universitetens och högskolornas indirekta kostnader

Interpellation 2000/01:385 av Bill, Per (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-04-10
Anmäld: 2001-04-24
Besvarad: 2001-05-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 10 april
Interpellation 2000/01:385
av Per Bill (m) till utbildningsminister Thomas Östros om universitetens och högskolornas indirekta kostnader

I regleringsbrev för 2001 anges att "Med anledning av regeringens proposition (2000/01:3) Forskning och förnyelse ska universitet och högskolor för projekt som ingås efter halvårsskiftet 2001 som en lägsta nivå för påslag för indirekta kostnader ta ut minst 18 % av forskningsprojektens direkta kostnader exklusive lokalkostnader."

Regeringen har inte @ trots att utbildningsutskottet efterlyste detta i sitt betänkande (2000/01:UbU6, s. 37) med anledning av den angivna propositionen @ definierat vad som i detta sammanhang ska avses med "indirekta kostnader". Eftersom de 18 procenten är angivna som en lägsta nivå är det självfallet väsentligt att veta vilka slag av kostnader som regeringen menat ska täckas av det obligatoriska påslaget och vilka kostnader som lärosätena kan ta ut, utöver detta påslag.

Ekonomistyrningsverket har ingående redovisat en modell för beräkning av olika slag av kostnader för externfinansierad verksamhet. Beräkningar av detta slag är självfallet inte en fråga för statsmakterna. Däremot bör regeringen, när den @ som skett @ gått in i den närmare tillämpningen av den sedan länge etablerade principen om full kostnadstäckning för externt finansierad verksamhet vid universitet och högskolor, ange vad den avser med sitt eget beslut.

Jag vill därför fråga utbildningsministern vilka åtgärder han tänker vidta för att klargöra vilka kostnader som ska anses ingå i det föreskrivna påslaget på 18 % och vilka indirekta kostnader som universitet och högskolor eventuellt ska kunna debitera utöver påslaget.

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2000/01:385

Webb-tv: universitetens och högskolornas indirekta kostnader

Protokoll från debatten

THOMAS ÖSTROS (Utbildning)

Anf. 13 THOMAS ÖSTROS (Utbildningsminister)

Herr talman! Jag ska återvända till några av frå- gorna. Ministern säger att Post- och telestyrelsen äger ansvar för att EG-förordningen om accessnät ska gälla i Sverige. Det ska vara öppet för alla operatörer. Ministern säger att det ska öppnas. Men EG- förordningen gäller ju från januari i år. Det är alltså lite sent att nu försöka komma med lösningar. Det skulle ha varit förberett. Så sent som i slutet av förra året fick vi besked från Näringsdepartementet att det var i princip omöjligt att lösa enligt svensk grundlag. Nu säger ministern tydligt att accessnätet ska vara öppet. Det välkomnar vi kristdemokrater. Den nyhet som ministern släppte ut i dag var in- tressant, nämligen att han tänker sänka kravet på medfinansiering från kommunerna. Det är säkert många kommuner som välkomnar det. Problemet är det som ministern själv pekar på: Vilken kommun vill investera från sin verksamhetsbudget i ett IT-nät som den inte äger? Det måste vara något fel på systemet från början. Jag är medveten om att det finns EG- regler som styr upphandlingskrav. Men eftersom Sverige är ordförande i EU ytterligare en kort tid borde ministern ha ett starkt intresse av att förhandla i frågan. Det kommer att beröra alla länder inom EU. Jag tackar ministern för svaret. Jag hade dock hoppats på lite mer glöd från vår IT-minister och tydligare svar på hur han kommer att ta tag i frågorna för att visionen om bredband till alla ska bli verklig- het.

PER BILL (M)

Anf. 14 PER BILL (M)

Herr talman! Jag tycker att jag har varit mycket tydlig, om jag får recensera mig själv. Statsstödsreg- lerna är ingenting man förhandlar om. De är fasta och bestämda. Det är de som garanterar att vi har en transparent marknad med väl utvecklad konkurrens. Ju lägre andel kommunerna betalar, desto mindre intressant blir det vem som äger nätet ur kommuner- nas synvinkel. Det är viktigt att tillägga. Sedan kommer jag till frågan om LLUB, dvs. ac- cessöppnandet. Det har sagts att operatörerna klagar över att Telia inte öppnar sitt nät på konkurrens- neutrala villkor. PTS driver för närvarande ett tillsyn- särende på eget initiativ för att se till att prissättning- en är kostnadsorienterad. PTS tittar på prismargina- lerna och hur nätet tillhandahålls. Området prioriteras av PTS. Det är viktigt att denna regeländring fungerar ef- tersom det förbättrar konkurrensen på anslutningar med högre överföringskapacitet och ökar antalet abonnenter, vilket i sin tur kan öka efterfrågan på bredbandstjänster hos företagen.

THOMAS ÖSTROS (Utbildning)

Anf. 15 THOMAS ÖSTROS (Utbildningsminister)

Herr talman! Ulf Björklund har frågat om In- landsvägen kommer att ges hög prioritet i samband med den kommande infrastrukturpropositionen med inriktningen att skapa nya möjligheter för inlandets näringsliv och en positiv befolkningsutveckling. Med Inlandsvägen avser Ulf Björklund förbindelsen mel- lan Karesuando och Halmstad, alltså vägarna 45, 64, 48, 185 och 26. Riksväg 45 är en viktig väg för stora delar av lan- det. Den sammankopplar Norrlands inland med de mer befolkningstäta bygderna i Västsverige. Vägarna 64, 48, 185 och 26 fyller viktiga funktioner för de nord-sydliga transporterna från Dalarna, mellan Vä- nern och Vättern och vidare mot Västkusten. Rege- ringen har i olika sammanhang också prioriterat åt- gärder längs dessa vägar. Jag kommer att återkomma till detta. Ulf Björklund har en riktig historiebeskrivning när det gäller vägplaneringen: på förslag av den bor- gerliga regeringen 1993 består vägförbindelsen mel- lan Mora och Halmstad av ett antal olika nationella stamvägar där Vägverket har planeringsansvaret, och även av några delar regionala vägar där länsstyrelsen har planeringsansvaret. Mellan Mora och Karesuando är riksväg 45 nationell stamväg. Jag är inte så säker på att detta varit en nackdel för denna vägförbindelse. Lägger man ihop de investe- ringar som finns mellan Halmstad och Karesuando i de gällande planerna för perioden 1998-2007 summe- rar de till över 1 miljard kronor. Det får väl ändå sägas vara ett tecken på att regeringen inser vägens betydelse. Huvuddelen av investeringarna ligger dessutom på delarna söder om Mora, där vägen består av olika stråk med delat planeringsansvar. Att det blev så pass bra utfall för vägen mellan Halmstad och Karesuando trots det splittrade ansvaret beror på ett riksdagsbeslut från 1997. Då beslutades på regeringens förslag att varje del av det nationella stamvägnätet bör byggas ut i den takt och med den standard som är motiverad av trafikförhållandena på respektive del. Dessutom beslutades då att ca 1 miljard kronor av investeringarna under perioden 1998-2007 ska gå till åtgärder som på ett avgörande sätt förbättrar tillgäng- ligheten i områden med låg tillgänglighet, främst EU:s stödområden. Genom detta beslut tillkom det vissa investeringar på riksväg 45 i planen. I regeringens regionalpolitiska proposition från våren 1998 föreslogs att vissa av investeringsåtgär- derna på riksväg 45 skulle tidigareläggas så att 80 % av dem kunde utföras inom tre år. Regeringen beslu- tade samma vår att 749 miljoner kronor av Banver- kets anslag skulle få användas av Vägverket till väg- hållning och statsbidrag. I beslutet sades att Vägver- ket särskilt skulle prioritera åtgärder på riksväg 45 samt åtgärder som medför höjd bärighet på vägnätet, rekonstruktion och förbättring av vägnätet samt ökat beläggningsunderhåll. Regeringen kommer att återkomma i denna fråga när inriktningspropositionen om infrastrukturen läggs fram i höst.

PER BILL (M)

Anf. 16 PER BILL (M)

Herr talman! Jag vill tacka näringsminister Björn Rosengren för det positiva svaret. Det är fint att jag får ett erkännande för att ha en riktig historiebeskriv- ning och att det också sägs i slutet på svaret att en satsning på vägen ska ske i samband med att in- frastrukturpropositionen läggs fram i september må- nad. Det var egentligen huvudfrågan. Dessutom är det naturligtvis positivt att 1 miljard är avsatt under tioårsperioden. Det blev ett ja på hu- vudfrågan. Jag uppfattade också att i propositionen i september kommer ytterligare medel att anvisas till det vi brukar kalla Inlandsvägen, eller möjligen In- landsvägens två ben, som jag vill tala lite grann om alldeles strax. Regeringen är i nuläget såvitt jag förstår ganska pressad av allt det som har med vägar ut över landet att göra. Det har visat sig finnas stora behov, och det behövs utan tvekan stora satsningar. Det finns ett fint och unikt samarbete i inlandet i 29 kommuner från Halmstad i söder till Gällivare i norr, och Kiruna finns också med upp till Karesuando. Dessutom finns det andra benet som går från Gö- teborg. De två benen möts strax söder om Mora. Det är väg 45 och vägen från Halmstad upp till Mora. Det är ett mycket unikt samarbete vi har i landet för in- landets utveckling, för vägen och för att skapa möj- ligheter inte minst när det gäller turismen i norra inlandet. Det är ett unikt samarbete, och det är unika behov som finns i området. Det är inte bara de stora vägar- na, utan det finns också väldigt många andra behov. Det finns också unika utvecklingsmöjligheter i områ- det som måste satsas på för att det svenska inlandet ska leva och få en chans att utvecklas. Befolk- ningsströmmen måste då stoppas så att återvändning- en sker just till inlandet. Det man egentligen begär, och det jag också begär i interpellationen, är två saker. Den ursprungliga inlandsvägstanken som skapades av kommunerna i inlandet var en väg från Halmstad upp till Karesuan- do. Vad man begär är signaler från departementets och regeringens sida. Vi borde kämpa och jobba för att få ett enhetligt vägnummer för främst biten Halmstad upp till Mora. I Mora kommer väg 45 som är enhetlig från Göteborg och hela vägen norrut. Det måste också bli en stam- väg mellan Kristinehamn och Mora så att även den biten ska bli klassad som stamväg. Här skulle skapas ett alternativ till E 4:an i inlan- det som skulle hjälpa inlandet att utvecklas. Varför ska turistbussar åka E 4:an i båda riktningarna när man ska upp till Lappland, Nordkap eller vart man nu till? Varför kan man inte i en riktning skapa möjlig- heter att ta vägen genom inlandet upp eller ned? Det är vad det egentligen handlar om. Det stora alternativet att åka rakt igenom Sverige och stanna på lämpliga ställen borde rimligen gå genom det svenska inlandet. Den fråga som jag vill ställa till näringsmi- nistern är: Är ministern beredd att hjälpa till att få huvudalternativet till kustvägen E 4, dvs. Inlandsvä- gen hela vägen genom det svenska inlandet? Det skulle betyda enormt mycket. Det är den signalen som vi i inlandet väldigt gärna skulle vilja höra och se.

THOMAS ÖSTROS (Utbildning)

Anf. 17 THOMAS ÖSTROS (Utbildningsminister)

Herr talman! Ulf Björklund har väckt en mycket viktig interpellation om Inlandsvägens betydelse. Jag instämmer både i frågan och i de slutsatser han drar här i debatten. Det gränsar för övrigt också till den debatt vi ska ha om en liten stund här näringsminis- tern och jag om hur man skapar nya möjligheter för inlandets näringsliv och en positiv befolkningsut- veckling. Dessa interpellationer hänger så långt ihop. Frågan har också en principiell dimension, även om det nu begränsar sig till riksväg 45. Det handlar inte bara om vägnumrering. Den borde också få status av en Europaväg. Framför allt tas det för liten hänsyn till det som går på tvären. Det räcker att nämna väg 44 i Tvåstadsområdet nere i Västra Götaland för att inse hur även tvärvä- garnas tyngd spelar in när det gäller trafikflödet. Nu säger näringsministern i svaret att om man lägger ihop investeringarna på ett visst område så är det inte så dåligt - det är 1 miljard kronor. Men det är ju lite av problemet, herr näringsminister! Man tar nämligen pengar från ett område och lyfter över till ett annat. Min fråga blir: Vilka nya pengar har till- kommit när näringsministern talar om 1 miljard kro- nor? Det är ett förpliktande avsnitt som näringsminis- tern nämner när han i svaret säger att riksdagsbeslutet från 1997 - och han lägger särskild betoning på att det var på regeringens förslag - innebär att varje del av det nationella stamvägnätet bör byggas ut i den takt och med den standard som är motiverad av tra- fikförhållandena på respektive del. Om vägarna skulle byggas ut i en takt som är motiverad av trafik- förhållandena på respektive del så ekar, herr talman, många rop ute i landet. Jag återkommer till det i nästa debatt. Det sägs att investeringsåtgärderna på 45:an skulle tidigareläggas. Jag frågar återigen: Vad är det för nya pengar som har tillförts i denna fråga? Jag tycker att detta bollande mellan olika anslag är olyckligt. När man frågar Vägverket säger man där: För att upprätthålla underhåll som skulle innebä- ra att vi inte utsätter vägarna för kapitalförstöring så krävs det tre à fyra gånger mer pengar än vad som hittills har gällt under de senare åren.

PER BILL (M)

Anf. 18 PER BILL (M)

Herr talman! Jag börjar med frågan om pengar och nya pengar. Som jag sade tidigare är det 749 miljoner kronor i nya pengar från Banverket. De togs från Banverket och flyttades över till Vägverket för just dessa vägar. Jag kan räkna upp alla vägarna, men jag ska inte göra det. Om interpellanten önskar det så kan ha få namnen av mig sedan. När det gäller frågan om riksväg 45 och de andra vägarna som är sammanbindande ned till Halmstad så vet vi att riksväg 45 har en enhetlig numrering mellan Göteborg och Karesuando. Den är också en del av det europeiska TEN-vägnätet. Europavägnätet bestäms av FN på begäran av de nationella regeringarna. Det finns några skäl till att vara tveksam till Euro- pavägstatus för stråket Karesuando-Halmstad. Vägen är med Europamått mätt väldigt smal, och den har lite trafik. Innan vi söker om Europavägstatus bör vägen ha en enhetlig numrering och status för att visa att vi ser den som ett sammanhängande stråk. Vägars funktion ändras med tiden, och det kan därför vara lämpligt att med jämna mellanrum se över frågor om vägnumrering och vägklassificering. Om vägen från Halmstad norrut har fått ändrad funktion så bör man göra en sådan översyn. Jag ska på något sätt engagera mig i detta, men normalt är det Vägver- ket som ansöker om denna typ av ändringar. En stor del av de tunga transporterna på riksväg 45 är norska godstransporter mellan de norra och de södra delarna av Norge. Man väljer alltså att köra riksväg 45 genom Sverige i stället för E 6 genom Norge. Huvudorsaken är sannolikt topografin - E 6 i Norge är mycket kuperad. Men det visar ändå att vägen förmår attrahera utländsk trafik. Det övriga som har tagits upp här gäller t.ex. tu- rism. Det gäller inte minst Västkusten, Siljanområdet och fjällkedjan. Jag delar den uppfattningen. Sammanfattningsvis kan jag säga att detta är nya pengar. Det görs mycket på alla dessa sträckor i dag, och man har planerat fram till 2007. Eftersom man kan se denna väg som ett stråk så har den en stor betydelse i den kommande infrastrukturpropositio- nen.

THOMAS ÖSTROS (Utbildning)

Anf. 19 THOMAS ÖSTROS (Utbildningsminister)

Herr talman! Jag tackar för de positiva signalerna. Det som görs - den miljard som nu satsas - är ju sådant som kommer. Möjligen blir det nu påfyllt i och med infrastrukturpropositionen. De 749 miljonerna har gjort susen - de har gjort en hel del bra saker och det har varit mycket positivt. Detta är exempel på att om man gör satsningar på Inlandsvägen så ger det faktiskt effekt. Men det finns fortfarande ett antal mycket svåra flaskhalsar, som måste åtgärdas. Då kommer de positiva effekterna att bli ännu större, och det är det som är nödvändigt för inlandet. Men det handlar kanske om lite mer pengar, som sagt var. Det går för långsamt! Om vi har 1 miljard på en tioårsperiod så är den rätta nivån kanske 10 miljarder om vi under rimlig period ska kunna få flaskhalsarna åtgärdade. Europavägstatus på 45:an är väl i och för sig okej på lång sikt - men det kanske inte är det viktigaste just nu. Det viktigaste är i stället att ta steg ett, och det sade ju också näringsministern ett positivt ja till. Det gäller först och främst enhetliga vägnummer. Det måste vi hitta mellan Halmstad och Mora - eller Johannesholm söder om Mora, om vi ska vara noga. Det är också viktigt att vi får en stamvägsklassning på den bit som ligger mellan Kristinehamn och Mora. Det skulle göra susen! Detta är små saker, som går lätt att fixa. Vägverket känner till detta, men en signal - vilket näringsministern i princip har lovat här - skulle självfallet vara bra. Jag är glad för detta. Jag bor själv vid 45:an, och jag vet att den norska tunga trafiken passerar vid ett antal tidpunkter på dygnet. Det är väl i och för sig bra att vi är erkända, så att man transporterar norskt gods genom Sverige. Men det som naturligtvis skulle göra det hela ännu bättre när det gäller den norska trafiken är att detta i första hand skulle gå på Inlandsbanan. Det vore rim- ligt. Inlandsbanan ligger ju där! Det finns önskemål från NSB, de norska statsbanorna, att föra godset från Nordnorge även på Inlandsbanan. Men det finns två flaskhalsar. En finns uppe i nä- ringsministerns eget län - mellan Jokkmokk och Arvidsjaur. Där kan man i dag bara ta 16 ton. Fick vi upp det till 20 ton så vore problemet löst. Det finns också en liten bit mellan Östersund och Sveg som borde fixas. Av miljöskäl borde vi kunna föra över trafiken och det tunga godset till banan. Det är också sådant som jag hoppas kommer i infrastrukturpropositionen. Man borde kunna rätta till de här små flaskhalsarna. Det är inte så stora pengar att prata om, och trafiken och det tunga godset skulle då kunna föras över till rätt ställe. Vi vet ju att Inlandsbanans godsmängd har ökat med 340 % sedan 1995. Det finns en potential, och det finns ett antal bolag som har startat längs banan som är beredda att köra godset. Här finns alltså möj- ligheter som skulle kunna avlasta den i dag på många håll ganska dåliga Inlandsvägen. Det är alltså steg ett som är det viktiga i samman- hanget. Jag noterade det positiva här. Precis som Elver Jonsson - som jag för övrigt har samarbetat med i en motion i frågan som väl ska behandlas i samband med infrastrukturpropositionen - säger så är 45:an självfallet viktig för hela Dals- landsregionen. Vi har ju enormt mycket fina turistiska sevärdheter, Håverudakvedukten m.m., i närheten av 45:an. Detta skulle kunna utvecklas längs hela Dals- landskanalsidan. De två ben som detta handlar om - benet från Göteborg och benet från Halmstad - skulle alltså kunna vara en enorm inkörsport för Europatra- fiken in i hela det svenska inlandet. Det skulle också gynna befolkningstillväxten och näringslivet där.

Intressenter

Frågeställare

Bill, Per (m) Moderaterna

Besvarad av

utbildningsminister Thomas Östros Socialdemokraterna