Ungas arbetsvillkor
Interpellation 2010/11:293 av Green, Monica (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-03-22
- Anmäld
- 2011-03-23
- Besvarad
- 2011-04-01
- Sista svarsdatum
- 2011-04-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 22 mars
Interpellation
2010/11:293 Ungas arbetsvillkor
av Monica Green (S)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Inom såväl handeln som hotell- och restaurangbranschen uppmärksammas allt fler orimliga arbetsvillkor. Det handlar om ungdomar som tvingas jobba gratis, om ungdomar som uppmanas ta rast utan lön när det inte kommer kunder, ungdomar som sägs upp utan skäl och så vidare. Det försämrar imagen även för seriösa företagare, så arbetsgivare borde vara angelägna om att se till att unga som just börjar sitt yrkesverksamma liv blir väl och värdigt bemötta.
Det medvetna, systematiska utnyttjandet som sker av unga i dag är inte acceptabelt. De arbetsgivare som utnyttjar att unga inte vet vilka rättigheter de har och hotar med uppsägning om någon protesterar borde inte få fortsätta sin verksamhet.
Handeln och hotell- och restaurangbranschen är branscher i vilka många ungdomar har sitt första jobb. Dessa branscher präglas av en stor andel visstidsanställningar och osäkra anställningsvillkor.
Den borgerliga regeringen driver på i riktning att skapa en ännu mer otrygg arbetsmarknad och lägre löner för unga.
Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att förbättra arbetsvillkoren för unga?
Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att unga och arbetsgivare ska lära sig mer om kollektivavtal, rättigheter och skyldigheter på arbetsmarknaden?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:293
Webb-tv: Ungas arbetsvillkor
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:81 Fredagen den 1 aprilProtokoll 2010/11:81 9 § Svar på interpellation 2010/11:293 om ungas arbetsvillkor
Protokoll från debatten
Anf. 73 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att förbättra arbetsvillkoren för unga och för att unga och arbetsgivare ska lära sig mer om kollektivavtal, rättigheter och skyldigheter på arbetsmarknaden.
Det är oroande att det finns oseriösa arbetsgivare som försöker utnyttja ungdomar som har eller söker arbete. Arbetsgivare måste respektera de lagar och kollektivavtal som gäller på arbetsmarknaden och har också skyldighet att ta reda på vilka regler som gäller. Parternas organisationer har en viktig uppgift att informera om lagar och avtal. Jag utgår från att berörda fackförbund tar sitt ansvar för de ungdomar vars rättigheter kränks. Följer en arbetsgivare inte gällande regler kan frågan i sista hand föras till domstol. Min uppfattning är att regelverket i allt väsentligt är bra, men det är viktigt att alla tar sitt ansvar så att reglerna följs.
Det är förstås också viktigt att de unga själva känner till sina grundläggande rättigheter. Som jag tidigare har nämnt i en debatt om arbetsmiljö här i kammaren kommer ämnet samhällskunskap i den reformerade gymnasieskola som införs höstterminen 2011 att omfatta även grundläggande frågor om arbetslivets villkor, såsom arbetsmiljö och arbetsrätt.
Monica Green skriver att många ungdomar inom handel och hotell- och restaurangbranschen har en visstidsanställning. Jag förstår att det kan anses som ett problem att inte ha en fast anställning. Ett annat sätt att se det är att en tidsbegränsad anställning är en väg in på arbetsmarknaden och alltid bättre än arbetslöshet. Som jag nyligen redogjort för i andra interpellationssvar är tidsbegränsat anställda inte utan skydd.
Det finns i den arbetsrättsliga lagstiftningen olika regler som syftar till att skydda arbetstagarna, bland annat om automatisk övergång i tillsvidareanställning och företrädesrätt till återanställning. Reglerna är sanktionerade genom möjligheter för arbetstagaren att få skadestånd och en domstolsförklaring om att en lagstridig visstidsanställning ska gälla tills vidare.
När det gäller löner är det en fråga som hanteras av arbetsmarknadens parter. Även på detta område finns det dock skyddsregler. Det är till exempel förbjudet att diskriminera arbetstagare med tidsbegränsad anställning i förhållande till tillsvidareanställda när det gäller löne- och anställningsvillkor. Lagen omfattar både direkt och indirekt diskriminering.
Unga arbetstagare omfattas således redan i dag av skyddsregler i arbetslivet. Min förhoppning är att de också genom den ökade satsningen på kunskaper om arbetslivsfrågor i gymnasieskolan kommer att ha bättre kunskaper om vilka rättigheter de faktiskt har.
Anf. 74 Monica Green (S)
Fru talman! Tack för svaret, ministern!
Jag har varit ute på många arbetsplatser och sett hur unga utnyttjas nu. Det blir alltmer vanligt. Varför blir det det? Vi kanske ska sätta det i sitt sammanhang och titta på hur det ser ut just nu. Närmare 400 000 människor är arbetslösa i vårt land. Det är närmare 8 procent, och var tredje arbetslös är långtidsarbetslös. Ungdomsarbetslösheten är ingen synvilla, som statsministern påstår. Klyftorna växer med regeringens politik, och barnfattigdomen ökar.
I detta sammanhang kan man alltså se hur ungdomar utnyttjas på arbetsplatserna, eftersom det har blivit arbetsgivarnas marknad. De får inte lön, och de får inte rast. Eller också får de rast, men då får de inte betalt. Eller också får de jobba tio till tolv timmar men får bara betalt för vissa delar. En del får anställning på det sättet att de får sälja glass bara när det är soliga dagar. Det finns många exempel på hur ungdomar utnyttjas.
Vi kunde i den förra interpellationsdebatten höra om hur unga föräldrar också utnyttjas. Det är nämligen inte bara de som inte har fått barn som utnyttjas. Jag tyckte att det Ann-Christin Ahlberg sade om hur viktigt det är att unga också kan flytta hemifrån, försörja sin familj, skaffa lägenhet och så vidare var väldigt viktigt. Det kan man nämligen inte om man utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare.
Det finns många sådana exempel. Vi kan läsa i tidningar och höra i tv - och jag har själv sett - hur skrupelfria restaurangägare solkar ned ryktet för en viktig bransch. Seriösa restaurangägare får också lida om vissa utnyttjar ungdomar som slavar. Det är inte bra för någon, men det är allra värst för de ungdomar som har det så här. De kan inte leva på sin lön. De vet inte hur länge de har anställning. De ska som sagt också kunna köpa mat.
Det finns en annan ingång i detta. Vi har nu i veckan hört finansministern tala om att 15 600 kronor för en heltid är för högt. Han tycker att det ska vara en lägre lön för dem som börjar jobba inom vård, omsorg och förskola. Det är mycket allvarligt att en finansminister lägger sig i lönebildningen. Jag vill fråga Hillevi Engström om hon delar uppfattningen att 15 600 kronor är för högt. Borde ungdomar ha lägre löner? Ska de då ha rea på lägenheterna? Hur ska de kunna köpa mat om de inte har råd på samma sätt som andra?
Det finns ytterligare saker där regeringen på sätt och vis, underförstått, sagt okej till att det blir sämre villkor för ungdomar. Sedan kan Hillevi Engström säga att arbetsgivare som utnyttjar ungdomar på det sätt Monica Green säger naturligtvis ska anmälas. Men på en arbetsmarknad där unga gör allt för att över huvud taget få möjlighet att visa vad de duger till jobbar de till och med gratis. Det är fruktansvärt att ungdomar utnyttjas på detta sätt, och jag hoppas att arbetsmarknadsministern säger ifrån på skarpen.
Anf. 75 Hanif Bali (M)
Fru talman! Det är alltid intressant att komma till dessa interpellationsdebatter, som Monica Green har gjort en konst av.
Gränsen mellan obstruktion och granskning är faktiskt inte så hårfin. Därför kan jag säga att dessa interpellationer med allra största sannolikhet inte är till för att granska regeringen. Dessa återkommande interpellationer som Monica Green måste ha kvantitativt världsrekord i och som innehåller samma, återkommande frågor och samma, återkommande tjat visar tydligt två olika saker: Monica Green gillar att lyssna på sin egen röst, och Socialdemokraterna har inte en egen politik.
Ni sitter här i kammaren, sura och idélösa och klagar på att regeringen gör för lite. Samtidigt gör ni ert yttersta för att arbetsmarknadsministern inte ska kunna göra sitt arbete utan vara fastlåst här i kammaren.
Jag är tacksam över att Monica Greens kandidatur till ekonomisk-politisk talesperson föll platt. Inte nog med att Socialdemokraterna förstör för arbetsmarknadsministern, dessutom hade Monica Greens interpellationshaveri förstört Sveriges stabila statsfinanser. Kan Monica Green svara mig: Hur och på vilket sätt vill Socialdemokraterna få Sveriges arbetsmarknad att fungera när ni själva inte har en aning om hur och på vilket sätt ni vill göra det? Hur ska vi få Sveriges ekonomi på fötter? Hur ska vi få fler i arbete när ni själva inte har en endaste idé?
Jag fick höra precis av dig, Monica, att du har varit på många arbetsplatser och sett hur ungdomar blivit utnyttjade. Jag undrar: Har du anmält dessa arbetsplatser? Har du anmält till facken att dessa ungdomar utnyttjas, att de inte får lön, att de inte får rast? Varför tar inte facket sitt ansvar? Kanske borde facket satsa lite mer pengar på sin egen verksamhet än på Socialdemokraternas partikassa. Då hade det kanske blivit lite bättre.
Anf. 76 Fredrik Schulte (M)
Fru talman! Tack så mycket, Monica Green! Det är en gammal socialdemokratisk tradition och en paradgren att ägna stor kraft, tid och vedermöda åt att svartmåla Moderaterna. Man beskriver att vi moderater har skapat en otrygghet i arbetsmarknaden, att vi har pressat ned lönerna och på olika sätt gjort livet svårare för människor som arbetar. Varför vi nu skulle vilja göra det! Man lever på något sätt kvar i en retorik och en föreställning om att vi lever kvar i 1920-talet och att Moderaterna är gamla högermän som går omkring med cylinderhattar och käppar på staden.
Jag skulle vilja tacka dig, Monica Green, för så länge ni håller på med den här typen av svartmålning och helt galna verklighetsbeskrivningar där man försöker framhålla att Moderaterna är det stora samhällsproblemet kommer ni att flytta er allt längre ut i den politiska periferin. Folk kommer inte att ta er på allvar. Du är den i den här kammaren som kanske är absolut bäst på det. Jag är dålig på att visa min uppskattning för det och skulle därför vilja påtala .
(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag får påminna ledamoten om att här diskuteras en interpellation, inte allmänt övergripande frågor.)
Absolut, icke desto mindre kommer Monica Green inte att kunna räkna med att få stå här oemotsagd i alla de lögner och påståenden som hon kommer med om att vi har slavarbete i Sverige, att klassklyftorna ökar, vilket inte är sant, att barnfattigdomen ökar, vilket inte heller är sant. Barnfattigdomen har stabilt minskat under de senaste 15 åren.
Du kan inte heller, Monica Green, påstå att vi har ett samhälle där vi har fått en alltmer otrygg arbetsmarknad och där lönerna har sjunkit. Kan du inte för en gångs skull, Monica Green, när du kommer med sådana påståenden belägga dem med fakta? Vilken yrkesgrupp i samhället har fått se sina löner sjunka? Nämn en yrkesgrupp som har fått se sina löner sjunka! Det kan du inte göra därför att reallönerna påtagligt ökat under de senaste fem åren. Dessutom har vi sänkt skatterna. Vi har i Sverige fått en situation där människor har mycket mer pengar att röra sig med än vad som var fallet tidigare. Det är någon gång dags att vakna upp och konfronteras med verkligheten.
Precis som föregående talare Hanif Bali var inne på står du i talarstolen och beklagar dig och klagar på hur det ser ut men i väldigt liten utsträckning levererar någonting som helst som ens påminner om ett svar på i vilken riktning som du och ditt parti vill ta Sverige. Det duger inte. Det är ungefär som att gå till McDonalds, gå till kassörskan och säga: Hej, jag skulle inte vilja ha en Big Mac och inte en Quarter Pounder. Men vad vill ni ha?
Ni ägnade alla de tre år under vilka Mona Sahlin var er partiledare under förra mandatperioden åt att inte svara på frågan vad ni ville göra för Sverige utan bara klagade på oss. Nu efter det katastrofala valet är vi tillbaka på ruta ett: Inga svar över huvud taget, bara klaga, klaga, klaga på den politik som förs.
Men i går fick vi lite svar från den nya ekonomisk-politiska talespersonen Tommy Waidelich. Jag förstår att Monica Green hade velat ha jobbet. Med samma motivering som inledningsvis beklagar jag verkligen att så inte blev fallet. Tommy Waidelich lanserade det förslag som SNS presenterade om så kallade välfärdsjobb som den stora lösningen på långtidsarbetslösheten. Vad är då de här välfärdsjobben? Jo, det handlar om att alla människor som har varit arbetslösa i längre än sex månader ska tvingas delta i ett program, och man ska få lön som ligger något över socialbidragsnivån. Hur kan du stå här i kammaren och kritisera oss för den politik vi fört när Tommy Waidelich, din egen ekonomisk-politisk talesperson, lägger fram sådana förslag?
Anf. 77 Johan Andersson (S)
Fru talman! Det är lite beklämmande med den här debatten i kammaren. Man skulle kunna tro att det är distriktsårsmöte i Moderata ungdomsförbundet i Stockholm där personangreppen haglar. Jag är inte van vid sådana takter i de församlingar som jag kommer från, och ändå har jag varit politiskt aktiv i många år. Det känns väldigt ovärdigt. Det är möjligt att det är något som frodas i Moderata ungdomsförbundet, men jag tycker inte att det hör hemma här i kammaren. Jag tycker att man ska bemöta dem som ställer interpellationer med respekt för de frågor som tas upp. Jag tycker också att det är en del av en ministers uppdrag att besvara interpellationer i kammaren. Vi är folkvalda, och vi har rätt att ställa interpellationer här.
Nu lämnar vi den delen.
Jag tänkte fråga ministern utifrån det svar som hon har givit till Monica Green när det gäller de ungas arbetsvillkor. Jag tycker att det är glädjande, återigen - jag sade det i den förra debatten vi hade när det gällde satsningen på gymnasieskolan och samhällskunskapen om villkoren på arbetsmarknaden. Det är minst lika viktigt för ungdomar som för övriga. Då kan jag tycka att det känns lite beklämmande med förslaget i lagrådsremissen om det kommande förslaget när det gäller studiemedelslagen. Jag tänker framför allt på den fackliga utbildningen. Ministern och jag hade en debatt häromdagen - det känns nästan som att vi debatterar varje dag denna vecka - just om detta där ministern ändå gav en bild av och en signal om att man från regeringens sida är lyhörd när det gäller just översynen av facklig utbildning i den kommande förändring av studiemedelslagen som man föreslår.
Det är också viktigt att beakta det utifrån de unga, för de är naturligtvis en väldigt viktig grupp att utbilda när det gäller facklig utbildning. Det tidigare förslaget i lagrådsremissen skulle innebära att man fick vänta minst sex månader innan man kunde få delta i en facklig utbildning. Jag hoppas verkligen att det förslaget inte finns med i den kommande propositionen.
Min fråga till ministern är i princip samma fråga som jag ställde häromdagen om studiemedelslagen och förändringarna i den del som gäller facklig utbildning: Är det här också ett argument när det gäller de unga som man har med i sitt övervägande när man lägger fram den kommande propositionen?
Anf. 78 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Johan Anderssons fråga om ledigheter är en fråga som bereds på departementet, så vi kommer att återkomma till den senare under året.
Fru talman! Man kan ha olika bilder av hur det ser ut i verkligheten. Jag är den första att beklaga om någon person far illa på arbetsmarknaden, men jag delar inte Monica Greens beskrivning av hur det ser ut på arbetsmarknaden. Det är en beskrivning av ett medvetet systematiskt utnyttjande. Så ser det inte ut, även om det förekommer övertramp, felaktigheter och rent av kriminell verksamhet på arbetsmarknaden. Man måste kunna hålla sig till den generella bilden.
Vi har 340 000 arbetsställen. Vi har många fler ungdomar i arbete än bara för ett år sedan - 32 000 fler har kommit i sysselsättning. Vi ser att ungdomar lämnar skolan, stora ungdomskullar. Den bild som Monica Green försöker beskriva stämmer inte.
Jag tycker att det är viktigt att vi inte målar upp en felaktig bild till våra ungdomar. Ungdomar är, enligt min uppfattning, inte framtiden. Ungdomar är här, nu och i dag. Flera av oss har också ungdomar i vår närhet.
Det är viktigt att ungdomar går ut på arbetsmarknaden med tillförsikt, kunskaper och gott självförtroende och att det första jobbet leder vidare till andra anställningar. Vi ser att i en väldigt nära framtid kommer den demografiska utvecklingen att betyda att varenda kotte kommer att behövas på arbetsmarknaden, och då kommer förstås ungdomarna att vara väldigt attraktiva.
Med detta sagt menar jag att det görs mycket på arbetsmarknaden och att det behöver göras ännu mer för att fler ska komma i jobb. En viktig del i regeringens politik är att arbetsgivare ska kunna ha lägre kostnader för att anställa ungdomar, och vi har halverat kostnaderna för att anställa ungdomar.
Sedan är min uppfattning den att Sveriges lönebildning hanteras på ett ansvarsfullt och klokt sätt av arbetsmarknadens parter, och jag ser inget skäl att ingripa i de avtalsrörelser som sker där. Det är också en bild som delas av Medlingsinstitutet. Vi har trygga och stabila förhållanden på arbetsmarknaden som gör att vi har oerhört få konfliktdagar, vilket gynnar arbetskraften, arbetsgivarna och samhällsekonomin i stort.
Låt mig säga något om vad vi gör för att ungdomar ska få bättre förutsättningar att komma in på arbetsmarknaden. Framför allt vill jag säga att skolan är A och O. Alla barn och ungdomar ska kunna lämna skolan med bra förutsättningar, och så har det inte varit. Sedan kan man diskutera varför det inte har varit så, men nu gör vi stora förändringar. Vi satsar 6 miljarder kronor på lärarutbildning och en bättre skola för alla ungdomar. Det är det långsiktigt bästa för att förebygga dåliga förhållanden för ungdomar. Vi gör också andra satsningar. Bland annat är satsningarna på lärlingsutbildningarna, på arbetsmarknaden och gymnasieskolan viktiga.
Vi har också genomfört en viktig reform som jag tycker är oerhört angeläget att sprida, att alla ungdomar som har slutat skolan utan godkända betyg från i år har chansen att komma tillbaka och slutföra sin utbildning och få ett högre studiebidrag, drygt 6 000 kronor varje månad. Detta tillsammans med andra åtgärder gör att fler ungdomar kommer i arbete successivt nu när jobbchanserna ökar.
Anf. 79 Monica Green (S)
Herr talman! Jag har varit ute på många arbetsplatser. Jag har varit på pressbyråer och på restauranger tillsammans med fackföreningsrörelsen, både med Hotell- och restaurangfacket och med Handels. Vi har gjort gemensamma nedslag där vi har sett hur ungdomar utnyttjas. Man kommer in i en kiosk där en tjej som är 21 år säger: Jag är jätteglad att jag har fått jobb. Jag får visserligen bara jobba 23 timmar i veckan, och jag vet inte hur många veckor jag får jobba, men det är så roligt. Men det är ju ingen idé att jag går med i facket eftersom jag inte får någon fast anställning.
Jag har också sett hur unga som jobbar på restaurang tvingas att jobba gratis för att arbetsgivaren ska se om de sköter sig eller inte. Den som inte tror på det kan se på TV4 Play från den 21 mars, om man har lust med det och vill se något av verkligen. Annars kan man själv gå ut och se hur det ser ut på många arbetsplatser.
Nu säger jag inte att det är så överallt, utan det är ett antal arbetsplatser där unga utnyttjas. Som jag beskrev i mitt förra inlägg får ungdomar betalt bara de soliga dagarna därför att det bara är då de kan sälja glass, till exempel. Det är sådana skräckexempel som uppdagats när det som kallas för facket i sommarland åkt runt och tittat på hur det ser ut på sommarjobben. Men det finns många seriösa arbetsgivare och dem ska vi uppmuntra.
Problemet är bara att de oseriösa arbetsgivarna solkar ned ryktet för alla, så jag tror att det finns en anledning för alla att vilja sanera branschen, att få bort de oseriösa som utnyttjar de unga på det här sättet. Jag hoppas att Hillevi Engström kan säga: Vi accepterar inte det här. Förekommer detta på arbetsplatserna ska det bort. Sådana arbetsgivare vill vi inte veta av. I så fall kunde vi gemensamt jobba med detta.
Hillevi Engström säger att det är arbetsmarknadens parter som ska göra upp om löner och villkor på arbetsplatser, och jag delar den uppfattningen. Betyder det att hon tar avstånd från sin egen finansminister som i veckan sade till SKL att 15 600 kronor för en heltid är för mycket? Det skulle jag gärna vilja veta.
Vad tycker Socialdemokraterna? Vi har gång på gång beskrivit hur vi vill sätta och sätter jobben främst genom att satsa på 100 000 nya jobb och utbildningsplatser för de unga, genom att ta bort aktivitetsförbudet på Arbetsförmedlingen, genom att omskola de unga så att de står rustade för de nya jobben, genom att satsa på utbildning men också på upplysning om de regler, lagar och avtal som gäller. Därför är det olyckligt att, som regeringen gör, ta bort arbetsmarknadsutbildningar, ta bort möjligheterna att studera genom studieledighetslagen för att få kunskap om de fackliga rättigheterna och ta bort många av de möjligheter som har funnits tidigare.
Vi vill göra det lönsamt att arbeta därför att man ska kunna leva på sin lön. Lönen ska vara tillräckligt hög för att man ska kunna betala sin hyra och så vidare. Tyvärr leder regeringens politik åt helt fel håll.
Anf. 80 Hanif Bali (M)
Herr talman! Jag vill gå tillbaka till min grundfråga till Monica Green: Vad gör ni åt de här orättvisorna på arbetsmarknaden? Vi har förvisso en arbetsmarknadsminister som tidigare har varit polis, men det är inte statens uppgift att vara polis på arbetsmarknaden, utan vi har något som kallas för den svenska modellen. Det känns lite konstigt att stå och berätta för en socialdemokrat vad det betyder, men det betyder faktiskt att det är arbetsmarknadens parter, alltså arbetsgivarna och facken, som har ansvar för arbetsmarknaden. Det leder till att det är facken som ska kräva arbetstagarnas rättigheter.
När ni har besökt de oseriösa aktörerna, har ni då anmält dem till facken? Har ni satt tryck på arbetsgivarna? Har ni sett till att det blivit bättre? Nej, uppenbarligen inte. Ni ser orättvisorna. Vad gör ni då? Då springer ni till en interpellationsdebatt i riksdagen. Det är ju oseriöst! Om det finns arbetstagare som utnyttjar människor, "outa" dem då och säg vilka de är så kommer det att bli ett samhällstryck på dem att förändra sig. Men gå inte omkring och använd de stackars ungdomarna som utnyttjas som slagträn i debatten! Det är bara oseriöst.
Vad vill ni göra? Ni snackar om de 100 000 nya jobben. Men det är en budgetmotion som är död. Det är ett skilsmässobarn från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna som ingen ens vill ta ansvar för. Ni har inga svar på hur ni vill lösa jobbkrisen.
Välfärdsjobben som Tommy Waidelich talar om är nästan värre. Vi får ju kritik för fas 3. Det här är ännu värre. Det är ju fas 4, eller vad man ska kalla det, att redan efter sex månader tvingas att ta jobb som inte behövs. Det här är helt otroligt. Kom med seriösa förslag!
Anf. 81 Fredrik Schulte (M)
Herr talman! Både jag och Hanif Bali blev anklagade här för att syssla med personangrepp av Johan Andersson, och han sade att det är någonting som han aldrig varit van vid. Nej, vi har ju fått se hur det går till i socialdemokratin. Där tar man till personangreppen och knivarna i ryggen bakom lyckta dörrar, men det är säkert mycket bättre.
Det är inte bara så, som arbetsmarknadsministern var inne på, att den beskrivning som Monica Green och Johan Andersson gör av den svenska arbetsmarknaden inte stämmer, utan den är oftast direkt motstridig mot verkligheten. Nu senast fick vi höra här att regeringen har gjort enorma neddragningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Nej, under krisen gjorde vi enorma satsningar och byggde ut de programmen. Men tanken bakom de arbetsmarknadspolitiska programmen är att de ska variera med konjunkturen. Man ska inte alltid ha en himla massa arbetsmarknadspolitiska program, för då låser man ute människor från arbetsmarknaden. De ska variera med konjunkturen. Går det bra i konjunkturen ska vi inte ha så mycket arbetsmarknadspolitiska program. Går det dåligt ska vi skjuta till resurser för att klara av det.
Det som Monica Green säger om utbildning låter ganska märkligt. Hon pratar om utbildning, utbildning och utbildning, och man ska avskaffa aktivitetsförbudet. Det är som om vi i Sverige inte skulle ha komvux, högskolor eller världens mest utbyggda reguljära skolväsen. Tydligen är det alltid de särskilda arbetsmarknadspolitiska programmen som är Socialdemokraternas lösning på alla problem. Ni har fört den politiken under en väldigt lång tid, och den har inte klarat av att tackla problemet med långtidsarbetslösheten. Det har vi faktiskt börjat klara av nu med den politik som vi har fört.
Ni har dock fortfarande inte svarat på frågan. Om den politik vi bedriver nu är så farlig, hur blir det bättre med de nya välfärdsjobben, med att man ger unga människor - och gamla med, för den delen - en lön som ligger 1 0000-2 000 kronor över socialbidragsnormen - och med att man tvingar dem att gå in i programmen efter ett halvår? Svara på den frågan!
Anf. 82 Johan Andersson (S)
Herr talman! Jag kan konstatera att debattklimatet härinne har blivit lite bättre. Herrarna lyssnade tydligen på det jag försökte säga om detta förut. Nu är det väl inte debattklimatet vi ska tala om. Det får man väl avgöra i något annat forum. Vi har väl alla vår historia när det gäller detta.
Fredrik Schulte och Hanif Bali var väldigt tydliga om välfärdsjobben. I min hemkommun Motala hade vi 2006, vid majoritetsskiftet i riksdagen, 130 personer anställda på kommunala plusjobb. Det var de som hade varit väldigt långt från arbetsmarknaden. Det var reportage om en av dem i vår lokaltidning häromdagen. Han hade varit borta från den reguljära arbetsmarknaden i 19 år. Han hade varit inne i olika åtgärder. Han hade blivit erbjuden ett kommunalt plusjobb.
Att upphäva plusjobben var en de första beslut som den nytillträdda riksdagen fattade. Man upplevde att det inte var bra på något sätt. Jag är dock helt övertygad om att de 130 personer som hade plusjobb i min hemkommun annars skulle ha haft ett reguljärt arbete i dag inom den offentliga sektorn. Offentlig sektor är en arbetsmarknad bland många andra och en del i det hela.
Det förslag om kommunala välfärdsjobb som nu har presenterats är en liknande modell. Vi lär få återkomma till det framöver.
Det är lite märkligt att man hänvisar till vår budgetmotion och säger att vårt förslag inte är värt någonting. Det var en motion som vi väckte gemensamt med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi fick inte stöd för den vare sig i valet eller i riksdagen, och den har naturligtvis fallit. Nu kommer det att läggas fram ett nytt förslag i samband med vårpropositionen om ett antal veckor, och det återstår att se hur det blir.
Jag har en fråga till ministern. Jag hade en träff häromdagen med våra folkhögskolor i länet, alltså i Östergötland. De är jättesugna på att hjälpa till för att få skjuts på arbetsmarknaden. Det finns ett antal ungdomar som står långt från arbetsmarknaden. Kan det komma något förslag om detta, där man kan satsa på arbetsmarknadsutbildning med hjälp av folkhögskolorna? Jag menar både utbildning på arbetsmarknaden och teoretisk utbildning.
Anf. 83 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Vi talade om ungdomar, deras arbetsplaner och seriösa och oseriösa arbetsgivare. Jag står för det jag har sagt. Jag tror att det är viktigt att ungdomar får kunskaper om arbetsmarknadens villkor. Jag kan hålla med Monica Green om en sak, nämligen att de oseriösa ska bort. Men låt oss ta fram vilka de är och på vilket sätt de är oseriösa. Jag tror också att vi som konsumenter i olika sammanhang vill veta vilka som är oseriösa och undvika dem och gynna dem som är seriösa, vilket ju de allra flesta är.
Jag skulle också vilja att fler arbetsgivare tog ett ansvar och faktiskt anställde ungdomar som har bristande skolunderbyggnad men som både vill och kan delta på arbetsmarknaden. Problemet i dag är att vi är för få som vågar anställa en person som vi inte är hundraprocentigt säkra på har den absolut rätta kompetensen. Jag tycker att det är naturligt att man i sitt arbete lär sig att arbeta och successivt kommer in mer på arbetsmarknaden. Därför är det viktigt att arbetsgivarens kostnad för att anställa en ung person inte är alltför hög. Att vi har halverat arbetsgivaravgifterna för att anställa unga är, tror jag, också ett av skälen till att vi har 32 000 fler unga anställda än för ett år sedan.
Jag vill gärna ställa en motfråga till Monica Green: Hur skulle det kunna bli fler trygga anställningar med sjysta villkor om man gör det dubbelt så dyrt att anställa ungdomar mellan 15 och 24 år? Hur ser Socialdemokraternas lösning ut för att fler ungdomar ska få en chans att försörja sig på sjysta villkor?
Anf. 84 Monica Green (S)
Herr talman! När det gäller det sistnämnda kan man bara konstatera att det inte har hjälpt att man har sänkt arbetsgivaravgiften för unga. Arbetslösheten är lika hög ändå. Vi har nästan högst ungdomsarbetslöshet i Europa. Det verktyget har inte hjälpt över huvud taget.
Sedan säger Hillevi Engström att många arbetsgivare är oroliga för att anställa. Men snälla nån, provanställningen har ju förlängts! Nu ska det alltså ta ett år innan en arbetsgivare vet om han kan lita på en ungdom eller inte. I själva verket handlar det om att man vill utnyttja systemet. Man vill inte anställa någon under tryggare förhållanden, vilket försvårar för ungdomar att skaffa lägenhet, flytta hemifrån och så vidare.
Vi socialdemokrater vill investera i konkurrenskraft. Vi vill stärka kvaliteten i utbildningssystemet. Vi vill se till att ungdomar blir anställningsbara. Vi vill göra det möjligt för ungdomar - till skillnad från i dag, då de inte får chansen.
Jag har på olika sätt varit med facket ute på arbetsplatser - både Handels och Hotell- och restaurangfacket - har vi upptäckt fel och brister, och facket ska givetvis gå vidare med dessa ärenden. Att jag också uppmärksammar ministern på detta är en fördel, tror jag, eftersom jag märker att det finns moderater här i kammaren som inte har en aning om hur det ser ut ute på arbetsmarknaden.
Man talar om att facket skulle ha starkare muskler. Tyvärr har ju ni avlövat facket. Ni har sett till att 500 000 människor har lämnat facket. Ni har gjort det dyrare att vara med i a-kassan och svårare att uppfylla reglerna för att bli medlem där. Ni har alltså försämrat för de anställda, och det har blivit arbetsgivarens marknad. Det beklagar jag.
Anf. 85 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Monica Green, nu får det väl ändå vara nog med floskelbiblioteket? Det du säger stämmer inte. Vi har inte förlängt någon provanställningstid. Försök hålla dig till det som gäller. Det kan vi vara nog oense om.
Den bild som Monica Green målar upp stämmer inte. Jag tror att det är viktigt att se på hur det ser ut på arbetsmarknaden. Vad säger Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning - går det åt rätt eller fel håll?
Det är uppenbart att regeringens politik har gett effekt. Vi har i princip aldrig haft så hög tillväxt i Sverige. Vi ser att arbetslösheten sjunker och att sysselsättningen ökar. Det blir fler människor i arbetskraften. Våra reformer har också lett till att inte minst kvinnor har kommit tillbaka i arbetskraften. Vi har halverat sjukskrivningarna. Man är sjukskriven hälften så lång tid. Det är klart att de här reformerna har bidragit till att vi har en betydligt ljusare situation på arbetsmarknaden.
Sedan är jag den första att instämma i att vi ska försöka hitta lösningar för de ungdomar, äldre, funktionsnedsatta och inte minst de utrikes födda som kan komma i kläm på arbetsmarknaden genom oseriösa arbetsgivare.
Där behöver vi hjälpas åt, fack, arbetsgivare, anställda och lokalsamhället. Flera måste agera tillsammans. Vi ska hålla oss till den bild som finns. Den är inte som Monica Green beskriver den.
Jag ska svara på Johan Anderssons fråga om folkhögskolorna. Det är roligt att det görs besök på folkhögskolorna. Det är en bra verksamhet som bedrivs. Det är därför det är viktigt att ungdomar får chansen att få motiveringsutbildningen och sedan också genomgå utbildning.
Frågan om arbetsmarknadsutbildning i den regin är en fråga för Arbetsförmedlingen som upphandlar arbetsmarknadsutbildningar. Förra året fick 70 000 personer en utbildning genom Arbetsförmedlingens försorg. Jag ser inget hinder mot att det skulle kunna ske i folkhögskoleregi likaväl som hos andra företag. Det är viktigt med den bästa utbildningen som kan ge effekt.
Tack för en intressant eftermiddag! Jag önskar allihop en trevlig helg.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.