Ungdomsarbetslösheten i Sverige
Interpellation 2010/11:2 av Green, Monica (S)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2010-10-07
- Anmäld:
- 2010-10-12
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält:
- 2010-10-21
- Sista svarsdatum:
- 2010-10-21
- Besvarad:
- 2010-10-26
Interpellationen
Interpellation
2010/11:2 Ungdomsarbetslösheten i Sverige
av Monica Green (S)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Regeringens arbetslinje har inte fungerat. Trots krisen har andra länder hanterat arbetslösheten bättre än Sverige. Värst är ungdomsarbetslösheten.
Arbetslösheten bland unga har stigit markant i alla de nordiska länderna. Sverige låg under första kvartalet 2010 i toppen på 29 procent, Finland på 27 procent, Island på 16 procent, Danmark på 13 procent och Norge i botten med 9 procent.
Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att minska ungdomsarbetslösheten?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:2
Webb-tv: Ungdomsarbetslösheten i Sverige
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 26 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att minska ungdomsarbetslösheten.
En hög ungdomsarbetslöshet är, precis som Monica Green framhåller, inte ett svenskt fenomen utan ett problem som vi delar med stora delar av Europa. Under de senaste månaderna har vi dock sett tecken på att ungdomsarbetslösheten åter har börjat sjunka, i takt med att konjunkturläget har förbättrats. Detta är glädjande och tyder också på att regeringens politik, med syftet att öka möjligheterna för fler att arbeta, är fortsatt framgångsrik.
Regeringen har under den gångna mandatperioden arbetat hårt för att minska utanförskapet och för att fler människor ska kunna komma i arbete. Ungdomar har varit - och är - en viktig grupp i detta arbete.
De åtgärder som vidtogs under den gångna mandatperioden i syfte att bekämpa ungdomsarbetslösheten innefattar bland annat införandet av nystartsjobb och jobbgarantin för ungdomar. Regeringen öppnade också upp för möjligheten att visstidsanställa en person i upp till två år. En visstidsanställning är ofta en väg in på arbetsmarknaden för unga.
Regeringen har under innevarande mandatperiod för avsikt att införa en ny tidsbegränsad anställningsform för elever som går lärlingsprogram inom gymnasieskolan. Dessutom öppnar vi för lärlingsprovanställningar för personer upp till 23 år. Lärlingssatsningen öppnar helt nya vägar till jobb för många ungdomar som i dag har svag förankring på arbetsmarknaden. För att vidare öka drivkrafterna för arbetslösa ungdomar att slutföra sina grundskole- eller gymnasiestudier kommer arbetslösa ungdomar i åldrarna 20-24 år tillfälligt att kunna få studiemedel med den högre bidragsnivån för studier på grundskole- och gymnasienivå.
Detta är bara några exempel på regeringens satsningar som syftar till att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Regeringen följer naturligtvis mycket noga resultaten och utvecklingen av insatserna för att fler unga ska få möjlighet att arbeta.
Anf. 27 Monica Green (S)
Herr talman! Hillevi Engström säger återigen att detta är en prioriterad fråga. Ändå går det så fruktansvärt dåligt. Ändå har Sverige gått från att vara ett föregångsland till att ha en av de högsta nivåerna på ungdomsarbetslöshet i Europa.
Har man som ungdom förmånen att ha jobb har man lägre lön och mer flexibla och otrygga anställningar. Man kan snabbt sägas upp via ett sms eller ett telefonsamtal och plötsligt stå utan arbetsinkomst. Det är ovärdigt en modern arbetsmarknad att ha så osjysta villkor för ungdomar.
Den svåra arbetssituationen för de ungdomar som har jobb medför att de inte har någon ekonomisk trygghet. De vågar och kan inte skaffa lägenhet utan får bo kvar hemma, vilket innebär att de inte lär sig ta vuxenansvar.
För dem som inte har jobb är det ännu värre. Det försvann tusentals utbildningsplatser och komvuxplatser när de som bäst behövdes, och det har blivit svårare att få arbetspraktik. Dessutom har den borgerliga regeringen infört aktivitetsförbud, vilket innebär att unga måste gå sysslolösa i 90 dagar innan de får hjälp. Det finns exempel på människor som blivit nekade praktikplats eftersom de enligt regeringens sätt att mäta inte varit arbetslösa länge nog.
Som nämndes i förra interpellationsdebatten har vi stora ungdomskullar. De största ungdomskullarna sedan 40-talsgenerationen har slutat skolan. Det innebär att många unga står till arbetsmarknadens förfogande. Dessa borde få chansen att visa vad de går för, göra rätt för sig och få en möjlighet.
Många av de arbetslösa ungdomarna har inte rätt utbildning. De kanske inte har fullgjort sin utbildning eller utbildat sig till något som det inte är så stor efterfrågan på. Samtidigt säger arbetsgivarna att det finns stora flaskhalsproblem. Inom vissa branscher skriker man efter utbildad arbetskraft.
För att matcha detta borde regeringen se till att de unga snabbt kan omskola sig till de så kallade bristyrkena och därigenom möta de nya jobben. De är paradoxalt att det är matchningsproblem samtidigt som det är hög ungdomsarbetslöshet. Här har regeringen stora möjligheter att snabbt kunna göra något och se till att ungdomar får chansen inom dessa yrkesområden.
Se nu till som ny arbetsmarknadsminister att genast hitta en lösning på det stora problemet för Sverige, nämligen den höga ungdomsarbetslösheten!
Anf. 28 Isak From (S)
Herr talman! Låt mig först gratulera herr talmannen till uppdraget. Jag gläder mig åt att få hålla mitt första anförande, mitt så kallade jungfrutal, i en så viktig fråga. Jag vill också gratulera Hillevi Engström till utnämningen till en av de viktigaste ministerposterna, vilken jag anser att arbetsmarknadsministern innehar.
Herr talman! Ungdomsarbetslösheten är livligt debatterad, men fokus ligger allt som oftast inte på orsaker och åtgärder utan på statistiken eller parametrar för hur man mäter statistiken och vilka som ingår i statistiken. Låt oss i stället konstatera att varje gång en arbetslös ungdom vill ha ett arbete eller en arbetsmarknadsåtgärd och inte får det är det ett misslyckande.
Det finns i dag ett aktivitetsförbud som införts av den borgerliga regeringen. I praktiken innebär det att man inte får någon åtgärd under de tre första månaderna och ibland under de sex första månaderna.
Låt mig berätta om min arbetskamrats dotter, och detta kan gälla många döttrar och söner. Hon fick ett jobb och flyttade till en annan kommun. Hon jobbade där några månader men blev sedan arbetslös. Hon hann inte tjäna in till sin a-kassa. Hon anmälde sig till Arbetsförmedlingen men fick vänta drygt tre månader på en åtgärd, en praktikplats med dålig ersättning. Min arbetskamrats dotter blev då tvungen att flytta tillbaka till sin hemkommun och sina föräldrar och tvingades tacka nej till sin praktikplats. Väl hemma fick hon anmäla sig hos en annan arbetsförmedling, dock inom samma arbetsmarknadsområde. Det gjorde att hon fick ytterligare tre månader med aktivitetsförbud. Det är många ungdomar i dag som är i denna situation.
Den höga arbetslösheten är ett enormt slöseri med en hel generations kunskaper och engagemang. Vi har länge vetat att den största ungdomskullen sedan 60-talet skulle lämna gymnasiet samtidigt som 40-talisterna går i pension. Men regeringen har monterat ned arbetsmarknadspolitiken och försämrat vuxenutbildningen.
Det kanske inte alltid var bättre förr, men vi borde åtminstone ta lärdom av vad som hände förr. Nu ligger många unga i soffan och kommer inte ut i någon åtgärd, och det är svårt att rucka ett invant beteende. Efter 90-talskrisen tog det lång tid och ett kunskapslyft över en hel nation för att ändra detta. Det tog många år att få ordning på det. Nu är vi där igen, och det är viktigt att krafttag tas. Det är viktigt att vår nya arbetsmarknadsminister som är lyckligt lottad och har ett jobb använder hela sin makt för att se till att aktivitetsförbudet de första tre månaderna försvinner.
Anf. 29 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Jag hälsar Isak From välkommen till Sveriges riksdag. Det är ett av de finaste uppdragen man kan ha.
Tillsammans med regeringen brinner jag för ungdomsarbetslösheten men också av personliga skäl. Jag är förälder och vet hur olika ungdomar är. Skolan fokuserar i stor utsträckning på de teoretiskt studiemotiverade för att ge en högskoleförberedelse. Skolan tappar många gånger bort de elever som har en praktisk begåvning och ett praktiskt intresse. Den stora gymnasiereformen är en av orsakerna till att många ungdomar har det tufft på arbetsmarknaden i dag. Det är de ungdomar som inte tycker om teoretiska ämnen, inte just då i alla fall, utan hellre vill få en praktisk utbildning och komma ut och jobba. De ungdomarna har det tufft. Ungdomar är olika; många ungdomar har det också väldigt bra.
Skolan är den viktigaste förebyggande faktorn mot arbetslöshet. Ingen enda ungdom ska lämna skolan utan att ha en bra grund att stå på för att kunna få ett jobb. Det är a och o. Därför måste man jobba både långsiktigt och kortsiktigt. Man måste jobba på att förändra skolan. Nästa år har vi en ny gymnasieskola på plats. Framför allt många pojkar, som kanske är mer praktiskt orienterade, kommer att ha stor glädje av att få en lärlingsutbildning. Det är många gånger pojkarna som har det tuffast i skolan.
När det gäller ungdomsarbetslösheten har regeringen vidtagit en viktig åtgärd, nämligen att halvera kostnaden för att anställa personer som är under 26 år. Det är uppenbart att om det blir billigare att anställa en ung person utan erfarenhet kommer fler arbetsgivare att välja att göra det när lönerna är ganska lika.
Vi har också satsat mycket pengar på utbildningsplatser. Det har aldrig funnits så många utbildningsplatser som nu efter de krispaket som har genomförts. Vi har satsat på praktik och på förstärkta coachningsinsatser. Monica Green och Isak From nämner att det finns ett aktivitetsförbud. Det stämmer inte. En ungdom som kommer till Arbetsförmedlingen har rätt att få en jobbcoach på en gång. Jag tror att det skulle vara fel att första dagen på Arbetsförmedlingen sätta en ungdom i en åtgärd eller i en kurs. Många gånger har ungdomar en ganska bra grund att stå på, men de måste hitta det lediga jobbet och få hjälp med att matchas mot det utbud som finns på arbetsmarknaden.
Jag tror inte att Socialdemokraterna i sin budget kommer att lägga fram förslag om att man första dagen ska in i en åtgärd och, som Monica Green uttryckte det, snabbt kunna omskola sig. Vi pratar om ungdomar mellan 15 och 24 år, ungdomar som just har lämnat gymnasiet. Ska de snabbt tillbaka och omskolas? Det låter ofattbart.
Den grupp ungdomar som har det tuffast är de som har hoppat av grundskolan eller gymnasiet och inte har fullständiga betyg. Nu gör vi en satsning som innebär att man kan gå en motivationsutbildning inom folkhögskolan som är en särskilt lämplig skolform för många som är skoltrötta. Man kan få ett förstärkt studiebidrag och komma tillbaka till grundskolan eller gymnasieskolan och få ett slutbetyg. Det är den absolut viktigaste åtgärden för att förebygga arbetslöshet. Jag hoppas att många ungdomar kommer tillbaka till skolan och får en grund att stå på.
Jag återkommer till fler åtgärder i nästa inlägg.
Anf. 30 Monica Green (S)
Herr talman! Hillevi Engström är lite spretig i sina svar. Hon säger att ungdomar har väldigt bra grund att stå på eftersom de kommer direkt från skolan, men alldeles innan bekräftade hon faktiskt det som jag sade, nämligen att det finns väldigt många unga som inte har fullgjort sina studier. Vad vi kan konstatera är att ungdomar är olika och behöver olika stöd och hjälp. Det är synd att man inte kan få hjälp från första dagen.
Det finns många exempel på ungdomar som går till Arbetsförmedlingen och där känner att de inte får den hjälp de behöver. Det kan ta upp till sex veckor innan de över huvud taget får lära sig att skriva sin meritförteckning eller cv. Hillevi Engström säger att det vore synd att sätta dem på en kurs eftersom det kan ha en inlåsningseffekt. Den ungdomen kanske behöver den utbildningen och det kanske finns företagare som skriker efter just den typen av arbetskraft. Företagarna själva säger att det är ett problem med matchningen och att de söker yrkeskunnigt folk inom vissa yrkesområden.
Hillevi Engström säger att pojkarna har det tuffast i skolan. Det kanske är så att tjejerna har de bättre betygen, men sedan vet vi hur det blir. Det är killarna som tjänar de stora pengarna och tjejerna får jobba deltid och på obekväm arbetstid och får lägre lön.
I min interpellation beskrev jag situationen i Norden när det gäller ungdomsarbetslösheten. Det har inte Hillevi Engström kommenterat. Jag skulle vilja veta om Hillevi Engström vill kommentera att 29 procent av de unga i Sverige är arbetslösa och att Finland har nästan lika hög ungdomsarbetslöshet, men inte riktigt. Finland har alltså klarat krisen bättre än Sverige. Där är ungdomsarbetslösheten 27 procent. Island har också klarat sig mycket bättre än Sverige i den här krisen. Där har man 16 procents ungdomsarbetslöshet. I Danmark är ungdomsarbetslösheten 13 procent och i Norge är ungdomsarbetslösheten 9 procent.
Hillevi Engström har valt att inte kommentera de uppgifterna i sitt svar till mig. Jag undrar om det finns något skäl till att Hillevi Engström inte vill prata om de unga arbetslösa.
Oj, nu kom jag visst in på nästa interpellation.
Nåväl, jag skulle ändå vilja veta om Hillevi Engström har en kommentar till det och till det jag pratade om tidigare, nämligen de otrygga anställningsformerna. De unga har otrygga anställningsformer när de väl får jobb. Tjejerna har sämst möjlighet att få en trygg anställning. Jag vill gärna ha en kommentar till det också.
Varför ser inte Hillevi Engström de här problemen som att ungdomar är olika och behöver olika typ av hjälp? Det vore faktiskt till stor nytta om de kunde få hjälp första dagen.
Anf. 31 Isak From (S)
Herr talman! Statsrådet! Jag noterar svaret från Hillevi Engström. Jag håller med om att skolan är jätteviktig. Lärlingsutbildningen är också viktig. Jag tror på den utbildningsformen. Jag har själv erfarenhet från den eftersom jag har varit utbildningsnämndens ordförande i min hemkommun. Vi har under tio års tid jobbat med teknikcollege, vård- och omsorgscollege och industriprogrammet i nära samarbete med företag.
Herr talman! Det har hänt något. Vi fick en industrikris och det kom en massa åtgärder från Arbetsförmedlingen. Vi har också det som vi diskuterade tidigare, nämligen de utförsäkrades situation. Vi har fått ut en massa sjuka i jobb- och aktivitetsgarantin som har trängt ut unga från arbetsmarknaden. Det gör att företagen inte orkar eller törs ta på sig att vara en del i utbildningsanordningen över så lång tid som en lärlingsutbildning varar.
Jag vill gärna höra hur statsrådet har tänkt att lärlingsutbildningen ska fungera. I det försök som är genomfört i gymnasieskolan har man inte kunnat fylla platserna till stor del på grund av att det har varit otydligt. Utfallet har inte varit särskilt bra. Jag vill höra mer om det.
Anf. 32 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Det är ingen tvekan om att vi är många som brinner för att pressa ned arbetslösheten, och inte minst ungdomsarbetslösheten. Det brukar vara det mest tydliga tecknet på att något händer i ekonomin och att det är något som går nedåt. Ungdomsarbetslösheten brukar vara det första tecknet.
Som socialdemokrater får vi väl också, efter att ha förlorat ännu ett val, säga att de borgerliga partierna har varit bra på att måla upp en vision. Men när man väl har gjort det, och det har vi också gjort många gånger, brukar verkligheten alltid så småningom komma i fatt en, och då måste man svara på de tråkiga och besvärliga frågorna. Vad har resultatet blivit av de reformer som ni föreslår och som ni har framfört?
Oftast brukar det här hanteras som att man vill prata om siffror. Jag tänker inte rabbla siffror här, men jag tror att det skulle vara till stöd för regeringen och regeringens politik. Hur många ungdomar var det som fick arbete tack vare de halverade arbetsgivaravgifterna? Det duger inte att svara med en fråga om ifall fler skulle ha fått det om man
inte
halverat dem.
Vi vet i dag att ungdomar inte är mer svåranställda än andra. Tvärtom vet vi att när det gäller ganska många utbildningar, både i gymnasieskolan och inte minst högskoleutbildningar, så står arbetsgivarna och praktiskt taget rycker eleverna från utbildningarna för att man helt enkelt behöver dem i produktionen. Det är något som sker i dag, och det är något som har skett under en längre tid.
Då är frågan: Hur många arbetslösa ungdomar är det som har fått arbete tack vare den halverade avgiften? Ett vet vi, och det är att några få företag och kommuner har fått väldigt mycket bättre nettoresultat.
Ministern säger sedan att ett av skälen till att många ungdomar känner att de inte passar i skolan är att alla utbildningarna är högskoleförberedande. Det intressanta i det sammanhanget är att när man ser på den försöksverksamhet med lärlingsutbildningar som har pågått runt om i landet - Isak From pratade om det i sitt anförande - vet vi att väldigt många ungdomar också har valt att hoppa av därifrån och gå tillbaka till de vanliga gymnasieprogrammen. De vill nämligen inte binda upp sig för att vara kock eller servitör i hela sitt liv, utan de kanske faktiskt vill gå vidare någon gång i livet.
Vi vet att det har varit ett resultat av detta, och det har långt ifrån varit så lyckat som jag och säkert många med mig, det måste jag erkänna, trodde att det skulle bli när man införde det.
Ministern säger att man får en jobbcoach från första dagen. Men de flesta som har en förmåga att bli långtidsarbetslösa, och det tror jag att de flesta rutinerade arbetsförmedlare känner till ganska väl, kanske inte har en fullgjord gymnasieutbildning och kanske dessutom har en trasslig bakgrund med både kriminalitet och missbruk. För dem tror jag att det är ganska viktigt att det redan från dag ett kan sättas in en ordentlig åtgärd så att de inte behöver vänta i tre månader. För en ung person är tre månader en väldigt lång tid.
På denna och många andra frågor måste regeringen börja finna svar om man i förlängningen ska vara trovärdig i jobbpolitiken. Så här långt har man kunnat måla upp visioner, men visioner måste också visa sig i resultat.
Anf. 33 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Först vill jag säga till Monica Green att jag just nu svarar på interpellationen som handlar om ungdomsarbetslösheten i Sverige. Jag tror att arbetslösheten i Norden är nästa interpellation. Jag säger detta så att vi pratar om rätt frågor. Det är alltså därför jag inte har kommenterat Monica Greens frågor. Det kommer senare, så är vi överens om det.
Om någon i den här kammaren har uppfattat att jag inte tar ungdomsarbetslösheten på väldigt stort allvar vill jag vara väldigt tydlig: Det är en central fråga för hela regeringen. Jag är själv väldigt engagerad i den frågan, och det är också ett av skälen till att regeringen genom att halvera arbetsgivaravgifterna för alla ungdomar under 26 år har gjort det hälften så dyrt att anställa dem.
Det är regeringens uppfattning att det är viktigt för arbetsgivarna att det blir billigare att anställa ungdomar. Vi tror nämligen att om det blir dyrare, svårare och mer komplicerat så får färre ungdomar jobb. Våra beräkningar visar att det som Socialdemokraterna och De rödgröna föreslår, nämligen att chockhöja arbetsgivaravgifterna för unga, kommer att leda till att ungefär 14 000 jobb går förlorade. Det tycker vi är helt fel väg att gå; vi ska i stället göra det enklare och billigare för arbetsgivarna att vilja anställa en ung person.
Jag kan hålla med Monica Green och övriga om att ungdomar är olika. Det vet alla vi som har träffat ungdomar. Vi har själva varit unga. Vi har olika behov. Ungdomar behöver olika former av stöd. De flesta ungdomar går det väldigt bra för, och där passar skolan utmärkt.
Att arbeta med lärlingsanställningar och lärlingsutbildningar i gymnasieskolan tror jag är ett av skälen till att Sverige har kommit sämre ut än de andra nordiska länderna. Till exempel i Danmark finns en tradition med gymnasielärlingar där också parterna har ett stort ansvar för hur man utformar den formen av utbildningar, ersättningar och sådana saker. Detta vill vi genomföra, och det finns också en utredning kring hur det ska kunna gå till.
Vi vill också göra det enklare för arbetsgivare att provanställa ungdomar under 23 år. Vi tror att det är viktigt att ungdomar får in foten på arbetsmarknaden och under lite längre tid får visa vad de går för. Vi måste öka flexibiliteten, för det är viktigare för unga att komma in på arbetsmarknaden än att vara i olika former av program. Teknikcollege och sådana initiativ är alldeles utmärkta.
Ungdomsarbetslösheten är en prioriterad fråga. I dag är 12 procent av de unga mellan 15 och 24 år arbetslösa. De saknar helt sysselsättning. 12 procent är en alldeles förskräckligt hög siffra. Av de unga i den ålderskategorin är det 43 procent som heltidsstuderar, så det är lite olika statistik som man ändå måste förhålla sig till.
Någonstans tror jag att vi kan vara överens om att ungdomar i gymnasieåldern helst ska kunna gå till en gymnasieskola som passar honom eller henne och som är anpassad för individens behov. Det är mycket allvarligare när man har gått ut gymnasiet och inte kan försörja sig själv. På samma sätt tycker väl de flesta av oss att ungdomar och barn under 18 år gärna kan bo hemma, och där har föräldrarna också en försörjningsplikt. Men med detta sagt vill jag ändå understryka att det är viktigt med ungdomars möjlighet att få jobb.
Avslutningsvis kan man fundera på om ungdomar direkt, första dagen på Arbetsförmedlingen ska ha en åtgärd. Jag tycker att det är viktigt att ungdomar börjar söka jobb och får hjälp av en jobbcoach att se vad deras utgångsläge är. Att sätta dem i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller insats tror jag skulle vara hämmande för deras möjligheter att snabbt komma in på arbetsmarknaden.
Anf. 34 Monica Green (S)
Herr talman! För att göra det klart och tydligt vad vi pratar om har jag faktiskt i min interpellation
Ungdomsarbetslösheten i Sverige
, som vi just nu diskuterar, jämfört med de andra nordiska länderna. Nästa interpellation som vi ska debattera ställde jag inte till Hillevi Engström, eftersom jag trodde att den nordiska samarbetsministern skulle kunna komma hit och diskutera den.
Jag ställde frågor om ungdomsarbetslösheten i de andra länderna, för jag ville att även arbetsmarknadsministern skulle kommentera detta. Jag har inget emot att vi tar det i nästa interpellation, men det var jag som nämnde det i den nuvarande interpellation som diskuteras, bara så att Hillevi Engström vet om det. Hon kanske till och med har läst den. Det skulle jag ha uppskattat mycket, eftersom hon då hade vetat vad vi debatterar.
Hillevi Engström pratar om att det måste bli längre och längre provanställningar. Det ska vara två års provanställning, och sedan ska det vara 18 månaders visstidsanställning efter det. Det ska göras så otryggt som möjligt för ungdomarna. Då blir det säkert lägre ungdomsarbetslöshet. Problemet är bara att det är det receptet ni har försökt er på de här åren, men ungdomsarbetslösheten har inte minskat.
Vårt förslag är att i stället rikta stödet till de arbetsgivare som vill anställa en arbetslös ungdom. Vi vill inte som regeringen smeta ut de 10 miljarderna på alla arbetsgivare, alltså även på dem som har unga anställda. Vi tycker att det är smartare och en bättre ekonomisk hushållning att rikta stödet till dem som verkligen behöver det och inte smeta ut till alla, för det blir mer ett bidrag till arbetsgivare som redan har ungdomar anställda. Och vi kompenserar förstås kommunerna och de statliga verken som en del försöker påskina att vi inte gör.
Vårt recept hade varit bättre. Jag beklagar att Hillevi Engström bara säger att det ska vara osäkrare, för då blir det bättre.
Anf. 35 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Valrörelsen är över nu, Hillevi Engström. Ni har vunnit. Det är er politik som ska granskas, inte de förslag vi har lagt fram. Därför måste frågan ställas igen: Hur många jobb har gått till arbetslösa ungdomar genom att ni har använt 10 miljarder av skattepengarna till detta ändamål? Jag tycker att det är rimligt att få ett svar på den frågan. Det är nog väldigt många andra som också initierar frågan och som kanske tycker att vi ska använda skattepengarna till annat.
Ordföranden i regeringens finanspolitiska råd har uttryckt att det är osäkert om det över huvud taget går att utläsa något resultat av detta. Det är intressant. Tyvärr kom det efter valet.
Vi är tillbaka i det tal som jag känner igen från alla debatter om ungdomsarbetslösheten: Ja, men det är ju inte så allvarligt med ungdomsarbetslösheten. Jag tror att statsministern vid något tillfälle uttryckt att ungdomsarbetslösheten är en synvilla. Det är kanske inte det smartaste som statsministern sagt.
När man vann valet 2006 var man väldigt bestämd med att man skulle ändra statistiken. Nu är statistiken ändrad, och den visar sig inte vara till denna regerings fördel. Då talar man om en synvilla.
Det är klart att jag är överens med arbetsmarknadsministern om att vi ska titta på dem som verkligen vill söka och ha jobb i dag. Så långt kan vi vara överens, men det går inte att bortförklara att ungdomsarbetslösheten är ett stort misslyckande.
Fortfarande återstår de grundläggande frågorna: Vilka åtgärder vill man vidta? Och vad kommer lärlingsanställningsformen att ge - hur många arbetstillfällen kommer den att ge? Det finns många frågor att ställa om detta under den här mandatperioden.
Anf. 36 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Det ska inte råda något tvivel om annat än att ungdomsarbetslösheten är på tok för hög. Det är en allvarlig fråga. Speciellt allvarligt är det om ungdomsarbetslösheten biter sig fast på samma höga nivåer som efter 1990-talskrisen då väldigt många aldrig kom in på arbetsmarknaden.
Detta är en utmaning. Det krävs en palett av åtgärder. Grunden är skola och utbildning. Inget barn och ingen ungdom ska lämna skolan utan att ha en bra grund att stå på.
Det handlar också om att det ska bli billigare för arbetsgivare att anställa unga. Motsatsen, att göra det svårare och dyrare, skulle vara förödande. Den ekvationen kommer aldrig att gå ihop, tror jag.
Vidare handlar det om att ge ungdomar möjlighet till jobbcoachning, om att lyfta fram det som var och en är bra på och stärka individerna och om att matcha de unga mot de lediga jobb som nu växer fram i Sverige. Där har oppositionen en annan politik. Man tycker inte att externa jobbcoacher är bra även om effekterna är goda.
Skolan och gymnasielärlingssatsningen är fortfarande en fråga där vi mer ska diskutera hur detta med utformningen ska gå till.
Lärlingsprovanställning - två års provanställning - nämner Monica Green. Det vi har diskuterat och det vi föreslår är ett och ett halvt års provanställning med ett utbildningsinnehåll för unga under 23 år. Det är en dispositiv lagstiftning. Parterna har också en viktig roll där.
Ungdomsarbetslösheten kommer att vara en viktig fråga under den här mandatperioden. Redan i dag ser vi att 40 000 fler ungdomar är sysselsatta än i oktober 2009 så vi är på rätt väg. Men jag är inte nöjd förrän alla unga som vill ha ett jobb också kan få det.
