunmedborgare i Ånge kan ställa krav på att staten faktiskt tar ett särskilt ansvar för att stötta kommunen på annat sätt och skapa annan sysselsättning eller på annat sätt hjälpa till så att man inte hamnar i den situationen att man till slut inte klarar av att upprätthålla gymnasieskolan. Man hamnar på ett sluttande plan i kommunen om man inte får det stöd som man behöver.
När vi kämpar så hårt för att effektivisera statliga verksamheter, och var och en gör det inom sitt eget lilla område, finns det en risk att ingen ser till helheten. Och det som är välmotiverade företagsekonomiska besparingar leder till kraftigt ökade samhällsekonomiska kostnader som kommunen eller staten på annat sätt får ta.
Det är väl i sådana situationer som vi politiker på något sätt måste gripa in och ge stöd och hjälp till de kommuner som drabbas.
Nu försvinner på ett bräde ett 50-tal statliga jobb från den lilla kommunen Ånge. Vid tidigare neddragningar har staten gjort insatser för att dämpa effekterna vid neddragningar.
Därför vill jag än en gång fråga Thomas Östros vilka åtgärder som staten kommer att vidta för att stötta sysselsättningen i Ånge när så många jobb försvinner vid ett och samma tillfälle.
Anf. 19 Thomas Östros (S)
Herr talman! Jag är glad över att Hans Stenberg poängterar hur SJ i dag har kommit långt i att vara detta moderna och effektiva bolag som erbjuder god service i hela landet i stort sett, utom i de områden där det är full konkurrens. Där kan man både vinna och ibland förlora upphandlingarna. Men det är ett mycket betydelsefullt bolag för transporter av framför allt människor i Sverige. Man har kommit långt när det gäller att erbjuda en riktigt bra service. Fortfarande återstår en del att göra. Men en del av det har inneburit att man också har varit tvungen att se över sina kostnader för att vara konkurrenskraftig. Till och med på de sträckor där man i dag har kvar sin monopolställning konkurrerar man fullt ut med flyget, bussen och bilen, vilket är en nog så tuff konkurrens. Och här ser vi en rolig och positiv trend att alltfler väljer att åka med SJ.
Det är framför allt statsrådet Ulrica Messing som ansvarar för de regionalpolitiska frågorna. Men i mitt svar räknade jag upp ett antal verktyg som finns till förfogande för att också arbeta med utvecklingen i denna kommun. Det innebär att exempelvis länsstyrelsen har ett särskilt ansvar att se över vilken typ av insatser som man kan göra. Det finns också rader av stimulansåtgärder för privat företagsamhet i den delen av landet.
Jag tror att ett klokt arbetssätt är just att i regionen samla beslutsfattare både på statlig nivå och på kommunal och regional nivå för att se vilka typer av insatser som är bäst anpassade för att stärka framtiden för kommunen.
Anf. 20 Hans Stenberg (S)
Herr talman! När jag är ute i skolorna och berättar om riksdagsarbetet får jag ibland frågan varför vi har interpellationsdebatter eftersom vi vet ungefär vilka svar som vi ska få. Så har väl den här debatten också varit. Men då brukar jag säga att interpellationsdebatter ändå är viktiga eftersom de har det goda med sig att man får möjlighet att påminna regeringen och riksdagen i övrigt om angelägna frågor och sätta fokus på saker som behöver åtgärdas. Det tror jag att den här debatten också har medfört.
Länsstyrelsen har resurser - ja. Ånge är ett stödområde - ja. Men detta räcker inte. Man konstaterar att länsstyrelsen har haft resurser under ett antal år, och Ånge har varit stödområde under ett antal år, och nedförsbacken fortsätter befolkningsmässigt och sysselsättningsmässigt. Så det krävs ytterligare åtgärder.
Men eftersom jag har stort förtroende för regeringen i allmänhet och för Thomas Östros i synnerhet utgår jag från att Ånge i framtiden ska få det stöd som man behöver för att kunna vända utvecklingen och jobba positivt framåt.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.